Nekromanti RP + Sandlåda??

[Nässe]

Nu har jag börjat läsa Silent Legions och planerar för att köra en sandlåda Cthulhu-style (så blorbigt jag kan). Dessutom har jag hunnit spela lite rollspel och under passen funderat på vad det är vi egentligen sysslar med.

Det jag kom fram till är att vi kör en sandlåda (aktörer som gör saker i bakgrunden, ingen färdig röd tråd, möjlighet att göra vad som helst mm) med en mängd preppade händelser inför varje plats. Det sistnämnda gör ju spelet oblorbigt och SL väldigt aktiv.

Jag funderade då på vad som skulle hända om man kört en sandlåda blorbigt utan preppade händelser och kom fram till att svaret är: ingenting. Rp skulle inte agera. Vi spelar nämligen rollpersoner som är smärtsamt alldagliga och saknar både medel att bekämpa monster och syfte att göra det. (tex är min rollperson en ensamstående 25-årig sjuksköterska som tar hand om sin femåring). Dessa RP kommer inte ta upp kampen med en hemsk kult om inte preppade händelser snärjer in dem.

Det gjorde att jag kom fram till att för oss är det nödvändigt att hitta bra länkar mellan RP och sandlådan—motivation och anknytning. Jag har redan fått tips av 2097 på hur hon genom Fiasco-setup skapar länkar in i sandlådan redan innan karaktärsskapandet. Men det måste finnas massa sätt att knyta ihop RP med världen och få Rp att bli aktiva och ta initiativ. Hur gör man så att RP inte blir vandrande meningslösheter i sandlådan?

 

[God45]

Du gör helt enkelt mer passande karaktärer. Problemet som du presenterar här är att era karaktärer inte fungerar. Så gör mer passande (jag vill säga och menar ”bättre”) karaktärer.

 

[Henke]

Fast vilken karaktär är egentligen passande utan att det finns specifika krokar som drar igång allt?

 

[God45]

Fast vilken karaktär är egentligen passande utan att det finns specifika krokar som drar igång allt?

En som vill utreda det övernaturliga och/eller brott? Det är liksom inte svårt att fixa. Det finns en anledning till att Call of Cthulhu inte skriver karaktärer utan ”Investigators”. Är din inte karaktär en utredare har du reda fuckat up.

 

[Lupus Maximus]

En som vill utreda det övernaturliga och/eller brott? Det är liksom inte svårt att fixa. Det finns en anledning till att Call of Cthulhu inte skriver karaktärer utan ”Investigators”. Är din inte karaktär en utredare har du reda fuckat up.

Detta.

Eller snarare, de måste komma i kontakt med "det mystiska", och inte kunna eller vilja lämpa över på någon annan. De klassiska utredarna är ju oftast antinge de som någon annan lämpat över till, eller som hört talas om något mystiskt och vill undersöka på egen hand.

Andra än utredare kan ju funka för ett äventyr, men sällan för en kampanj. Säg att personen har ärvt ett gods. Godset är nedgånget, och det har hänt märkliga saker där och platsen har fått dåligt rykte, så det går inte att sälja. Nu vill skattemasen snart ha in arvsskatten, och de poliser som inte skrattar åt en är för rädda att hjälpa till. Så personen är i rävsaxen och måste lösa problemet själv.

"Vanliga rollpersoner" med ett driv att undersöka, men hållits tillbaka av diverse olika anledningar, är ju en utredare; bara en väldigt oerfaren sådan.

En preppad grundpremiss för spelstart kan inte krocka med blorben (annars har blorben ett gravt designfel). Att det kanske inte går att kasta in krystade nya äventyrskrokar efter spelstart för att hålla sig till blorben blir en annan sak.

 

[Tre solar]

Jag håller med God45 här.

I mitt eget rollspelande+spelledande ägnade jag många år åt att komma på mer och mer vattentäta sätt att dra in rollpersonerna i äventyret, på gränsen till att majoriteten av prepp blev att hitta sätt att kroka dem. Mitt rollspels-liv blev mycket bättre efter att jag insåg att jag kunde låta äventyret börja med att det redan hade börjat (typ: när solen går upp rider ni ut, fast beslutna att ära ert avtal med Baronen) och ännu-ännu bättre när vi som grupp - pga svårigheter att få ihop scheman - bestämde att det inte längre var obligatoriskt att alla dök upp på varje möte. Då blev grundförutsättningen väldigt tydlig, nämligen att alla var där för att spela vad det nu var som vi skulle spela! Så om vi spelar Call ligger det i allas intresse att spela just Call - annars dyker man inte upp.

Spelaren har helt enkelt i uppdrag att kroka sin egen rollperson.

 

[Henke]

Just detta med vem som egentligen är en Cthulhu ”Investigator” blev först uppenbart efter att jag läst Cthulhu Dark. Innan dess tog jag benämningen inte på orden. Någon form av utredare (polis, detektiv etc). Nu ser jag istället precis som Maximus nämner ovan att utredaren kan (och i många fall ska) bra en vanlig människa med viljan att utreda (och efter Cthulhu Darks rekommendation dessutom en obetydlig person utan någon makt i samhället).

jag menar att Nässes sjuksköterska absolut kan vara en bra person att skjuta in i ett scenario, men det kräver att det skapas ett incitament som funkar med rollpersonen och kroken in i scenariot. Det bliv givetvis otroligt krystat om kroken in skulle vara ära och guldmynt eller att döda kultister för att de försökte öppna en portal åt Hastur, men bara genom beskrivningen sjuksköterska med 5-åring får jag flera tänkbara krokar t.ex. det klassiska att femåringen försvinner pga någon fraktion i scenariot (kultister, monster, gudar, andra intressenter) eller att sjuksköterskan i sitt grundbeteende har ett kall att hjälpa andra och då kanske en döende patient ber om hennes hjälp. Hon kanske sitter i klustret efter att ha sålt läkemedel från sjukhuset till missbrukare och tvingas in i historien för att inte avslöja sig. Femåringen kanske är allvarligt sjuk och dyr vård alt botemedel finns som belöning i scenariot. Hon kanske tar privat anställning där uppdraget riskerar att haverera om hon inte utreder osv, osv.

nu är jag fortfarande inte helt säker på blorbens kriterier för att vara blorb, men tycker inte förslagen jag beskrev är annorlunda än att incitamentet skulle vara ”den gamle uppdragsgivaren på värdshuset”.

Sen håller jag absolut med om att man kan lägga kravet för att hitta incitament på spelarna, men tänker också att det är att göra det lite lätt för sig (och riskerar iaf i min spelgrupp att ge tveksamma incitament).

 

[Sysp]

Tror också att problemet kan vara rollpersonerna.

I många D&D-inspirerade OSR-spel är ju rollpersonerna oftast skattletare av något slag (motiverade av XP för guld). I Kuf (som vi kör just nu som sandlåda) har ju alla rollpersonerna redan kommit i kontakt med det märkliga och mystiska och drivs av en nyfikenhet och en törst för det okända (motiverade av XP för insikt). Detta är alltså inbakat i systemet i båda fallen - gör du rollpersoner enligt regelboken får du motivationen på köpet.

Vad säger Silent Legions när det gäller rollpersonsskapande och motivation?

 

[God45]

Här är två sätt att skapa motivationer till sina utredare, det första är Drive som är beskrivet i Trail of Cthulhu och det andra är Backstory som är det vanliga sättet att göra det här på.

Drives är motivationer som får karaktären att utreda själv och inte bara släppa saker och fly eller ringa polisen. Om man agerar mot sin motivation förlorar man poäng i Sanity motsvarigheten. Drives förklaras längre i Trails boken på sidan 19 men de är saker som är ganska självklara från namnet så som: Adventure, Antiquarianism, Arrogance, Artistic Sensitivity, Bad Luck, Curiosity, Duty, Ennui, Follower, In The Blood, Revenge, Scholarship, Sudden Shock och Thirst For Knowledge.

Backstory är det lite klumpigare men vanligare sättet att göra saker på. Backstory måste ge minst 2 av dessa 3 delar: 1. Varför utsätter jag mig för det här? 2. Varför involverar jag inte snuten/media/någon annan? 3. Var kommer nästa spelarkaraktär från när jag dör? Du måste svara på 1 och minst en av de två andra.

Exemple! Vi spelar Kult och backstoryn är att vi vet att världen är ett fängelse och vi kan bli gudar igen. Detta svarar på 1 genom att vi vill bli gudar igen och det svarar på 2, för annars kommer Lictorerna komma och mörda skiten ur oss. Vi svarar inte på 3.

Exempel 2! Vi spelar Delta Green och tillhör en olaglig konspiration som vill bekämpa det övernaturliga. Vi vet att det övernaturliga är korrumperande och att bara kunskap om det är farligt. Så, där svarade vi på alla tre!

Exempel 3. Vi har olika motivationer för att utreda, men jag spelar Agent Moulder och min syster blev kidnappad av Aliens när jag blev liten och jag utreder nu misstänkta övernaturliga saker som FBI agent. Jag gör 1. För jag vill veta sanningen och kanske rädda min syster. 2. Jag försöker berätta för alla att det övernaturliga finns så inget svar på den. 3. En ny agent blir assigned till The X Files om jag dör/försvinner.

 

[Mogger]

Make it personal. Det som gör att sjuksjöterskor undersöker övernaturliga mysterier är för att de måste. Det är naturligtvis svårt att göra i en blorb men se till att preppen först och främst der till att RP inte kan ta hjälp av polis och rådiga grannar. Polischefen är kultist, rekorn är besatt osv. Sedan tror jag att du måste bryta mot papper/sten-principen alternativt ha någon preppad slumplista om hur RP dras in i det.

Hur funkar Fiasco? Är väl den ende som inte läst spelat det...

Allra minst måste RP känna varandra. Annars tror jag att det blir extremt krystat. Om inte allt börjar med samma händelse, men det är nog inte blorb...

Klurigt. Jag antar f.ö att ni vill spela med dessa RP så att göra dem "bättre" är väl inget svar på frågan.

Det vanliga är ju att mamman hittar en konstig grej under sonens säng och det visar sig att han råkat bli involverad i något hemskt/övernaturligt som naturligvis ingen tror på. Eller liknande. Men det är nog inte blorbigt. Om man inte preppat det först eller systemet löser det.

 

[Nässe]

Du gör helt enkelt mer passande karaktärer. Problemet som du presenterar här är att era karaktärer inte fungerar. Så gör mer passande (jag vill säga och menar ”bättre”) karaktärer.

Jag tror inte vi vill det. Ingen av oss är intresserade av att spela kompetenta äventyrare

Hade senaste spelpasset en rejäl möjlighet att kasta mig in i att börja undersöka ett spår och agera—en fetmask från SL på kroken. Men problemet är att det inte känns realistiskt. Så fort jag Går på Quest känns det ”brädspel” för mig. Jag vet att jag agerar med min RP som spelbricka. Inte insett tidigare att jag känner så.

Hör vad ni säger allihop och funderar Det jag var ute efter från början var tekniker för att formalisera drive och koppling till sandlådan. Men nu funderar jag på om det är så att vi inte vill spela drivande karaktärer...? Min sjuksköterska har alla sorters anledningar att undersöka vad som sker (hittade bland annat min syster död i min säng, jag har visst varit med i en kult som barn etc) men det jag känner när jag spelar är att jag vill fly och spela ut hennes reaktioner, inte lösa problem.

ska också säga att vi har SKITROLIGT när vi spelar. Det här är bara tankar för att bli bättre på rollspel—inte ett försök att fixa vår nuvarande kampanj.

 

[kwarnberg]

Jag tror inte vi vill det. Ingen av oss är intresserade av att spela kompetenta äventyrare

Hade senaste spelpasset en rejäl möjlighet att kasta mig in i att börja undersöka ett spår och agera—en fetmask från SL på kroken. Men problemet är att det inte känns realistiskt. Så fort jag Går på Quest känns det ”brädspel” för mig. Jag vet att jag agerar med min RP som spelbricka. Inte insett tidigare att jag känner så.

Hör vad ni säger allihop och funderar Det jag var ute efter från början var tekniker för att formalisera drive och koppling till sandlådan. Men nu funderar jag på om det är så att vi inte vill spela drivande karaktärer...? Min sjuksköterska har alla sorters anledningar att undersöka vad som sker (hittade bland annat min syster död i min säng, jag har visst varit med i en kult som barn etc) men det jag känner när jag spelar är att jag vill fly och spela ut hennes reaktioner, inte lösa problem.

ska också säga att vi har SKITROLIGT när vi spelar. Det här är bara tankar för att bli bättre på rollspel—inte ett försök att fixa vår nuvarande kampanj.

Du ligger extremt nära mig där i hur jag vill spela, och det sätter mycket fingret på mina svårigheter att ta till mig blorben som ett sätt jag vill spela på. Att köra en renodlad sandbox är nog svårt, då det låter som att du (liksom jag) behöver en genomtänkt personlig koppling. Svaret på ”Varför måste jag (till skillnad från någon annan) engagera mig i det här?” är svår att bara lämna öppen för rollpersonens drivkraft om inte SL får se drivkraften och planera efter den.

Sax före sten eller vad principen nu heter funkar inte riktigt med det tänket. Hela sten-sax-påse blir en konstig jämförelse. För drivkraft och story hör ihop och är beroende av varandra. De är inte frikopplade, de är hårt sammanknutna.

 

[Khan]

Hur funkar Fiasco? Är väl den ende som inte läst spelat det...

https://www.youtube.com/watch?v=WOXrAgx6d40

Ovanstående är en rätt bra intro till Fiasco, även om inget slår att faktiskt spela det. Wil Whetons gäng har också kört det för ett tag sedan.

 

[kwarnberg]

Min sjuksköterska har alla sorters anledningar att undersöka vad som sker (hittade bland annat min syster död i min säng, jag har visst varit med i en kult som barn etc) men det jag känner när jag spelar är att jag vill fly och spela ut hennes reaktioner, inte lösa problem.

Kanske går det bättre om du försöker identifiera vad som händer om hon inte ger sig in och undersöker, snarare än att försöka lista varför hon ska göra det? Vad står på spel om hon inte gör något? Kommer fler i hennes närhet att dö? Försök identifiera en point of no return. När blir kostnaden att dra sig ur större än att driva på?

 

[Mogger]

Jag tror inte vi vill det. Ingen av oss är intresserade av att spela kompetenta äventyrare

Hade senaste spelpasset en rejäl möjlighet att kasta mig in i att börja undersöka ett spår och agera—en fetmask från SL på kroken. Men problemet är att det inte känns realistiskt. Så fort jag Går på Quest känns det ”brädspel” för mig. Jag vet att jag agerar med min RP som spelbricka. Inte insett tidigare att jag känner så.

Japp. håller med och känner igen det. Det är en stor orsak till mitt intresse för blorb (och att jag som SL vill minska mitt godtycke). Dyker fetmasken upp i blorben så gör den inte det för att den krokar i din RP utan för att den helt enkelt hänger där.

Vilket naturligvis får oss att inse att hur man skapar sin blorbiga setting och vad den innehåller är oerhört viktigt. Börjar man från början är det nog inte supersvårt att jämka RP, setting och system så att allt klickar in i varandra, men inte på något övertydligt sätt, utan ett spelfrämjande sätt.

men det jag känner när jag spelar är att jag vill fly och spela ut hennes reaktioner, inte lösa problem.

Exakt. Play to find out. Det är här blorbens påtaglighet blir så tydlig och elegant. Det är svårt att inte säga "på riktigt", men jag tror att vi alla förstår vid det här laget.

Men som sagt, skapa prepp är A och O.

 

[Nässe]

Kanske går det bättre om du försöker identifiera vad som händer om hon inte ger sig in och undersöker, snarare än att försöka lista varför hon ska göra det? Vad står på spel om hon inte gör något? Kommer fler i hennes närhet att dö? Försök identifiera en point of no return. När blir kostnaden att dra sig ur större än att driva på?

Ja det kan vara så att hon är där nu. Dottern håller på att bli hjärntvättad av samma kult. Och det är ju något positivt att jag nu kan låta min spelpjäser börja arbeta för att stoppa hot och lösa problem—hon är tillräckligt trängd för att agera. Men när jag gör det—stack blan annat huvudet in i en magisk spegel—känns det ”fel”, det tar mig ur immerssionen.

För inlärnings skull kanske jag ändå ska gå åt det hållet nu. Prova att gå all out quest—samla gruppen och banka kultiskt-skallar.

Som sagt tänker här inför en kommande kampanj: hur vi då ska göra setup så att RP matchar en blorbig sandlåda. Men tänk om spelarna inte matchar?

 

[Nässe]

Japp. håller med och känner igen det. Det är en stor orsak till mitt intresse för blorb (och att jag som SL vill minska mitt godtycke). Dyker fetmasken upp i blorben så gör den inte det för att den krokar i din RP utan för att den helt enkelt hänger där.

Vilket naturligvis får oss att inse att hur man skapar sin blorbiga setting och vad den innehåller är oerhört viktigt. Börjar man från början är det nog inte supersvårt att jämka RP, setting och system så att allt klickar in i varandra, men inte på något övertydligt sätt, utan ett spelfrämjande sätt.



Exakt. Play to find out. Det är här blorbens påtaglighet blir så tydlig och elegant. Det är svårt att inte säga "på riktigt", men jag tror att vi alla förstår vid det här laget.

Men som sagt, skapa prepp är A och O.

Ja, det är verkligen elegant. Blorben säger ju inte att jag måste bli problemlösare. Blorben bara är där. Och jag befinner mig i den. Det är ju egentligen jag som SL eller spelskapare som har förutfattade meningar om vad RP ska göra med det som finns där. Alltså behövs inga drivkrafter?

 

[Mogger]

Ja, det är verkligen elegant. Blorben säger ju inte att jag måste bli problemlösare. Blorben bara är där. Och jag befinner mig i den. Det är ju egentligen jag som SL eller spelskapare som har förutfattade meningar om vad RP ska göra med det som finns där. Alltså behövs inga drivkrafter?

precis! Så nej drivkrafter behövs nog inte. Eller alla har ju någon form av drivkrafter. Att skydda sin dotter är väl självklart, men det kan ju finnas mer. Men det är verkligen inte fel att låta drivkrafterna dyka upp i spel.

jag brukar hellre prata om riktning, alltså att RP är på väg mot något. Inte geografiskt utan att de finns något mer längre fram. För så är det ju med oss också. Vi kan se fram emot en semester, en befodran, oroa oss över en sjuk släkting eller för lite pengar. Har man sånt så dyker det upp spel/story där man minst anar det.

 

[kwarnberg]

Japp. håller med och känner igen det. Det är en stor orsak till mitt intresse för blorb (och att jag som SL vill minska mitt godtycke). Dyker fetmasken upp i blorben så gör den inte det för att den krokar i din RP utan för att den helt enkelt hänger där.

Jag förstår inte alls det här. Varför skulle min RP vara mer intresserad av att bita på masken bara för att den inte är planerad om det är samma mask? Är det orsaken bakom varför masken är där som påverkar min RPs intresse av att bita den? Jag kopplar verkligen inte det tänket alls.

 

[erikt]

Som sagt tänker här inför en kommande kampanj: hur vi då ska göra setup så att RP matchar en blorbig sandlåda. Men tänk om spelarna inte matchar?

Det finns inget sätt att spela som passar alla spelare bra.

Om spelarnas sätt att spela inte passar en blorbig sandlåda så har ni två alternativ
1) Spelarna ändrar hur de spelar. Funkar sällan bra om inte alla faktiskt vill ändra sig, och även då blir det en jobbig läroperiod.
2) Använd inte en blorbig sandlåda. Spela någon annan typ av spel som bättre passar spelarna.


Oavsett vilken typ av spel/kampanj/äventyr man kör så är det väldigt bra om man innan karaktärsskapandet är överens om vilken typ av rollpersoner som passar in.
Har du t.ex. en sandlåda så krävs det nästan rollpersoner/spelare som är beredda att ta initiativ och bestämma sina egna mål snarare än att bara sitta och vänta på att Få Ett Uppdrag - stor del av poängen med en sandlåda är ju ett världen finns fördefinierad, men vad rollpersonerna skall göra i världen får de bestämma själva.