Nekromanti Rulla efter, rulla före, rulla alls?

[Rymdhamster]

Sherlock planerar väl i samma läge som Rocky? Det är bara att den typen av Sherlock-planering är totalt orealistisk i sina många moment Rocky planerar på samma sätt men med kortare horisont.

Nu ska jag erkänna att jag inte sett Rocky på minst tjugo år, jag tyckte inte den var särskilt bra. Vet inte varför jag tog den som exempel egentligen. Men vad jag minns så får man aldrig se en tänkt händelseutveckling spelas ut i Rocky, varefter man får se den faktiska händelseutvecklingen utspelas.

I Sherlock däremot så får vi se hela den tänkta fightingscenen spelas upp så som Holmes planerade den. Och sen får vi se den igen, så som det faktisk sker. Sen råkade det tänkta händelseförloppet i det fallet sammanfalla med det faktiska.

Och det är det tänket applicerat på rollspel som är ett exempel på hur man kan hantera situationer när tärningsslaget går tvärt emot en utförlig beskrivning av vad rollpersoner gör (/avser att göra).

Det här har ingenting med att en tränare står och säger åt en att finta mera.

Jaha, du läste bara inte mitt inlägg utan hittade på istället!

 

[RasmusL]

Det här har ingenting med att en tränare står och säger åt en att finta mera.

Vi har så olika referensramar Jag tävlar i thaiboxning och är säkert lite färgad av det. Att planera ett handlingsflöde är något som i min värld görs genom videoanalys av motståndarens tidigare matcher, mycket planering och, under pågående match, en coach som i lugn och ro kan analysera motståndarens reaktioner och tipsa om handlingsmönster för att kontra det. Att tänka sig att en ska kunna planera pricksäkert "on the fly" utan att känna motståndaren innan är helt kocko, det är det ingen i hela världen som kan

Som sagt är en långsammare interaktion en annan sak (samtal, problemlösning, etc), men att tänka att en kan planera mer än några millisekunder i förväg i en fullkontaktfight är i bästa fall naivt. Jag har inövade mönster, som bygger på en tänkt reaktion, men när den inte kommer som planerat måste jag improvisera och det sker så himla snabbt, där finns ingen handlingshorisont bortom ett par slag eller en spark. Kolla lite MMA, se hur svårt det är att ens göra en slagkombination över huvud taget liksom. INTE ENS när någon säger till en professionell fighter EXAKT hur den ska göra är det särskilt tillförlitligt, inte ens efter MÅNADER av förberedelser klickar de där planerna särskilt ofta.

 

[Rymdhamster]

Som sagt är en långsammare interaktion en annan sak (samtal, problemlösning, etc), men att tänka att en kan planera mer än några millisekunder i förväg i en fullkontaktfight är i bästa fall naivt.

Vilket är anledningen till att jag tog upp att att det är en dum idé att försöka applicera en och samma filosofi på alla tänkbara situationer eftersom just strid är en sådan situation där jag inte tycker att detta tankesätt är särskilt applicerbart.

Men eftersom du nu så gärna verkade vilja använda strid som exempel, och allt prat om coaching och tränare fick det att verka som att du inte förstod vad det var jag pratade om, så vilje jag lyfta fram ett exempel i just en fightingscen.

Och den scenen visar på ett utmärkt sätt att det _går_ att applicera det här tänket även på fightingscener. Jag tror dock det skulle kräva ett spel som mer sammanfattar hela fajten till ett enda tärningsslag för att det inte ska bli allt för tungrott, och såna spel intresserar mig inte nämnvärt. Jag säger varken att det är en bra idé eller har något med verkligheten att göra.

Men vad den här tråden handlar om är när i förhållande till beskrivningen av vad man gör ska man slå tärningsslaget (om man nu ska det).

Och det här specifika lilla sidospåret handlar om den ännu snävare situationen "när man beskriver vad man gör först (kanske väldigt detaljerat, som i att man har en hel lång konversation) och sen slår ett tärningsslag för att se hur det "egentligen" gick".

Som exempel: jag har haft en lång diskussion "in character" med en SLP som gick jättebra, men sen kräver SL att jag ska slå ett slag för diplomacy som jag fummlar på. Hur förklarar vi den situationen på ett sätt som "makes sense"?

Det här är _ett_ sätt.

Det är inte det enda sättet att göra det på, och det inte alltid det bästa sättet (som exempelvis när det kommer till strid). Varför det är viktigt att inte blint försöka applicera det här som lösning jämt, utan ha många olika lösningar på lager så man kan välja den som passar bäst för stunden.

Så det är vad den här diskussionen handlar om från min sida.

Vad handlar den om från din? =D

 

[RasmusL]

Vilket är anledningen till att jag tog upp att att det är en dum idé att försöka applicera en och samma filosofi på alla tänkbara situationer eftersom just strid är en sådan situation där jag inte tycker att detta tankesätt är särskilt applicerbart.

Skrev ju precis exakt det i mitt första inlägg

 

[Rymdhamster]

Skrev ju precis exakt det i mitt första inlägg

Men när jag höll med argumenterade jag tydligen mot en halmgubbe, så jag får väldigt dubbla budskap från dig här.

Och jag förstår fortfarande inte vad tusan tränare har med saken att göra!

 

[RasmusL]

Och jag förstår fortfarande inte vad tusan tränare har med saken att göra!

Fascinerande!

 

[Rymdhamster]

Fascinerande!

Det är därför jag får intrycket av att du diskuterar något annat än mig. Jag har dock svårt att få ihop det med ämnet för tråden.

 

[Genesis]

För mig beror det på spelet, och vad spelet ska göra. I många spel funkar det bra att bara snacka. Vill du lägga något tvång bakom orden måste du ta till något annat. I andra spel funkar det bra att rulla tärning. Då kör jag nog generellt någon sorts medelväg. Snacka ett tag, rulla tärning, spela ut slutet. I andra gillar jag resurshantering. Vill du spendera din poäng för att övertala den här personen, med tanke på vad du måste göra för att få tillbaka poängen? Att bara snacka funkar också bäst i mer low-key-spel där man spelar vanliga människor.

Och att slå tärningar gör det svårt att köra play to lose. Om jag hellre vill att min rollperson misslyckas, kan jag skippa tärningsslaget?

Sedan är det ganska få "sociala konflikter" som sker mellan rollpersoner och ickerollpersoner när jag spelar. Jag är dock generellt positiv till att regler kan styra vad rollpersoner gör, så jag har inga problem med att rollpersoner kan övertyga varandra genom tärningsslag.

Gällande att tystlåtna personer ska kunna spela karismatiska roller så tycker jag att man kan möta dem på vägen, till stor del. Behandla deras argument som mer övertygande, deras skämt som roligare, och så vidare. Och åt andra hållet så föredrar jag helt enkelt att spela med folk som kan snacka. Rollspel är en social och verbal aktivitet, så jag spelar helst med folk som är sociala och verbala, om det går. Jag är helt okej med att det blir svårt för vissa, precis som det är svårt för andra att spela fotboll eller sjunga i kör.

När det gäller andra beskrivningar tillhör jag dem som inte gillar att beskriva saker som inte händer, och jag har inget emot att spela ut en på förhand given konflikt. Men så är jag också oförmögen till immersion. :grin:

 

[ÅkeZorkh]

Spela, rulla, spela efter de premisserna utfallet ger.
Jag älskar att det här forumet genererar ett sånt våldsamt teoretiserande kring de allra enklaste saker

 

[Swedish Chef]

Spela, rulla, spela efter de premisserna utfallet ger.
Jag älskar att det här forumet genererar ett sånt våldsamt teoretiserande kring de allra enklaste saker

FAst det finns ju flera sätt att spela på. Folk gillar olika och därför diskuterar vi för att förbättra oss som spelare/spelskapare. Det sätt du kör på är en modell men det finns ju massa med olika spelsätt. Därav alla teorier.

 

[ÅkeZorkh]

FAst det finns ju flera sätt att spela på. Folk gillar olika och därför diskuterar vi för att förbättra oss som spelare/spelskapare. Det sätt du kör på är en modell men det finns ju massa med olika spelsätt. Därav alla teorier.

Ja givetvis. Jag gav ju min preferens, sen kommenterade jag i positiva ordalag det faktum att det tydligen finns en sån väldans massa tankar kring sådana här spörsmål. Jag finner det fascinerande med allt teoretiserande. Själv har jag/vi nog bara kommit fram till min/vår spelstil genom spel och inte ägnat det så mycket tanke.

 

[Swedish Chef]

Ja givetvis. Jag gav ju min preferens, sen kommenterade jag i positiva ordalag det faktum att det tydligen finns en sån väldans massa tankar kring sådana här spörsmål. Jag finner det fascinerande med allt teoretiserande. Själv har jag/vi nog bara kommit fram till min/vår spelstil genom spel och inte ägnat det så mycket tanke.

Jag ber om ursäkt, jag läste ditt inlägg som negativt, vilket det så här i efterhand inte alls var.