Nekromanti Sättning

[Svarte Faraonen]

/Han som antar att Genesis skojade men for ordningens skull så menade Han typografisk sättning

Och tack för det. Allvarligt talat, vi har redan ett svenskt ord för setting ("miljö"), det svenska ordet sättning betyder andra saker, så varför envisas med att använda det som setting?

 

[Genesis]

Hihi, jag skojade faktiskt inte alls. Jag hade inte en tanke på typografisk sättning. Var inte ens medveten att det finns något som heter "sättning" inom typografin. "Sättning" som namn för "miljö" tycker jag är ett underbart ord som illustrerar funktionen hos det på ett vackert sätt, till skillnad från "miljö", som bara finns där och ser fin ut. Att det dessutom irriterar vissa forumiter är bara en bonus synd och skam.

Jag inser förstås att ordet aldrig kommer att slå igenom, men det hindrar mig inte från att stödja det helhjärtat.

 

[Svarte Faraonen]

Re: Retrokloner

Jag skriver om forumreglerna! Lägger kallt glas i din mat på GothCon!

 

[krank]

Re: Retrokloner

Hihi, jag skojade faktiskt inte alls. Jag hade inte en tanke på typografisk sättning.

Ytterligare en anledning att motarbeta det där vedervärdiga ordet. Det skapar direkta missförstånd.

Å andra sidan är väl du som forgeit van vid att stjäla existerande ord, definiera om dem och sedan hävda att det är den nya som gäller... =)

 

[Arfert]

Re: Retrokloner

själv förstod jag inte ens att det fanns minsta möjlighet att missförstå det ordet.. en sättning jan ju enbart syfta på typografi när man pratar rollspel..

 

[Dante]

Re: Retrokloner

Vad tycker du då att »setting« har för innebörd som »miljö« saknar?

 

[Genesis]

Re: Retrokloner

Det svarar jag på endast om någon bryter ut den här deltråden, som börjar bli lång och våldsamt OT.

 

[Gurgeh]

Utbrytningsförsök

Det svarar jag på endast om någon bryter ut den här deltråden

Yeeessss, Master!

/tobias

 

[Poseur]

Re: Retrokloner

Jag använder det engelska ordet 'setting' om jag skall beskriva eller tala om en världs allmänna känsla den förmedlar. Så svenskans miljö är för mig 'fel' i sammanhanget.

Använder jag svenskan helt så använder jag ordet 'stämmning', gärna med ordet generellt framför.


/poseur bara jag

 

[krank]

Re: Retrokloner

Japp!

Om jag tar till Wikipedias olika setting-definitioner så finns det såvitt jag kan se tre som skulle kunna vara rollspelsrelaterade:

Location (geography) som väl lämpligast blir "plats"

Setting (fiction/literature) som väl bäst beskrivs som just "miljö" eller, om man menar den ganska smala betydelsen där man inte inkluderar kontext, låneordet "setting".

Campaign Setting som enligt Wikipedia mest är "spelvärld" i klassisk översättning.


Det finns ingen fördel vad gäller inpassning i grammatiken ("en setting, flera settingar" mot "et sättning, flera sättningar" är identiska, grammatiskt sett).

Det finns en fördel med låneordet, eftersom den enda betydelsen "setting" kan ha i svenskan som jag hittar på kort varsel är att "settingen" är "en av enheterna i Gotlands territoriella indelning i äldre tid".

Samtidigt har "sättning" två betydelser, den geologiska och den typografiska.


Enkelt test:

1-1: "rollspelets setting" - rollspelets värld etc
1-2: "rollspelets setting" - rollspelets gamla gotländska indelning.

2-1: "rollspelets sättning" - Där rollspelets markyta sjunkit samman och deformerats.
2-2: "rollspelets sättning" - Rollspelets typografi.
2-3: "rollspelets sättning" - genesis' nyord.


Så: Min bedömning är att 1-2 är tämligen otrolig, liksom 2-1 (även om den senare är möjlig). Däremot är 1-2, 2-2 och 2-3 alla mycket troliga.

Sålunda: Av de betydelser som kan komma ifråga, så finns det minst antal möjliga missförstånd om man väljer låneordet. Och det utan att man behöver göra våld på det svenska språket...

 

[Rickard]

Re: Retrokloner

Hihi, jag skojade faktiskt inte alls. Jag hade inte en tanke på typografisk sättning. Var inte ens medveten att det finns något som heter "sättning" inom typografin.

För att krånglia till det så finns även en geologisk betydelse, typ att marken har sjunkit undan.

/Han som tycker att en spelvärld med en sådan sättning känns svårgripbar

 

[Svarte Faraonen]

Re: Retrokloner

Finns det inte en stad i Bretonnia i Warhammer som drabbats av en svårartad sättning? Typ att den sjunker ned i marken medan onda dunster strömmar upp från underjorden?

 

[Feliath]

Moussillon [NT]

NT = Nedsjunkna Takåsar



Feliath — för övrigt är det struntprat att inte bara säga »miljö« som folk

 

[Svarte Faraonen]

Tack! (NT)

Samt medhåll, förstås.

 

[Genesis]

Först av allt, observera att det inte var jag som kom på ordet "sättning" i den här betydelsen. Det var någon annan jeppe här på forumet (en sökning kan ge svar, men det är inte viktigt) som använde det, och jag fattade bara tycke för det. Dessutom, som tidigare sagt så har jag inga förväntningar på att ordet skall bli allmänt använt.

Med det sagt skall jag nu berätta för er varför det är den bästa rollspelstermen någonsin.

För det första har vi den vackra etymologin. Ordet är ett försvenskat låneord, men det är försvenskat på ett finurligt sätt som gör att det ser ut som om det kommer "inifrån" svenskan. Jämför ordet "följetong", som kommer från franskans feuilleton, i vad som kanske är den snyggaste försvenskningen i språkets historia. Den sortens försvenskningar är konstverk, och får moderna försvenskningar som "mejl" och "webbsida" att likna vårtiga monster i jämförelse. Metoden som "sättning" är konstruerad ifrån stammar alltså ifrån en nobel tradition av språklig finess, och är i en helt annan klass än det krassa "miljö" (från milieu), som uppenbarligen tillhör den simplare, vårtiga skolan.

Så vad är så bra med att det heter just "sättning"? Att det ser ut att komma från "att sätta"? Jo, på ett vackert sätt illustrerar ordet "sättning" just sättningens funktion och inte bara dess utseende. En "miljö" bara finns där och ser fin ut. Den är för att titta på, den är inte till för att interagera med. Då hade den inte kallats för "miljö". "Miljö" är bara omgivningen. "Sättning", däremot. Sättningen har platser att placera saker i. Du sätter in rollpersonerna och arrangerar dem med andra element. krank har snackat om "fästytor", något som jag tycker finns implicit i en sättning, men knappast i en miljö. Likt typografer som sätter en text placerar vi in de olika blocken med roll- och spelledarpersoner i sättningen för att trycket skall bli perfekt. Sättningen är vad som avgör hur de olika elementen placeras i förhållande till varandra. Likheten med typografisk sättning tycker jag talar till ordets bildliga fördel här.

Sedan har vi såklart dubbel- (eller trippel-)meningen. krank orerar om det som om det vore något negativt. "Oh NOEZ! Det finns risk för missförstånd här! Tänk om någon vill anlita en annan för att göra layouten till sitt rollspel och så får hon en spelvärld istället!!!!!!" Pöh. Missförstånd är roliga. Och framförallt: homonymer är guld för poeter. Dubbeltydiga ord är något som skall främjas, inte jagas bort med den torra rationalismens facklor och högafflar. Visst, vi kan inte låta varenda ord ha femtioelva betydelser -- det inser jag också -- men språket har snarare för få än för många. Tänk så mycket torrare Shakespeare hade varit om Hamlet inte hade kunnat säga "Get thee to a nunnery" till Ophelia och antydit betydelsen "bordell" förutom "kloster". Eller för den delen Bond. När Moneypenny ringer honom och han ligger och myser med en dansk flicka, och Moneypenny frågar honom vad han gör, svarar han som bara Bond kan: "I'm brushing up on my Danish". Hade Bond inte fått finnas i kranks utopia, i en värld utan tvetydiga ord? Skulle krank hellre offra Shakespeares vitsiga dubbeltydigheter än tillåta några missförstånd här och där?

Och någonstans när ni inser att bägge mina exempel var från engelskan och inte svenskan, förstår ni kanske varför jag är orolig.

Nej, i den typ av värld krank förespråkar vill jag inte leva. I ett sterilt och effektivt samhälle där ingen risk för missförstånd finns, där konsten sedan länge offrats på effektivitetens altare, där poeter får ny anställning som skribenter av tekniska manualer och där ironi sedan länge är bortrationaliserat på grund av den höga risken för missförstånd. Där, för att citera levnadskonstnären Bernard Black: "everyone farts all the time, because they don't know how to laugh".

Nu kanske ni tycker att jag går för långt. Att ingen kommer att göra ironi till ett brott bara för att vi börjar använda ordet "miljö" istället för "sättning". Att det inte finns en poet i världen som skriver dikter om rollspel. Men det här är ett symptom på vad som är fel med nyskapandet inom det svenska språket. För mycket rationaliserande och för litet kreativitet. Och det är, till syvende og sidst, därför jag använder ordet "sättning". Inte för den vackra etymologin. Inte för den målande analogin. Utan för att någonstans måste man ta ställning. Någonstans måste man sätta ned foten.

Jag gör det för att den väg krank börjar vandra på med sitt rationaliserande av språket är en väg som leder till en grå och trist värld jag inte vill leva i.

Jag gör det för konsten, för kreativiteten, för livet. För vad mänskligheten kan vara, inte för vad den bör vara.

För att språket inte skall vara en vetenskap, utan en konstform. Och till er som tycker annorlunda kan jag inte säga annat än att jag tycker synd om er. Ett så fattigt liv ni måste leva.

Det är inte en kamp jag förväntar mig att vinna. Men genom att kämpa riskerar jag bara mitt anseende. Om jag avstår riskerar jag min själ.

 

[krank]

För det första har vi den vackra etymologin. Ordet är ett försvenskat låneord, men det är försvenskat på ett finurligt sätt som gör att det ser ut som om det kommer "inifrån" svenskan. Jämför ordet "följetong", som kommer från franskans feuilleton, i vad som kanske är den snyggaste försvenskningen i språkets historia. Den sortens försvenskningar är konstverk, och får moderna försvenskningar som "mejl" och "webbsida" att likna vårtiga monster i jämförelse. Metoden som "sättning" är konstruerad ifrån stammar alltså ifrån en nobel tradition av språklig finess, och är i en helt annan klass än det krassa "miljö" (från milieu), som uppenbarligen tillhör den simplare, vårtiga skolan.

Den "vårtigheten" får betraktas som oerhört subjektiv; själv tycker jag att det är oerhört mycket mer estetiskt tilltalande med ord som faktiskt har en betydelse som har korrekt etymologi - att bara låna in och forma om så att det låter som om det vore ett riktigt ord är bara pannkaka. "Sättning" blir ohistoriskt och fult.

Så vad är så bra med att det heter just "sättning"? Att det ser ut att komma från "att sätta"?

Nej - för var och en med lite allmänbildning associerar snarare till typografisk sättning eller till geologisk.

"Sättning", däremot.

Nå, jag håller gärna med om att "miljö" är för begränsat, varför jag istället föreslår ett direkt inlånande av setting - mindre risk för missförstånd, samma grammatiska egenskaper (kan böjas exakt likadant etc).

Likt typografer som sätter en text placerar vi in de olika blocken med roll- och spelledarpersoner i sättningen för att trycket skall bli perfekt. Sättningen är vad som avgör hur de olika elementen placeras i förhållande till varandra. Likheten med typografisk sättning tycker jag talar till ordets bildliga fördel här.

Jag tycker å andra sidan inte att man "sätter dit" saker på det sättet; den överförda betydelsen är trasig och att du använder mina fästytor för att försvara denna trasiga jämförelse gör mig mest irriterad.

Hela din liknelse gör att settingen blir som ett dockhus snarare än som en riktig fantasivärld, där man sätter ner prylar och figurer. Visst kan det funka om man spelar med starkt metaperspektiv, men det är inte det enda sättet att använda en setting på.

Missförstånd är roliga.

Nej. Kommunikation är roligt. När den funkar.

Och framförallt: homonymer är guld för poeter.

Så nu påstår du att folk kommer att skriva poesi värd namnet om rollspelssettingar? Nu får du väl skärpa dig...

Tänk så mycket torrare Shakespeare hade varit om Hamlet inte hade kunnat säga "Get thee to a nunnery" till Ophelia och antydit betydelsen "bordell" förutom "kloster". Eller för den delen Bond. När Moneypenny ringer honom och han ligger och myser med en dansk flicka, och Moneypenny frågar honom vad han gör, svarar han som bara Bond kan: "I'm brushing up on my Danish". Hade Bond inte fått finnas i kranks utopia, i en värld utan tvetydiga ord? Skulle krank hellre offra Shakespeares vitsiga dubbeltydigheter än tillåta några missförstånd här och där?

Jag offrar gärna Shakesepare av vilken anledning som helst. Och återigen, jag tror inte att någon kommer att dra särdeles roliga vitsar kring ordet "sättning" nångång snart.

Och någonstans när ni inser att bägge mina exempel var från engelskan och inte svenskan, förstår ni kanske varför jag är orolig.

Jag förstår att du är en klåpare på det svenska språket, och borde läsa mer Hasse & Tage.

Nej, i den typ av värld krank förespråkar vill jag inte leva. I ett sterilt och effektivt samhälle där ingen risk för missförstånd finns, där konsten sedan länge offrats på effektivitetens altare, där poeter får ny anställning som skribenter av tekniska manualer och där ironi sedan länge är bortrationaliserat på grund av den höga risken för missförstånd.

Poeter skiter jag ju i allmänhet i, eftersom poeter så sällan skriver intressanta saker.

Ironi kräver klar kommunikation, att alla inblandade är införstådda med den exakta betydelsen hos orden och deras kontextuella betydelse. Det kräver, i någon mån, ett rationellt språk.

Själv har jag inget till övers för Genesis' värld, där var och en hittar på homonymer hipp som happ istället för att försöka underlätta kommunikation.

Störd kommunikation är inget annat än brus i ledningen; ska vi någonsin kunna skapa ett fungerande samhälle, med jämlikhet, jämställdhet, demokrati och andra fina ting måste kommunikationen flyta fritt. Redan idag har vi ju stora störningar i form av maktobalanser (kommunikation kan bara ske mellan jämlikar, ju), vi behöver inte mer i den vägen.

Fast det är klart, Genesis ser antagligen helst att man fortsätter ha djupa orättvisor i samhället och världen, för vad skulle annars poeter skriva poesi om, vad skulle annars inspirera konstnärer att skapa?

Bleh. jag är inte villig att offra konkreta, världsliga världsförbättringar för Genesis' något instängda vy av vad poesi och kommunikation kan eller bör innehålla.

Det påminner mig om den där korta texten Dresden Kodak presenterade en gång, där han jämförde människans rädsla för transhumanismen ("blir vi mer än såhär slutar vi vara människor!") med apor, som tyckte att man på något sätt blev sämre för att man inte längre var begränsad till deras primitiva känsloliv (som, vad jag minns, typ bestod av "rädsla" och "hunger" eller nåt sånt).

Genesis vill hålla kvar oss i medeltiden istället för att låta den mänskliga kulturen utvecklas och mångfaldigas, och hitta det vackra i nya former.

Nu kanske ni tycker att jag går för långt.

Nej, bara åt fel håll.

Men det här är ett symptom på vad som är fel med nyskapandet inom det svenska språket. För mycket rationaliserande och för litet kreativitet. Och det är, till syvende og sidst, därför jag använder ordet "sättning". Inte för den vackra etymologin. Inte för den målande analogin. Utan för att någonstans måste man ta ställning. Någonstans måste man sätta ned foten.

Jaja, du har satt ner din kulturkonservativa fot. Du har fortfarande fel, som alla kulturkonservativa.

Jag gör det för att den väg krank börjar vandra på med sitt rationaliserande av språket är en väg som leder till en grå och trist värld jag inte vill leva i.

Du låter lite som de missfoster som när jag talar om upplösandet av den strikta biologismen vad gäller känsrollerna med att det skulle bli "så grått och tråkigt" om vi inte hade känsroller. Trams! Om vi å ena sidan har män i byxor och kvinnor i kjol, och å andra sidan har män i byxor eller kjol, och kvinnor i byxor eller kjol, så ökar mångfalden och kombinationsmöjligheterna.

På samma sätt är det här: Att öppna kommunikationsvägar, att underlätta för olika sinnen att utan onödig störning kommunicera med varandra, leder till fantastiska kreativa möjligheter.

Jag gör det för konsten, för kreativiteten, för livet.

Du gör det för att du vill att tiden, och konsten, ska stå och trampa i samma hjulspår istället för att utvecklas i nya riktningar.

För vad mänskligheten kan vara, inte för vad den bör vara.

Och sannerligen inte för vad den kan bli, för det har du med all önskvärd tydlighet visat att du inte vill se.

För att språket inte skall vara en vetenskap, utan en konstform.

Språket behöver inte bli mindre av en konstform för att den blir mer exakt; du är som en av de där gubbarna som gnäller på konstfack och helst av allt mest skulle vilja att alla målade landskapstavlor och gjorde fina marmorskulpturer. Eller som de som gnäller på att Photoshop dödat själen i fotograferandet. Konservativt gnäll utan substans, alltihop.

Ett så fattigt liv ni måste leva.

"Åh, nej, jag kan inte längre skapa konst genom missuppfattningar utan måste göra det med rena idéer istället! Ack och ve!"

 

[Rising]

Kärlek [NT]

Jag blev jätteavundsjuk för att inte jag skrivit det här inlägget.

 

[Dante]

En "miljö" bara finns där och ser fin ut. Den är för att titta på, den är inte till för att interagera med.

Var får du det här ifrån? För jag tror inte att detta är den gängse tolkningen.

 

[Mogger]

Du. Är. Ett. Geni.

Puss!