För att utveckla lite: De ledtrådar vi har i böckerna är dels en sekvens där huvudpersonen beskriver hur man använder "acceleration 1g, retardation 1g" för att skapa gravitation under resor inom solsystemet.
Sedan finns en annan sekvens där huvudpersonen beskriver hur han hyr ett hotellrum med en säng som har konstgjord jord-gravitation. Eller mer exakt: "Säng med variabel gravitation – bara att trycka på en knapp så kunde man välja den gravitation man var mest van vid".
Slutligen kan vi titta på det enda skepp vi faktiskt vet hur det ser ut:
Det är alltså byggt som ett flygplan, och det första intrycket, utifrån cockpitens utformning och kanske också gammal vana, är att "nedåt" i skeppet ska vara vinkelrätt mot det håll ax-brännarna trycker skeppet.
Så dessa tre grejer var vad vi försökte hitta ett bra sätt att hantera och jämka.
Vi hittade en lösning som nog kan funka; artificiell gravitation (alltså den "ställbara" i sängen) finns men den är klumpig och stör ut navigationsutrustning, så man har den bara på stationer och så. Ombord på skepp använder man acceleration/retardationen för att skapa en annan, enklare, typ av konstgjord gravitation.
Och så säger vi att skepps "nedåt" är olika när de står på marken och är i rymden; att rummen är byggda så att två av ytorna kan funka som golv beroende på situationen.