Nekromanti Rollspelspedagogik

Muggas

Hero
Joined
16 Nov 2001
Messages
1,016
Location
Stockholm
Hej!

Funderade över det här ständiga frågan som alltid är aktuell här, nämligen hur rollspel ska spelas. Det har diskuterats mest utifrån spelledarens perspektiv, vad hans roll är i gruppen och hur han ska lägga upp äventyr och bete se gentemot andra speldeltagare.

Jag tycker att det här är en mycket viktig fråga när man snickrar sitt egna rollspel. De flesta vill nog driva "sin linje" stenhårt, och i stort sett bara beskriva hur de vill att rollspel ska spelas, istället för att lägga fram en rad alternativ för speldeltagarna.

Själv hade jag, i inledningen av mitt rollspel, tänkt infoga ett alldeles eget kapitel som handlar om rollspelspedagokik. Eftersom jag är diplomatiskt lagd av mig hade jag tänkt presentera en rad alternativ av olika spelstilar, som beskriver hur man kan spela på olika sätt, både utifrån spelledarens och spelarnas perspektiv (d v s både spelledarens roll och spelarnas roller- förslag på "förpliktelser" och förmåner bl a), samt exemplifiera hur befintliga rollspel är upplagda för att ge läsaren av rollspelet en fundering över hur han vill spela rollspel. Jag har dock inte bestämt mig för hur jag ska lösa detta praktiskt ännu (och kommer definitivt inte att göra det nu. Har varken fått i mig ngt tankestimulerande kaffe eller :tekopp: ännu...)

De två mest uppenbara uppfattningarna angående diskussioner om spelledarens roll har varit:

Linje 1. Spelledaren har alltid rätt
Linje 2. Spelledarskapet är ett serviceyrke (d v s att spelledarens uppgift/skyldighet är att se till att alla ha roligt. Han är ingen enväldig domare)

Finns det några varianter, eller "mellanalternativ"? I diskussioner här har förespråkare av dessa inriktiningar drivit respektive alternativ ganska hårt. Finns det ngt annat alternativ?

Vad gäller spelarna har diskussionerna mest förts i allmäna ordalag och inte inkluderats i så stor utsträckning i spelledarskapsdiskussionerna. Bör man inte diskutera alla speldeltagares uppgifter i synsättet hur rollspel ska spelas?

Hur tycker ni att spelskapare ska tackla det här? Ska man driva och sponsra "sin" linje enbart, eller ska man försöka inkludera så många (olika) rollspelare som möjligt när man förklarar vad rollspel är och hur det ska spelas? Måste man driva en linje och konsekvent hålla sig till denna för att det inte ska bli förvirrande för läsaren?

Det blev många frågor och (tyvärr) få svar... Hoppas ni orkar läsa och kommentera lite ändå :gremlaugh: (Obs! uppenbart fjäsk!)
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
10,123
Location
The Culture
Varför kan inte alla krama varandra? ;)

Linje 1. Spelledaren har alltid rätt
Linje 2. Spelledarskapet är ett serviceyrke (d v s att spelledarens uppgift/skyldighet är att se till att alla ha roligt. Han är ingen enväldig domare)
Jag tycker inte ens att den ena utesluter det andra. Debatten om spelledarens roll brukar (precis som alla andra debatter på Internet) handla om hur debattörerna målar in sig i varsitt hörn och står och skriker åt varandra och aldrig märker att det egentligen är samma hörn de står i, bara en bit ifrån varandra.

Regelns "spelledaren har alltid rätt" har uppenbarligen missbrukats av despotiska spelledare. Det är dumt. Det bör förtydligas att spelledaren alltid har rätt när han bestämmer över följande saker: reglerna och världen. Han har däremot ingenting över huvud taget att säga till om när det gäller spelarnas rollpersoner. Över dessa bestämmer spelarna lika enväldigt som spelledaren bestämmer över allt annat. Spelledaren kan alltså aldrig säga: "Du gör så här" eller "Du tycker så". Spelaren bestämmer vad hans rollperson tycker, säger och gör. Spelledaren bestämmer vad resultatet blir.

Ja, spelledare är ett serviceyrke, men det betyder inte att spelarna bara kan sitta som hösäckar och förvänta sig att bli underhållna. De måste ta sig för något för att spelet ska bli kul. Alla är lika ansvariga som spelledaren för att det blir ett bra spelmöte. Alla måste förbereda sig så mycket som man kan förvänta sig för att se till att spelmötet ska bli bra. (Spelledaren ska ha koll på regler och handling, spelarna ska veta vilka deras rollpersoner är och vad de håller på med.)

Hur tycker ni att spelskapare ska tackla det här? Ska man driva och sponsra "sin" linje enbart, eller ska man försöka inkludera så många (olika) rollspelare som möjligt när man förklarar vad rollspel är och hur det ska spelas? Måste man driva en linje och konsekvent hålla sig till denna för att det inte ska bli förvirrande för läsaren?
Om jag nu skulle skriva ett kapitel om hur man spelar rollspel skulle jag välja att bara framföra mina egna åsikter. Dels för att det känns mest rätt och dels för att jag inte kan framföra en åsikt som jag inte tror på utan att a) känna mig fånig, eller b) känna att jag inte gör åsikten rättvisa.
Det är ju dessutom en del av spelet som får vara personlig. Man förväntar sig att det ska vara spelskaparens egna åsikter, inte någon sorts genomsnittsrollspelsmanual.

/tobias
 

Muggas

Hero
Joined
16 Nov 2001
Messages
1,016
Location
Stockholm
Re: Varför kan inte alla krama varandra? ;)

Det är ju dessutom en del av spelet som får vara personlig. Man förväntar sig att det ska vara spelskaparens egna åsikter, inte någon sorts genomsnittsrollspelsmanual.

Har tänkt lite på det, och du har rätt. Det är ju ingen uppsats om rollspel i allmänhet man skriver på, utan ett eget projekt som man själv vill göra. En enhetlig linje passar bra när det är man själv som bestämmer hur man vill att det ska vara. Dessutom skulle det bli förvirrande, i synnerhet för nybörjare, för de som läser ens rollspel där man beskriver en hel hög av "allmänna spelstilar" att välja bland...

...För övrigt håller jag med dig om att "spelledaren har alltid rätt-regeln" nog har missbrukats ordentligt genom åren...
 

Johan K

Gammal & dryg
Joined
22 May 2000
Messages
12,401
Location
Lund
Hemmm, när det gäller spelpedagogik så presenterar jag hur jag har tänkt & tolkat världen & regelerna. Senså försöker jag avra lyhörd på vad spelarna tycker & tänker om min presentation & har de en bättre lösnin på det hela så anammar man det hela såklart.

/ Johan K, som borde ta tag i sitt SL:ande igen...
 

Man Mountainman

Storsvagåret
Joined
17 May 2000
Messages
7,978
Location
Barcelona
Finns det några varianter, eller "mellanalternativ"?

Linje D: spelarna och spelledaren har likvärdigt ansvar för att underhålla varandra och driva rollspelet framåt i en riktning som tilltalar hela spelgruppen.

Ett slags mellanalternativ, alltså. Inte skall väl spelledaren vara helt självuppoffrande; han får ju trots allt inte betalt.
 

Man Mountainman

Storsvagåret
Joined
17 May 2000
Messages
7,978
Location
Barcelona
För det är så böööögigt

Det bör förtydligas att spelledaren alltid har rätt när han bestämmer över följande saker: reglerna och världen. Han har däremot ingenting över huvud taget att säga till om när det gäller spelarnas rollpersoner. Över dessa bestämmer spelarna lika enväldigt som spelledaren bestämmer över allt annat. Spelledaren kan alltså aldrig säga: "Du gör så här" eller "Du tycker så". Spelaren bestämmer vad hans rollperson tycker, säger och gör. Spelledaren bestämmer vad resultatet blir.

...fast jag tycker nog att spelarna kan tillåtas få en viss grad av inflytande över världen också. Jag tycker rollspel är som roligast när jag som spelare ibland får inkräkta på spelledarens hävdvunna territorium och säga att "så här är det". När rollspelet på detta sätt blir ett gemensamt skapande mellan spelare och spelledare, ja, då är jag i sjunde himlen...

...och när det gäller spelledarens totala makt över reglerna, tja, där är det många som inte håller med dig. Vi kan bara inte rå för att vi råkar ha Raven CS McCracken i vår skara.
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
Som forumets kvotbög...

...kan jag inte annat än att hålla med Dnalor: spelet blir bättre om SL släpper lite makt över världen i spelarnas händer, och regler, visst, men man bör vara överens om vilka regler som gäller innan.

Å andra sidan kanske SL bör ha ett visst inflytande över vilken sorts rollpersoner man gör.

Erik, kramig med spikar
 

zuntona

Swordsman
Joined
28 Sep 2002
Messages
525
Spelledaren har alltid rätt under själva spelmötet och omgången. Han kan om han så önskar köra helt och hållet över reglerna både till rollpersonernas nackdel eller fördel. Ifrågasättande av spelledaren bör undvikas under spelandets gång men dock efter anser jag att man kan utvärdera.

Dåliga saker som spelledaren gjorde bör tas upp så att han kan ändra sitt sätt att spelleda. Självklart måste det bra också tas upp så kan han veta vad gruppen gillar och inte gillar. Men han ska inte servara allting som gruppen vill utan de måste ju få lite motstånd annars dör spelet ut så att säga.

Tyvärr så är jag den typen som börjar ifrågasätta spelledaren under spelandet men jag tycker att man inte ska det. Resten av gruppen blir irreterade på mig. :gremblush:
 

zuntona

Swordsman
Joined
28 Sep 2002
Messages
525
Alltid nybörjar kapitel?

Varför verkar alla nästan ha som målgrupp att nybörjare ska spela just deras spel? Ju mer noob en person är i rollspels sammanhang dessto mindre chans är det ju att den skulle spela ett specefikt independent spel. Det finns så många och jag tror man först börjar testa olika när man börjar bli varm i kläderna.
 

Muggas

Hero
Joined
16 Nov 2001
Messages
1,016
Location
Stockholm
Re: Alltid nybörjar kapitel?

Ju mer noob en person är i rollspels sammanhang dessto mindre chans är det ju att den skulle spela ett specefikt independent spel.

Det där är helt sant. Vad jag menar är att man inte ska utesluta nybörjare, även om andelen sådana som kommer att spela ditt eget spel är få eller inga (kanske några fler om du mot all förmodan lyckas trycka och sälja ex av ditt spel). Chansen att nybörjare hittar ditt rollspel om det är Indie, är dock liten. För egen del hade jag tänkt köra mitt spel med ett gäng nybörjare jag känner, när det är klart (har lovat dem det. De är intresserade. Men jag kanske inte kan hålla mig innan dess och kör ngt annat med dem också. :gremwink: )... Tycker de att det är kul finns ju möjligheten att de sprider rollspelet eller rollspel i allmänhet i andra newbee kretsar. Och that's a good thing in my book... :gremgrin:
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
10,123
Location
The Culture
men om vi kramas manligt som fotbollsspelare?

...fast jag tycker nog att spelarna kan tillåtas få en viss grad av inflytande över världen också. Jag tycker rollspel är som roligast när jag som spelare ibland får inkräkta på spelledarens hävdvunna territorium och säga att "så här är det". När rollspelet på detta sätt blir ett gemensamt skapande mellan spelare och spelledare, ja, då är jag i sjunde himlen...
Förtydligande: Jag tycker att det är trevligt om spelarna hjälper till att forma världen och uppmuntrar det till och med (när jag kommer ihåg det). Men jag vill som spelledare ha möjlighet att säga nej om spelarna blir för kreativa med saker som inte passar in i världen. (Det har förvisso inte hänt ännu, men jag vill ha rätt till det.)

/tobias
 

zuntona

Swordsman
Joined
28 Sep 2002
Messages
525
Re: Alltid nybörjar kapitel?

Okej då förstår jag lite mer varför just du ska satsa på det. Jag själv kommer testa mitt spel med en hel del nybörjare men jag har tänkt att förklara allting för dem muntligt.
Men när du tror att de kommer sprida det vidare så har du en bra anledning, lycka till.
 

zuntona

Swordsman
Joined
28 Sep 2002
Messages
525
Men dock så gosigt

Jag håller inte med. Att man upplyser spelledaren om hur världen ska vara så är det lite att förstöra en del av hans ideer som han har hittat på och kanske krossar ett äventyr han planerat i otaliga timmar.

Spelarnas inflytande över världen är den samma som deras rollpersoner. Slår de ihjäl en orch så finns det en mindre orch i världen ochså vidare. HAr de högre politsik makt kan de dock starta ett litet slag eller storskaligt krig.
 

SkurkSteffo

Veteran
Joined
27 Nov 2003
Messages
49
Location
Borås
Om syftet är ren och skär underhållning så är linje 1, att SL bestämmer, ganska fruktlös. Om SL fungerar som en diktator är det ju bara för spelarna att resa sig och gå. SL kan då bestämma i sin ensamhet bäst han vill. För spelarna sitter väl inte kvar om de tycker att spelet är tråkigt?

Min erfarenhet är att det bästa är att ha en dialog med spelarna om vad de förväntar sig och försöka resonera sig fram till en bra kompromiss. Det rör sig ju om jämlika parter, ofta sammansvetsade kompisgäng.

Om spelarna ger SL stor makt så beror det på att dom litar på honom, inte på att det finns någon dum regel som säger att SL alltid har rätt. Att som SL hänvisa till en regel när argumenten tryter är inte särskilt förtroendeskapande.

Istället för att redovisa olika linjer vore det mer intressant att läsa om hur detta förtroende mellan SL och spelare kan skapas och underhållas.
 

Man Mountainman

Storsvagåret
Joined
17 May 2000
Messages
7,978
Location
Barcelona
Re: Men dock så gosigt

Jag håller inte med. Att man upplyser spelledaren om hur världen ska vara så är det lite att förstöra en del av hans ideer som han har hittat på och kanske krossar ett äventyr han planerat i otaliga timmar.

Om spelledaren sitter flera timmar och planerar sitt äventyr får han skylla sig själv. Eller snarare, om en spelledare vill tillfredsställa mig maximalt (Hej Morgoth! Hej Warduke!) så får han ju se till att göra själva äventyret så pass löst upplagt att jag kan komma in och påverka spelledaren utan att det omintetgör något av hans arbete. Eller att det är så jäkla bra att ajg inte känner något behov av att ha inflytande över det.

En bra sak är att om spelarna tar sitt ansvar för att driva historien framåt, manipulera skeendena och omgivningen så behöver inte spelledaren förbereda sig så mycket. Han får ju hjälp av spelarna. Problem solved.
 

Man Mountainman

Storsvagåret
Joined
17 May 2000
Messages
7,978
Location
Barcelona
Re: men om vi kramas manligt som fotbollsspelare?

Men jag vill som spelledare ha möjlighet att säga nej om spelarna blir för kreativa med saker som inte passar in i världen. (Det har förvisso inte hänt ännu, men jag vill ha rätt till det.)

...och där skiljer sig våra åsikter åt. Jag ser inte varför spelledaren ska ha ensamrätt på att avgöra vad som passar in i världen. Rollspel är kollektivt historieberättande; klart som fan att alla ska få bidra med sin del av historien.
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
Re: Men dock så gosigt

Jag fattar heller inte varför just SLs vision av hur världen skall vara skall vara extra helig.

Dessutom, även om man aldrig får blocka, kan man ju ducka.

'Jag vill snacka med en av mina kontakter i staden, värdshusvärden på Skitiga Bananen.'
'Nä, du minns fel, Skitiga Bananen är i Murkenburg. Den enda du känner här är utkastaren på Obscena Hyenan.'

Jag har själv varit med att spela i 'lösa' världar, där jag sonderat av en karaktär mot spelledaren ('Jag vill spela en hob - en höglandshob!' 'Öh...' 'Connor McLaud med lurviga fötter och världens minsta claymore!' 'Fan, det låter ju ballt...' 'Precis!' ) och sedan har en av kartans många vita fläckar fyllts ut med delvis mina idéer - vilket inte betyder att jag bestämt allt, utan det handlar om vad min karaktär trodde ('Va! Är Moria plundrat och härjat av orcher! Men min kusin då?!').

Det finns andra sätt - spelarna kan mycket väl ge hintar, in eller out of game, om vart de vill spelet skall gå.

Visst, skilland i spelstil - men jag som SL blir närmast sur på spelare som låter mig göra allt jobbet. Jag menar, jag är bara den som bär spjuten och gör kaffe, de kan inte begära att jag skall underhålla alla själva!

Erik
 

Grasshopper

Veteran
Joined
2 Dec 2003
Messages
34
Du skriver:

Linje 1. Spelledaren har alltid rätt
Linje 2. Spelledarskapet är ett serviceyrke (d v s att spelledarens uppgift/skyldighet är att se till att alla ha roligt. Han är ingen enväldig domare)
Men det låter som en vinklad syn på saken. En domare i en sport har alltid rätt, men utför ändå ett serviceyrke. Jag är uppvuxen med den gamla sortens rollspel och har fått lära mig att spelledaren alltid har rätt, och det är för att man ska slippa regeldiskussioner kring bordet. Det är ett sätt att se till att alla får det roligt runt bordet.

Att rucka på den principen gör att det blir mer snack runt bordet och det lider stämningen utav.
 
Top