Nekromanti Saker ni upptäckt inom typografi

[Tony.Meijer]

Tjo,
satt precis och gick igenom svenska wikipedias ligatur-sida när jag såg att det klassiska &-tecknet är en ligatur för et (vilket jag självklart antar kommer från latinets et som betyder just och).

Något lika coolt ni precis upptäckt inom typografins underbara värld?

 

[Sapient]

Bokstaven ö började som ett komplext tecken, ett "o" med ett litet "o" och "e" ovanför, som uttalsanvisning. När sen text sattes med små typer, blev dessa så små att de till slut bara representerades som prickar.

Prickarna har alltså egentligen inget att göra med trema (eller diaresis), som är den ovanliga förekomsten av två prickar för att markera att två vokaler i följa _inte_ är en diftong. I svenska är det nästan uteslutande i ordet naïv den förekommer - och numera nästan aldrig det heller*.

Det är heller inte umlaut, eftersom ö i svenskan varit ett helt självstäningt ljudvärde längre än notationen funnits och kan finnas i ord utan att vara produkten av omljud.


* Ursprungligen stavades dinosaurien Troödon på det sättet, numera Troodon. Den namngavs 1855 och trema användes fram till nån gång på 1930-talet. Jag har träffat amerikanska paleontologer som trott att det var typ röckdöts, att namnet ska uttalas "Tro-ödon".
Obs! Not-OT because dionsaur-related!

 

[Ymir]

Jag gick nyss en kurs i paleografi på Lunds universitet, dvs studier av gamla handskrifter. Detta var bitvis ren porr, tex när vi tittade på illuminerade tideböcker och inkunabler från 1400-talet. Där fanns oräkneliga fascinerande fenomen, inkluderat en mångfald av arkaiska ligaturer såsom den tironska sjuan, den här cräjzy bården som någon satt dit för att en spalt var för kort, hela layouten på den här sidan, den här snubben som rider på en katt, den här överdrivet gigantiska bokstaven, snubben som tyckte att marginalanteckningar också måste vara snygga, blommorna här, etc. Folk var helt enkelt bättre på typografi förr i tiden (eftersom cräjzy awesome = bättre per automatik).