Skippa filosofin, men använd inte bara slagsmål
Det är mitt råd.
Filosofi för fjortisar funkar inget vidare ändå. Förmodligen dödar de orchbarnen med samma glädje som de nedgjorde deras föräldrar på.
Nej, men sikta gärna på lite interna diskussioner i gruppen. Jag gillar lägen där rollpersonerna får träffa olika arbetsgivare som alla vill att rollpersonerna ska utföra olika jobb åt dem. De erbjuder sällan stålar, utan tar hellre och utpressar spelarna att göra så som de befaller. Till exempel:
Gangsterbossen Svarte Tveskägg:
Om en vecka kommer borgmästarens dotter att föras in i staden efter en mångårig utlandsresa. Svarte Tveskägg vill att spelarna kidnappar henne och tar henne till sitt gömställe i kloakerna. Han har en radda med superfarliga henchmen som skall bistå äventyrarna och hjälpa dem mot stadsvakten.
Underhuggaren Filuridas:
Han jobbar hos Svarte Tveskägg, men vill med spelarnas hjälp blåsa sin boss och komma undan med en fet belöning. Så fort hans medhjälpare är ute i stan och slåss mot stadsvakten bör äventyrarna ha läge att rusa in i gömstället och döda Svarte Tveskägg utan att någon hinner stoppa dem.
Hålögde Hazariel:
En mystisk man som hatar borgmästaren. Han vill anlita äventyrarna att lönnmörda dottern så fort hon kommer in i staden. Runt hennes hals har hon en mycket värdefull magisk artefakt i en guldkedja, och den vill Hazariel lägga beslag på.
Borgmästaren:
Under dagen då hans dotter skall komma in i staden så har en fånig kult planerat att hålla en karneval genom staden till Ormgudens ära. Då det skulle ge dålig publicitet åt staden vill han be äventyrarna att infiltrera rörelsen och sabotera deras planer så att de tvingas uppskjuta sitt firande till ett senare datum.
Otto von Drüberghurthe:
En otroligt fet man som leder Ormtillbedjarna. Deras inplanerade festival är bara en täckmantel för att, i uppståndelsen, få träffa borgmästarens dotter och räcka henne en lapp där de kan avslöja att hennes fader är en grym man som fängslat massor av oliktänkare under grymma former. Otto vill att äventyrarna skall försöka ta sig förbi borgmästardotterns livvakter och ge henne informationen utan att någon misstänker vad som skett. Dottern är en politiskt skicklig kvinna med gott samvete, och vore ypperlig att ha som kontaktperson innanför maktens murar, resonerar Otto.
Osv osv osv, genom att ge spelarna en djefla massa alternativ börjar de nog snart att fundera "kan vi inte blåsa dem allihop och tjäna fett med stålar?" och omedelbart har man lysande rollspel runt bordet!
Action, strider och så, det blir det garanterat under vägen, det viktiga är ju ändå hur de vill planera aktiviteterna när dottern skall föras in i staden. Det brukar iaf bli världens megakalibalik med uppretade arbetsgivare åt alla håll och kanter. Glöm inte bort underhuggarna! Det är nästan de som är viktigast, då det är dem som utgör störst fysiskt hot mot spelarna. Jag gillar att låta andra äventyrargrupper lägga sig i det hela också. Bara genom att träffa ett gäng fulla snubbar på en krog som skanderar "hey, igår fick vi världens jobb av en läskig snubbe som hette Hazariel. Vi har hur mycket pröjs som helst, men skulle behöve backup. Är ni intresserade?" så sätter man hela äventyret i ett nytt ljus. "Åh vaf, vi tänkte ju bara skita i den där Hazariel. Om de här clownerna tänker försöka döda henne kan det ju bli tufft att ge henne informationen som Otto gav oss. Vi skulle kunna låtsas hjälpa dem, men överrumpla dem tidigt under dagen och låsa in dem någonstans så de är ur vägen..." osv.
Det brukar underlätta om man som spelledare överdriver rätt mycket när man gestaltar arbetsgivarna till sådana här äventyr. Det är ju stor risk att de blandar ihop arbetsgivarna annars. Små skisser på hur de ser ut och vad de heter brukar vara bra hjälp också. Dela ut små lappar till spelarna så har de något att gå på. Jag gillar när det dessutom är mycket krångligare än vad det är i exemplet ovan, så då är det ännu viktigare.
Det här tycker jag är den absolut bästa standardformen av äventyr. Det slår dungeonbashing med hästlängder, det slår allt "äventyrande" i magiska skogar eller gamla ruiner. Det är typiskt Chronopia, men det borde funka i alla standardrollspel.
Nu har jag pladdrat tillräckligt. Nå, kör du såhär får du både action och rollspelsdiskuterande. Spelarna har överlägsen frihet och kan påverka handlingen hur mycket som helst. De kan lägga fram taktik efter förmåga och de kan intrigera och spela ut olika faktorer mot varandra. Kort sagt; det är skitbra. Så tycker jag du ska köra.
/Rising
