Det är prassel med papper och ivrigt suddande då spelarna använder färdighetpoängen/erfarenhetepoänegn de fick förra kampanjen. Färdighetsvärdena ökas. Sen börjar SL berätta sin historia.
Spelarna tilltalar varandra vid rollpersonernas namn. För att bege sig ut på den långa resan som rollspelas in i minsta detalj, hela den fem dagar långa färden, så måste man först bsöka en handelsbod.
De hittar en i en liten gränd. Gubben bakom disken knarrar med rösten. Han är puckelryggig och har det mesta man kan tänkas behöva. Istället för att spelarna får utrustningslistor att glo i av SL, får de säga vad de vill ha, och så kollar köpmannen upp det.
- Ja, det har vi, men vad var det för rep ni sa? Vasa? Tala högre, jag hör så dåligt... En tums? Nej, det har jag inte. Men en halv om det går bra. Ja men då så.
Och så kallpratar de lite med varandra, som med många av de personer de möter, för att göra världen mer levande.
De ger sig av, och slår läger första natten. Platsen beskrivs noggrant, liksom resans gång under dagen. De gör upp eld, lägger kanske ut snaror eller fiskar lite. Pratar med varandra om hur de ska göra för att övertala den grymme hertigen Thorulf att lösa den stackars Erik från sin skuld.
Jo, det ska nog gå. Och så rullar det på...
Tyvärr verkar de flesta jag träffat på inte spela på det här sättet. Mitt sätt. Det sätt som jag och mina första rollspelsvänner tyckte var det bästa, mest stämningsfyllda. Spelledarpersonerna talar med olika dialekt, och är inte några döda bifigurer.
Men var hittar man en spelgrupp som vill köra på det sättet?
- daniel
"The force is with you. Always."
Spelarna tilltalar varandra vid rollpersonernas namn. För att bege sig ut på den långa resan som rollspelas in i minsta detalj, hela den fem dagar långa färden, så måste man först bsöka en handelsbod.
De hittar en i en liten gränd. Gubben bakom disken knarrar med rösten. Han är puckelryggig och har det mesta man kan tänkas behöva. Istället för att spelarna får utrustningslistor att glo i av SL, får de säga vad de vill ha, och så kollar köpmannen upp det.
- Ja, det har vi, men vad var det för rep ni sa? Vasa? Tala högre, jag hör så dåligt... En tums? Nej, det har jag inte. Men en halv om det går bra. Ja men då så.
Och så kallpratar de lite med varandra, som med många av de personer de möter, för att göra världen mer levande.
De ger sig av, och slår läger första natten. Platsen beskrivs noggrant, liksom resans gång under dagen. De gör upp eld, lägger kanske ut snaror eller fiskar lite. Pratar med varandra om hur de ska göra för att övertala den grymme hertigen Thorulf att lösa den stackars Erik från sin skuld.
Jo, det ska nog gå. Och så rullar det på...
Tyvärr verkar de flesta jag träffat på inte spela på det här sättet. Mitt sätt. Det sätt som jag och mina första rollspelsvänner tyckte var det bästa, mest stämningsfyllda. Spelledarpersonerna talar med olika dialekt, och är inte några döda bifigurer.
Men var hittar man en spelgrupp som vill köra på det sättet?
- daniel
"The force is with you. Always."