Nekromanti Så gör jag striderna ballare!

[Lupus Maximus]

Känns som jag nästan måste börja med ett "när jag spelledde..."

Men grundprincipen jag brukar/brukade köra på är "learn the rules, forget the rules", se till att spelarna har rätt förväntning på vilken realismnivå/berättartradition som gäller (talar vi over-the-top-wuxia, James Bond/Bourne/Rambo, eller Black Hawk Down/Band of Brothers?), samt använd svenska (eller det språk som nu råkar vara gemensamt för spelgruppen).

Dvs spelarna beskriver vad de gör, sedan översätter jag till eventuell regelmekanik, skall tärning slås plockar jag fram eller hittar på ett värde, resultatet översätts till beskrivande ord (samt ev. värden som skall uppdateras på formulär).

Används tabeller tycker jag att de redan skall finnas framme, eller ha väldigt tydligt bokmärke, för jag hatar när regler kommer i vägen. "Öh... Vänta..." flipp flipp, bläddra, flipp "...eller var det..." bläddra, flipp flipp "...och modifiera..." bläddra... Jag föredrar både som spelare och som spelledare att värden tas från luften än att det tar tid att leta upp

 

[Rickard]

Dvs spelarna beskriver vad de gör, sedan översätter jag till eventuell regelmekanik, skall tärning slås plockar jag fram eller hittar på ett värde, resultatet översätts till beskrivande ord (samt ev. värden som skall uppdateras på formulär).

Detta är en princip som finns i både Matiné och Apocalypse World, där spelsystemet anpassar sig efter till vad spelarna gör snarare än att spelarna måste ha i åtanke vad systemet tillåter dem att göra. För att lyckas med detta behövs det att spelmekaniken i sig inte beskriver handlingen i sig, typ "Långt sår" eller att ha en träfftabell. I Matiné kunde man kombinera färdigheter som inte hade något med varandra att göra. "Alkemi + Svärd? Hur funkar det?". Detta gjorde att beskrivningen skapade en brygga mellan spelmekaniken och vad som hände i fiktionen. Deltagarna skulle inte förstå vad som hände, om det inte var för beskrivningen som kom efter slaget och förklarade det.

Jag använder samma speldesignstänkande i This Is Pulp men där är det bättre inkorporerat att även skapa en dialog mellan spelarna och spelledaren där de hela tiden spinner vidare på varandras påhitt. Typ hur hela AW är uppbyggt, fast på ett annat sätt (med ett bättre flow).

 

[solvebring]

Detta är en princip som finns i både Matiné och Apocalypse World, där spelsystemet anpassar sig efter till vad spelarna gör snarare än att spelarna måste ha i åtanke vad systemet tillåter dem att göra. För att lyckas med detta behövs det att spelmekaniken i sig inte beskriver handlingen i sig, typ "Långt sår" eller att ha en träfftabell. I Matiné kunde man kombinera färdigheter som inte hade något med varandra att göra. "Alkemi + Svärd? Hur funkar det?". Detta gjorde att beskrivningen skapade en brygga mellan spelmekaniken och vad som hände i fiktionen. Deltagarna skulle inte förstå vad som hände, om det inte var för beskrivningen som kom efter slaget och förklarade det.

Jag använder samma speldesignstänkande i This Is Pulp men där är det bättre inkorporerat att även skapa en dialog mellan spelarna och spelledaren där de hela tiden spinner vidare på varandras påhitt. Typ hur hela AW är uppbyggt, fast på ett annat sätt (med ett bättre flow).

Det är på den här vägen tråden skapats – av den anledningen att jag spelar glest och sällan och då oftast spelar spel som har en tämligen stel eller intetsägande stridsmekanik. Ja, alltså, med tiden har jag liksom tappat andan att själv överbrygga detta, som det blir mest att vi mest sitter och muttrar: Anfaller ... Träff ... X skada osv.

Kort sagt vill jag genom så många tänkbara tips och tekniker som möjligt återföra lite geist i striderna igen. Och inte bara det, utan svart på vitt kunna erbjuda medspelarna en massa roliga alternativ för hur vi tillsammans kan skapa ballare strider, eftersom spelarinflytande och dylikt inte löser mycket när alla sitter i samma båt.

/solvebring, som undrar hur många gånger han egentligen skapat liknande trådar. ... Somliga behöver visst ta omtag rätt ofta.