Nekromanti Saker ni alltid gör med era karaktärer

[God45]

Har ni några grejer som ni alltid gör med era rollspelskaraktärer? Det här kan vara mekaniska saker eller estetiska saker eller någon del av deras bakgrundshistoria.

Personligen är mina karaktärer alltid specialister på något. Jag är inte jätteförtjust i att spela karaktärer som kan lite av varje utan jag föredrar på att var bäst på något. Det kan vara att slåss, att prata med folk eller att köra bil. Vad det är spelar mindre roll än att min karaktär är grym på det. Den andra grejen jag gör är att karaktärer jag skapar alltid är blonda, detta var något jag inte ens tänkte på förrän en av mina spelledare pekade ut det. Jag kan inte komma ihåg förra gången jag skapade en karaktär som inte var blond.

Vad gör ni alltid med era karaktärer?

 

[Tell]

Jag kan inte låta bli att göra skillmonkeys. Av någon anledning är det mycket jobbigare för mig att inte ha +1 i en färdighet som kan komma att behövas, än att inte ha +5/motsvarande i min bästa.

Vidare kan jag inte låta bli att lägga åtminstone några poäng på övertala/motsv. Även när jag spelar halvfilosofisk murderhobo, vilket är en av mina favoritkaraktärstyper, så är han en halvfilosofisk murderhobo med kulturell anknytning, och då blir de där övertalapoängen viktiga sätt att hantera en förhoppningsvis resonabel överhet.

 

[Recca]

Jag tar alltid karisma eller motsvarande på mina karaktärer. Jag spelar aldrig fula rp's.

Spoiler: kommentarer

Me too!

 

[DeBracy]

Jag ger dem bra namn.

 

[Arntsen]

Har funderat skrämmande länge på detta... Och det enda återkommande jag kan komma på är att mina karaktärer utan undantag är ungefär ett huvud längre än genomsnittet. Varför vet jag inte riktigt.

Spoiler: kommentarer

Fanns det inte en tråd om det här för ett tag sedan? Stora jävla karaktärer oavsett vad. Framför allt i fantasy, av någon anledning.

Jag har för mig det jag med.
Fast för min del spelar det ingen roll vilken genre det handlar om :/

 

[krank]

Jag utgår alltid från mig själv när jag skapar rollpersoner. Lägger till eller överdriver något karaktärsdrag, tar bort eller försvagar andra. Bygger om bakgrunden, ser vad jag tror skulle hända med min personlighet då.

Men jag har enormt svårt att tänka mig att spela en korkad eller ointellektuell rollperson. Och alla mina rollpersoner i någorlunda modern eller senare teknologinivå kan datorer.

Spoiler: kommentarer

Oj, samma här. Glömde helt bort detta. Orjar inte spela korkad jag heller.

 

[God45]

Jag utgår alltid från mig själv när jag skapar rollpersoner. Lägger till eller överdriver något karaktärsdrag, tar bort eller försvagar andra. Bygger om bakgrunden, ser vad jag tror skulle hända med min personlighet då.

Men jag har enormt svårt att tänka mig att spela en korkad eller ointellektuell rollperson. Och alla mina rollpersoner i någorlunda modern eller senare teknologinivå kan datorer.

Dator grejen har jag hört från andra som är bra på datorer. Blir det för irriterande att låtsas kunna mindre än du faktiskt kan?

Spoiler: kommentarer

Ja. När man VET en väldigt bra och smart lösning men inte kan använda den för att ens karaktär är för dum/okunnig... Det fixar inte jag, eftersom det roligaste jag vet i rollspel är att komma på smarta lösningar.

 

[God45]

Det här med att inte spela ointelligenta karaktärer är ett av de största ställena där jag "fuskar" med hur jag gestaltar mina karaktärer. Jag har flera gånger använt intelligens som en dump stat och sedan kört en karaktär som är lika intelligent som jag är. Bullshit? Visst. Men spelar jag en fighter i Pathfinder har jag nog med handikapp redan utan att behöva ignorera idéer som håller min karaktär vid liv.

 

[Reddokk Fheg]

Tror inte jag har någon sak som jag alltid eller oftast har med på min a rollpersoner. Förutom en sak men den saken är egentligen många olika saker. men de har alltid något som gör att de sticker ut. men det kan variera väldigt mycket. Extremt ful, talfel, väldigt storvuxen, väldigt liten, ovanlig klädstil. eller något med personligheten somextremt feg, urbota lögnare eller något annat. Ja nästan vad som helst men alltid något som gör att de sticker ut från mängden på något sätt.

 

[RasmusL]

Det blir aldrig någon standardmall A1. I regel utforskar jag mest sociala konflikter och drama genom spel och där upplever jag att karaktärer med motsättningar är bra grejer (exempelvis den pedantiske sekreteraren som rejvar och slår pensionärer på käften under helgerna (SaKVaL), den japanska kvinnliga och mot byn väldigt lojala medeltidslantbrukaren som i hemlighet tränar kampsport och dömt sin by till en långsam död genom att stjäla förbjudna böcker från ett närliggande tempel (Kagematsu), etc). I spel med mer fokus på problemlösning, typ strid och dylikt, vill jag gärna optimera och differentierar istället genom att bryta mot mina egna förutfattade meningar kring hur karaktären "borde" se ut.

Min senaste karaktär i PF var till exempel en optad pilbågsfighter med maxad dex. Han var kort och överviktig, hade långt, tunt och stripigt hår, tvättade sig aldrig och hans kulmage hängde fram under ringbrynjans nederkant.

Goro Halvare, son av Logan den Kvicke.

Spoiler: kommentarer

Aah!! My eyes!! Du kunde väl åtminstone haft vett nog att lägga bilden i en länk och inte bara smälla upp den rakt i fejjan på mig på det där sättet?! NSFW!!

Bätte så?

/Rasmus som antar att alla läser tråden nerifrån och upp!

Ah, och låt mig hjälpa mig med dina ögon:

 

[antorax]

Jag spelar ogärna en karaktär som inte har någon sorts "byggande" agenda. I Eon som jag spelat mest så blir det ofta nekromantiker eller adelsman med en förläning för att bygga upp ett kompani vandöda eller en framgångsrik förläning.

Jag ogillar även att spela karaktärer utan åtminstone okej "smyga" och "speja/söka". Spetskunskaper/färdigheter bortprioriteras för att inte stå handfallen på dessa.

 

[Genesis]

Jag spelar ju ofta spel där jag inte skapar min egen rollperson, så då blir det ju annorlunda. Men oavsett vilket spel jag spelar så kan jag aldrig spela en "ond" rollperson. En person som kan döda folk och fä utan samvetskval. Jag fixar inte att identifiera mig med rollpersonen och det blir bara skräp av alltihop. Så saken jag alltid gör med mina rollpersoner får nog vara att de alltid har en moralisk kompass. Ofta gör de dåliga saker ändå (Svart av kval, Sjätte inseglet), men de mår dåligt av det.

 

[Sia]

När det gäller mina rollpersoner brukar jag alltid lägga in någon aspekt som är antingen inspirerad av mig själv eller någon jag känner. Annars kan det variera en del även om jag ofta "typecastar" samma typ av RP i liknande settings i olika rollspel/one-shots/kampanjer. Jag tror att jag gör det för att underlätta att komma in i rollpersonen och spelar "close to home" för att det blir enklare att relatera till. Grad av detta varierar beroende på spelet och tillfället i fråga.

 

[God45]

När det gäller mina rollpersoner brukar jag alltid lägga in någon aspekt som är antingen inspirerad av mig själv eller någon jag känner. Annars kan det variera en del även om jag ofta "typecastar" samma typ av RP i liknande settings i olika rollspel/one-shots/kampanjer. Jag tror att jag gör det för att underlätta att komma in i rollpersonen och spelar "close to home" för att det blir enklare att relatera till. Grad av detta varierar beroende på spelet och tillfället i fråga.

Kan man fråga vilka aspekter det är du brukar lägga in? För det här låter som en spännande approach, speciellt att lägga in aspekter av folk som man känner.

 

[Sia]

Kan man fråga vilka aspekter det är du brukar lägga in? För det här låter som en spännande approach, speciellt att lägga in aspekter av folk som man känner.

Absolut! För mig är det ett sätt att konkretisera något som annars skulle vara en abstrakt karaktär i rollspel, då jag betraktar rollspel lite som interaktiv fiktion. (Och gör därmed liknelser till annan fiktion i mer eller mindre grad och ibland omedvetet.)

Specialitet/yrke är ganska vanligt, jag spelar ganska ofta någon med naturvetenskaplig inriktning och/eller forskning utifrån min egen bakgrund. Här håller jag ofta på med "typecasting" men kan bredda mig ibland till att spela något annat, ofta i one-shots för att balansera gruppen.

Socialt varierar, där kan jag verkligen plocka saker från folk jag känner. Ett exempel är en av mina första RPs i More than Human vars "bubbly personality" jag lånade från ett par goda vänner och spelade ganska hårt på den. Nu spelar jag sällan någon som är tillbakadragen och introvert i rollspel (då jag tycker att det försvårar att driva en story framåt i exv OSR-setting) men skulle jag göra det kan jag komma på flera personer jag skulle kunna välja att låna saker/egenskaper från för att spela det.

Färdigheter är ett annat område där jag gärna lägger in saker friskt. T.ex. som avrundning på en modern RP så skulle det kunna vara att personen är bra på att spela fiol/piano/sjunga eller vissa sporter som tennis/basket/segling (utifrån mig själv). Ska någon sådan färdighet spetsas till så kan jag låna det från en person jag känner som är riktig duktig på området (t.ex. professionell musiker/fotograf).

Hobbies delar mina RP med mig själv eller någon jag känner då och då, t.ex. tycker om att läsa böcker, matintresserad, teknikintresserad, kuturell etc.

Däremot är rollpersonens motivation något jag sällan lånar från IRL utan skapar i samband med spelet. Om det uttryckligen ska finnas agendor för rollpersonen så tänker jag på det mer ur ett författar/bokperspektiv.

Inte riktigt relaterad till din fråga utan till något vissa andra har tagit upp i tråden: Jag har absolut inget problem med att spela korkade personer just för att det är kul att lägga det analytiska och intellektuella åt sidan ibland.

 

[Mannen i skogen]

Nästan alla mina rollfigurer de senaste åren har passat in i någon av två arketyper: stabil stridsinriktad typ med ansvarskänsla eller lättsam musiker.
I OOTS-testet halkar jag solklart in i facken "Roy" och "Elan".
Men jag är medveten om det och försöker ta ut svängarna lite.

 

[slanfan]

Om jag faktiskt tror att rollen ska spelas några gånger brukar jag rita en bild av den. Ibland, om andan faller på gör jag det även med engångsroller.
Hmm, och så lite försök till självmedvetenhet...
Oftast spelar jag män, 90% av rollerna röker, oftast är rollerna o-optade i ren protest mot fenomenet (men det brukar jag ju alltid ångra), jag gillar att ge roller förträngda mörka hemligheter, enhandsvapen tar nästan alltid förtur framför tvåhands.
Kan man vara ett antropomorft djur så är jag förmodligen det.

Många roller på senaste tiden har dyrkat en demonisk skata som kommer till dem i deras drömmar (och som jag vägrar ge SL inflytande över), oavsett spel.
Vad betyder det? (förutom att jag är som en repad skiva...)