Vad sägs om att lägga upp lite egenskrivna sägner och legender som man kan ta inspiration av till rollspel? Spännande och fantasieggande historier kan man aldrig få nog av.
Jag börjar med följande:
Safina al-Sharaa – Skeppet i öknen
Det sägs att inuti den Stora Öknen ligger Paradiset, en plats dit inget dödligt kött kan träda in. Endast de saligas själar kan ta sig hit när deras världsliga liv är till ända.
Öknen skyddar sin hemlighet väl med stormar, hägringar, törst och de vidunder som lever där.
Detta har dock inte hindrat de stackare som har gett sig ut i den obarmhärtiga öknen för att söka efter denna plats. De kan kalla sig poeter, drömmare, kunskapssökande eller äventyrare men av oss kallas de för de förlorade, för ingen av dem syns till igen.
Förutom Yazid al-Hakim, kapten över Safina al-Sharaa, Skeppet i Öknen.
Många är de som färdats genom den Stora Öknen och efteråt beskrivit hur de i fjärran sett ett skepp utan segel röra sig över sanddynerna.
Safina al-Sharaa sägs röra sig oavsett om vinden blåser eller ej. Det dras nämligen fram av tusen slavar, tillfångatagna av Yazid al-Hakim, tvingade att hjälpa honom i hans sökande efter Paradiset.
De som ser skeppets mast gör bäst i att fly eller gömma sig. Många är de slavar som dukar under i denna pinande öken och de måste ersättas. Yazid finner sina nya slavar bland de resenärer som han tillfångatar.
Vem Yazid al-Hakim egentligen är finns det många historier om.
En berättar att han är en ande som har förvisats från Paradiset som tagit sin boning i en dödlig mans kropp och som nu söker sin väg hem igen.
En berättar att han förlorade någon han älskade och att han söker efter Paradiset för att återta det han har förlorat.
En berättar att han är en trollkarl som har avslöjat alla livets hemligheter och nu söker det som ligger bortom vår värld.
De olyckliga som har sett honom på nära håll berättar om en reslig man, klädd i mörka, fint utsmyckade kläder, med en blodröd mantel som rör sig som om den hade ett eget liv. Huvudet och ansiktet är invirade i tyg som skydd mot sanden och det enda som syns är ögonen. De djupt liggande, rödglödande ögonen.
Jag börjar med följande:
Safina al-Sharaa – Skeppet i öknen
Det sägs att inuti den Stora Öknen ligger Paradiset, en plats dit inget dödligt kött kan träda in. Endast de saligas själar kan ta sig hit när deras världsliga liv är till ända.
Öknen skyddar sin hemlighet väl med stormar, hägringar, törst och de vidunder som lever där.
Detta har dock inte hindrat de stackare som har gett sig ut i den obarmhärtiga öknen för att söka efter denna plats. De kan kalla sig poeter, drömmare, kunskapssökande eller äventyrare men av oss kallas de för de förlorade, för ingen av dem syns till igen.
Förutom Yazid al-Hakim, kapten över Safina al-Sharaa, Skeppet i Öknen.
Många är de som färdats genom den Stora Öknen och efteråt beskrivit hur de i fjärran sett ett skepp utan segel röra sig över sanddynerna.
Safina al-Sharaa sägs röra sig oavsett om vinden blåser eller ej. Det dras nämligen fram av tusen slavar, tillfångatagna av Yazid al-Hakim, tvingade att hjälpa honom i hans sökande efter Paradiset.
De som ser skeppets mast gör bäst i att fly eller gömma sig. Många är de slavar som dukar under i denna pinande öken och de måste ersättas. Yazid finner sina nya slavar bland de resenärer som han tillfångatar.
Vem Yazid al-Hakim egentligen är finns det många historier om.
En berättar att han är en ande som har förvisats från Paradiset som tagit sin boning i en dödlig mans kropp och som nu söker sin väg hem igen.
En berättar att han förlorade någon han älskade och att han söker efter Paradiset för att återta det han har förlorat.
En berättar att han är en trollkarl som har avslöjat alla livets hemligheter och nu söker det som ligger bortom vår värld.
De olyckliga som har sett honom på nära håll berättar om en reslig man, klädd i mörka, fint utsmyckade kläder, med en blodröd mantel som rör sig som om den hade ett eget liv. Huvudet och ansiktet är invirade i tyg som skydd mot sanden och det enda som syns är ögonen. De djupt liggande, rödglödande ögonen.