Nekromanti Sagan om Ringen igen?

[Organ]

Ödespoäng

[ QUOTE ]
Jag gillar tanken att ödespoängen kan ta slut. Se på Boromir till exempel. Han frestas svårt av ringen och de strider han deltar i. När det blir dags att strida mot Uruk-hai så har han inga ödespoäng kvar att ta till och han är tvungen att strida enbart med sin skicklighet och mot Uruks med pilbågar så räcker inte det. Hans öde kom ikapp honom. Notera att ingen av de andra får minsta skråma.


[/ QUOTE ]
Det är en intressant tanke och jag gillar det. Fast hur förklarar man då att både Merry och Pippin blev tillfångatagna under samma strid? Med hjälp av ödespoäng och ovan resonemang borde de väl klarat sig undan de med? Fast man skulle nog kunna se det som att de båda offrade sina poäng för att rädda Frodo. Men hur klarade de sig då utan poäng under resten av historien, för det tar ju inte direkt slut där? Det antar jag skulle kunna simuleras av att man får nya poäng vartefter man spelar, ungefär som traditionell utdelning av erfarenhetspoäng o.dyl.

/Anders

 

[Ram]

Re: Ödespoäng

Well, ödestänket är allt annat än fullt genomtänkt ännu, men jag antar att de ödespoäng de hade på lager bara räckte för att de skulle bli tillfångatagna, inte dödade...

Tanken är att ödespoäng skall återvinnas ganska långsamt, men jag gillar din ide att de kan delas ut liknande erfarenhet också. Kanske de får tillbaka en del av sina ödespoäng och eventuellt får några nya också när de möter Lavskägge och när de får sina respektive befattningar som Hästkarl och Gondoriansk vakt. Detta är kanske någonting som är värt att spåna om.

 

[Bombu]

Jag tar nog och säger mot här. Myten av att det knappt finns någon magi i Midgård tror jag kommer från att rollspelare förväntar sig schyssta eldbollar överallt, men ta en liten titt på scenen framför Morias portar där: "I once knew every spell in all the tongues of Elves or Men or Orcs, that was ever used for such a purpose. I can still remember ten score of them without searching in my mind." Slutsatsen som vi kan dra av det är att det finns minst 120 öppna-besvärjelser och att människor och till och med orcher kunde några av dem.

Däremot förekommer, som du säger, väldigt få eldbollar (utom de som Gandalf hivar då och då).

Det är en bra poäng, och om jag ska vara ärlig tycker jag den gode tolkien är lite inkonsekvent när det gäller magin.

För det antyds att magi finns hos människor, men det används aldrig av människor i böckerna, undantaget föremål.

Pangpang magi finns mer i the hobbit än i sagan om ringen.

Och så har vi gandalf, han är ju inte en människa, men han har samtidigt rollen som en människa i allafall i the hobbit.

Och han har helt olika framtoning i sagan om ringen och the hobbit.

Får ni känslan att gandalf är en människa i the hobbit?

Subtil trolldom tror jag kan användas, men det måste vara ganska sällsynt utanför alvernas sammhällen.

*****

Bombu

 

[Olle Linge]

Re: Ödespoäng

Well, ödestänket är allt annat än fullt genomtänkt ännu, men jag antar att de ödespoäng de hade på lager bara räckte för att de skulle bli tillfångatagna, inte dödade...

Bra tanke. Genom att göra så att de inte bara gör det ena eller det andra, utan också mellanting (som att bli tillfångatagna), blir det hela mycket mer intressant. Det vore bra om man kunde klura ut en mekanik som fungerar både för gruppen i stort, men också för de enskilda personerna. I böckerna så känns gruppen som viktigare än individen, men samtidigt har individerna ändå stor möjlighet att påverka.

 

[Dante]

Re: Ödespoäng

Kanske man kan återvinna ÖP lite snabbare om man utsätts för hemska umbäranden. Jag menar, Merry och Pippins orkäventyr var inte direkt någon picknick. De lider och lider och får stegvis fler ÖP, tills de fått så många att de räcker för att köpa en deux ex machina i form av Rohans ryttare.

Eller nåt.

 

[Rising]

Re: Härligt

Så kommer du, och många andra, här på detta forum och redogör för en radikal spännande mekanik utan att förvänta sig något tillbaka förutom ett tack typ.

Fast mekaniken är egentligen inte min. Eller tja, implementationen är väl min, men den kan ju en apa ha kommit på. Det hela utgår från ett filosofiskt problem som brukar kallas "fångarnas dilemma". Anta att två fångar är misstänkta för brott som de båda har begått, och att polisen förhör dem var och en för sig utan att de får samtala med varandra. Polisen säger till båda fångarna "vi vet att du har utfört det här lilla brottet, men det är det här stora brottet vi är intresserade av. Vittna mot din kompis så erbjuder vi dig strafflindring."

Om båda nekar så kan polisen inte sätta dit någon för de stora brotten och det blir bara 2 år i fängelse för dem båda två.

Om båda skvallrar så kan polisen sätta dit båda för de stora brotten, varpå de får 4 år i fängelse båda två.

Om en skvallrar medan den andra nekar så får skvallraren endast 1 år i fängelse, medan den andra åker dit på hela 5 år.

---

Poängen är att det för var och en är bättre att skvallra, men om båda skvallrar så får ändå båda det sämre än om de tillsammans skulle neka. Det är som ett samhälle: Om man roffar åt sig får man det bättre än om man hjälper andra, men om alla roffar åt sig så får ändå alla det sämre än om alla skulle hjälpa varandra.

Den som har spelat Universums Härskare vet att det finns en liknande mekanism där; med Fredsförhandlingarna och Krigskorten.

Det finns dock många sätt att omvandla idén till rollspel; det här var en enkel men kanske lite begränsad variant. Jag skulle gärna se att det fanns en svartkortvariant som gjorde det enkelt för en nu, men som skulle straffa sig i längden. (fast det är ju typ som Star Wars-modellen och jag vet inte hur de båda kan kombineras)

Man kan klura en del, alltså.

 

[Ram]

Re: Ödespoäng

Ja, varför inte... Fast... Iden att umbäranden eller vadsom skulle kunna öka ödespoängen köper jag rakt av i någon mån, men personligen så gillar jag inte metoden att ödespoängen skulle kunna tvinga fram en händelse. Jag ser det snarare som så att de skulle kunna förhindra något som redan är ett "faktum" (död, pina, fångenskap, missat angrepp osv.) där "fakum" är att pilen i princip redan sitter i bröstet på dig.

 

[Organ]

Re: Ödespoäng

[ QUOTE ]
Kanske de får tillbaka en del av sina ödespoäng och eventuellt får några nya också när de möter Lavskägge och när de får sina respektive befattningar som Hästkarl och Gondoriansk vakt. Detta är kanske någonting som är värt att spåna om.

[/ QUOTE ]
Inte alls dumt. Till skillnad från erfarenhetspoänng som delas ut i en strid ström vartefter, skulle man kunna säga att ödespoäng endast fås när man uppnår något slags mål eller får oväntad hjälp. Om man tittar på sagan om ringen så skulle det kunna se ut så här vad gäller ödespoäng:

Hobbitgänget startar sin resa mot Rivendell med ett fåtal poäng i bagaget (även om de vad gäller maktnivå är "vanliga" så är de även utvalda hjältar). De använder eventuellt några medans de undviker nazgûler och tampas med elaka träd. När de kommer fram till Elrond får de ett par bonuspoäng (eventuellt har de även fått några vid mötet med Tom Bombadill). Sedan ger sig hela brödraskapet iväg. På vägen mot Caradras blir de överfallna av vargar, de får kämpa mot berget själv och bestämmer sig till sist för att ta vägen genom Moria. De slåss mot portens väktare, horder av troll och orcher för att slutligen konfronteras med balrogen. Med antagligen inga ödespoäng kvar staplar de in i skogen där de tas om hand av Galadriel. I mötet med henne får de en välbehövlig ödespoängsbonus. En titt i hennes spegel är en chanstagning då den både kan ge och kosta ödespoäng, allt beroende på vad man ser. Efter att vilat upp sig en smula ger de sig iväg mot det nämda ödesdigra mötet med Uruk-haierna som även det kostar dem dyrbara ödespoäng.

Man skulle kunna dra paralleller med brädspelet Sagan om ringen (det av Rainer Knizia) där spelarna får extrakort tilldelade sig när de kommer till platser som Rivendell och Lothlorien.

/Anders

 

[Ram]

Re: Ödespoäng

Det vore bra om man kunde klura ut en mekanik som fungerar både för gruppen i stort, men också för de enskilda personerna. I böckerna så känns gruppen som viktigare än individen, men samtidigt har individerna ändå stor möjlighet att påverka.

Det är en klart intressant fråga. Dessvärre är jag percis blank här, jag har inte ett enda vettigt uppslag på hur det skulle gå till (före-lunch-koma). Någon som har några ideer?

En annan intressant fråga i samma härad är hur ett högt Öde påverkar indirekt. Jag ser framför mig att en person med högt öde i någon mån tenderar att dra till sig händelser. Men jag har inte en susning om hur det skulle implementeras heller.

 

[Organ]

Gandalf

[ QUOTE ]
Får ni känslan att gandalf är en människa i the hobbit?

[/ QUOTE ]
Absolut. Det är först i ringentrilogien vi får veta vad han är för kuf egentligen. Fast ingenting tycker jag direkt motsäger den bilden av Gandalf man får i The Hobbit. Det är snarare att man förstår att han är mer än han verkar vara.

/Anders

 

[Ram]

Re: Ödespoäng

Det låter riktigt bra som du skriver. På det sättet får åtminstone jag känslan av att det finns en sorts storyflöde i det hela. Hjältarna blir ofta sargade, inte så mycket kroppsligen som själsligen och samlar kraft vid vissa punkter och drar lärdom av vissa. Tycker det har en riktigt skaplig Midgårds smak.

 

[Organ]

Re: Ödespoäng

[ QUOTE ]
Genom att göra så att de inte bara gör det ena eller det andra, utan också mellanting (som att bli tillfångatagna),

[/ QUOTE ]
Gör inte det att det blir VÄLDIGT krångligt att vara spelledare samt att dennes roll som historieberättare delvis tas ifrån honom? T.ex.; Spelledaren bestämmer att skurken skickar ut sina henchmen för att slå RPna i småbitar. Två av spelarna bestämmer sig för att lägga sina ödespoäng och säger: "Skurken är inte alls intresserad av att ta livet av oss utan vill bara ta oss tillfånga". Om man vill hårddra det hela skulle spelarna kunna samla sina poäng på hög, casha in dem och säga: "Sauron vill inte ha ringen längre. Han har bestämt sig för att lägga sina världsherraväldeplaner på hyllan och ämnar ägna sin tid åt trädgårdsodling"

Idén är dock inte alls dum. Den kräver bara en hel del av både spelare och SL.

/Anders

 

[Krille]

Re: Ödespoäng

"Spelledaren bestämmer att skurken skickar ut sina henchmen för att slå RPna i småbitar. Två av spelarna bestämmer sig för att lägga sina ödespoäng och säger: "Skurken är inte alls intresserad av att ta livet av oss utan vill bara ta oss tillfånga"."

Det kallas samberättande, baby, och sånt är inne nu!

 

[Bombu]

Re: Gandalf

Absolut. Det är först i ringentrilogien vi får veta vad han är för kuf egentligen. Fast ingenting tycker jag direkt motsäger den bilden av Gandalf man får i The Hobbit. Det är snarare att man förstår att han är mer än han verkar vara.

nu sitter jag här och försöker tänkta......

motsäger ingenting i The Hobbit den bild man får av gandalf senare.....?

nu tänker jag igen.

Jag tycker nog det känns som om gandalf är motsägelsefull, eller rättare sagt, att det är två olika gandalf i the hobbit och Lotr.

På samma sätt tycker jag att det är två olika världar i the hobbit och Lotr, inte helt olika, de överlappar men ändå att det är två olika världar.

Problemet som jag känner med det är att man måste bestämma sig hur man vill se på the hobbit och informationen man får därifrån.

Antingen kan man nämligen se det som om gandalf var människa (eller nära nog människa) i the hobbit och då skulle man kunna ha mänskliga trollkarlar, eller så är gandalf redan då nått helt annat varvid man blir stående utan mänskliga magiker i berättelsen.

******

Det gör det lite till ett vägval, villken information vill man ha med som grund för spelet.

the hobbits fylke är ju modernare än lotrs fylke, villken nivå vill man lägga sig på?

*****

Lotr bör ha företräde men man kan ändå välja att ha med olika mycket info från the hobbit.

bombu funderar......

 

[Nightowl]

Re: Ödespoäng

Det kallas samberättande, baby, och sånt är inne nu!

Dessutom fungerar det - i spelet Adventure! kan man göra dylikt, och där har jag hört exempel på hur en av spelarna förklarade att han en gång räddat livet på skurken och därför måste han låta dem gå. Det kostade honom typ all 'Inspiration' som han hade, men det fungerade utmärkt - skurken deklarerade att de var kvitt nu, och nästa gång de möttes ...

De viktiga orden här är att det kostade honom alla pluppeluppar han hade. Om en spelare vill göra sådant här så är det kostsamt. Man vill ha en del pluppar kvar, liksom.

I Buffy-rollspelet har man Drama Points som funkar som en sorts ödespoäng. Förutom bonusar hit och dit kan man manipulera historien (inom vissa gränser).

Nu är TV-serier och episk fantasy lite olika, men i det spelet så kan SL rälsa - men varje gång han rälsar så får rollpersonerna Drama Points. Då är det han som tar en större roll än vad 'kontraktet' mellan SL och spelare medger. Dessutom har ju skurkarna också DP...

Som i första Indiana Jones-filmen - Indy säger att om infödingarna visste vad Belloq var ute efter skulle de minsann inte hjälpa honom.
-Sådan otur att du inte kan deras språk, då! säger Belloq. Tjing, där bestämmer en SLP att hjälten inte kan språket (i pulp-spel, och jag säger återigen att episk fantasy kan och bör vara annorlunda, kan ju folk språk när dom behöver) och alltså inte kan snacka sig ur knipan.

Men det här känns mest som spån. Egentligen tycker jag Rising var klart bästigast, men ska man nu använda klassiska jaggörvälvadJAGvill-poäng kan man ju kolla hur de funkar i redan existerande spel - i värsta fall som varnande exempel.

Erik
Erik

 

[Gordeg]

Re: Midgård - världen OT

Den breda befolkningen omnämns lite här och var, men det är ju inte på den Tolkien fokuserar sin berättelse.

Byarna i Gondor beskrivs inte i texten såvitt jag minns men däremot den massiva flyktingströmmen. Och på ett annat ställe berättas att Sauron redan har massiva landområden med stor befolkning under sig - i området sydost om Mordor produceras enorma mängder mat och andra resurser för att underhålla de jättearméer Sauron samlar ihop. (Vad skulle de annars leva på? Fula ord?)

Gordeg

 

[Hjalle]

Re: Midgård - världen OT

(Vad skulle de annars leva på? Fula ord?)

Varandra såklart.

-Hjalle, orchen.

 

[Gordeg]

Re: Gandalf

På samma sätt tycker jag att det är två olika världar i the hobbit och Lotr, inte helt olika, de överlappar men ändå att det är två olika världar.

Ja. Ett exempel på en olikhet är skogsalverna i the Hobbit, som skiljer sig rejält från alverna i ringtriologin.

Gordeg

 

[Gordeg]

Aragorn the spellcaster

Jag tror det är viktigt att inte avskilja magin så mycket från resten av världen. Många klagade när utbygdsjägarnas förmågor representerades av besvärjelselistor i MERP, men det kanske inte var så fel trots allt. Inte bara trollkarlar och alvädlingar har magiska krafter.

I´m with you on this one.

Vid ett tillfälle lägger Aragorn sig på marken och "lyssnar" efter de orcher som kidnappat Merry och Pippin. Han reser sig efter vad som verkar vara flera timmar, och berättar för Legolas och Gimli att de är många mil bort. Löjligt god hörsel? Kanske. Magi? Mer troligt.

Legolas berömda springande på nyfallen snö är ett annat exempel på något som torde vara användning av magi. I rollspelssammanhang bör man hur som helst akta sig för att förklara det med att alla alver är "lätta på foten" (tihi). Då har man snart en spelare som hävdar att hans alviska rollperson är nästan helt immun mot kvicksand, fallgropar, falluckor och allt annat i den branchen...

Gordeg

 

[Rosen]

Re: Midgård - världen OT

Dock så har jag fått för mig att midgård är märkligt obebott... det finns ju typ inga vanliga byar eller?

Det är helt klart en känsla man får av böckerna, att Midgård främst består av 1) städer och 2) folktom vildmark. Givetvis ska det väl finnas en massa små orter och jordbruksbygder i Gondor, men den gode JRRs skrifter gav inte det intrycket.

Iofs tyckte jag att den känslan åkte med i filmerna också - där står Minas Tirith och är, typ, den civiliserade världens trångbodda centrum, och utanför murarna omges staden av... tja, gräs. Och berg...

--
Åke