Jag gillar populärvetenskapliga videor på YouTube, och tittade på nedanstående video idag (den är på franska, men det finns undertexter på engelska). Du behöver absolut inte titta på den för att förstå tråden, men den är i alla fall intressant!
Grejen i videon är att vi dansar eller rör oss rytmiskt när musik är nästan en enhetlig rytm, men det finns lite element som inte följer rytmen för att hjärnan vill använda något för att liksom förstärka och hålla koll på rytmen. Typ. En enhetlig och konstant rytm eller en alltför orytmisk låt gör inte att vi vill dansa. Hon avslutar videon med att tala om hur hon använder samma princip i sina egna videor: Försöker att bryta enhetligheten lite för att hålla hjärnan igång och intresserad. Kolla från tiominutersstrecket för att höra tre exempel som illustrerar fenomenet.
Jag tänker att det här är kanske samma fenomen som gör bra berättelser. vi gillar mönster och förutsägbarhet, men det får inte vara helt förutsägbart. Det ska finnas tillräckligt med saker som bryter "rytmen" för att hjärnan ska engagera sig och identifiera mönstren, men om det är alltför mycket oförutsägbart så tappar man intresset istället. Och om det inte är samma fenomen så är det i alla fall en bra metafor.
Detta kommer säkert inte att bli en lång diskussionstråd, för jag vet inte om det finns så mycket att säga om det, men det var en intressant tanke för mig. Vet inte om man kan översätta detta i praktiska tekniker. Typ "För varje oväntad grej, gör X väntade grejer". Bakers beskrivningsteknik "Beskriv en stereotyp person och lägg sedan till en grej som bryter mönstret" kan vara lite samma tema.
Jag tror att det här kanske gjorde att något klickade lite för mig. Det blev en mental modell som jag kan applicera på många saker. Kanske ska köra det som tema i Hantverksklubben någon dag!
Grejen i videon är att vi dansar eller rör oss rytmiskt när musik är nästan en enhetlig rytm, men det finns lite element som inte följer rytmen för att hjärnan vill använda något för att liksom förstärka och hålla koll på rytmen. Typ. En enhetlig och konstant rytm eller en alltför orytmisk låt gör inte att vi vill dansa. Hon avslutar videon med att tala om hur hon använder samma princip i sina egna videor: Försöker att bryta enhetligheten lite för att hålla hjärnan igång och intresserad. Kolla från tiominutersstrecket för att höra tre exempel som illustrerar fenomenet.
Jag tänker att det här är kanske samma fenomen som gör bra berättelser. vi gillar mönster och förutsägbarhet, men det får inte vara helt förutsägbart. Det ska finnas tillräckligt med saker som bryter "rytmen" för att hjärnan ska engagera sig och identifiera mönstren, men om det är alltför mycket oförutsägbart så tappar man intresset istället. Och om det inte är samma fenomen så är det i alla fall en bra metafor.
Detta kommer säkert inte att bli en lång diskussionstråd, för jag vet inte om det finns så mycket att säga om det, men det var en intressant tanke för mig. Vet inte om man kan översätta detta i praktiska tekniker. Typ "För varje oväntad grej, gör X väntade grejer". Bakers beskrivningsteknik "Beskriv en stereotyp person och lägg sedan till en grej som bryter mönstret" kan vara lite samma tema.
Jag tror att det här kanske gjorde att något klickade lite för mig. Det blev en mental modell som jag kan applicera på många saker. Kanske ska köra det som tema i Hantverksklubben någon dag!
) så det kanske finns någon sweet spot?
