Utdrag ur Astrid Sundbergs dagbok, Sophia-Systemet, Terra Sophia, 16-09-22 (16-286 om man vill vara sån)
Ja, nu är hon klar. Luftskeppet alltså, men jag tror vi är rätt många som jobbat oss färdiga med alla de projekt som varit senaste tiden. Har inte haft någon riktigt permiss på... 3 veckor? Ska bli skönt att friställas från ledningsgruppen, nu när det finns en folkvald sådan. Nåja, nu är det färdigt iallafall, eller den här etappen, jag gick igenom de olika packsedlarna igårkväll, och... helvete...
Jag menar, det ser ju bra ut på ytan, inga konstigheter, bara saker man kan komma att behöva, men om man gör en lite mer ingående granskning, eller om man råkar gå och inspektera de packlårer som inte alla kanske har tillgång till, för att man kanske misstänker att något är underligt, så kan man lugnt konstatera att vårt fredliga vetenskapsuppdrag är bestyckat värre än USAs black-ops grupper! Visst, jag köper att vi sätter upp gatlingkulsprutor på valda ställen av skeppet, jag menar de flygande varelser vi stött på är inget man direkt vill ha i närheten av sig. Och att vi har med handeldvapen och annan taktisk utrustning må vara, vi ska ut i en okänd djungel, men! OCH JAG MENAR VERKLIGEN "MEN"! Att bestycka oss med ett helt gäng av 5 kiloton kärnstridspetsar... Att mänskligheten aldrig tycks kunna lära sig... Jag pratade med Angelica om det, försökte hålla tand för tunga med vad jag tyckte och tänkte kring det hela, och då kom den fina "grädde-på-moset"-tillägget; Vi har även med oss ett par tre drönare som kan leverera dessa stridspetsar, så vi själva löper mindre risk att drabbas av explosionen! Det är nästan obetalbart! Så nu kan vi i hel trygghet skjuta iväg våra taktiska kärnvapen från vårt luftskepp, utan att oroa oss det minsta för följderna! Jag, jag ger snart upp om det här! Och det är typ bara jag som yttrar mig emot det hela! Vad fan är det med folk! Nåväl, vid det här laget är det väl mer eller mindre bara att haka på och njuta av åkturen eller nått. We had a good run, kid.
Utdrag ur Astrid Sundbergs dagbok, Sophia-Systemet, Terra Sophia, 16-09-24 (16-288)
Vi kom fram till den närmaste podden idag. Reaktorn hade stängt ned sig själv, jag tror det är relaterat till att kylmediet hade nått kritiskt låga nivåer och säkerhetssystemet kickat in. Fantastiskt att nått inte var fuskbyggt, med tanke på allt annat som ligger på travesti-nivå med hela det här uppdraget!
Vi hittade bland annat några hundra kapslar i podden, små sådana, för foster. Allt vi kunde se var att det var primater i (ja, datan var lite svårtydd, för att sammanfatta det hela). Väldigt mycket av maten var redan förbrukad, visade sig sedan att en skvatt galen biolog hade ränt omkring här i typ 30 år och försökt splicea in DNA från den lokala faunan med jordens. Så atte, jag kommer INTE vara den som öppnar de där foster-kapslarna, det är ett som är säkert. Fy fan... Vi sprang även på några mer lyckade av galningens experiment. Tänk typ två stammar av super-primater, alltså betydligt smartare och smidigare gorillor och schimpanser med motstående tummar. Jo, jag vet, där kommer vi snart ha en grym motståndare mot vår egen art, men var lugn kära läsare; Vi är de som har kärnvapen!...
Utdrag ur Astrid Sundbergs dagbok, Sophia-Systemet, Terra Sophia, 16-09-25 (16-289) (var ej med själv, utan bara fått det återberättat för mig, så har lite ont om detaljer, men tänkte för formens skull så skriver jag det här)
Såatte... Talande gorillor någon? Alltså jag ger nog snart upp på allt det här. Vet snart inte riktigt vad jag ser och hör och vad jag typ hallucinerar. Kanske det allt det här är? Vi ligger i en djup kryosömn men något har gått snett och våra hjärnor kämpar febrilt med att skapa någon form av verklighet för oss och därför drömmer vi allt det här. Ingen har ju sovit så länge som vi skulle göra. Alternativt så har vi precis i denna stund vaknat upp ur kryon och våra hjärnor slänger ut all den här informationen på en bråkdel av en sekund och vi uppfattar den som det här tidsintervallet, typ som när man sover och just ska vakna, då slänger hjärnan på en typ 3 timmar med drömmar. That´s a thing, right?
Vet inte om jag ska skratta eller gråta, men det gavs order om att faktiskt installera ett taktiskt kärnvapen kring reaktorn i podden "utifallatt"... Ja, varför inte, liksom?
Sensorloggen visade iallafall på ytterligare en pod, bara en stenkast härifrån, så vi ska dit och undersöka det hela närmare.
Utdrag ur Astrid Sundbergs dagbok, Sophia-Systemet, Terra Sophia, 16-09-26 (16-290)
Bra sak; mina exo´s kom väl till pass, dålig sak; de måste djuprengöras efter undervattensuppdraget. Meeen, det är nått att göra som inte innebär att vi utplånar en mindre civilisation. Alltid nått. Podden där nere i vattnet var iallafall rätt så intakt, en hel del fungerande gruvmaskiner och en massa aktiva kapslar, så det får helt klart ses som ett plus. Vi begav oss sedan ut över det stora världshavet (som numer heter Arcadia). Där ute, på en ö hittades ännu en podd, oklart hur många överlevande kapslar, men gott om förnödenheter och annat. Så med lite bärgning skulle det helt klart kunna bli två väldigt värdefulla upptäckter.
Utdrag ur Astrid Sundbergs dagbok, Sophia-Systemet, Terra Sophia, 16-09-26 (16-290) (tillägg)
Alltså, jag blir så matt. Det är typ tredje gången på fyra dagar som vi hamnat i allt mer allvarliga diskussioner om New Shakalin. Av någon anledning så anser de flesta i gruppen att vi måste starta någon form av krig mot dem (mänskligheten i sitt esse). Och eftersom vi tycks ha det enda flygvapnet, tillsammans med taktiska kärnvapen... Ja, ni kanske kan räkna ut varåt diskussionerna går...