Nekromanti Sälj mig ett spel!

[Flurtis]

Det var väldigt längesen jag verkligen kände ett sug efter att spelleda ett visst rollspel. För tilfället har jag ingen kommande kampanj att klura på och är sugen att börja klura (Doh!, vilken kass mening) på en. Problemet är att jag inte känner något rollspel som jag kännre: WOW, det här vill jag spelleda.

Världen är viktig, Asviktig.Jag har ingen speciell fetisch men världen ska vara bra, inspirationsgivande, och framförallt sticka ut.

Systemet är också viktigt. Framförallt ska systemet vilja något. Jag avskyr generella system som inte har någon egen ambition. Systemet skall ha en identitet.

För tillfället känner jag för att knåpa på något mer åt det traditionella hållet. Jag har pysslat med en kampanj till ett eget skrivet rollspel + mitt scenario till TMW på GothCon så jag känner att jag har lust att gå tillbaka till lite mer traditionsenligt rollspel.

//Flurtis, trött och ursäktar dålig korrektur, meningsuppbyggnad samt stavning. Är helt enkelt för slapp

 

[Storuggla]

Artesia. Traditionellt med lite twist, med en cool värld som rockar alla sorters fiskar.


Storuggla, or you might just go with Tekumel

 

[Flurtis]

Amen!!

Amen för guds skull, jag sa sälj mig ett spel

Vad är det som rockar med världen?
Vad är twisten?

just nu har bara förklarat för mig att tuggumi smakar tuggumi liksom

//Flurtis

 

[Storuggla]

Re: Amen!!

Okej, okej, om du inte vill leta själv så...

En värld som tekniskt sett är på 1400talet men religiöst på antikens grekland / babyloniens nivå (ordentlig polyteism!). Ett gammalt imperium som börjar röra på sig för att återta delar som de anser sina egna, mystiska kungar som ryktas vara söner till en gud, surmulna högländare som... öh... näckar en hel del.
Okej, seriöst - världen är en klassisk lapptäcksfantasy, fast den funkar och känns ball, till skillnad från trist och dum. Det finns människor, människor och människor (inga orcher, dvärgar eller alver, hurra!). Och, uh, alla kan magi. Alla. Dock finns ingen magi som är klassisk (eldbollar och åskviggar) utan saker som att man förbannar sin fiendes avkomma, gör sig starkare inför en strid och svär magiska eder. Systemet är egentligen Fuzion, fast expanderat så att det funkar väl för settingens magi. Reglerna är skrivna så att de efterlever settingens konventioner (wow vad pretto det lät!) så även om man tycker att det ser konstigt ut så är det helt i mening med settingens verklighet.

Also, fanskapet är baserat på en serie som i sin tur är baserad på en Runequestkampanj. Så det är lite cirkelgång där.


Storuggla, sammanhängande - aldrig!

 

[Flurtis]

Re: Amen!!

Haha det var nog den karigaste sammanfattning jag sett

Nej, men självklart har jag tittat lite på det, det är ju inte okänt liksom. Tyvärr är ju spelens egna hemsidor ofta väldigt opartiska och recensioner har jag inte så mycket för. Då förlitar jag mig hellre på halvt nersupna forumiter, vars åsikter jag i alla fall har någorlunda koll på.

Jag tycker Artesia verkar ballt, och det är en stabil kanditat absolut! Hur fungerar dom olika pathsen som jag förstått så väljer man olika paths beroende på hur man spelar sin karaktär, eller?

//Flurtis

 

[Man Mountainman]

Re: Amen!!

Reglerna är skrivna så att de efterlever settingens konventioner (wow vad pretto det lät!)

Ohhh, du har mycket att lära, gräshoppa.

/Kalle

 

[Storuggla]

Re: Amen!!

"Hur fungerar dom olika pathsen som jag förstått så väljer man olika paths beroende på hur man spelar sin karaktär, eller?"

Eh? Man slår vad som hänt med en fram tills att man börjar spela, men det verkar inte stämma. Det heter lifepaths på engelska, men är bara bakgrundshistoria. Ganska kul sådan, dock.
Kan det vara tarot-erfarenhetssystemet som menas? Okej, enkelt beskrivet - om man dödar någon så får man ett poäng i ett visst kort, som sedan kan användas till att höja vissa saker. Inte så revolutionerande alls, faktiskt. Det är egentligen styrda erfarenhetspoäng som gör att en snubbe som lallar runt och förför kvinnor inte höjer helt orelaterade färdigheter (det aset!).


Storuggla, the most powerful woman in Brussels

 

[mördarmackan]

Jag vill nog sparka lite för Oktoberlandet. Varför? Tja, inte några människor, bara väsenfolk, som alver, orker, råer, nymfer, pysslingar, älvor, resar, troll, haggor, najader, och några till inte en mänska så långt ögat kan nå.
Påminner om ryssland, och tiden är ungefär tidigt 1900-tal, det är nu ett par hundra år sen som Baba Yaga har blivit besegrad i grunden och flytt ut i gränsdimman, en mystisk, magisk dimma som omger hela världen såvitt som man vet.
Slavfolket, de som tjänade under Baba, har smått börja resa på sig igen, samtidigt som snöbaronen, långt däruppe i norr tycks smida illasinnade planer mot oktoberlandet och dess härskare, den lejonhjärtade tsarätten. Så man kan vara lite vad som helst, utforskare som utforskar den vidsträckta Undersidan, varifrån vättar, kobolder och en del annat härstammar som numera bor på ovansidan. Man kan vara rödöra, och sympatisera med den numera försvunna häxan, och försöka göra livet surt för Tsaren och hans anhang...

Systemet då? Simple enough, man slår under sin färdighet med en röd och vit tärning, (röda hovet mot vita hovet, vem som är vad får ni gissa själva...) Ena tärningen är var man träffar om man träffar och den andra avgör skada... Väldigt basic alltså.

 

[walium]

Haragada!

Föreställ dig en oasstad omgiven av ofruktbar öken och befolkad av depraverade, hänsynslösa och manipulativa personer med egna agendor. Opålitliga djinner försöker binda dig till sig genom att locka med makt och inflytande i utbyte mot blygsamma offer. Under stadens yta dväljes blinda albinos som dyrkar sin uråldrige krokodilgud och planerar en gruvlig hämnd mot ytmänniskorna. Ute i öknen finns det rika ruinstäder begravda i sanden, men även en köttätande stormvind, stridslystna beduiner och hungriga monster. Allt detta och mycket mer finner du i Haragada ifrån pajsarna bakom Kaleidoskop.

Det är ett litet och berättarfokuserat spel fullt av inspiration och möjligheter till egna spännande äventyr med rollpersonerna i huvudrollen. Här kan du läsa om när vi själva spelade vår kampanj i staden. Haragada är tänkt att släppas till LinCon om allting går som planerat.

 

[Arfert]

Re: Haragada!

har ni rökt på, där nere i Linköping?

kan antingen bli jävligt bra eller hur pajjigt som helst... ska bli kul att se resultatet. Fast jag hade hellre sätt det som ett muskligt svärdsvingande actionrollspel än "litet och berättarfokuserat" spel...

 

[Arfert]

Bra val. Jag spelar det bara för att det är sååå snyggt.
Och jag älskar att det för att det är ett spelvärldsdrivet spel, OTROLIGT genomarbetatl... inte som exempelvis TSOY, där man hittar på ett bra system och sen hänger på en skitkampanj som hälften av forumiterna hade kunna skriva i sömnen.

 

[walium]

Re: Haragada!

Muskliga svärdssvingande actionrollspel (eller i alla fall spel som säger sig vara detta) finns det ju redan gott om. Dessutom är det inte direkt den sortens spel som tilltalar oss. Och givetvis kan man inte vara en ond Linköpingsmaffia utan riklig tillgång till olika olagliga substanser som förhöjer kreativiteten!

 

[Arfert]

Re: Haragada!

ja jag vet, ni gillar sjukt mysko spel som POLARIS (som jag för övrigt köpte och läste häromveckan)...

jag hade tänkt mig nåt slags FENG SHUI i skum sword & sorcery-miljö, när jag läste om Haragada.

 

[Eksem]

Artesia är riktigt bra, en av de mest genomarbetade rollspelsprodukter jag sett. En schysst spelvärld, ett välvalt och utvecklat regelsystem, en fin bok. Det bästa är nog att allt är, just som du skriver, så väldigt genomarbetat.

 

[walium]

Mer om Haragada

Haragada använder sig av Dimfrosts T12-system och är därmed ganska berättelsefokuserat. Jag skulle inte säga att det är alldeles likt Polaris, eftersom det är en annan typ av berättelser och rollpersonerna förväntas interagera mer med varandra. Men det finns en scenstruktur, aspekter, berättelsepoäng och andra inslag ämnade att bidra till berättandet av en bra historia. Just när det gäller reglerna så har säkert Dimfrost (som vanligt) bättre koll än vad jag har.

Eftersom jag i allra högsta grad varit inblandad i beskrivandet av spelvärlden så kan jag berätta att den presenteras i form av en guidad rundtur genom staden, ledd av tiggaren Hadi. Vi har försökt klämma in så mycket coola platser, personer och händelser som möjligt utan att det blir för mycket text och för svåröverskådligt. Det finns ett stort urval av intressanta personer som antingen kan bli rollpersoner, spelledarpersoner eller bara utgöra inspirationskällor. Jag är mycket nöjd med resultatet och jag tror att det även gäller övriga kaleidoskopare.

 

[Arfert]

Re: Mer om Haragada

ok.. är säkert OK,, men som Krille brukar säga: "Vad gör man?"

Apropå Polaris (för att vara OT) så är det en relativt snygg bok (typografi som är kompetent gjord, och jävligt fina "lånade" illustrationer) med vackert språk... men alldeles för begränsat för min smak... det är ju nästan ett boardgame utan "board".

 

[Rickard]

Re: Haragada!

jag hade tänkt mig nåt slags FENG SHUI i skum sword & sorcery-miljö, när jag läste om Haragada.

Feng Shui spelas i NORRköping och inte i LINköping. De där fjånorna gillar berättarspel som inte fokuserar på roller medan vi gillar rollgestaltarspel som är fokuserade på berättelser. Stoor skillnad.

/Han som generaliserar något fruktansvärt

 

[Arfert]

Re: Haragada!

Tack Han för det klargörandet. Och du har säkert rätt. Skulle för övrigt vara kul med ett Sword & Sorcery-spel som bygger på nåt liknade Feng Shui's regelmotor.

 

[Rickard]

Re: Haragada!

Tack Han för det klargörandet. Och du har säkert rätt. Skulle för övrigt vara kul med ett Sword & Sorcery-spel som bygger på nåt liknade Feng Shui's regelmotor.

Jag tror Lexx håller på med något sådant. Annars skulle jag vilja testa Feng Shui i Stjärnornas krig-miljö. Jag själv hade spellett det, om det inte varit för att jag inte kan någonting om den världen, trots att jag har sett filmerna femton gånger vardera. De gamla filmerna, givetvis.

Förlåt, flurtis, för att jag OT:ar mig. Jag skulle ha föreslagit Feng Shui, om det inte varit för att världen faktiskt är trist. Det är mer en metaplotsvärld som finns för att man ska ha något att basera sina scenarion på. Däremot så kommer jag nu på, medan jag skriver inlägget, att jag blev kär i rollspelet Agone när jag läste det. Där spelar man årstidlingar som slåss mot Maskeradspelet i en poetisk värld, som är skapad av de fyra musorna. Jag minns inte så mycket, förutom att jag blev rejält inspirerad när jag läste om världen.

Recension 1
Recension 2

/Han som dock slutade läsa spelet när han kom till regelsystemet, då det var d20-liknande och han orkade inte med alla stats

 

[Ymir]

Re: Haragada!

Haragda verkar ju bara vara typ...det koolaste indiespelet någonsin. Bring it on.

- Ymir, kan givetvis bättre själv då, men ja...