Jag skulle vilja rekommendera två serier:
Bone är en lång, fantasifull saga om några typiska cartooniga varelser som hamnar i en sagovärld som från början har rätt hög Underlandet-stämning, men som senare blir en renodlad fantasyvärld; om än en ganska säregen sådan. Bone bjuder inte bara på underbar karaktärsdriven humor (vilket är alldeles för sällsynt i fantasy) och snygg, välberättad spänning (också ovanligt, dessvärre. Fantasyförfattare är ofta bättre världsbyggare än berättare), utan det är också en värld som känns sagolik med sin konstiga, primitiva religion och mytologi. Det är drömmar, drakar, svärmar av gräshoppor, spökcirklar, legender och hela faderullan - men det fina i Bone är att vi får se det från grodperspektivet - från de vanliga människornas synvinkel, vilket hela tiden gör det närvarande, konkret och fattbart. Det är inte som att Katla dödar en massa mooks, utan världens händelser drabbar faktiska vänner och bekanta till huvudpersonerna. Det är något jag försöker ta med mig i alla fantasyrollspel jag spelar.
Hellboy är en serie om en demon som frammanats till vår värld av nazister som ett vapen för att vända kriget till deras fördel. Men projektet misslyckades, ty Hellboy visade sig inte vara så förtjust i nazister. I modern tid så arbetar Hellboy på en sorts Arkiv X-byrå som undersöker övernaturliga fenomen, och ofta så drabbar han samman med vampyrer, älvor, varulvar, golemar, och en och annan varelse som ser ut att vara hämtad från Call of Cthulhu. Det är finfin inspirationskälla, både till fantasyäventyr för den läckra stämningens skull (Mignola tecknar oerhört grafiskt, och är mycket skicklig på att låta läsarens fantasi fylla i de detaljer han utelämnar) såväl som till moderna skräckrollspel. En klar fördel är att Hellboy beter sig ungefär som en rollperson; när han konfronteras med gamla vampyrherrar som pekar på honom och börjar rabbla förbannelser, ja då säger han bara "big talk for a guy with no pants"; och han är inte sen att kasta sig in tanklöst i konflikter och se hur långt man kan komma genom att veva med knytnävarna. Men han är också en skön prisse, och en stor del av behållningen är att se honom jiddra med de andra polarna i gänget. Precis som det är i ett bra äventyr, med andra ord.
----
...och förresten: Allt som det står "Neil Gaiman" på är bra. Det är ett sånt där grundtips man kan förlita sig på när man tvekar i en bokhandel.
När det gäller SF så rekommenderar jag William Gibson, fast jag har faktiskt inte läst så mycket.