Nekromanti Sagan om ringen på svenska.

[DeBracy]

True true! Mitt minne domineras nog av första... femtedelen kanske?

De var tre troll och jag minns dem som rätt ruskiga snarare än knasiga.

Stämmer. Tom, Bert och William hette de visst. Jag kom bara ihåg Bert. ^^

 

[Eksem]

Trollen är knasiga OCH ruskiga. Bilbo är både färgglada hattar och sova i regnet. Både anspråkslös huvudperson och episkt slut. Scenen med Gollum är talande, den är ju både mysig med sitt gåtlösande, men också obehaglig med nån psykopatjävel under jord som vill äta upp en.

 

[Andy]

Jag skulle använda Symbaroum (inte helt oväntat) eller Järn.

 

[Arfert]

Bilbo börjar ju som en ren barnsaga skriven för högläsning... men Tolkien kunde inte riktigt hålla sig, det blev mer vuxet på slutet.

Jag föredrar nog spel som inte är starkt kopplade till en spelvärld om jag skulle anpassa nåt till Tolkien när jag tänker efter. Fanns vanilj-Fate på svenska kanske det vore perfekt. Eller vanilj-BRP.

 

[Big Marco]

Noir - då det fokar på huvudpersonernas välmående, psyke och svagheter. Och har regelstöd för drivkrafter, önskningar, karaktärsdrag och öde. Magisystem får man på köpet iom reglerna för befläckelsen. Mobsterstöd finns i form av besmittade.

För mig är det det som är essensen i LotR - hjältar som alla kan tvivla och falla till föga under en korrumperande makt.

Mer lättviktiga eller mainstream-system dödar den känslan för mig.

(Och de gånger vi körde LotR med Nors regler blev det legendary - alla närvarande minns för evigt "Psykot från Gondor")

 

[erikt]

Noir - då det fokar på huvudpersonernas välmående, psyke och svagheter. Och har regelstöd för drivkrafter, önskningar, karaktärsdrag och öde. Magisystem får man på köpet iom reglerna för befläckelsen. Mobsterstöd finns i form av besmittade.

För mig är det det som är essensen i LotR - hjältar som alla egentligen är svaga, och en korrumperande makt.

Hjältarna i LotR är inte svaga. Inte alls. De är Hjältar-med-stort-H.
En av poängerna i LotR är snarare att: Det räcker inte. De kan vara hur hjältemodiga som helst, men det är i sig inte tillräckligt för att segra mot Sauron och Ringen (även om det hjälper en bit på vägen).

 

[Big Marco]

Hjältarna i LotR är inte svaga. Inte alls. De är Hjältar-med-stort-H.
En av poängerna i LotR är snarare att: Det räcker inte. De kan vara hur hjältemodiga som helst, men det är i sig inte tillräckligt för att segra mot Sauron och Ringen (även om det hjälper en bit på vägen).

Jag justerade "svaga" till vad jag egentligen menade - hjältar med tvivel. Svagheter ger karaktärsdjup, tvivel, och ambivalens - och kan kombineras med hjältemod utan problem.

Hjältar utan svagheter är oftast svintråkiga.

 

[Rymdhamster]

Du skrev ordagrant ''hjältar som alla egentligen är svaga'', Marco.

 

[Big Marco]

Du skrev ordagrant ''hjältar som alla egentligen är svaga'', Marco.

Jag är en glömsk dumskalle. Såg det inte i citatet. Mea culpa. Ska justera originalet så det blir tydligare.

 

[Guest]

Min högst personliga åsikt är att fluffet är lite som om det var skrivet av Christopher Tolkien: det är fel Tolkien.

När jag läser eller ser Härskarringen så får jag episka resor över halva världen när man jagar orcher över ett helt kungarike till fots, bryter arméer som belägrar urgamla borgar, flyger på örnar, kastar ringar i vulkaner – den sortens grejer. Naturligtvis är det sånt jag är ute efter i rollspelet.

Kruxet med MERP och SRR var att det var cappat så att man på högsta leveln var en halv Aragorn, i bästa fall, och äventyren handlade mer om grisodling och blött ylle än det där.

Det gäller för övrigt oavsett rollspelstolkning, för övrigt: Cubicle 7s och Deciphers varianter gör inte så mycket bättre ifrån sig, eftersom alla verkar vara livrädda att man snor huvudpersonigheten från Frodo eller råkar vara ballare än Aragorn. Så jag får aldrig resa över halva världen, jaga orcher över hela Rohan, flyga på örnar eller kasta ringar i vulkaner.

Så det blir bara fel Tolkien av alltihop.

Det här är just vad som stört mig med främst SRR.
Böckerna och filmerna handlar om hjältar och storslagna äventyr, men spelen förbjuder dig uttryckligen att vara annat än statist; för gud förbjude att någon skulle avvika en milimeter från handlingen i den store professorns heliga bok.
De som läst Bilbo vill gå på skattjakt, hitta magiska svärd, slåss mot monster och, precis som Gandalf, skjuta blixtar.
Alltså "Ni sitter på Gröna Draken när plötsligt några dvärgar kommer fram till ert bord. Den främste har vad som ser ut som en karta i handen".
Sagan om ringenfans vill samma sak men med mer detaljer.

 

[Fjodor Pollett]

2) Kasta ut precis alla rörliga potentiella hjältar (Aragorn, Gimli, Legolas, Gandalf) samt alla namngivna äventyrande hobbitar. Deras roll får ovanstående häftiga rollpersoner ta. Stillastående viktiga personer, som Elrond, Galadriel, Denethor och möjligen Theoden, kan få vara kvar. Allt kretsar kring rollpersonerna! Som är ashäftiga!

Jag var inne på en liknande tanke för något år sedan, i en vad-ska-vi-spela-härnäst-maildiskussion.

• Star wars remix. Den onde Antilles styr kejsardömet med järnhand. På planeten Galbavine har Modax Plotterhaus råkat komma över en nödsignal ämnad åt general Organa som gömmer sig i sin hydda i skogen. Vem är släkt med vem egentligen?
• Tolkien remix. Persilja Took har ärvt ringen efter sin far Sméagol, Khamûl säger sig vilja förstöra den men kan man lita på honom? Och på vems sida står Radagast?

Det blev inget av dem, tyvärr, men det är inte för sent än.
(Sen hade jag den här idén som jag också är rätt fäst vid:

• Ondskan och Gänget. Oroligt vilar Järnkronan, det är tur att hen har hjälp av sina hantlangare Vålnaden, Trollet, Draken och Hövdingen. Funkar i rymden också.)