Nekromanti Rollspelsinspiration

[antorax]

Hej hallå.

Just nu läser jag Sagan om Drakens Återkomst, en massiv fantasy-roman-serie av Robert Jordan. Jag, som förmodligen många av er andra inspireras mycket av de böcker jag läser och får en hel bunt rollspelsideer.

Så därför så undrar jag om ni tomtar här på forumet har tips på bra böcker (främst fantasy el sf) som triggat er rollspelsinspiration? För tillfället så är jag mest på fantasy (mer eller mindre "klassisk") och har mer och mer blivit sugen på någon sorts "tidig nittonhundratals-fantasy", men jag vill såklart ha alla tips jag kan få.

tack

 

[krank]

Heh.

Den bok som inspirerat mig mest är nog "the Illuminatus! trilogy", men den utspelar sig ju mer i nåtslags alternativt sent 70-tal eller så... Klassisk underground hursomhelst. Stor inspiration till framförallt Scriptura.

 

[Arfert]

Den med den sjungande delfinen?

 

[Guest]

Inte fantasy utom SF. Nämnde boken i en tråd om författare för någon vecka sen. Men Nyaga av Peter Nilson [Norstedts, 1996] inspirerade mig rejält när jag läst båda böckerna [Nyaga är fortsättningen på Rymdväktaren]. P.Nilsson svänger med riktigt svulstig vetenskapssvammel genom båda böckerna, något som stör i början, men senare blir väldigt charmigt och inspirerande.

Jag drog igång en riktigt fet HC Sci-Fi kampanj efter böckerna, en kampanj som blev väldigt lyckad..

 

[krank]

Menar du Howard?

 

[Arfert]

Så hette han... du får ursäkta, det var 28 år sen jag läste trilogin så jag minns inte detaljerna så bra... men den var rätt så syrad, om man säger så.. ;-)

 

[Johan K]

Så därför så undrar jag om ni tomtar här på forumet har tips på bra böcker (främst fantasy el sf) som triggat er rollspelsinspiration?

Tjaa, en stro inspirationskälla för min deä är Sagan om Ringen-trilogin. Det är & kommer nog vara ett av de större verk som inspirerar mig.
Sedan böckerna om Thomas Coventant, är åxå ett par fantasyböcker om inspirerar mig en del. Just för att de är lite mer udda tycker jag.
Sedan så har vi svärdet & Spiren av Foliet. är inte hundra på titelen, i vanlig ordning... Men hursomhells, så är det en rejäl serie om det medeltida England. är inte alls fantasy dirket, men ändå välldigt läsvärd !!

/ Johan K, som just kommit henm ifrån en föreläsning av Jonas Gardell

 

[Gurgeh]

Så därför så undrar jag om ni tomtar här på forumet har tips på bra böcker (främst fantasy el sf) som triggat er rollspelsinspiration?

Den fantasybok jag läst som fått mig mest sugen på att spela rollspel är den första samlingen av Fritz Leibers noveller om Fafhrd och Grey Mouser (Ill met in Lankhmar). De novellerna gav mig ungefär samma känsla av äventyr som jag fick när jag började spela Drakar och demoner någon gång för länge sedan.

Däremot tyckte jag inte att novellerna ver så himla bra, men inspirerande var de.

/tobias

 

[krank]

Så hette han... du får ursäkta, det var 28 år sen jag läste trilogin så jag minns inte detaljerna så bra... men den var rätt så syrad, om man säger så.. ;-)

Japp. Och hemskt bra. Blandar Joyce med syra-hippies och anarkistisk filosofi, liksom...

Som sagtm stora delar av mitt egent Scriptura har inspirerats av boken - pga de ofta intressanta tankegångarna, och att jag älskar konspirationer och social kritik i rollspel =)

 

[w176]

Niel Gailman och Jacqueline Carey

Vad som helst av Niel Gailman eller Jacqueline Carey.

http://en.wikipedia.org/wiki/Neil_Gaiman

http://en.wikipedia.org/wiki/Jacqueline_Carey

 

[Kinapuffen]

En trilogi som på senare tid verkligen inspirerat mig är: The night's dawn. Jag vet dock inte om den inspirerade allmänt eller om man bara fick en otrolig lust att spela i den värld som Hamilton bygger upp i sin bokserie. Otroligt bra SF. Enligt mig då.

 

[Troberg]

Dune, Frank Herbert. Det är svårt att inte bli inspirerad av detta mäktiga epos. Intrig, mäktig handling, messiaskomplex, den har allt.

Heart of Darkness, Joseph Conrad. En inspirerande djupdykning i civilisationens bottenslam, som inspirerat till allt från Vietnam-film till Linda och Valentin-äventyr och till och med B-filmshumor (Pirayakvinnorna i dödens avocadodjungel).

 

[Mekanurg]

Between planets av Robert Heinlein. 50-tals-SF som beskriver en antikolonial revolution på djungel-Venus. Intressant mix av amerikanska revolutionskriget 1776-83 och det första Vietnam-kriget 1946-54.

Rhiannons svärd av Leigh Brackett. 50-tals-SF på Mars med tidsresor, mäktiga artefakter och pirater. Fullt ös.

Gravkamrarna på Atuan av Ursula LeGuin. En kort fantasy-roman om mörker, förtryck och befrielse. Otäcka dungeons medföljer på köpet, för att inte tala om en ruskig översteprästinna och grymma "aliens" i bakgrunden.

Hooded Swan-serien av Brian Stableford. Space opera med den sure rymdskeppspiloten Grainger i huvudrollen. Rejäla äventyr skildrade på smakfullt sätt. Intressant upplägg för en kampanj, med en uppdragsgivare, en rymdskeppsbesättning och ett coolt rymdskepp (Hooded Swan).

Den ursprungliga Stiftelse-trilogin av Isaac Asimov. Ett gäng storhetsvansinniga politiker tar över galaxen på uppdrag av en död akademiker som vill stöpa om den pangalaktiska mänsklighetens historia efter sin vilja. Subtexten är kusligare än man tror vid första anblicken. (Tyvärr är uppföljanderna från 1980-talet oändligt pratiga och inte särskilt kul.)

The Sentinel av Arthur C Clarke. Människan möter utomjordingar, åtminstone indirekt, i en kort stämningsfull novell.

 

[Krille]

Det är svårt för mig att inte se något och inspireras av det till rollspel.

När det gäller rollspel som jag jobbar på så har jag för närvarande fyra projekt som har väldigt distinkta inspirationskällor:

Futura: Ett rollspel som utspelar sig år 2000 som man 1930 föreställde det sig att det skulle bli. Kraftigt influerad av Fritz Langs filmer, i synnerhet Metropolis och filmerna om Mabuse, samt en del senare spinoffer som José Beroys serie "Dr Mabuse" (som lyckas bygga ihop Dr Mabuse och Metropolis och bli en uppföljare på båda) och det tyska åttitalssyntpop-bandet Propaganda.

Fimbulvinter: Ett BRP-baserat fornnördiskt rollspel satt i världens sista tid. Beowulf-eposet, filmen Beowulf&Grendel, Röde Orm, Eddorna och de isländska och orknöiska sagorna är huvudinspirationen. Samt Drakar&Demoner Trudvang, på ett väldigt bakvänt sätt (dvs mest "så här gör man inte).

Raketkommandot: Det här spelet har i princip bara en inspirationskälla: samlarrymdskeppsspelet Rocketmen. Det har i sin tur inspirerats av femtitals-space opera i still med Blixt Gordon, med strålpistoler med ringar runt om pipan och som säger bziibziibzii!

Biblioteksvärlden: Denna fantasyvärld har faktiskt ett mycket spårbart ursprung: besvikelsen över BESM Dungeon. Här hade jag förväntat mig en modul om livet i en dungeon, och fick... en dungeon att röja. Sen kom filmen Labyrinth och skolbiblioteket i Magister Negi Magi (som är så stort att det finns en särskild klubb som utforskar det i grottforskarstil, med rep, karbinhakar och pannlampor), och syntetiserades till en skitcool spelmiljö.

I just dessa projekt faller jag ofta tillbaka på inspirationskällorna för att "se hur det ska göras". I de flesta andra fall så inspireras jag av något och ser hur och var jag kan få in det.

 

[MrG]

Ett axplock insperationskällor:

Girl Genius Blue Prints (och sedan hela serien) av Phil och Kaja Foglio, kanonbra insperation och världen känns som mer lämpad för steampunkrollspel än något annat.

Flashman, demonsterar hur mycket roligt man kan göra med historiken och vilken ball tid 1800-talets senare hälft var.

Har baserat en väldigt välbygd karaktäre på Jarred ur Labyrinth och Jack från Hightmare before chrismas (och lite inslag av Beppe), så inte bara kampanjer kommer inpirationen från.

Senaste insperationen är "The lies of Locke Lamora", kan också kännas i linje med "tidig nittonhundratals-fantasy", får mig också att tänka på Dickens, så kan vara vits att snegla på hans verk också (inte mycket fantasy, men bra känsla av saga i tidigt nittiotal).

-Gunnar

 

[Rising]

Jag skulle vilja rekommendera två serier:

Bone är en lång, fantasifull saga om några typiska cartooniga varelser som hamnar i en sagovärld som från början har rätt hög Underlandet-stämning, men som senare blir en renodlad fantasyvärld; om än en ganska säregen sådan. Bone bjuder inte bara på underbar karaktärsdriven humor (vilket är alldeles för sällsynt i fantasy) och snygg, välberättad spänning (också ovanligt, dessvärre. Fantasyförfattare är ofta bättre världsbyggare än berättare), utan det är också en värld som känns sagolik med sin konstiga, primitiva religion och mytologi. Det är drömmar, drakar, svärmar av gräshoppor, spökcirklar, legender och hela faderullan - men det fina i Bone är att vi får se det från grodperspektivet - från de vanliga människornas synvinkel, vilket hela tiden gör det närvarande, konkret och fattbart. Det är inte som att Katla dödar en massa mooks, utan världens händelser drabbar faktiska vänner och bekanta till huvudpersonerna. Det är något jag försöker ta med mig i alla fantasyrollspel jag spelar.

Hellboy är en serie om en demon som frammanats till vår värld av nazister som ett vapen för att vända kriget till deras fördel. Men projektet misslyckades, ty Hellboy visade sig inte vara så förtjust i nazister. I modern tid så arbetar Hellboy på en sorts Arkiv X-byrå som undersöker övernaturliga fenomen, och ofta så drabbar han samman med vampyrer, älvor, varulvar, golemar, och en och annan varelse som ser ut att vara hämtad från Call of Cthulhu. Det är finfin inspirationskälla, både till fantasyäventyr för den läckra stämningens skull (Mignola tecknar oerhört grafiskt, och är mycket skicklig på att låta läsarens fantasi fylla i de detaljer han utelämnar) såväl som till moderna skräckrollspel. En klar fördel är att Hellboy beter sig ungefär som en rollperson; när han konfronteras med gamla vampyrherrar som pekar på honom och börjar rabbla förbannelser, ja då säger han bara "big talk for a guy with no pants"; och han är inte sen att kasta sig in tanklöst i konflikter och se hur långt man kan komma genom att veva med knytnävarna. Men han är också en skön prisse, och en stor del av behållningen är att se honom jiddra med de andra polarna i gänget. Precis som det är i ett bra äventyr, med andra ord.

----

...och förresten: Allt som det står "Neil Gaiman" på är bra. Det är ett sånt där grundtips man kan förlita sig på när man tvekar i en bokhandel.

När det gäller SF så rekommenderar jag William Gibson, fast jag har faktiskt inte läst så mycket.

 

[Svarte Faraonen]

A Song of Ice and Fire av George R R Martin är bland de absolut bästa fantasyserier jag läst. Blodigt, brutalt och realistiskt, med fokus på hovintriger, medeltida krigföring och moraliskt oklara familjekonflikter snarare än äventyr och magi. Bokserien är för tillfället uppe i fyra böcker av sju planerade, och om gud vill och skorna håller kommer en femte i år.

Book of the New Sun av Gene Wolfe är också ruggigt bra. Science fiction i den döende jordens framtid, där torteraren Severian färdas runt i surrealistiska skymningslandskap. Mycket säregen stämning. Består av fyra böcker, utgivna i volymer om två i Fantasy Masterworks-serien.

 

[Feliath]

Nu tyckte du i och för sig inte att berättelserna var så bra, men serieversionen av Mignola och Chaykin kanske skulle intressera? Den släpptes i nytryck rätt nyligen (den har en hel del år på nacken).


/Feliath — Mignolas stil är i puppstadiet

 

[krank]

En klar fördel är att Hellboy beter sig ungefär som en rollperson

Medhåll. det är därför jag gillar att spelleda just hellboy-rollspelet (även om jag glatt kastat ut GURPS ur leken)... =)