Nekromanti RP dräpte RP = Lyckat äventyr

[Guest]

I förrgår tog jag på mig uppgiften att improvisera ett äventyr till gamla DoD (2:a upplagan) vilket resulterade i att en av de tre rollpersoner som var med gick i maskopi med en mördare som sedan RP:na (även han som var i maskopi med mördaren) fick i uppdrag att finna och hämnas offrets (en vacker hertiginna) död.

Nå, den lömske rollpersonen förvillade gruppen så att de inte skulle finna möraren och gav sig sedan iväg för att hämta den belöning (på 20 guldmynt) som mördaren lovat honom och de andra RP:na (fortfarande intet ont anande) trodde att den lömske RP:n hamnat i trångmål och begav sig -efter att de upptäckt hans försvinnande- efter den lömske RP:n.

De vandrade in i ett berg där de fann Den Lömske RP:n och blev lurade att tro att mördaren dött efter att ha blivit uppäten av en drake (som RP:na självklart flydde ifrån) men till alla förvåning så kastar sig möraren ut från ett klippblock - när de går ner från berget - och puttar ut den ene av de 'goda' RP:na från klippkanten. Den Lömske RP:n börjar då strida mot den siste 'gode' RP:n och hugger honom medvetslös med sin dolk. Den Lömske RP:n får sina pengar och beger sig ner från berget med mördaren varav de attackeras av orcher - mördaren styckas brutalt av orcherna och Den Lömske RP:n flyr.

Det visar sig dockl att RP:n som blev utputtad från berget har lyckats ta tag i en skreva i bergsväggen och lyckas klättra upp och rädda den medvetslöse RP:n varav de beger sig efter Den Lömske RP:n.

Det hela slutar med att de 'goda' RP:na finner Den Lömske RP:n i den by de började äventyret i och den RP som blev utputtad från klippkanten fångar Den Lömske RP:n och hugger rätterligen av han förrädiska huvud.

När äventyret var slut så kände jag mig själv lite dyster så äventyret ändå inte varit så bra men till min förvåning börjar alla spelare ösa komplimanger (t. ex. "det är det bästa jag någonsin spelat") över äventyret och säger alla att de uppskattade intrigerna och de blodiga slutet.

Hmphh..

Är det verkligen lyckat om en RP nästan blir dödad av en annan RP som sedan blir dödad av en tredje RP?

- Kanske det...

Mäster Azazel

 

[Rosen]

<I>Är det verkligen lyckat om en RP nästan blir dödad av en annan RP som sedan blir dödad av en tredje RP?</I>

Knappast ur SL:s perspektiv, om man hade tänkt sig ett helt annat scenario, men på beskrivningen låter det i alla fall som om det var <I>spännande</I>, och det är ju alltid bra...

--
Åke

 

[Foggmock]

BÖR EJ LÄSAS AV PERSONER SOM PLANERAR ATT SPELA HULTASKOGEN, DÅ DETTA INNEHÅLER INFORMATION SOM KAN LEDA TILL ÄVENTYRETS LÖSNING...





Satt igår kväll och lirade Äventyr i Hultaskogen av Jonix här på forumet. vi fick en mystiskt pinne som sjöng saker i vårt huvud typ. den sa : bränn stövlarna, bränn stövlarna. de andra (en dvärg och en annan alv) var helt övertygade om att det var mina stövlar som skulle brännas. min Alv har gjort dem själv och envisades. efter ett tags tjafs blir Torgrim lite aggresiv och börjar slåss med min alv. min alv blockerar den klumpigfa dvärgen utan problem, och drar till honom i magen med skölden. dvärgen faller omkull och en mindre strid utspelar sig, där jag kastar en katskniv i benet på alven. efter ett tag inser de att jag är övelägsen och lugnar sig. men när jag, oskyldigt klampar upp för trappan från spelrummet tar SL över min gubbe och när vi vandrar så snubblar jag (magi) och de snor stövlarna. när jag kommer ner igen med min ångande pizza så säger SL: ok, du står mittemellan Tor och Alsklor. de har varsinn av dina stövlar och de båda har lyktor för att bärnna dem. vad gör du? jag drar fram min båge och riktar den mot Alsklor, för han har stövlen med dolkskidan i, den mest värdefulla. medans Torgrim hackar loss på min stackars stövel sätter jag en pil i axlen på Alsklor när ahn vägrar stanna. slår för skada, får OOPS 13 av 13 möjliga(1T12+1..) en bonus pga jägaren blir 3 extra i skada.. slår en sexa(dvs tre på 1T3) på extraskadan och Voila: 19 i skada i axlen på aslkor..stackars kille.. Kritisk skada och ahn slår: elakt sår i armbågen. SL modifierar till Elakt sår i Axlen. efter sängläge i SJU veckor får ahn -5 på alla fv som kräver den armen, och den är helt stel i axlen. skoj...senare pratar han med en hund(en STOOR hund) och säger åtr hunden att jag är ond. hunden rör inte de andra, men anfaller mig. efter ett tag lyckas jag slå han tillräckligt så han flyr. jag slår för kritisk skada i armen och oops.. muskler och senor är av.minus 5 fv på allt som kräver armen. de andra snor min sista stövel när jag ligger halvt däckad på marken. efter ett tag kommer vi fram till grottan. Torgrim mosas av Gråtroll, alsklor kastas ut i grottan och kokas soppa på. jag lcykas undkomma och lever som invalid resten av mitt liv.. kul..

Jag vet att jag har rätt!

 

[Count]

heh

Ajfan, jobbigt det där.

Nu med facit i hand skulle du nog satt den där pilen i pannan istället för axeln.

Och förresten så behöver du inte leva som en invalid för resten av ditt liv, leta reda på en helare och be honnom att fixa den. Kommer kosta en viss mängd men det gör det samma, bara du får armen tillbaks...

MvH Martin

 

[Hobert]

Eftersom jag är en rätt ovan SL spelleder jag helst små grupper (De är lättare att styra då ). När jag började fundera över att SLa ett äventyr till Gemini ville dock fler än beräknat vara med. Därför tänker jag nu dela upp RPna i två grupper med samma mål, men olika idéer om hur det ska nås (En grupp med en magiker (De är onda i Geminis värld), en Malachdrimalv (Geminis mörkeralver) och så, samt en grupp med en inkvisitor och hans följe. jag förmodar att det kommer att sluta mer eller mindre våldsamt när grupperna inser att deras intressen krockar. Någon som tror att det kan bli problem med en sådan konflikt? (Självklart har jag sett till att det inte finns något riktigt belägg för en riktig strid grupperna emellan förrän slutet av äventyret börjar närma sig, men det betyder inte att inte den mer skrupelfria onda gruppen får för sig att ha ihjäl någon ur den andra gruppen innan dess.).

 

[SoC]

var fan hittade du det äventyret och till vilken utgåva är det

kraften kanske vinner i inre styrka men ingen överlever ett två hands svärd i huvudet hehehe.

 

[Mutant]

Det lät faktiskt riktigt häftigt...
roligt med lömsk skurk som i alla filmer tros ha haft ihjäl de goda... men sedan kommer dom och gör slut på honom...
hade gärna varit med.

First i was blind, now i can see.

 

[Hasse]

På det svultna svinet

Det är till DoD6 och finns på Runde Rudolfs hemsida som är förljande:

www.spelaroll.net/svultnasvinet/

Det är Hultaskogen som är det vinnande bidraget i äventyrstävlingen.

Hasse

So you think you can tell heaven from hell, blue skies from pain.
Pink Floyd<P ID="edit"><FONT SIZE=-1><EM>Edited by hasse on 2001-04-30 23:48.</EM></FONT></P>

 

[Elder Girov]

Jag är positiv!

Det är ju inte så lyckat om RP:na köttar på varandra efter månader av spel tillsammans, men i "one-shots" kan det vara hur kul som helst så länge alla klarar sig till klimax.

[color:red]Girov ser dig och han är inte nöjd...</font color=red>/images/icons/wink.gif

 

[Hasse]

"När äventyret var slut så kände jag mig själv lite dyster så äventyret ändå inte varit så bra men till min förvåning börjar alla spelare ösa komplimanger (t. ex. "det är det bästa jag någonsin spelat") över äventyret och säger alla att de uppskattade intrigerna och de blodiga slutet."

Har oxå varit med om det där, har kommit fram till att orsaken till att det blir så helt enkelt beror på att spelarn inte har en aning on hur du tänkt dig att äventyret skall utspelas. De kan därför inte bli besvikna över något. Det är snarare andra orsaker som avgör om spelarna gillar ett äventyr så som t.ex. spänning(som Rosen nämde) om det var lagom svårt och inte minst om man hade kul under tiden man spelade.

"Är det verkligen lyckat om en RP nästan blir dödad av en annan RP som sedan blir dödad av en tredje RP?"

Ja, om det innebär att spelarna hade roligt under tiden de händelserna utspelade sig.



Hasse

So you think you can tell heaven from hell, blue skies from pain.
Pink Floyd

 

[Dr_hof]

Jag tror inte att det är ngra problem, bara du ser till att det inte är deras gamla gubbar, som de spelat med hur länge som helst. Låt alla rpna göra nya karaktärer och sedan är det bara att köra på. Dock så kommer du ju att behöva en SL till, för att leda två spelgrupper själv är fan inte lätt.
Dubbeläventyr kan bli roliga som satan, speciellt om båda grupperna är någorlunda lika starka, rent stridsmässigt, så att det inte blir att den ena gruppen alltid flyr från den andra.

Ett tips är att ta och planera lite möten mellan grupperna, på ställen där de inte kan slåss, inne i städer där stadsvakterna går i varje gatuhörn, inne i en kyrka (normalt så brukar rpna inte skända heliga platser) mm.. Sådant brukar resultera i ganska roliga dialoger och komplikationer...
Ha så kul...

/"Come! Come! To Mordor I will take you"

 

[Anders]

Två spelargrupper i samma äventyr

Nedanstående är min erfarenhet av att spela med två grupper och jag vill väldigt gärna höra vad andra har att berätta om i ämnet eftersom det både är ruskigt kul och ganska svårgenomfört.

För ett tag sedan testade jag för första gången idén med att ha två spelargrupper i samma äventyr. Hade diskuterat och funderat kring det rätt länge och när både Stormbringer- och Vampirespelledaren behövde ta paus från spelledandet fick jag och de andra i gänget alltmer rollspelsabstinens och jag vågade plocka fram tvågruppsäventyret jag skrivit under sommaren (på betald arbetstid, hehehe...). Insåg att flopprisken var överhängande, men rollspelssuget gjorde att alla var beredda att ta den risken. Alltså:

Grundläggande idé: Det som jag tyckte var det intressanta med ett tvågruppsäventyr var interaktionen mellan grupperna så jag lät äventyret utspela sig i en stad där avstånden hela tiden är små. Tanken var att grupperna skulle känna av varandras närvaro hela tiden genom t.ex. SLP som berättar att ”det var några här och frågade samma sak för en stund sedan...”, personer med viktig kunskap som nyligen mördats när rollpersonerna kommer på besök m.m. Tävlingsmomentet var också viktigt; det här skulle vara en kompromisslös kamp mellan grupperna där seger för någon är en direkt förlust för den andra. Detta innebar att karaktärspelandet fick stå tillbaka rejält för rationella lösningar och effektivitet.

Upplägg: För att få tempo och underlätta interaktion mellan grupperna bestämde jag ganska omgående att grupperna skulle spela simultant. De fick sitta i rummen bredvid varandra och hade varsin SL. Stormbringerspelledaren som spelat DoD hos mig i 11-12 år var given som den andre spelledaren eftersom han spelledat alla utom en av spelarna under flera år. Då och då gick vi spelledare ut i ett tredje rum och nämnde kort vad vår grupp hade gjort. Båda antecknade vilka platser grupperna varit på, konsekvenserna av besöket och jämförde hur grupperna låg i tiden. Spelledarnas korta möten utgjorde inget direkt avbrott för spelarna eftersom de ändå behövde sitta och diskutera sitt nästa drag med varandra. Några gånger fick ena gruppen vänta för att de skulle komma i fas med den andra gruppen tidsmässigt, eftersom det ju varierar hur lång tid något tar i rollspelsvärlden kontra hur lång tid det tar att spela det. Vi ägnade totalt två helkvällar åt att spela äventyret.

Vad äventyret handlade om: En demonologgrupp har upptäckt en portal och tänker frammana en demon med kraft nog att kunna ta över hela staden. En grupp med andra magiker har kommit deras planer på spåren och tänker till varje pris stoppa dem. Demonologerna behöver en del rekvisita till sin ritual och kan inte själva ordna fram dessa då de behöver förbereda sig på plats vid portalen. De skickar bud efter sina lärlingar (spelargrupp två) för att låta dessa söka efter rekvisitan och bevaka så ingen stoppar planerna. Magikergruppen sänder efter sina lärlingar (spelargrupp ett) för att söka upp demonlogerna och deras hantlangare och stoppa dessa. I staden där äventyret utspelas är det dödsstraff på att använda magi vilket gör att båda grupperna måste agera diskret.

Äventyrets uppbyggnad: Det var viktigt att äventyret inte skulle kunna avgöras direkt. Båda grupperna skulle ha inledningsvis ha flera olika möjligheter öppna, och inte behöva hamna i läget att ”nu gjorde motståndarna så, då är allt kört för oss”. En öppen batalj mellan grupperna var därmed också viktigt att undvika. Detta var lätt ordnat eftersom allt utspelade sig i en stad; det var ordning och reda på gatorna, ständigt stadsvaktspatruller i rörelse och häxjägare som såg till att ingen magi lades.

Hur äventyret skrevs: : Jag hade skrivit äventyret som jag brukar skriva äventyr, med allmänna miljö- och personbeskrivningar som sedan fungerar som en sorts hjälp för att under spelet trolla fram de tankar jag hade när jag skrev. Detaljer och vad som blir utfallet av olika handlingar har jag i huvudet eller improviserar fram allteftersom. Detta var inte ett bra upplägg när någon annan ska spelleda ens äventyr och framförallt inte när det är viktigt att SLP och platser fungerar på samma sätt för båda grupperna. Jag och den andre spelledaren gick igenom äventyret tillsammans dagen innan vi började och diskuterade igenom möjliga möten, händelser och utfallet av dessa, vad olika SLP egentligen visste och hur de agerade. Det var mycket givnade och äventyret hade aldrig fungerat annars. Men som alltid är det ju så att spelarna sen kommer på grejer som man själv aldrig tänkt på.
Genomför jag ett tvågruppsäventyr någon mer gång ska jag vara mycket mer noggrann med att bestämma detaljer som jag normalt aldrig skriver om, t.ex. ”hur många silvermynt kostar det att muta den här personen?”, ”får man ta med sig vapnen in på tavernan i tjuvkvarteren?”m.m.

Gruppsammansättningen: Gruppsammansättningen: Jag och den andre spelledaren bestämde oss omgående för att det var bäst om vi bestämde gruppsammansättningen (vilka spelare som skulle spela ihop) istället för att slumpa den. Det var inte helt lätt och vi lyckades inte riktigt. Grupperna skulle både vara jämnstarka och fungera bra inbördes. Det var mycket att tänka på: vilka har spelat ihop innan och hur har det fungerat, vilka kommer med mycket idéer, hur rutinerade är de, är de snabba eller mer eftertänksamma i sitt spelsätt, hur engagerade och tävlingsinriktade är de, vilka är ledartyper...
Den ena gruppen blev mer actioninriktad och var väldigt inställd på att det här var en tävling som skulle vinnas. Den andra gruppen satt länge och överlade sina beslut men funderade inte så mycket på vad motståndarna gjorde. Tävlingsinställningen kom att bli det som avgjorde spelet. Grupp två gjorde flera saker som normalt skulle varit kloka, t.ex. ”vi väntar med att stjäla växter från örtagården tills det blir natt och vi inte riskerar att bli upptäckta”, men när de kom dit i den mörka natten hade grupp ett redan varit där för länge sen och plundrat allt av intresse...
Beträffande rollper.sonerna var dessa relativt jämnstarka mellan grupperna

Inledningen: Här gjorde jag en rejäl miss. Spelmötet inleddes med att grupperna fick varsin text med förutsättningarn (miljön, vilka deras RP var) och ett brev från uppdragsgivarna. På en kort stund skulle de lära sig över 10 namn och personer och dessutom hade jag bara skrivit ut ett ex av brevet och förutsättningarna. Naturligtvis skulle alla ha fått varsitt exemplar av både brev och förutsättningar senast dagen innan vi började.

Pengar: : Flera tillfälligheter gjorde att den ena gruppen fick stora mängder pengar. Detta skapade ett problem eftersom de plötsligt hade tillräckligt med pengar för att kunna muta och leja personer som egentligen inte var tänka att kunna användas på det sättet. Några allvarliga konsekvenser för äventyret fick det inte här, men det kan vara bra att titta just på pengaaspekten så att det inte går att köpa sig till segern.

Slutomdöme: Spelarna på den vinnande sidan var mycket entusiastiska och har flera gånger framfört önskemål om att spela tvågruppsäventyr fler gånger. Förlorarsidan tyckte även de att det var kul att testa detta spelsätt, men var inte lika översvallande entusiastiska. De var lite gnälliga över att saker som de gjort bra (med ”vanliga” förutsättningar) inte fungerade här, det krävs helt enkelt mer fantasi och allmän jävlighet för att bekämpa figurer som styrs av en annan spelare, än av en neutral SL, som inte har samma personliga engagemang för varje enskild figur han sköter.
Både jag och den andra spelledaren var nöjda, även om vi (åtminstone jag) gjorde en del småmisstag under äventyret. Att allt hade fungerat och att det stod och vägde och var spännande ända till slutet kändes som en seger. Samtidigt var jag störd av att det var så mycket som kunde gjorts bättre och har börjat skissa på nya tvågruppsäventyr där erfarenheterna från förra gången kan tas till vara. Äventyret gav också erfarenheter som kan användas till vanliga äventyr. Ofta är det ju så att rollpersonerna är den aktiva sidan, medan många fiender och spännande platser bara är stilla och passiva och väntar på att få besök av rollpersonerna. En aktiv motståndare som tänker på samma sätt som en själv skapar en härlig nerv i äventyret.

 

[Rickard]

"<EM>Är det verkligen lyckat om en RP nästan blir dödad av en annan RP som sedan blir dödad av en tredje RP?</EM>" - <B>Kerrin Azazel</B>
För en "one night" så är det bra. Tyckte upplägget var rätt sjysst, ska nog sno det.
Spelarnas beröm? Hmm, SLdde själv häromdan och kom på ett upplägg på 1 h. Tyckte själv det var under medel, klichéaktigt och rätt tunnt men fick ändå beröm av spelarna. Ska nog ändra lite på mina äventyr.

"<EM>Satt igår kväll och lirade Äventyr i Hultaskogen...</EM>" - <B>Foggmock (Dane)</B>
Aldrig bra när spelarna börjar slåss (ännu sämre är när deras RP slåss). Försök undvik det om du kan. Om de börjar slåss så måste en dö, annars är det ett konstant tjafs mellan spelarna. Själv har jag inget emot intriger men tjafs kan jag vara utan. Det ger liksom inget, bara stannar upp ståryn.

"<EM>Någon som tror att det kan bli problem med en sådan konflikt?</EM>" - <B>Hobert</B>
Låter ballt, har själv spelat så en gång (Shadowrun). Vi var drygt dussinet och skulle ta oss ombord på en båt i ett avspärrat hamnområde. SL delade upp oss i "den erfarna gruppen" (vi som spelade regelbundet) och "den oerfarna gruppen" (de som aldrig spelat SR förut). Våra metoder skilde sig inte, vi var inte fiender men vi började slåss ändå. Blev rätt lyckat.

"<EM>Ett tips är att ta och planera lite möten mellan grupperna, på ställen där de inte kan slåss...</EM>"
Bra tips, ball idé. Vilka filmer brukar inte ha såna scener mellan ond och god? Ex. Highlander, Face off..

/[color:green]Han</font color=green> som tycker att det skulle vara ballt att spela m. två spelargrupper/samma äventyr på ett konvent, typ LinCon (som han ska till i år. Hurra!!)

 

[Legioth]

Även jag var med om ett liknande äventyr, som spelare.

Det var så ett en av spelarna hade hittat en magisk stilett, som han dock inte visade åt någon. Sedan dog den stackaren i strid mot några troll, och min kultistanka (tillber "vattnets herre"), länsade genast kroppen och hittade dolken.

Som han genast kände igen som nyckeln till en stor underjordisk skattkammare. Den stackars kultisten bestämde genast att han kunde hitta något där som skulle hjälpa honom att utplåna "den onda salamandern". När han skulle övertyga resten av spelarna om att de skulle komma med och söka skatten så visde han också stiletten åt dem.

Och plötsligt ville alla ha den. Eldmagikern i gruppen frammande en slamander, och ankan gick bärsärk mot salamandern och tappade stiletten, som magikern tog. Nu blev ankan helt desperat och började hota magikern. Även sprätthöken i gruppen ville ha stiletten, men magikern brände satte en eld E1 i huvudet på sprätthöken, som blev medvetslös. Ankan blev ännu desperatare och började hänga i magikerns ben.

Då magikern sedan försökte sparka bort ankan blev det för mycket för den stackaren, han gick bärsärk mot magikern, och ett slag senare kunde magikern inte uträtta något annat än att ligga och kvida.

Ankan fortsatte misshandla magikern, och då gick gruppens sista RP, en paladin emellan. Inte heller han hade något att sätta emot ankan hjälmkrossare. Så plötsligt vara ankan den enda som kunde göra något.

Då såg han plötsligt stiletten ligga på marken bredvid magikern, och han försökte ta sig ur bärsärkraseriet, dock misslyckades han med det, och svimmade. Under tiden som han var avsvimmad åt paladinen någon helande ört, och sedan gick han och tog stiletten.

Sedan vaknade ankan, såg att stiletten inte låg kvar, misstänkte att magikern hade tagit den och gick bärsärk mot honnom igen. Men nu lyckades magikern få iväg en eld E2 mot ankan och det blev för mycket för den stackaren, han svimmade. Och blev grillad.


Det var otroligt kul att spela det spelmötet, även om SL var lite missnöjd, för vi han inte ens börja med hans äventyr...