Re: Elegans och enkelhet
Jag har utforma en teori om att alla rollspel som vill bli väldigt populära ska vara krångliga, omfattande, stridsorienterade och gärna ha halvtaskigt språk. Då jävla flockas rollspelarna runt spelet för att de blir utmanade av att rätta det som är fel. Om man presenterar ett elegant, litet och kort spel, spelar rollspelarna det, tycker det var kul och lägger det på hyllan för att göra nya strids-feats till D&D.
Ansikta det, det är det gnälliga hjulet som får fettet.
Vill man ha en aktiv kommunity så ska man peta ihop något som funkar, men bara nätt och jämt. Detta gäller inte bara rollspel. Då har folk något att prata om utan att behöva tänka så djupt.
Om man däremot gör något som bara funkar som det ska och inte krånglar så är alla nöjda och det blir ingen diskussion. Jag vet flera programvaror som är så (Däribland är det några som jag med viss stolthet kan säga att jag ligger bakom. Användarträffar och referensgruppsmöten tenderar att bli "Allting är jättebra, vad blir det till lunch?").
Det bästa är naturligtvis om man tar det bästa från båda världarna. Amerikanska sportbilar är populära att diskutera, trots att de är väldigt pålitliga, däför att de är otroligt tacksamma att modifiera efter sin egen smak. Man har en bra grundmaskin som med lite eget plockande lätt kan göras till ett vrålande monster. Om man jämför detta med tex tyska eller italienska sportbilar som är mer eller mindre färdiga ur lådan och man antingen gillar dem eller köper en annan så är det stor skillnad.
Apropå vrålande monster, kolla på följande bilder. De visar en orgel, gjord med pulsjetmotorer som arbetar på olika frekvenser. En pulsjet låter cirka 150 dB, tillräckligt för att marken ska skaka. Tänk er en hel orgel, som dessutom sprutar eld! Jag skulle vilja höra riffet från Smoke on the Water på den...
Jag misstänker att jag började närma mig OT på slutet. Se det som allmänbildning.
