Nekromanti Sälj mig manga !
- Thread starter Johan K
- Start date
Eh, mjo, det förtjänar nog en motfråga:
Vad gillar du för genrer eller typ av historier? Gillar du slapstick, romantik, romantisk komedi, drama, skräck, våld, kort sagt vad gillar du? För annars blir det lite väl svårt för oss...
Storuggla, redo
Vad gillar du för genrer eller typ av historier? Gillar du slapstick, romantik, romantisk komedi, drama, skräck, våld, kort sagt vad gillar du? För annars blir det lite väl svårt för oss...
Storuggla, redo
Rickard
Urverk speldesign
"Varför skall även jag gilla detta ??"
Det ska du inte. Anime innehåller barnsliga stereotyper, töntiga förmågor, är sådär osammanhängande som är vanligt för asiatiska filmer och är full av antingen moralkakor riktade sig till ungdomar eller asiatiska filosofier som trycks ner i halsen på dig. Jag har sett anime på anime och alla har varit riktigt tråkiga... förutom dessa:
Cowboy Bebop
Helt annorlunda. Handlar om en prisjägare (cowboy) i en trovärdig framtidsvärld. Filmen har en vettig handling och ett otroligt annorlunda, jazzigt soundtrack som används under strider. Har bara sett ett enda avsnitt av serien, men den var precis lika underbar som filmen.
Princess Mononoke
Jag tycker alla förmågor i regel är jättelöjliga (särskilt allt det där fåniga hoppandet som är vanligt i wuxiafilmer och anime). Den känslan kom innan Matrix men filmerna satte spiken i kistan. I Princess Mononoke kan jag svälja att dessa finns (om än väldigt sparsamt), för filmen har en underbar historia och en spännande värld.
Fullmetal Alchemist
Till skillnad från Cowboy Bebop, så har jag bara sett serien (och jag började vid nyår). Precis som killen som skrev imdb-artikeln Changed my mind about anime så tittade jag på ett avsnitt, tog paus i 10 sekunder av häpnad, och sedan var jag tvungen att titta igenom nästa och nästa avsnitt. Hade jag inte lagt band på mig så hade jag nog sett klart serien idag (51 halvtimmesavsnitt). Visst har serien lite töntiga barnsaker, som Edwards utbrott i precis varje avsnitt när någon säger att han är kort (fast ibland har det tajmats bra och jag faktiskt skrattat) och karaktärernas ansiktsuttryck när de ska uttrycka överraskade känslor, men serien är i övrigt såpass skön att jag gärna förbiser dem sakerna. Sorg, humor, ansvar, broderskärlek och driften mot ett mål är nyckelorden för denna serie, antar jag.
Dessa tre företeelser är något som verkligen särskiljer sig från övrig skräpanime.
/Han som rekommenderar www.imdb.com för att läsa vidare om filmerna
Det ska du inte. Anime innehåller barnsliga stereotyper, töntiga förmågor, är sådär osammanhängande som är vanligt för asiatiska filmer och är full av antingen moralkakor riktade sig till ungdomar eller asiatiska filosofier som trycks ner i halsen på dig. Jag har sett anime på anime och alla har varit riktigt tråkiga... förutom dessa:
Cowboy Bebop
Helt annorlunda. Handlar om en prisjägare (cowboy) i en trovärdig framtidsvärld. Filmen har en vettig handling och ett otroligt annorlunda, jazzigt soundtrack som används under strider. Har bara sett ett enda avsnitt av serien, men den var precis lika underbar som filmen.
Princess Mononoke
Jag tycker alla förmågor i regel är jättelöjliga (särskilt allt det där fåniga hoppandet som är vanligt i wuxiafilmer och anime). Den känslan kom innan Matrix men filmerna satte spiken i kistan. I Princess Mononoke kan jag svälja att dessa finns (om än väldigt sparsamt), för filmen har en underbar historia och en spännande värld.
Fullmetal Alchemist
Till skillnad från Cowboy Bebop, så har jag bara sett serien (och jag började vid nyår). Precis som killen som skrev imdb-artikeln Changed my mind about anime så tittade jag på ett avsnitt, tog paus i 10 sekunder av häpnad, och sedan var jag tvungen att titta igenom nästa och nästa avsnitt. Hade jag inte lagt band på mig så hade jag nog sett klart serien idag (51 halvtimmesavsnitt). Visst har serien lite töntiga barnsaker, som Edwards utbrott i precis varje avsnitt när någon säger att han är kort (fast ibland har det tajmats bra och jag faktiskt skrattat) och karaktärernas ansiktsuttryck när de ska uttrycka överraskade känslor, men serien är i övrigt såpass skön att jag gärna förbiser dem sakerna. Sorg, humor, ansvar, broderskärlek och driften mot ett mål är nyckelorden för denna serie, antar jag.
Dessa tre företeelser är något som verkligen särskiljer sig från övrig skräpanime.
/Han som rekommenderar www.imdb.com för att läsa vidare om filmerna
Krille
Super Moderator
"Varför skall även jag gilla detta ??"
För att du gillar serier där huvudpersonerna inte ser ut som att de skiter på sig hela tiden.
Det är liksom det som är den enda egentliga fördelen med manga: genom att ögon och mun får fullt spelrum på bekostnad av den beryktade näsan så kan man faktiskt se vad personerna har för ansiktsuttryck. Detta ska ställas i kontrast till den normala västerländska serien, som titt som tätt mest har ett ansiktsspel värdigt Stephen Seagal - det vill säga inte.
Utöver det så har japaner aldrig hindrats av västs konstiga fördomar om att serier antingen är ulliga djur för barn, trikåer och superkrafter för tonåringar, fyra rutor humor efter sportsidorna i dagstidningarna eller helt enkelt bara konstigt. För japaner är manga vardag, och det finns därför manga om i princip allt som en japan skulle kunna vilja läsa om. Ämnesvalet är därför precis lika brett som Hollywood. Det finns manga om slitet att klara av tentamen inför universitetsansökningar. Det finns manga om mah-jong. Det finns manga om karriärer i företaget. Det finns manga om flickor som egentligen är prinsessor med superkrafter. Det finns manga om i stort sett allting.
Naturligtvis är det inte ens en bråkdel av detta som kommer till väst, utan huvudsakligen är det äventyrsstårysarna riktade till tonåringar. Men ämnesvalet i Japan är ungefär lika brett som ämnesvalet i Hollywood plus lite till. Så gillar du en normal Hollywood-rulle (välj valfri genre) så bör du kunna fastna för minst en ståry i minst en manga. Det är trots allt ungefär samma stårysar och ämnesval och genrer. Möjligen kan berättartekniken skilja sig. Givetvis varierar kvaliteten också, men handen på levern, har du aldrig sett en sugig Hollywood-rulle?
Och då är det egentligen mest den ursprungliga frågeställningen kvar: vill du läsa serier där personerna ser ut som om de skiter på sig, eller vill du läsa serier där du kan se personernas ansiktsuttryck?
För att du gillar serier där huvudpersonerna inte ser ut som att de skiter på sig hela tiden.
Det är liksom det som är den enda egentliga fördelen med manga: genom att ögon och mun får fullt spelrum på bekostnad av den beryktade näsan så kan man faktiskt se vad personerna har för ansiktsuttryck. Detta ska ställas i kontrast till den normala västerländska serien, som titt som tätt mest har ett ansiktsspel värdigt Stephen Seagal - det vill säga inte.
Utöver det så har japaner aldrig hindrats av västs konstiga fördomar om att serier antingen är ulliga djur för barn, trikåer och superkrafter för tonåringar, fyra rutor humor efter sportsidorna i dagstidningarna eller helt enkelt bara konstigt. För japaner är manga vardag, och det finns därför manga om i princip allt som en japan skulle kunna vilja läsa om. Ämnesvalet är därför precis lika brett som Hollywood. Det finns manga om slitet att klara av tentamen inför universitetsansökningar. Det finns manga om mah-jong. Det finns manga om karriärer i företaget. Det finns manga om flickor som egentligen är prinsessor med superkrafter. Det finns manga om i stort sett allting.
Naturligtvis är det inte ens en bråkdel av detta som kommer till väst, utan huvudsakligen är det äventyrsstårysarna riktade till tonåringar. Men ämnesvalet i Japan är ungefär lika brett som ämnesvalet i Hollywood plus lite till. Så gillar du en normal Hollywood-rulle (välj valfri genre) så bör du kunna fastna för minst en ståry i minst en manga. Det är trots allt ungefär samma stårysar och ämnesval och genrer. Möjligen kan berättartekniken skilja sig. Givetvis varierar kvaliteten också, men handen på levern, har du aldrig sett en sugig Hollywood-rulle?
Och då är det egentligen mest den ursprungliga frågeställningen kvar: vill du läsa serier där personerna ser ut som om de skiter på sig, eller vill du läsa serier där du kan se personernas ansiktsuttryck?
Tyvärr är det så tråkigt som att anime är tecknad japansk film(nåja), och manga tecknade japanska serier. Det finns egentligen ganska få saker som är gemensamma mellan olika verk, men till viss del är det grafisk stil, berättarteknik och kulturen verken har fötts i. Att gilla den grafiska stilen är nog nyckeln till att gilla anime. Berättarteknik och kulturkoder är nämligen bara muppigt för den som inte ägnat massor med tid åt anime. Försök förstå japansk humor, t.ex. Är det inte enklaste tänkbara slapstick är det fan helt obegripligt.
Vissa av oss, t.ex. min generation som växte upp med japanska TV-spel och TV-serier har lite lättare med de där hindren. Men de finns kvar.
Men som med allt annat så finns det saker som är så bra att det överskrider kulturkrockarna. Han har nämnt några av dem, och eftersom det finns så jävelmycket manga och anime finns det givetvis också faktiskt ganska mycket som är väldigt bra. Regissören bakom nämnda Mononoke t.ex. Hans filmer är väldigt, väldigt bra allihop. Han lånar också mycket från sina västerländska förebilder, vilket gör det mer lättillgängligt för oss västlänningar.
Tonårspojkssåpor som Naruto och Dragonball är det dock bara att undvika, såvida du inte gillar innehållslöst dravel dolt bakom stora eldbollar och ninjateknik.
Vissa av oss, t.ex. min generation som växte upp med japanska TV-spel och TV-serier har lite lättare med de där hindren. Men de finns kvar.
Men som med allt annat så finns det saker som är så bra att det överskrider kulturkrockarna. Han har nämnt några av dem, och eftersom det finns så jävelmycket manga och anime finns det givetvis också faktiskt ganska mycket som är väldigt bra. Regissören bakom nämnda Mononoke t.ex. Hans filmer är väldigt, väldigt bra allihop. Han lånar också mycket från sina västerländska förebilder, vilket gör det mer lättillgängligt för oss västlänningar.
Tonårspojkssåpor som Naruto och Dragonball är det dock bara att undvika, såvida du inte gillar innehållslöst dravel dolt bakom stora eldbollar och ninjateknik.
Rosen
Myrmidon
Naturligtvis är det inte ens en bråkdel av detta som kommer till väst, utan huvudsakligen är det äventyrsstårysarna riktade till tonåringar.
Mer exakt, äventyrsstårysarna riktade till tonårskillar. Fast Fushigi Yuugi har ju börjat komma på svenska, så det kanske ljusnar för tjejutbudet framöver.
Men jämförelsen med Hollywood är annars rätt korrekt - utbudet är minst lika brett som i "genren" amerikansk spelfilm, så om nån vill att man ska sälja den på dem behöver man först veta om de vill ha Matrix, Wayne's World eller An Officer and a Gentleman.
...eller Teen Sluts in Anal Bondage, för den delen.
--
Åke
Mer exakt, äventyrsstårysarna riktade till tonårskillar. Fast Fushigi Yuugi har ju börjat komma på svenska, så det kanske ljusnar för tjejutbudet framöver.
Men jämförelsen med Hollywood är annars rätt korrekt - utbudet är minst lika brett som i "genren" amerikansk spelfilm, så om nån vill att man ska sälja den på dem behöver man först veta om de vill ha Matrix, Wayne's World eller An Officer and a Gentleman.
...eller Teen Sluts in Anal Bondage, för den delen.
--
Åke
Rickard
Urverk speldesign
"Att gilla den grafiska stilen är nog nyckeln till att gilla anime. Berättarteknik och kulturkoder är nämligen bara muppigt för den som inte ägnat massor med tid åt anime."
Ja, jag gillar inte heller den torftiga teckningsstilen. Har exempelvis aldrig varit speciellt förtjust i Ackegårds teckningar just därför. Och för att nu vara så "himla bra" på att visa ansiktsuttryck tycker jag att de har väldigt många seriekoder. Ungefär som västerlandets Kalle Anka. Mörka moln ovanför kroppen. Vita raka streck ovanför kroppen. Vinklade streck vid ansiktet. Tom pratbubbla ur munnen. Med mera, med mera.
/Han som ser det i den animeserie han plöjer igenom just nu
Ja, jag gillar inte heller den torftiga teckningsstilen. Har exempelvis aldrig varit speciellt förtjust i Ackegårds teckningar just därför. Och för att nu vara så "himla bra" på att visa ansiktsuttryck tycker jag att de har väldigt många seriekoder. Ungefär som västerlandets Kalle Anka. Mörka moln ovanför kroppen. Vita raka streck ovanför kroppen. Vinklade streck vid ansiktet. Tom pratbubbla ur munnen. Med mera, med mera.
/Han som ser det i den animeserie han plöjer igenom just nu
Okej då, eftersom du inte säger vilka genrer du gillar så får jag väl tipsa om saker som är universellt bra (nej, inte subjektivt, bara bra):
Azumanga Daioh – en serie om några flickors vardag. Faktiskt helt vansinnigt roligt och bisarrt.
Firefighter! – En serie om en ung grabb som börjar jobba som brandman. Vardagsdrama.
Sen är alla mina favoriter sådan manga som oftast läses av tjejer (Jane Austen-manga typ), så det kanske inte är din kopp te..
Storuggla, Willoughby är en skälm
Azumanga Daioh – en serie om några flickors vardag. Faktiskt helt vansinnigt roligt och bisarrt.
Firefighter! – En serie om en ung grabb som börjar jobba som brandman. Vardagsdrama.
Sen är alla mina favoriter sådan manga som oftast läses av tjejer (Jane Austen-manga typ), så det kanske inte är din kopp te..
Storuggla, Willoughby är en skälm
Rosen
Myrmidon
Är den bra?
En fängslande berättelse om några missanpassade ungdomar som får ett pain in the ass.
Fast i den japanska versionen är bilden ibland lite suddig.
--
Åke
En fängslande berättelse om några missanpassade ungdomar som får ett pain in the ass.
Fast i den japanska versionen är bilden ibland lite suddig.
--
Åke