Nekromanti Saker ni trodde var vuxet:

[Johan Granberg]

Re: Vilket skulle bevisas... [OT]

Okej, litet missförstånd alltså. Inget att hänga upp sig på.

Vad jag menade med att folk är så känsliga när något politiskt kommer upp var mer att folk alltid måste uttrycka sin ståndpunkt på ett så tydligt och extremnt sätt som möjligt även när det inte är politiken i sig som diskuteras, utan något rollspelsrelaterat som berör politik. Typ när någon snubbe ville göra ett kravallrollspel och en annan snubbe som jag inte tänker nämna vid namn bestämde sig för att han var tvungen att skriva att han ville se bilder på döda afa-medlemmar i spelet.

Nu var ju kanske inte det här ett sådant fall så vi kan ju glömma det

 

[Saxifrage]

Politik

Jo, jag minns diskussionen om kravallrollspel. Jag uppfattade svaret med önskan om döda AFA-medlemmar lite som en reaktion på ett uppenbart politiskt inlägg; om jag minns rätt var trådstarten i stil med att "jag vill göra ett kravallrollspel där man får skjuta snutar och kasta sten i fönsterrutor". Alltså även det något av en politisk provokation även om det var lite mer inlindat. Eller så var det bara klumpigt uttryckt.

Och för att återknyta till trådstarten, så skulle jag nog uppfatta ett "politiskt" rollspel som ett rätt omoget sätt att uttrycka lagom genomtänkta ståndpunkter. Men det kanske är jag som är inskränkt?

 

[Johan Granberg]

Re: Politik

Och för att återknyta till trådstarten, så skulle jag nog uppfatta ett "politiskt" rollspel som ett rätt omoget sätt att uttrycka lagom genomtänkta ståndpunkter.

Det var intressant, du anser alltså att berättarmedier enbart är mogna då de inte innehåller något form av budskap? Eller menar du bara att rollspel inte är lika mycket värt som andra medier när de gäller att framföra filosofier och åsikter? Ja, det låter faktiskt rätt inskränkt måste jag säga.

 

[walium]

Saker ni trodde var wuxia:

Just Arne Anka känns annars som något som du både skulle kunna ha skrivit och ritat.

 

[Johan K]

Hur ska man säga...
Mycket av det man gjorde som barn, gör jag nog fortfarande... Inte allt, men en del. Dock så har man en kanske en annan synvinkel på det hela. Man är kanske inte lika naiv, oplaneard som man var som mindre. Utan mer planderat, eller vad man ska kalla det...

 

[Rising]

Re: Saker ni trodde var wuxia:

Först: Ägig rubrik.

Arne Anka känns annars som något som du både skulle kunna ha skrivit och ritat.

Tja... Arne A har påverkat mig mycket, helt klart. Särskilt berättandet i vissa lägen. Serien som handlar om i vilket land det egentligen knullas mest, det är helt klart något jag kunde ha gjort idag. Den äger.

Några andra serier är på en helt annan nivå än jag. Hyllningen till Ernst Jünger hade jag exempelvis aldrig vågat mig på. Där är förvisso inte karaktären Arne A särskilt vuxen (jag tror det var det Nightowl menade nedan) men serien i sig är -menar jag - ändå mogen på ett sunt sätt.

Men överlag så hittar man surt många serier där jag tycker att Christensen misslyckas helt med att få till en tillräckligt stark kontrast mellan det fylledumma och det sofistikerade. Liksom, i serien om varför man blir kåt så säger Arne att han plötsligt har blivit för horny för att diskutera Wittgensteins språkfilosofi. Det lät ju smart när man var en gymnasieelev, men vem fan diskuterar det över en kopp kaffe, egentligen? (eller öht?) Särskilt en svenne-Bukowsky i stil med Arne, vars idoler är Bellman och Hemingway?

Jag vet inte... jag hoppas att det inte är något som jag skulle kunna ha gjort. Idag.

(Fast å andra sidan... Så sent som förrförra veckan så föreslog jag ju ett rollspel med ett mythos hämtat ur Aristoteles Eidos-lära... och den har jag definitivt diskuterat över en kopp kaffe... Jag suger, alltså)

 

[Nightowl]

Phalhalniuphallosuk (OT)

Jag har nu övertalat mina kollegor att hörsamma ett inköpsförslag på Palalpaballaniukniukniuks bok, fastän JAG inte gillade filmen, eftersom jag faktiskt tyckte Bastion var riktigt övertygande.

Sug på den ni!

Erik, bibliotekariemartyr

 

[Saxifrage]

Re: Politik

Det var intressant, du anser alltså att berättarmedier enbart är mogna då de inte innehåller något form av budskap? Eller menar du bara att rollspel inte är lika mycket värt som andra medier när de gäller att framföra filosofier och åsikter? Ja, det låter faktiskt rätt inskränkt måste jag säga.

Nja. Jag menade väl framförallt att de rollspelsidéer som innehåller ett politiskt budskap för det mesta framstår som rätt omogna. Det var i alla fall det intrycket jag fick av nämnda "kravallrollspel". På samma sätt tycker jag idag att de vinklade världsbeskrivningarna i gamla Delta Force känns rätt unkna, även om det säkert verkade cool med ett "kommenterande" rollspel på den tiden jag först hörde talas om det.

Att framföra politiska budskap i rollspel skulle nog kunna bli intressant om det gjordes på ett mer inlindat och subtilt sätt. Att göra spel som går ut på att spöa kapitalistsnutar känns lagom subtilt, dock.

 

[Rising]

Re: Politik

Att framföra politiska budskap i rollspel skulle nog kunna bli intressant om det gjordes på ett mer inlindat och subtilt sätt.

Å andra sidan känns det lite synd att allt som är viktigt skall vara så inlindat. Jag tyckte mitt eget dogmarollspel Vigilantez var helkul att skriva; där är Amerika sällsynt onda och dåliga, medan Kuba (och kommunismen överlag även i Sovjet) goda, välvilliga och rättvisa. Hjältarna är mörka och snygga, medan skurkarna är välkammade, blonda och fula. Det är ett spel som är roligast att spela som ett rent, ytligt propagandarollspel, å andra sidan finns det ju förstås alltid andra tolkningsmöjligheter. Dels så drabbades ju Kuba av bomben i mitt spel (alltså har befolkningen det värre än i vår verklighet), dels lever spelets protagonister enbart på tomma ideologiska floskler och på att fienden är så enkel att demonisera, och dels så blir det någon form av metapolitik när man tänker på hur vi, svenska medelklasskids, sitter och låtsas vara latinamerikanska frihetshjältar med superkrafter. Precis som med kravallspelet så är det ju där det subtila och mänskliga kommer in.

Jag kan ofta tycka att det är bättre när det tänkvärda får vara outtalat på det där viset, än när det ska vara uttalat tänkvärt (som Arne Anka ibland).

Fast det är lite cirkelresonemang, det här, ungefär som "det är barnsligt att bete sig vuxet" osv, det går runt i en ring. Jag kan förstå vad du menar också.

 

[Saxifrage]

Re: Politik

Diskussionen om subtila budskap resp. in-your-face tror jag att vi har haft förut. Orkar inte länka tråden just nu, dock.

För att ta en ny infallsvinkel så snuddade du i alla fall vid något rätt intressant. Om man spelar Vigilantez som kliché-propaganda så har man väl i någon mening ironiserat över det ursprungliga budskapet? Det påminner mig lite om den attityd som var vanlig på 90-talet: då rådde det någon slags postmodern generationX-nihilism som ledde till att man inte riktigt tog något på allvar; ingenting spelade liksom någon roll i alla fall. Hur som helst var det förstås en attityd som jag själv tyckte kändes väldigt vuxen. Idag tycker jag att hela grejen med "den ironiska generationen" känns som en enda försvarsmekanism som tillät en massa fegon att slippa ta ställning. Alltså även det något som jag upplever mig ha växt ifrån, om det nu inte är tidsandan som har ändrats (och jag med den).

 

[Nightowl]

Re: Saker ni trodde var wuxia:

Liksom, i serien om varför man blir kåt så säger Arne att han plötsligt har blivit för horny för att diskutera Wittgensteins språkfilosofi. Det lät ju smart när man var en gymnasieelev, men vem fan diskuterar det över en kopp kaffe, egentligen? (eller öht?)

Jag kanner atminstone tre personer som skulle gora det, och atminstone i teorin skulle de kunna hamna pa samma party.

Erik