Genesis said:
För det första har vi den vackra etymologin. Ordet är ett försvenskat låneord, men det är försvenskat på ett finurligt sätt som gör att det ser ut som om det kommer "inifrån" svenskan. Jämför ordet "följetong", som kommer från franskans feuilleton, i vad som kanske är den snyggaste försvenskningen i språkets historia. Den sortens försvenskningar är konstverk, och får moderna försvenskningar som "mejl" och "webbsida" att likna vårtiga monster i jämförelse. Metoden som "sättning" är konstruerad ifrån stammar alltså ifrån en nobel tradition av språklig finess, och är i en helt annan klass än det krassa "miljö" (från milieu), som uppenbarligen tillhör den simplare, vårtiga skolan.
Den "vårtigheten" får betraktas som oerhört subjektiv; själv tycker jag att det är oerhört mycket mer estetiskt tilltalande med ord som faktiskt har en betydelse som har korrekt etymologi - att bara låna in och forma om så att det låter som om det vore ett riktigt ord är bara pannkaka. "Sättning" blir ohistoriskt och fult.
Genesis said:
Så vad är så bra med att det heter just "sättning"? Att det ser ut att komma från "att sätta"?
Nej - för var och en med lite allmänbildning associerar snarare till typografisk sättning eller till geologisk.
Genesis said:
Nå, jag håller gärna med om att "miljö" är för begränsat, varför jag istället föreslår ett direkt inlånande av setting - mindre risk för missförstånd, samma grammatiska egenskaper (kan böjas exakt likadant etc).
Genesis said:
Likt typografer som sätter en text placerar vi in de olika blocken med roll- och spelledarpersoner i sättningen för att trycket skall bli perfekt. Sättningen är vad som avgör hur de olika elementen placeras i förhållande till varandra. Likheten med typografisk sättning tycker jag talar till ordets bildliga fördel här.
Jag tycker å andra sidan inte att man "sätter dit" saker på det sättet; den överförda betydelsen är trasig och att du använder mina fästytor för att försvara denna trasiga jämförelse gör mig mest irriterad.
Hela din liknelse gör att settingen blir som ett dockhus snarare än som en riktig fantasivärld, där man sätter ner prylar och figurer. Visst kan det funka om man spelar med starkt metaperspektiv, men det är inte det enda sättet att använda en setting på.
Genesis said:
Nej. Kommunikation är roligt. När den funkar.
Genesis said:
Och framförallt: homonymer är guld för poeter.
Så nu påstår du att folk kommer att skriva
poesi värd namnet om rollspelssettingar? Nu får du väl skärpa dig...
Genesis said:
Tänk så mycket torrare Shakespeare hade varit om Hamlet inte hade kunnat säga "Get thee to a nunnery" till Ophelia och antydit betydelsen "bordell" förutom "kloster". Eller för den delen Bond. När Moneypenny ringer honom och han ligger och myser med en dansk flicka, och Moneypenny frågar honom vad han gör, svarar han som bara Bond kan: "I'm brushing up on my Danish". Hade Bond inte fått finnas i kranks utopia, i en värld utan tvetydiga ord? Skulle krank hellre offra Shakespeares vitsiga dubbeltydigheter än tillåta några missförstånd här och där?
Jag offrar gärna Shakesepare av vilken anledning som helst. Och återigen, jag tror inte att någon kommer att dra särdeles roliga vitsar kring ordet "sättning" nångång snart.
Genesis said:
Och någonstans när ni inser att bägge mina exempel var från engelskan och inte svenskan, förstår ni kanske varför jag är orolig.
Jag förstår att du är en klåpare på det svenska språket, och borde läsa mer Hasse & Tage.
Genesis said:
Nej, i den typ av värld krank förespråkar vill jag inte leva. I ett sterilt och effektivt samhälle där ingen risk för missförstånd finns, där konsten sedan länge offrats på effektivitetens altare, där poeter får ny anställning som skribenter av tekniska manualer och där ironi sedan länge är bortrationaliserat på grund av den höga risken för missförstånd.
Poeter skiter jag ju i allmänhet i, eftersom poeter så sällan skriver intressanta saker.
Ironi kräver klar kommunikation, att alla inblandade är införstådda med den exakta betydelsen hos orden och deras kontextuella betydelse. Det kräver, i någon mån, ett rationellt språk.
Själv har jag inget till övers för Genesis' värld, där var och en hittar på homonymer hipp som happ istället för att försöka underlätta kommunikation.
Störd kommunikation är inget annat än brus i ledningen; ska vi någonsin kunna skapa ett fungerande samhälle, med jämlikhet, jämställdhet, demokrati och andra fina ting måste kommunikationen flyta fritt. Redan idag har vi ju stora störningar i form av maktobalanser (kommunikation kan bara ske mellan jämlikar, ju), vi behöver inte mer i den vägen.
Fast det är klart, Genesis ser antagligen helst att man fortsätter ha djupa orättvisor i samhället och världen, för vad skulle annars poeter skriva poesi om, vad skulle annars inspirera konstnärer att skapa?
Bleh. jag är inte villig att offra konkreta, världsliga världsförbättringar för Genesis' något instängda vy av vad poesi och kommunikation kan eller bör innehålla.
Det påminner mig om den där korta texten Dresden Kodak presenterade en gång, där han jämförde människans rädsla för transhumanismen ("blir vi mer än såhär slutar vi vara människor!") med apor, som tyckte att man på något sätt blev sämre för att man inte längre var begränsad till deras primitiva känsloliv (som, vad jag minns, typ bestod av "rädsla" och "hunger" eller nåt sånt).
Genesis vill hålla kvar oss i medeltiden istället för att låta den mänskliga kulturen utvecklas och mångfaldigas, och hitta det vackra i nya former.
Genesis said:
Nu kanske ni tycker att jag går för långt.
Nej, bara åt fel håll.
Genesis said:
Men det här är ett symptom på vad som är fel med nyskapandet inom det svenska språket. För mycket rationaliserande och för litet kreativitet. Och det är, till syvende og sidst, därför jag använder ordet "sättning". Inte för den vackra etymologin. Inte för den målande analogin. Utan för att någonstans måste man ta ställning. Någonstans måste man sätta ned foten.
Jaja, du har satt ner din kulturkonservativa fot. Du har fortfarande fel, som alla kulturkonservativa.
Genesis said:
Jag gör det för att den väg krank börjar vandra på med sitt rationaliserande av språket är en väg som leder till en grå och trist värld jag inte vill leva i.
Du låter lite som de missfoster som när jag talar om upplösandet av den strikta biologismen vad gäller känsrollerna med att det skulle bli "så grått och tråkigt" om vi inte hade känsroller. Trams! Om vi å ena sidan har män i byxor och kvinnor i kjol, och å andra sidan har män i byxor eller kjol, och kvinnor i byxor eller kjol, så ökar mångfalden och kombinationsmöjligheterna.
På samma sätt är det här: Att öppna kommunikationsvägar, att underlätta för olika sinnen att utan onödig störning kommunicera med varandra, leder till fantastiska kreativa möjligheter.
Genesis said:
Jag gör det för konsten, för kreativiteten, för livet.
Du gör det för att du vill att tiden, och konsten, ska stå och trampa i samma hjulspår istället för att utvecklas i nya riktningar.
Genesis said:
För vad mänskligheten kan vara, inte för vad den bör vara.
Och sannerligen inte för vad den
kan bli, för det har du med all önskvärd tydlighet visat att du inte vill se.
Genesis said:
För att språket inte skall vara en vetenskap, utan en konstform.
Språket behöver inte bli mindre av en konstform för att den blir mer exakt; du är som en av de där gubbarna som gnäller på konstfack och helst av allt mest skulle vilja att alla målade landskapstavlor och gjorde fina marmorskulpturer. Eller som de som gnäller på att Photoshop dödat själen i fotograferandet. Konservativt gnäll utan substans, alltihop.
Genesis said:
Ett så fattigt liv ni måste leva.
"Åh, nej, jag kan inte längre skapa konst genom missuppfattningar utan måste göra det med rena idéer istället! Ack och ve!"