Berättelser från Urchin
Spelet styrs av spelkort och relationer och är lättspelat och roligt att tillsammans skapa en berättelse runt. Detta är ett samberättarspel i en stad utan slut, både rent geografiskt liksom vad gäller möjligheter; här är ingenting omöjligt eller ens osannolikt.
Spelet kretsar kring - nej, under - ett särskilt kvarter i staden, i ett gammalt, sedan länge bortglömt tunnelbanesystem. Där, nere i de dunkla regionerna, lever ni...
»Tjänare! Du fryser, inte sant? Och du, aj aj aj, vilka bölder. Jag vet hur det är. En sup? Ja, så klart. Så, ni har hittat hit. Starka armar, hm, starka tänder! Underbart, av bara fan, om jag får säga det själv. Kom med, kom med. Den här vägen! Inte så dum heller antar jag? Vi får se, vi får se. Ni - jag menar vi, självklart, men ni måste liksom finna er plats först... Hehehe! ... Är utstötta individer. Se på oss, se på mig, dig! De hatar oss; vi är missbildade, misslyckade och krumma till kropp, sinne och själ. Kuken har ruttnat, men se, inte hjärnan - inte än! Vi vet, inte sant? Nämen se på oss! Se! ... Ursäkta, nå vi lever i misär, i skräck och förakt mot den påsminkade, falska världen ovan - köttskallarnas konsumtionsrike av platina och plast. Det är så man vill kräkas! Ni... Jaja, vi - om ni överlever - käre meduteliggare och avskum av avskum, är de enda som skådat igenom världens fasader och känner till sanningen, och den upphöjda sanningen, Agharta, är erat - vårat - mål. Vad jag snackar om? Åh ni ska få se! Jag tror trots allt på er, ni verkar vara av rätt virke! Så kom, kooom! Hehehe... Följ med ned dit. Upp dit, till de där köttskallarna, vill vi inte! Så, vi måste hålla ihop för att överleva, och vi måste arbeta hårt för att hitta något ätbart - ja, den eviga hungern, du snackar med en som vet - och för hålla ljuset - ljuset! - igång. Ljuset måste hållas vid liv. Om ljuset - hur fittans jävla flimrande, skumt och otillräkneligt det än må vara - slocknar, kommer det outhärdliga mörkret - mörkret! - och med det kommer... Nej, jag vågar inte ens säga det! Schhh... Nej! Tänkt inte såna tankar. Kom här nu, in här. Och, nej, här är jag. Mörket, ja, då är du körd, det kan du skriva upp. Nå, seså, var inte blyg, här är vi alla avskum. Välkommen till den verkliga världen, den riktiga rännstenen!«
