Rising
Vila i frid
Vet ni vad jag gillar med datorrollspel i stil med Final Fantasy?
Extrema klasser
En lirare kan ha möjligheten att slåss med helt andra vapen än en annan lirare. Någon kanske är en blå magiker och lär sig nya tekniker genom att betrakta hur fienderna agerar. En annan snubbe kanske kan attackera genom en enarmad bandit som rullar fram bonusattacker. En tredje snubbe kanske kan kasta vapen mot motståndarna för att utdela enorma mängder skada med nackdelen att vapnet sedan är förlorat för alltid. En tjej kanske kan absorbera magi och en annan tjej kanske har en hund som springer fram och kastar hjälpande magi när hon är nere på låg HP.
Spelet blir alltså radikalt olika beroende på vilka man spelar med.
Hemlisar
När man klarat äventyret så kan man gå tillbaka och leta efter hemlisar som man missade första gången, eller helt enkelt ge sig fasen på att klara spelet snabbare eller på ett radikalt annorlunda sätt den här gången. Det brukar också finnas särskilda extramonster som man inte behöver bekämpa, men som man kan försöka besegra bara för att det är roligt (de brukar vara svårare än den riktiga slutbossen).
Man kan sejva och försöka igen
Taktik och spelmässighet är inte riktigt värt något om man inte kan misslyckas och ändå få försöka en gång till. Jag gillar riktigt svåra strider eftersom man oftast dör på en gång första gången man spelar, men att man sedan lär sig mer och mer om motståndarens taktik och dennes svaga punkter tills man kan gå in med precis rätt karaktärer, precis rätt utrustning och slåss på precis rätt sätt och då vinna. Just eftersom taktiken kan vara så krävande, och eftersom man vet hur körd man är om man skulle spela på fel sätt, så blir det riktigt belönande på riktigt när man till slut går vinnande ur striden.
---
Ett äkta koboldigt spel
Så, vet ni vad man borde göra? Man borde göra ett riktigt häftigt koboldrollspel. Inte som DnD, det är ju rena rama trovärdiga verklighetsrollspelet i jämförelse med det som jag ser framför mig. Utan ett riktigt rollSPEL. Ett sånt som är utformat för att man ska kunna hitta nya saker om man spelar om det efter att man har klarat det, och ett där man kan spara och få spela om på nytt om man skulle dö. Ett som inte försöker vara verklighetstroget för fem öre, utan där man lugnt kan tolerera meteorskurar, vulkanutbrott och frammanande av stora gudar som kan släppa lös all sin kraft över ens fiender. Ett spel som helt och håller är utformat för att vara spelmässigt utmanande och underhållande. Där olika karaktärer utvecklas på helt olika sätt och där de inte ens kan använda en och samma utrustning. Där man kan gå runt och XP:a i en skog om man behöver biffa upp sig något inför mötet med en boss, och där det kommer finnas massor av olika taktiska möjligheter att utmanövrera en svår motståndare. Ibland kanske man måste ge fienden en massa statuseffekter, vid andra tillfällen kanske man måste kasta Reflect och andra skydd mot magiska angrepp för att kalra sig. Ibland kanske man tjänar på enstaka, hårda anfall med tunga vapen, medan man vid andra tillfällen kanske snarare behöver area-attacker och multipla anfall för att ta hand om alla småttingar som ynglas ut ur en stor boss.
Visst vore det coolt? Jag hade till och med en idé om att man skulle gå ihop ett gäng personer och skapa ett enda jättefeting-gigantor-äventyr tillsammans, och att det sedan skulle kunna uppstå diskussioner mellan alla olika spelgrupper som alltså skulle spela ett och samma spel samtidigt. "Har ni klarat draken Mafuba ännu? Vi åker på torsk varenda gång!" "Vi drog slutsatsen att det förmodligen inte går att spöa honom ännu. Vi gissar att han står som vakt till de inre delarna av träsket som det inte är meningen att man ska få tillträde till förrän senare i äventyret." "Ahhh, ja, det stämmer kanske. Men var skall man då ta vägen?" "Har ni hittat älvaflickan Celenna i blåtrollens grotta? Hon vet var den flygande staden ligger, men jag tänker inte säga hur man får henne att tala om det." "Amen snälla! Kom igen då!" "Nä, nä, lite skall ni få lista ut själva. Jag kan ge er ett tips, dock. Det har inte med flickan att göra, men ni kommer säkert gilla det. Ni vet säkert att man kan lära sig olika melodier om man spelar på ormpipan i en strid mot en reptil eller amfibie? Ja, men ni har säkert konstaterat att de flesta melodier inte är särskilt användbara? Ja, men då kan jag rekommendera att ni går tillbaka till den kvadratiska ö där man träffade första bossen. Grodmänniskorna som lever där verkar inte finnas någon annan stans i spelet, och melodin man kan lära sig utav dem gör ormpipan till kanske en av de mäktigaste artefakterna vi har i nuläget. Prova själva, så får ni se..."
Osv. Visst vore det ärke-hårt!?
Extrema klasser
En lirare kan ha möjligheten att slåss med helt andra vapen än en annan lirare. Någon kanske är en blå magiker och lär sig nya tekniker genom att betrakta hur fienderna agerar. En annan snubbe kanske kan attackera genom en enarmad bandit som rullar fram bonusattacker. En tredje snubbe kanske kan kasta vapen mot motståndarna för att utdela enorma mängder skada med nackdelen att vapnet sedan är förlorat för alltid. En tjej kanske kan absorbera magi och en annan tjej kanske har en hund som springer fram och kastar hjälpande magi när hon är nere på låg HP.
Spelet blir alltså radikalt olika beroende på vilka man spelar med.
Hemlisar
När man klarat äventyret så kan man gå tillbaka och leta efter hemlisar som man missade första gången, eller helt enkelt ge sig fasen på att klara spelet snabbare eller på ett radikalt annorlunda sätt den här gången. Det brukar också finnas särskilda extramonster som man inte behöver bekämpa, men som man kan försöka besegra bara för att det är roligt (de brukar vara svårare än den riktiga slutbossen).
Man kan sejva och försöka igen
Taktik och spelmässighet är inte riktigt värt något om man inte kan misslyckas och ändå få försöka en gång till. Jag gillar riktigt svåra strider eftersom man oftast dör på en gång första gången man spelar, men att man sedan lär sig mer och mer om motståndarens taktik och dennes svaga punkter tills man kan gå in med precis rätt karaktärer, precis rätt utrustning och slåss på precis rätt sätt och då vinna. Just eftersom taktiken kan vara så krävande, och eftersom man vet hur körd man är om man skulle spela på fel sätt, så blir det riktigt belönande på riktigt när man till slut går vinnande ur striden.
---
Ett äkta koboldigt spel
Så, vet ni vad man borde göra? Man borde göra ett riktigt häftigt koboldrollspel. Inte som DnD, det är ju rena rama trovärdiga verklighetsrollspelet i jämförelse med det som jag ser framför mig. Utan ett riktigt rollSPEL. Ett sånt som är utformat för att man ska kunna hitta nya saker om man spelar om det efter att man har klarat det, och ett där man kan spara och få spela om på nytt om man skulle dö. Ett som inte försöker vara verklighetstroget för fem öre, utan där man lugnt kan tolerera meteorskurar, vulkanutbrott och frammanande av stora gudar som kan släppa lös all sin kraft över ens fiender. Ett spel som helt och håller är utformat för att vara spelmässigt utmanande och underhållande. Där olika karaktärer utvecklas på helt olika sätt och där de inte ens kan använda en och samma utrustning. Där man kan gå runt och XP:a i en skog om man behöver biffa upp sig något inför mötet med en boss, och där det kommer finnas massor av olika taktiska möjligheter att utmanövrera en svår motståndare. Ibland kanske man måste ge fienden en massa statuseffekter, vid andra tillfällen kanske man måste kasta Reflect och andra skydd mot magiska angrepp för att kalra sig. Ibland kanske man tjänar på enstaka, hårda anfall med tunga vapen, medan man vid andra tillfällen kanske snarare behöver area-attacker och multipla anfall för att ta hand om alla småttingar som ynglas ut ur en stor boss.
Visst vore det coolt? Jag hade till och med en idé om att man skulle gå ihop ett gäng personer och skapa ett enda jättefeting-gigantor-äventyr tillsammans, och att det sedan skulle kunna uppstå diskussioner mellan alla olika spelgrupper som alltså skulle spela ett och samma spel samtidigt. "Har ni klarat draken Mafuba ännu? Vi åker på torsk varenda gång!" "Vi drog slutsatsen att det förmodligen inte går att spöa honom ännu. Vi gissar att han står som vakt till de inre delarna av träsket som det inte är meningen att man ska få tillträde till förrän senare i äventyret." "Ahhh, ja, det stämmer kanske. Men var skall man då ta vägen?" "Har ni hittat älvaflickan Celenna i blåtrollens grotta? Hon vet var den flygande staden ligger, men jag tänker inte säga hur man får henne att tala om det." "Amen snälla! Kom igen då!" "Nä, nä, lite skall ni få lista ut själva. Jag kan ge er ett tips, dock. Det har inte med flickan att göra, men ni kommer säkert gilla det. Ni vet säkert att man kan lära sig olika melodier om man spelar på ormpipan i en strid mot en reptil eller amfibie? Ja, men ni har säkert konstaterat att de flesta melodier inte är särskilt användbara? Ja, men då kan jag rekommendera att ni går tillbaka till den kvadratiska ö där man träffade första bossen. Grodmänniskorna som lever där verkar inte finnas någon annan stans i spelet, och melodin man kan lära sig utav dem gör ormpipan till kanske en av de mäktigaste artefakterna vi har i nuläget. Prova själva, så får ni se..."
Osv. Visst vore det ärke-hårt!?
Jag tror det skulle leda till ett betydligt våghalsigare spel 