Helt rätt.Teobald said:Måste det vara ena eller andra? Man kan tona ner scenen, hålla den kort, göra mindre målande beskrivningar osv. Det måste inte vara nödstopp eller full fart.Arvidos MC said:Men skulle du inte avsluta en scen om någon av deltagarna kände sig obekväm?
Likaså behöver det för spelaren inte behöva vara alternativ mellan en "run and don't come back" och "lida i tysthet". Man kan som spelare indikera ett behov av att släppa lite på trycket, eller till och med säga "Det här ämnet berör mig på ett personligt plan. Jag går ut och tar en paus, X kan köra min karaktär så länge. Jag väntar utanför, hojta när scenen är över.".
Huvudsaken är att man nämner det i förväg och öppnar upp för det tycker jag, oavsett om det är formaliserat eller ej.Teobald said:Jag är allergisk mot att försöka formalisera sunt förnuft och sociala signaler. Det blir lika löjligt som när företag försöker skapa positiv stämning genom diverse "Positiva anslagstavlan" och sånt (vilken brukar sluta som "Sarkastiska anslagstavlan"...). Jag överdriver inte (jo, det gör jag, men det låtsas jag inte om), jag får allergiska utslag av sånt.
När jag har spellett på konvent så brukar jag fråga "Finns det något som ni känner er obekväma med i spel? Sex? Brutalt våld? Barn som råkar illa ut?" innan vi spelar. Men nu tänker jag att det är nog lättare för spelarna om jag ber dem att signalera (formaliserat/oformaliserat) om de känner obehag när/om det dyker upp. Man vet ju inte alltid innan.
Sen har jag ju en spelare i gruppen som redan innan vi satte igång sa "Inga zombies, tack". Då var det ju förstås en bra grej att vi gick igenom kontraktet innan.