Jag måste medge att jag tycker att frågorna är helt fel ställda. Rustningars och vapens innebördes ordning är långt ifrån lika viktiga som kulturella och teknologiska omständigheter. Nya rustningstyper uppstår inte om behovet inte finns.
Eftersom du behöver rustningarna till en fantasyvärld anser i alla fall jag hur de utvecklats historiskt vara relativt ointressant och ärligt talat att börja i fel ände. Vad du borde göra är istället att kolla upp vilka faktorer som ligger bakom rustningarnas utveckling och inte bry dig om vår världs utveckling i sig (även om det är där man måste titta för att kunna finna faktorerna).
Uppkomsten av rustningar och vapen behöver heller egentligen inte följa en direkt logisk utveckling. Tåligast är inte bäst nödvändigtvis, det är nog viktigare att de skall vara enkla att bära också. Exempelvis uppkom de första tunga rustningarna först när man hade utvecklat stridsvagnarna under bronsåldern. Hurrierna insåg då att man kunde ha tunga rustningar på soldater som åkte omkring i stridsvagnar och inte behövde ta sig fram på egna fötter, utan som rullade fram. Dessa lamell- och fjällpansar-rustningar kom att dominera senare bronsåldern och det hurriska ordet för dem, Sharyani, lever kvar än idag i hebreiskan och arabiskan. Innan dessa rustningar tillkom hade soldaterna relativt lätta rustningar, läder och i vissa fall hjälmar av brons.
Alltså i bronsålderns fall så var det stridsvagnens tillkomst som var anledningen varför lamell- och fjällpansar-rustningen uppstod i kombination med att soldaterna behövde skydda sig emot fientliga pilar. Detta hurriska vapensystem (stridsvagn-helrustning-pilbåge) förändrade hela krigföringen radikalt med väldiga förändringar som följd. Varje stat med självrespekt kopierade systemet rakt av (till och med rustningarna var identiska på sina håll för att inte tala om träningsmanualerna som var direktöversättningar).
Stridsvagnarnas betydelse tynade dock bort så småningom och man vet inte riktigt varför. En teori har lanserats att javelinen uppfanns. Det är alltså ett kort (knappt en meter långt) tunnt spjut med pilspets, men det är egentligen inget kastspjut som alltså är relativt stora och otympliga vapen. (Det finns nog ingen svensk term för vapnet, så jag använder det engelska istället.)
Detta vapen i kombination med två andra samtida uppfinningar revolutionerade alltså krigföringen under bronsåldern än en gång. Den första uppfinningen var den runda skölden (även om skölden i sig är en betydligt äldre uppfinning) och den andra var en ny typ av svärd som kallas för "Naue typ 2" av arkeologerna (eller "griffzungeschwert" som på svenska betyder ungefär "grepptungesvärd"). Javelinen hade den stora fördelen att man med lätthet kunde bära flera och kunde även kastas i språng med relativt stor träffsäkerhet, till skillnad från pilbågar. Taktiken gick ut på att slå ut stridsvagnarnas draghästar, varpå soldaten gick in med sitt långa Naue typ 2-svärd för att försöka slå ut den otympliga Maryannun (som elitstridsvagnskrigarna kallades i större delen av Mellanöstern under bronsåldern) med tung rustning men ett mindre svärd. Sharyani-rustningen ansågs tåla pilar och svärd, men Naue typ 2 svärdet var robustare och längre än tidigare svärd. I teorin skall då det här taktiken (eller vapensystemet) ha besegrat stridsvagnssystemet. Men i det här fallet så är det inte bara vapnen som utgör grunden för hela systemet utan även antalet. Ett stort antal javelin-beväpnade fotsoldater kunde alltså besegra ett mindre antal stridsvagnar.
Vad vill jag säga med denna utläggning då? Jo, först och främst så är det kulturell påverkan som avgör vilka rustningar som används i vissa områden, även mellan kulturer som är väldigt olika. Om det exempelvis finns relativt goda kommuniktationer mellan olika kulturer så lär de också ha väldigt lika rustningar och vapen, och krigssystemet bör även se snarlikt ut. Alltså, olika system i olika länder är nästan bara löjligt om de är grannar, speciellt om de är goda grannar. Vapensystem tenderar att vara snarlika över större områden och omfattar många kulturer. Självklart finns det alltid avvikelser men de avikelserna tenderar att vara beskaffade som så att de försöker härma stormakternas vapensystem så gott deras egen teknoligiska och kulturella kapacitet tillåter. Den hurriska rustningen Sharyani användes exempelvis över stora delar i Mellanöstern och faktiskt förekom det snarlika rustningar så långt som i Kina under den samtida Shang-dynastin (till och med det relativt udda halsskyddet Tikku skall ha förekommit).
Det andra jag vill säga är att rustningar utgör en integrerad del av ett vapensystem och detta bör alltså tas med i beräkningarna när man tänker på vilka rustningar man skall ha och inte ha.
Det är alltså intressant att notera att "superrustningar" sprider sig som en löpeld och därmed bör de finnas över större delen av den kända världen även i fantasy, om de verkligen är "superrustningar". Andra rustningstyper kan dock förekomma parallellt om superrustningen är svårtillverkad eller består av svåråtkomligt material. Om rustningstypen däremot är lätt att tillverka och inte är har några direkta nackdelar bör den alltså dominera helt i den kända världen. Ett bra exempel är lamellrustningen, den användes i så skillda områden som Kina, Indien, Mellanöstern, Afrika och ända in i Europa ända fram till 1800-talet (om inte längre). Inte dåligt för en rustning som uppfanns för ca 3600 år sedan och därmed bör klassas som världshistoriens viktigaste rustningstyp, men som tyvärr hamnar i skymundan av de europeiska rustningarna på grund av eurocentrismen i vår moderna litteratur. I rollspel återfinns de exempelvis ofta inte alls!
Men bäst för oss teoretiker är nödvändigtvis inte bäst i verkligheten. Enligt en teori (som iofs är häftigt emotsagd av dess motståndare) skall romarna exempelvis ha infört Lorica Segmentatan (alltså "romarrustningen" enligt populärkulturen) på grund av den katastrofala förlusten år 9 mot germanerna, som en sorts snabb och enkel nödlösning för att kunna ersätta de förlorade legionernas rustningar. De var förrvisso tåligare och lättare men krävde samtidigt konstant service och reperation. Segmentatan användes dock endast av de västliga legionerna (de som behövde ersättas snabbt) och försvann också ganska fort för att ersättas med ringbrynjor och liknande igen. (De östliga legionerna använde aldrig överhuvudtaget Segmentatan.)
Kulturella och teknologiska influenser är alltså i vägen alternativt uppmuntrar utvecklingen av vissa rustningstyper. Jag menar alltå att de påverkar utvecklingen minst lika mycket som vapnen i sig gör. Klimatet bör också ha en ganska stor påverkan på rustningsutvecklingen, i varmare klimat bör det knappt uppstå heltäckande rustningar om ens några. En annan faktor bör vara tillgång på vissa metaller, järnåldern uppstod exempelvis just på grund av att tenn blev en bristvara i Mellanöstern. (Tennet behövdes till bronset varför järnet blev mer lättillgängligt. Att man inte återgick till brons beror i sin tur på att man uppfann karboniseringsprocessen, som gör järnet mer användbart i praktiken. Tidigare var järn dock underlägsen brons, speciellt för vapen, på grund av dess sprödhet.)
Som sagt: det finns otroligt många frågor som bör ställas som är viktigare än när de fanns och inte fanns och vilka vapen de skyddade emot. Speciellt eftersom det är fantasy, utvecklingen kan ta sig en annan väg och då är det väldigt viktigt att tänka på vad som krävs och vad som fungerar. Ha dock i åtanke att rustningar tenderar att evolvera mer för att skydda soldaten från avståndsvapen än närstridsvapen, det var det som troligen överhuvudtaget startade utvecklingen av rustningarna från första början.
Vad det gäller mer udda rustningsorter som trärustningar exempelvis så har de använts i historien bland annat av Tlingit-indianerna i nordamerika och folken i Sibirien kring Berings sund, som för övrigt slogs med Tlingit-indianerna i Nordamerika. Tjukterna (eller hur det nu stavas på svenska) i östligaste Sibirien utvecklade till och med riktigt avancerade varianter av trärustningar som ärligt talat är riktigt häftiga och har väldigt stor fantasyfaktor om man frågar mig (och som skall spela en stor roll i mitt fantasykoncept "Tundra").
Utöver trärustningar finns det självklart en hel del fler udda rustningsorter, som exempelvis myntrustningar som även de användes av bland annat Tlingiterna. Den konstigaste rustningssorten är väl dock ändå pappersrustningen från kina, nu vet jag inte mycket om den men jag vill dra mig till minnes att den fungerade ungefär som den europeiska gambesonen, med åtskilliga lager papper.
Min personliga favorit är nog ändå benrustningar som faktiskt är alltför bortglömda i rollspelen. I bronsålderns Grekland användes exempelvis läderhjälmar med vildsvinsbete-lameller och de skall ha skyddat ganska bra, för att inta tala om att vara en statuspryl. Eftersom hjälmarna krävde 30-40 benlammeller innebar det att krigaren behövde döda runt 10-30 vildsvin (som faktiskt är riktigt farliga och aggresiva) för att få sin hjälm, vilket ingjöt respekt. Tjukterna hade även de benhjälmar gjorda av valben på 1700-1800-talet. De tillverkade förövrigt också rustningar gjorda av valben.
Nella - Som undviker frågorna som Björn svarade rätt bra på
