Jag kom faktiskt i kontakt med rollspel genom min danska kusin en gång för länge sedan. Han hade ett gäng kompisar som spelade D&D (redan då, vid 7 års ålder, tykte jag vissa regler var ologiska), och jag gjorde en rollfigur med honom (den hette Taz, efter nån snubbe i nån Forgotten Realms/Dark Sun-bok, drakdödare till yrket (eller om han var det på hobbybasis, det kommer jag inte ihåg
), jag tror jag har kvar den RP:n någonstans).
Jag tykte givetvis att rollspel var en ascool grej att jag när jag kom hem berättade det för alla mina kompisar, det här var under min kreativa fas i livet - dagligen kom jag på och byggde egna spel, nu gick jag över till att konstruera rollspel (konstigt nog liknade de det av D&D jag lärt mig något enormt, tror det var i femman jag kom fram till att visdom inte stavas med W). Nästa gång jag träffade min 6 år äldre kusin ville jag naturligtvis fråga ut honom mer om det här så kallade rollspelet, han berättade glatt att de gått över till DoD och att "ni svenskar visst kan göra rollspel."
Nu hade jag och några polare även kommit i kontakt med rollspel på andra sätt, Sagan om Ringen och Mutant RYMD testades, senare även DoD'91 och Chronopia, så med nya erfarenheter såg jag fram emot att träffa min kusin ännu en gång. Då blev jag dock tokdizzad, han och hans polare hade minsann slutat spela rollspel, de sysslade inte längre med sånt larv... så inte kunde jag skryta med mina nya rollspelskunskaper... TRAUMA!
Det är sagan om hur jag kom i kontakt med den danska rollspelskulturen.