RECENSION Sagospelet rymd

luddwig

Lawful evil
Joined
30 Jan 2013
Messages
5,843
Efter min recension av Universums öde (som finns här) gav Daniel " @Äventyr " Lehto mig ett recensionsexemplar av Sagospelet rymd. Nu har jag läst halva boken och tänker sammanfatta mina intryck så långt.

Sagospelet rymd – Tillbaka till stjärnorna är ett rollspel skrivet av Daniel Lehto och Alexander Fahlander och utgivet av Daniel Lehto AB. Boken är på 230 sidor i ”normalt svenskt rollspelsformat” vilket jag tror heter G5 på fackspråk. Liksom Universums öde har Sagospelet rymd hårdpärm, inlaga i färg och papperet är av det tjockare och blankare slaget.

Boken börjar med ett kapitel som heter Så funkar det som utförligt förklara hur det går till att spela rollspel. Därefter följer kapitlet Regler som såklart beskriver spelets regler. Utan att ha testat dem i spel så tycker jag att reglerna verkar bra. Det handlar om ett pölsystem med tiosidiga tärningar, traditionellt och utan onödigt krångel. Något jag uppskattar är att pölarna inte verkar bli särskilt stora vilket annars är ett vanligt problem. Jag kan dock inte minnas att jag någonsin sett så många exempel i en regeltext. För den som är ovan vid rollspel kan exemplen säkert vara bra. Själv tycker jag att regelförklaringarna står bra på egna ben och manövrerar snabbt förbi de ljusblå exempelrutorna.

Nästa kapitel är Skapa din rollperson, följt av Arketyper, Färdigheter och Talanger som hör ihop med rollpersonsskapandet. Eftersom Sagospelet Rymd riktar sig till både yngre och äldre barn går det att skapa rollpersoner med tre olika nivåer av komplexitet. Till varje nivå finns även ett särskilt anpassat rollformulär. Det hela känns väldigt pedagogiskt och torde fungera väl i spel även med till exempel syskon med några år emellan.

En sak jag reagerade på är att vissa inslag i arketyperna känns en smula komplicerade i ett spel för barn, eller så har dagens sexåringar koll på vad som menas med att vara cynisk eller konspirationsteoretiker. Hur som helst bör sådant gå lätt att reda ut med hjälp av berättaren – spelets benämning på spelledaren – vilket sannolikt är en vuxen. Vidare blev jag påmind om hur trist det är att läsa färdighetsbeskrivningar men bilderna till, där bland annat spelets skapare fanns avbildade som rymdiga äventyrare, piggade upp.

Efter Talanger, som är precis vad det låter som, alltså sådant som rollpersonen är särskilt bra på, följer Skandinaviska rymdenhetens katalog år 2159. Detta är inget annat än prislistor och korta beskrivningar på utrustning. Därefter kommer ett kapitel med titeln Rymdskepp som presenterar ett enkelt, modulärt sätt att skapa rymdskepp samt regler för att använda dem i spelet. Även här tycker jag att reglerna verkar bra men som så ofta med rymdskepp i rollspel blir det en del räknande.

Ungefär mitt i boken har vi sedan ett kapitel som heter Solsystemet och vidare. Kapitlet presenterar kortfattat planeter, vissa månar och andra platser i vårt solsystem ungefär 150 år in i framtiden. Den ganska vaga framtidsvision som målas upp påminner om den i Universums öde. Kapitlet innehåller även ett stort antal äventyrsfrön. Precis som i min tidigare recension önskar jag här att fröna varit små plantor istället och inte bara kastade fram en idé utan gav mer av en stomme att bygga ett äventyr på.

Språket i boken är lätt och layouten luftig. Det finns dock en del små fel här och där samt en del engelska ord och citat som jag tycker skaver en smula. Jag hade föredragit om språket varit renodlad svenska, särskilt eftersom spelet riktar sig till barn.

Bilderna är en blandning av fotografier och illustrationer, varav de senare varierar mellan realistisk och serietidningsaktig stil. Några helsidesillustrationer sticker ut som mer färgsprakande och stämningsfulla än andra. Sammantaget ger bilderna ett lätt spretigt intryck och jag hade föredragit om det varit enhetliga illustrationer hela vägen. Samtidigt kan jag förstå valet att ta med en del fotografier som visar hur sagospel kan gå till.

Till sist i denna första halva an recensionen vill jag kommentera de ödespoäng som förekommer i spelet. Det är poäng som berättaren ger till rollpersonerna efter ett äventyr. Spelarna kan sedan använda ödespoäng till att köpa högre värden i rollpersonernas färdigheter eller påverka tärningsslag under nästa äventyr. Den som spelat Star Wars D6 känner igen mekaniken. Min erfarenhet av den är dock att spelarna snålar med poängen under spel vilket känns trist. Därför tycker jag att två olika typer av poäng, en för färdigheter och en för extrachanser vid tärningsslag, är en trevligare lösning.

Fortsättning följer.
 

luddwig

Lawful evil
Joined
30 Jan 2013
Messages
5,843
Jag kom helt av mig i min läsning av Sagospelet rymd men har nu äntligen hittat tid att läsa andra halvan av boken som innehåller kapitlen Berättaren, Bifigurer, Rymdens hemligheter samt Vägen till Verdant – introduktionsäventyr.

Kapitlet Berättaren förklarar vad det innebär att vara berättare, alltså det vi ofta kallar spelledare. Det är ett omfattande kapitel, och samtidigt det kapitel i boken som tydligast signalerar att detta är ett spel riktat till (men inte uteslutande för) barn. Här finns tips om allt från gestaltning, miljöbeskrivningar och tempo till att hitta på äventyr av olika slag och dela ut belöningar. Vidare finns här idéer för hur man kan använda Lego och olika lekar i samband med spel. Innehållet känns både konkret och inspirerande och jag tror att den som ska spela med barn har mycket att hämta här.

Nästa kapitel innehåller ett stort antal bifigurer, alltså spelledarpersoner, presenterade med bild, namn, en kort beskrivning och egenskaper. Inte så spännande kanske, men mycket användbart för berättare som snabbt behöver en extra person att stoppa in i ett äventyr.

Därefter kommer vi till kapitlet Rymdens hemligheter som är ett litet uppslagsverk för diverse rymdrelaterade femomen, allt från asteroider och bakgrundsstrålning till svarta hål. Å ena sidan känns kapitlet inte direkt nödvändigt. Många som lockas till ett science fiction-rollspel har sannolikt koll på det mesta och annars går informationen lätt att hitta på Internet. Å andra sidan är det väldigt sympatiskt av spelskaparna att ge läsaren en snabbkurs om rymden. Denna samling fakta kan säkert även fungera som inspiration för läsaren.

Bokens sista kapitel är introduktionsäventyret Vägen till Verdant. I äventyret anlitas rollpersonerna för att åka till planeten Verdant och utforska denna. Deras uppdragsgivare, som följer med på färden, har dock en hemlig agenda. Ombord på rymdskeppet finns även en spion.

Den bra biten med äventyret är själva planeten som känns annorlunda och spännande med många olika djur, uråldriga ruiner och främmande teknologi. Jag är däremot mindre förtjust i äventyrets struktur. De utdragna delarna med den hemliga agendan och spionen kräver stor fingertoppskänsla i presentationen, annars blir de övertydliga och kan få den tänkta händelseutvecklingen att kantra. Vidare måste berättaren lyckas bevara spelarnas intresse även om rollpersonerna mest förväntas göra rutinjobb som att samla in prover från växter och djur. Om jag planerade att spelleda Vägen till Verdant skulle jag därför stuva om i äventyret och låta rollpersonerna resa själva som expedition nummer två, utsänd för att ta reda på vad som hänt med expedition nummer ett som slutat svara på anrop. Då får spelarna själva styra vad de vill göra på Verdant, och eventuella överlevande från expedition ett kan dyka upp för att hjälpa eller stjälpa.

Sammanfattningsvis har Sagospelet rymd flera starka och några svagare sidor. De senare är dock inte så många att de bör avskräcka den som vill spela spännande rymdäventyr med yngre spelare, särskilt inte nu då en snabb sökning på Internet avslöjar att spelet går att hitta till fördelaktiga priser under den svarta veckan.
 
Top