Nekromanti "Safe-word" kort för konvent

[w176]

Jag tycker det härär så snyggt att det är värt att diskutera på wrnu.

http://thisjustinfromgencon.com/2012/08/...los-of-nerdnyc/

Finally, here are some notes from John about his X-Card technique:

John Stavropoulos on how he uses x-cards in practice:

I find the pitch is as important as the X-Card itself. Here is a breakdown of why I chose these specific words…

1. “I’d like your help.”
A lot of times we don’t get what we want in life because we don’t ask for it. This also makes it clear that it’s not all on me.

2. “Your help to make this game fun for everyone.”
State the goal, set expectations. Make it clear it’s not about individuals but the group.

3. “If anything in the game makes anyone uncomfortable…”
I switch from saying “you” to “anyone” and “we” below to reinforce it’s about the group’s needs. I say “anything” so it’s not limited or specific because I don’t want to prejudge what people find uncomfortable because it’s subjective and I’m not here to judge.

“…just simply lift this card up.”
It’s so easy! I will then actually lift the card to make it clear physically how easy it is.

4. “Don’t explain why.”
Explaining is bad because it’s extra effort, a higher barrier to accomplish your goal, and it can feel like being put on trial. Plus explanations means more time not playing.

5.”When the card is lifted, we simply edit out any uncomfortable content…”
Repeat what they need to do “lift the card” and emphasize how it is simple and fast.

“…and move forward.”
Nothing to see here. The focus shifts back to having fun, not judgement.

6. “I know it sounds funny but it will help us play amazing games together…”
It does sound funny to most people so I prefer to acknowledge what most people are thinking than let it go unsaid. Saying it out loud takes away its stigma and says “I understand” + “but trust me”.

“…and usually I’m the one who ends up using the X card to protect myself from you all!”
It’s not just about them, it’s also about me. We’re in this together. The rules apply to everyone. And it takes the edge off a potential serious topic by ending with humor.

I will then usually X-Card myself early on in the game. Say I describe a gory fight, I might say out loud, “whoa John, relax there” and lift the X-Card on myself to show everyone it’s no big deal and I’d rather make the game comfortable for everyone and put my own ego aside.

 

[RasmusL]

(har bara en hand atm, är därför kortfattad)

Snyggt!

Jag brukar alltid prata med mina medspelare och be dem berätta i förväg om det finns något ämne de tycker är obehagligt. Jag ser både fördelar och nackdelar med kortet. Personer slipper att berätta vilka ämnen de är känsliga inför men samtidigt blir det endast en reaktion på obehagskällan snarare än ett uteslutande av den.
Finns det kanske här en prioritering mellan att vara proaktiv med mer ansträngning eller reaktiv med mindre ansträngning beroende på hur starkt obehag som förknippas med källan samt hur "extrem" denna är? "Grafiska beskrivningar av våld" kanske framkallar en typ av obehag som lättare avhjälps genom reaktion än exempelvis sexuella övergrepp som kanske är lättare att vara proaktiv inför?
Problemet jag kan tänka mig är att obehag skiljer så kraftigt från person till person samt det faktum att ett proaktivt bortmotande av ett ämne kanske väcker tankar hos medspelarna om vem jag är som person som inte är önskvärda.
Min åsikt är delad, ser någon annan någon klar fördel nackdel mellan att

1. Använda x-kort

eller

2. Fråga efter känsliga ämnen innan spelstart

som jag missat?

 

[w176]

Lyssna på podcasten i länken. De sikuterar det ganska ingående där.

 

[RasmusL]

Lyssna på podcasten i länken. De sikuterar det ganska ingående där.

Ah, där fanns en länk

Edit: Trasig länk atm :/

Mirror1

File not found.

 

[w176]

Lyssna på podcasten i länken. De sikuterar det ganska ingående där.

Ah, där fanns en länk

Edit: Trasig länk atm :/

Mirror1

File not found.

Skumy. Testa: http://rpggeek.com/rpgpodcastepisode/83354/this-just-in-from-clyde-an-interview-with-john-sta

Funkar det där?

 

[RasmusL]

Lyssna på podcasten i länken. De sikuterar det ganska ingående där.

Ah, där fanns en länk

Edit: Trasig länk atm :/

Mirror1

File not found.

Skumy. Testa: http://rpggeek.com/rpgpodcastepisode/83354/this-just-in-from-clyde-an-interview-with-john-sta

Funkar det där?

Nej, testar om det kommit upp igen imorgon

 

[RasmusL]

Lyssna på podcasten i länken. De sikuterar det ganska ingående där.

Så, nu har jag lyssnat igenom intervjun. Tur att Stavropoulus var trevlig att lyssna på, intervjuaren fick mig att vilja ge upp och stänga av ett drygt dussin gånger.

Så, de tar upp problematiken men jag ser inte att de för en argumentation som leder till slutsatsen reaktiv > proaktiv. De tar upp problem med den proaktiva approachen; när en person proaktivt lyfter fram ett ämne väcker detta tankar om personen hos de andra spelarna, vissa ämnen kan uppfattas som konstiga ("clowner"), den som tar upp ett ämne bryter ibland själv mot tabut, etc, men jag ser en hel del problem med den reaktiva. Jag har inte testat tekniken så min uppfattning har ingen empirisk grund.

Jag upplever spel som något kontinuerligt och även om ord och kroppsspråk, som för mig är spelets huvudsakliga komponenter, kan delas upp i diskreta enheter är det i många fall för mig svårt att se en klar linje i ett elements introduktionsprocess där skalpellen kan sättas ner för att utesluta elementet.

Säger jag stopp redan vid den där lite obehagligt menande blicken? När personen sett till att vi hamnat ensamma på en isolerad plats? När hen säger att hen älskar mig? När hen redan börjat försöka ta mig med våld?

Ett för tidigt klipp riskerar att antaganden och rädslor om någons intention kan ha varit ogrundade och kan leda till förvirring emedan ett senare klipp (vilket jag gissar är normen) sker då elementet redan är introducerat och mitt "kul" kanske redan är förbrukat.

Personligen kan jag se grader i helvetet rörande allvarsnivån i olika ämnen. Det blir en generalisering och jag vill inte förringa någons känslor men jag ser vissa ämnen i vårt samhälle som mer skadliga än andra i princip oavsett kontexten. Clownen som nämns i intervjun ingjuter inte en djup fruktan för att det är just en clown utan för det en clown en gång har gjort som skrämt någon. Clownen påminner personen i fråga om skräcken men är inte skräcken själv. Ett sådant element, clownen eller bina, som snarare är en påminnelse om en händelse, uppfattar jag som lättare att vara reaktiv emot än händelsen själv som till sin natur är ett kontinuerligt skeende snarare än en diskret enhet.

Jag vill tycka om x-korten men personligen skulle jag använda dem tillsammans med en proaktivt teknik så som att exempelvis fråga om det finns några händelser som någon skulle vara obekväm med i spel. Finns det någon uppenbar anledning jag missar till att deetta är en dålig idé?


___________________________________________


Lite kort om resten av intervjun:

Tipsen om hur man får igång vissa spelare och dämpar andra blir för mig en typ av manipulation som jag som spelare kan acceptera från vissa men har svårt att köpa från andra. Jag är snabb att dra slutsatser om folk baserade på mina fördomar men framför allt intervjuaren och delvis kvinnan som kom in i samtalet mot slutet ingjuter inte under den tid de var delaktiga ett förtroende som får mig att lita på deras omdöme och acceptera deras "dolda" tekniker. Om jag skulle börja misstänka att en spelledare som inte ingjuter respekt hos mig använder sig av sådan manipulation för att "lura" mig att ändra sättet jag spelar på skulle jag åtminstone delvis tappa mitt "kul" även om jag kan se att han har rätt i sak. Jag tror därför att sådan manipulation inte är för alla och att man ska tänka sig för innan man försöker ändra folks sätt att spela utan att prata med dem. Stavropoulos hade fått göra det för mig, de andra not so much.

 

[Recca]

Jag har inte lyssnat på själva intervjun men tycker att det du skriver, Elmrig, låter bra.

Jag har ju spelat med dig och då vet jag att du brukar va noga med att berätta för nya spelare att vi bör informera om ifall vi tycker nåt är jobbigt att rollspela. Jag tycker du gör det bra.

Men sen kan jag föreställa mig att kunna lyfta ett kort kanske är enklare än att säga: "Jag tycker det är obehagligt." För orden i sig kan ju bära med sig en förklaring till oron. Orden kan vara svårare att få ut än handling. Iaf finns det i en verbal förklaring alltid en verbal fråga som man kanske känner att man borde förklara sig. Jag kanske inte vill berätta varför jag tycker att ämnet inte är kul och att lyfta ett kort känns då mer lättsamt, mindre som att det handlar om min integritet. Kortet kan ju definieras som det där stoppordet som inte behöver förklaras med ord. Ord däremot behöver på nåt sätt förklaras, definieras etc.

Äsch... Jag dillar lite och jag teoriserar litegrann.
Hoppas det inte blev känsligt, jag har inte haft anledning att invända mot nåt vi har spelat.

 

[RasmusL]

Jag har inte lyssnat på själva intervjun men tycker att det du skriver, Elmrig, låter bra.

Jag har ju spelat med dig och då vet jag att du brukar va noga med att berätta för nya spelare att vi bör informera om ifall vi tycker nåt är jobbigt att rollspela. Jag tycker du gör det bra.

Men sen kan jag föreställa mig att kunna lyfta ett kort kanske är enklare än att säga: "Jag tycker det är obehagligt." För orden i sig kan ju bära med sig en förklaring till oron. Orden kan vara svårare att få ut än handling. Iaf finns det i en verbal förklaring alltid en verbal fråga som man kanske känner att man borde förklara sig. Jag kanske inte vill berätta varför jag tycker att ämnet inte är kul och att lyfta ett kort känns då mer lättsamt, mindre som att det handlar om min integritet. Kortet kan ju definieras som det där stoppordet som inte behöver förklaras med ord. Ord däremot behöver på nåt sätt förklaras, definieras etc.

Jag håller med dig i fulla drag. Ser du något hinder emot att både fråga innan spelstart och använda x-kort samtidigt?

Äsch... Jag dillar lite och jag teoriserar litegrann.
Hoppas det inte blev känsligt, jag har inte haft anledning att invända mot nåt vi har spelat.

Det är bara trevligt och nyttigt med tankar, kritik och teorisering!

 

[Recca]

Jag håller med dig i fulla drag. Ser du något hinder emot att både fråga innan spelstart och använda x-kort samtidigt?

Nej! Och jag var ju medveten om att det var vad du föreslog också, fast inte så tydligt. Jag håller absolut med om att den lösningen låter som det bästa av två världar.

 

[w176]

Ja, jag tycker det är viktigt att våga använda alla verktyg i verktygslådan, både reaktiva och proaktiva. Men man måste samtidigt se att de bara är verktyg, inte lösningar, och att alla verktyg även kan slå fel ibland.

 

[Ymir]

Jag har lite svårt att se hur man plötsligt skulle kunna "edit out any uncomfortable content" när någon lyfter ett kort. Jag har liksom lite för höga ambitioner visavis själva dramaturgin för sådana metoder, och föredrar starkt en proaktiv approach där man kan undvika att sådana situationer uppstår från första början. Som idé för konvent skulle den här approachen möjligen kunna funka, visst, men jag kan samtidigt känna att om man har specifika saker man är känslig mot bör man kanske inte då ge sig in på att spela specifika typer av scenarion till att börja med, liksom. Och då är problemet egentligen bara scenarion som somehow ambushar en med oväntade vändningar, och de borde vara få och far between.

 

[Sodivra]

Jag har lite svårt att se hur man plötsligt skulle kunna "edit out any uncomfortable content" när någon lyfter ett kort. Jag har liksom lite för höga ambitioner visavis själva dramaturgin för sådana metoder, och föredrar starkt en proaktiv approach där man kan undvika att sådana situationer uppstår från första början. Som idé för konvent skulle den här approachen möjligen kunna funka, visst, men jag kan samtidigt känna att om man har specifika saker man är känslig mot bör man kanske inte då ge sig in på att spela specifika typer av scenarion till att börja med, liksom. Och då är problemet egentligen bara scenarion som somehow ambushar en med oväntade vändningar, och de borde vara få och far between.

Men skulle du inte avsluta en scen om någon av deltagarna kände sig obekväm?

 

[w176]

Jag har lite svårt att se hur man plötsligt skulle kunna "edit out any uncomfortable content" när någon lyfter ett kort. Jag har liksom lite för höga ambitioner visavis själva dramaturgin för sådana metoder, och föredrar starkt en proaktiv approach där man kan undvika att sådana situationer uppstår från första början. Som idé för konvent skulle den här approachen möjligen kunna funka, visst, men jag kan samtidigt känna att om man har specifika saker man är känslig mot bör man kanske inte då ge sig in på att spela specifika typer av scenarion till att börja med, liksom. Och då är problemet egentligen bara scenarion som somehow ambushar en med oväntade vändningar, och de borde vara få och far between.

Men skulle du inte avsluta en scen om någon av deltagarna kände sig obekväm?

Speciellt med tanke på att det här är konventskontext när man spelar med främligar?

 

[Arfert]

Om man råkar ut för ett "ambush" (som Ymir skriver) och inte pallar det -- vad hindrar att man bara går därifrån om det blir för mycket?

 

[krank]

Om man råkar ut för ett "ambush" (som Ymir skriver) och inte pallar det -- vad hindrar att man bara går därifrån om det blir för mycket?

Tja, det beror väl lite på om man känner att det är OK att gå därifrån. Misstänker att många hindras av sin egen osäkerhet i situationen, så att säga.

 

[RasmusL]

Om man råkar ut för ett "ambush" (som Ymir skriver) och inte pallar det -- vad hindrar att man bara går därifrån om det blir för mycket?

Rädsla för att sticka ut bland okända människor? Att inte vilja visa sig svag? Att man vill kunna komma tillbaka igen och spela senare? Önskan om att se hur spelet slutar trots det jobbiga ämnet?

 

[w176]

Om man råkar ut för ett "ambush" (som Ymir skriver) och inte pallar det -- vad hindrar att man bara går därifrån om det blir för mycket?

Att gå därifrån är att säga nej till allt spel överhuvudtaget. Det är rätt mycket som ska till innan det känns som det bästa alternativet av en massa olika orsaker. Hur andra reagerar på pm man bara lämnar passet (socialt tryck) och så vill man kanske spela.

Att kunna använda ett safeword är att lägga in en säkerhetspärr på en tidigare nivå.

Till exempel om någon känner:

"Okej, Jag har en familjemedlem som begått självmord. Jag är okej med att spela skräkc, och att självmord finns med i spelet. Men jag vill inte dra ut på scenen där dom plockar ner kroppen. Kan vi fada den på black och flytta story fokus lite bort från det så, slipper jag gå från passet och kan vara glad och behållning spela klart det?"

Spelledares kreativa vision bkir lika störd om en spelare går från passet och en rollpersn försvinner som om någon lyfter ett X kort och vill undvika någotmindre element.


Sen ska man mämna attt folk rätt sällan använder säkerhetspärrar. Man blir grymt mycket tryggare av att bara veta att dom är där.

 

[Sodivra]

Sen ska man mämna attt folk rätt sällan använder säkerhetspärrar. Man blir grymt mycket tryggare av att bara veta att dom är där.

Ja, precis. Att benämna och att sätta upp ramar gör hela skillnaden för tillit och ångestpåslag. Ifall man inte nämner och sätter på kartan att:

- Det kan kännas obehagligt
- Det är tillåtet att känna obehag
- Det är tillåtet att signalera sitt obehag
- Det är tillåtet att slippa det som känns obehagligt

...så kanske spelarna inte låter sig bli medvetna om sitt obehag utan biter ihop och trycker ner det istället, och så blir kanske spelaren spänd, irriterad eller tyst.

 

[Troberg]

Men skulle du inte avsluta en scen om någon av deltagarna kände sig obekväm?

Måste det vara ena eller andra? Man kan tona ner scenen, hålla den kort, göra mindre målande beskrivningar osv. Det måste inte vara nödstopp eller full fart.

Likaså behöver det för spelaren inte behöva vara alternativ mellan en "run and don't come back" och "lida i tysthet". Man kan som spelare indikera ett behov av att släppa lite på trycket, eller till och med säga "Det här ämnet berör mig på ett personligt plan. Jag går ut och tar en paus, X kan köra min karaktär så länge. Jag väntar utanför, hojta när scenen är över.".

Jag är allergisk mot att försöka formalisera sunt förnuft och sociala signaler. Det blir lika löjligt som när företag försöker skapa positiv stämning genom diverse "Positiva anslagstavlan" och sånt (vilken brukar sluta som "Sarkastiska anslagstavlan"...). Jag överdriver inte (jo, det gör jag, men det låtsas jag inte om), jag får allergiska utslag av sånt.