Sävcon
Först av allt ett stort tack till arrangörer, manusförfattare, spelledare med flera. Vilken ynnest att få leva i rollspelsbubblan på det här sättet med en ständigt puttrande kaffebryggare och tre mål mat om dagen.
Jag var med i år igen tillsammans med Björn Wärmedal, Mats, Luddwig och en Björn till bara för säkerhets skull. En ung kille vid namn Robin och forumets egen rovriddare De Bracy fyllde ut när någon inte kunde delta. Vi spelade fyra scenarion:
Nichevo:Ett äventyr till spelet Last Stand,
Starwars
Zonfarare: Ett scenario till Mutant UA samt
Den yttersta domen: Ett spel av GnomviD
Nichevo: Den första vågen av jätteinsekter tog nästan kål på oss alla. Motdraget var genialt. Vi skapade rustningar av det på något vis levande skalet av deras döda kroppar. Nackdelen är att när man väl tagit på rustningen kan man aldrig ta av den. Aldrig nånsin. I ”Nichevo” var vi ett gäng SPN-agenter som svarade på ett nödrop från forskningsfartyget Nichevo som legat för ankar i en farygskyrkogård (resterna av ryska ishavsflottan) ett stycke utanför Murmansk. Våra rustningar var av elektrisk ål, trollslända, eldfluga, pistolräka och Fjäril. Det var roligt, avslappnat och lite rörigt.
Starwars: En sattelit med ett jättefarligt Virus kraschar på en kapitalvärld i sektor H7. Vi går ned för att städa upp röran och rädda imperiets goda namn. Liksom i första scenariot var tillgången till vapen och utrustning i princip obegränsad. Mats blir för andra gången i rad vår sprängämnesexpert och som han sprängde! Lättspelat och bra.
Zonfarare: Vi var ett gäng erfarna och väl utrustade zonfarare som hört talas om en märklig kupol i en ruinstad. Det fanns ingen skatt där, men det av sjukdom och härjare hårt ansatta kupolfolket gav oss ett uppdrag ty deras orakel hade förutspått vår ankomst och vi var deras sista hopp. Vi begav oss till ett underjordiskt komplex där vi enligt profetian skulle hitta både mirakelmedicin och supervapen. Vi hackade pansardörrar och hittade en hel del bra grejer (dock inte det vi sökte efter) innan vi tvingades fly hals över huvud från en uppretad städrobot och Va? Ja ni läste rätt. En städrobot. Alltså vi hade anledning att tro att den hade städat upp en passerkort så jag måttade ett slag med min yxa, för den zonfarare är inte född som slösar ammunition på en städrobot, men Fan ja missa och Fan ja missa igen och sen, sen plockar roboten fram ett par Gyrojetkarbiner!!! som får min state-of-the-lost-art fornpuffra att framstå som en cigarettändare i jämförelse. Våra vapen gör dessutom knappt en skråma på den bepansrade fasan. Vi klarade oss, men var så hårt demoraliserade att vi snart gav upp hela grejen för om det där var städroboten, vad skulle vi då ha för chans mot väktarrobotarna? Rätt hyfsade faktiskt för SL råkade se på fel stats när vi anföll städroboten. Men det visste vi inte då. Ni vet det där supervapnet vi skulle hitta… Helt obetalbart roligt så här dagen efter
Den yttersta domen: De Bracy ersatte Mats i vårt sista spel för konventet och vi slog oss ned i spelsalongen som tidigare gått under namnet Indierummet. Den yttersta domen blev för mig årets upplevelse utanför komfortzonen. En riktig utmaning för ett gäng som till största delen bestod av ängsliga tradspelare. Introduktionen; etablering av karaktärer och relationer samt regelgenomgång var en upplevelse i sig. Sedan trevade vi oss fram och spelade väl inte särskilt djärvt, men några bra scener blev det och jag hoppas verkligen att vi får chansen att göra om det nästa år eller hur laget?
Först av allt ett stort tack till arrangörer, manusförfattare, spelledare med flera. Vilken ynnest att få leva i rollspelsbubblan på det här sättet med en ständigt puttrande kaffebryggare och tre mål mat om dagen.
Jag var med i år igen tillsammans med Björn Wärmedal, Mats, Luddwig och en Björn till bara för säkerhets skull. En ung kille vid namn Robin och forumets egen rovriddare De Bracy fyllde ut när någon inte kunde delta. Vi spelade fyra scenarion:
Nichevo:Ett äventyr till spelet Last Stand,
Starwars
Zonfarare: Ett scenario till Mutant UA samt
Den yttersta domen: Ett spel av GnomviD
Nichevo: Den första vågen av jätteinsekter tog nästan kål på oss alla. Motdraget var genialt. Vi skapade rustningar av det på något vis levande skalet av deras döda kroppar. Nackdelen är att när man väl tagit på rustningen kan man aldrig ta av den. Aldrig nånsin. I ”Nichevo” var vi ett gäng SPN-agenter som svarade på ett nödrop från forskningsfartyget Nichevo som legat för ankar i en farygskyrkogård (resterna av ryska ishavsflottan) ett stycke utanför Murmansk. Våra rustningar var av elektrisk ål, trollslända, eldfluga, pistolräka och Fjäril. Det var roligt, avslappnat och lite rörigt.
Starwars: En sattelit med ett jättefarligt Virus kraschar på en kapitalvärld i sektor H7. Vi går ned för att städa upp röran och rädda imperiets goda namn. Liksom i första scenariot var tillgången till vapen och utrustning i princip obegränsad. Mats blir för andra gången i rad vår sprängämnesexpert och som han sprängde! Lättspelat och bra.
Zonfarare: Vi var ett gäng erfarna och väl utrustade zonfarare som hört talas om en märklig kupol i en ruinstad. Det fanns ingen skatt där, men det av sjukdom och härjare hårt ansatta kupolfolket gav oss ett uppdrag ty deras orakel hade förutspått vår ankomst och vi var deras sista hopp. Vi begav oss till ett underjordiskt komplex där vi enligt profetian skulle hitta både mirakelmedicin och supervapen. Vi hackade pansardörrar och hittade en hel del bra grejer (dock inte det vi sökte efter) innan vi tvingades fly hals över huvud från en uppretad städrobot och Va? Ja ni läste rätt. En städrobot. Alltså vi hade anledning att tro att den hade städat upp en passerkort så jag måttade ett slag med min yxa, för den zonfarare är inte född som slösar ammunition på en städrobot, men Fan ja missa och Fan ja missa igen och sen, sen plockar roboten fram ett par Gyrojetkarbiner!!! som får min state-of-the-lost-art fornpuffra att framstå som en cigarettändare i jämförelse. Våra vapen gör dessutom knappt en skråma på den bepansrade fasan. Vi klarade oss, men var så hårt demoraliserade att vi snart gav upp hela grejen för om det där var städroboten, vad skulle vi då ha för chans mot väktarrobotarna? Rätt hyfsade faktiskt för SL råkade se på fel stats när vi anföll städroboten. Men det visste vi inte då. Ni vet det där supervapnet vi skulle hitta… Helt obetalbart roligt så här dagen efter
Den yttersta domen: De Bracy ersatte Mats i vårt sista spel för konventet och vi slog oss ned i spelsalongen som tidigare gått under namnet Indierummet. Den yttersta domen blev för mig årets upplevelse utanför komfortzonen. En riktig utmaning för ett gäng som till största delen bestod av ängsliga tradspelare. Introduktionen; etablering av karaktärer och relationer samt regelgenomgång var en upplevelse i sig. Sedan trevade vi oss fram och spelade väl inte särskilt djärvt, men några bra scener blev det och jag hoppas verkligen att vi får chansen att göra om det nästa år eller hur laget?
