Två spelargrupper i samma äventyr
Nedanstående är min erfarenhet av att spela med två grupper och jag vill väldigt gärna höra vad andra har att berätta om i ämnet eftersom det både är ruskigt kul och ganska svårgenomfört.
För ett tag sedan testade jag för första gången idén med att ha två spelargrupper i samma äventyr. Hade diskuterat och funderat kring det rätt länge och när både Stormbringer- och Vampirespelledaren behövde ta paus från spelledandet fick jag och de andra i gänget alltmer rollspelsabstinens och jag vågade plocka fram tvågruppsäventyret jag skrivit under sommaren (på betald arbetstid, hehehe...). Insåg att flopprisken var överhängande, men rollspelssuget gjorde att alla var beredda att ta den risken. Alltså:
Grundläggande idé: Det som jag tyckte var det intressanta med ett tvågruppsäventyr var interaktionen mellan grupperna så jag lät äventyret utspela sig i en stad där avstånden hela tiden är små. Tanken var att grupperna skulle känna av varandras närvaro hela tiden genom t.ex. SLP som berättar att ”det var några här och frågade samma sak för en stund sedan...”, personer med viktig kunskap som nyligen mördats när rollpersonerna kommer på besök m.m. Tävlingsmomentet var också viktigt; det här skulle vara en kompromisslös kamp mellan grupperna där seger för någon är en direkt förlust för den andra. Detta innebar att karaktärspelandet fick stå tillbaka rejält för rationella lösningar och effektivitet.
Upplägg: För att få tempo och underlätta interaktion mellan grupperna bestämde jag ganska omgående att grupperna skulle spela simultant. De fick sitta i rummen bredvid varandra och hade varsin SL. Stormbringerspelledaren som spelat DoD hos mig i 11-12 år var given som den andre spelledaren eftersom han spelledat alla utom en av spelarna under flera år. Då och då gick vi spelledare ut i ett tredje rum och nämnde kort vad vår grupp hade gjort. Båda antecknade vilka platser grupperna varit på, konsekvenserna av besöket och jämförde hur grupperna låg i tiden. Spelledarnas korta möten utgjorde inget direkt avbrott för spelarna eftersom de ändå behövde sitta och diskutera sitt nästa drag med varandra. Några gånger fick ena gruppen vänta för att de skulle komma i fas med den andra gruppen tidsmässigt, eftersom det ju varierar hur lång tid något tar i rollspelsvärlden kontra hur lång tid det tar att spela det. Vi ägnade totalt två helkvällar åt att spela äventyret.
Vad äventyret handlade om: En demonologgrupp har upptäckt en portal och tänker frammana en demon med kraft nog att kunna ta över hela staden. En grupp med andra magiker har kommit deras planer på spåren och tänker till varje pris stoppa dem. Demonologerna behöver en del rekvisita till sin ritual och kan inte själva ordna fram dessa då de behöver förbereda sig på plats vid portalen. De skickar bud efter sina lärlingar (spelargrupp två) för att låta dessa söka efter rekvisitan och bevaka så ingen stoppar planerna. Magikergruppen sänder efter sina lärlingar (spelargrupp ett) för att söka upp demonlogerna och deras hantlangare och stoppa dessa. I staden där äventyret utspelas är det dödsstraff på att använda magi vilket gör att båda grupperna måste agera diskret.
Äventyrets uppbyggnad: Det var viktigt att äventyret inte skulle kunna avgöras direkt. Båda grupperna skulle ha inledningsvis ha flera olika möjligheter öppna, och inte behöva hamna i läget att ”nu gjorde motståndarna så, då är allt kört för oss”. En öppen batalj mellan grupperna var därmed också viktigt att undvika. Detta var lätt ordnat eftersom allt utspelade sig i en stad; det var ordning och reda på gatorna, ständigt stadsvaktspatruller i rörelse och häxjägare som såg till att ingen magi lades.
Hur äventyret skrevs: : Jag hade skrivit äventyret som jag brukar skriva äventyr, med allmänna miljö- och personbeskrivningar som sedan fungerar som en sorts hjälp för att under spelet trolla fram de tankar jag hade när jag skrev. Detaljer och vad som blir utfallet av olika handlingar har jag i huvudet eller improviserar fram allteftersom. Detta var inte ett bra upplägg när någon annan ska spelleda ens äventyr och framförallt inte när det är viktigt att SLP och platser fungerar på samma sätt för båda grupperna. Jag och den andre spelledaren gick igenom äventyret tillsammans dagen innan vi började och diskuterade igenom möjliga möten, händelser och utfallet av dessa, vad olika SLP egentligen visste och hur de agerade. Det var mycket givnade och äventyret hade aldrig fungerat annars. Men som alltid är det ju så att spelarna sen kommer på grejer som man själv aldrig tänkt på.
Genomför jag ett tvågruppsäventyr någon mer gång ska jag vara mycket mer noggrann med att bestämma detaljer som jag normalt aldrig skriver om, t.ex. ”hur många silvermynt kostar det att muta den här personen?”, ”får man ta med sig vapnen in på tavernan i tjuvkvarteren?”m.m.
Gruppsammansättningen: Gruppsammansättningen: Jag och den andre spelledaren bestämde oss omgående för att det var bäst om vi bestämde gruppsammansättningen (vilka spelare som skulle spela ihop) istället för att slumpa den. Det var inte helt lätt och vi lyckades inte riktigt. Grupperna skulle både vara jämnstarka och fungera bra inbördes. Det var mycket att tänka på: vilka har spelat ihop innan och hur har det fungerat, vilka kommer med mycket idéer, hur rutinerade är de, är de snabba eller mer eftertänksamma i sitt spelsätt, hur engagerade och tävlingsinriktade är de, vilka är ledartyper...
Den ena gruppen blev mer actioninriktad och var väldigt inställd på att det här var en tävling som skulle vinnas. Den andra gruppen satt länge och överlade sina beslut men funderade inte så mycket på vad motståndarna gjorde. Tävlingsinställningen kom att bli det som avgjorde spelet. Grupp två gjorde flera saker som normalt skulle varit kloka, t.ex. ”vi väntar med att stjäla växter från örtagården tills det blir natt och vi inte riskerar att bli upptäckta”, men när de kom dit i den mörka natten hade grupp ett redan varit där för länge sen och plundrat allt av intresse...
Beträffande rollper.sonerna var dessa relativt jämnstarka mellan grupperna
Inledningen: Här gjorde jag en rejäl miss. Spelmötet inleddes med att grupperna fick varsin text med förutsättningarn (miljön, vilka deras RP var) och ett brev från uppdragsgivarna. På en kort stund skulle de lära sig över 10 namn och personer och dessutom hade jag bara skrivit ut ett ex av brevet och förutsättningarna. Naturligtvis skulle alla ha fått varsitt exemplar av både brev och förutsättningar senast dagen innan vi började.
Pengar: : Flera tillfälligheter gjorde att den ena gruppen fick stora mängder pengar. Detta skapade ett problem eftersom de plötsligt hade tillräckligt med pengar för att kunna muta och leja personer som egentligen inte var tänka att kunna användas på det sättet. Några allvarliga konsekvenser för äventyret fick det inte här, men det kan vara bra att titta just på pengaaspekten så att det inte går att köpa sig till segern.
Slutomdöme: Spelarna på den vinnande sidan var mycket entusiastiska och har flera gånger framfört önskemål om att spela tvågruppsäventyr fler gånger. Förlorarsidan tyckte även de att det var kul att testa detta spelsätt, men var inte lika översvallande entusiastiska. De var lite gnälliga över att saker som de gjort bra (med ”vanliga” förutsättningar) inte fungerade här, det krävs helt enkelt mer fantasi och allmän jävlighet för att bekämpa figurer som styrs av en annan spelare, än av en neutral SL, som inte har samma personliga engagemang för varje enskild figur han sköter.
Både jag och den andra spelledaren var nöjda, även om vi (åtminstone jag) gjorde en del småmisstag under äventyret. Att allt hade fungerat och att det stod och vägde och var spännande ända till slutet kändes som en seger. Samtidigt var jag störd av att det var så mycket som kunde gjorts bättre och har börjat skissa på nya tvågruppsäventyr där erfarenheterna från förra gången kan tas till vara. Äventyret gav också erfarenheter som kan användas till vanliga äventyr. Ofta är det ju så att rollpersonerna är den aktiva sidan, medan många fiender och spännande platser bara är stilla och passiva och väntar på att få besök av rollpersonerna. En aktiv motståndare som tänker på samma sätt som en själv skapar en härlig nerv i äventyret.