Saker som känns som att de är med "för att det ska vara så"
- Thread starter Genesis
- Start date
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,540
Jag gillar lite den här för dvärgarna… Okej, så alla andra raser ser jag gärna coola takes på. Men att dvärgarna alltid är samma öl-drickande, hårt arbetande, skäggiga, yx-svingande, giriga, lag dyrkande, Skottland/Ryssland/Viking och diggy diggy hole sjungande små snubbar är ganska trevligt. Ibland behöver man en känd punkt för att utforska en ny värld och dvärgarna är bra för det. Man kan dyka upp och veta att det viktigaste är öl, guld, öl, yxor, öl, heder, öl, hemlandet, öl, hårt arbete och öl.
luddwig
Lawful evil
- Joined
- 30 Jan 2013
- Messages
- 5,843
Snålt med öl tycker jag.
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,540
luddwig
Lawful evil
- Joined
- 30 Jan 2013
- Messages
- 5,843
Kan inte minnas senast jag läste ett äventyr som innehöll onödig bakgrundsinformation men jag förstår att den grejen lever kvar. Det finns mycket "mer är bättre"-tänk i rollspelshobbyn.
Theo
Hero
- Joined
- 20 Nov 2017
- Messages
- 1,098
Eller för att tala med TV Tropes:
Our Elves Are Different
Our Goblins Are Different
Our Dwarves Are All the Same
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,540
Det är ju awesome!
"Slut" är en sån grej som är väldigt inbankat i mig att det ska finnas ett, och det kanske är kopplat till Voldemort? Om vi inte har ett mörkt hot att besegra så är det svårt att veta när vi nått vägs ände.
Det finns väl någon sån forgeig tanke även om fria berättelser att det ska komma "slut" för att vi ska kunna reflektera tillbaka på vad som hänt. Ofta gillar jag det men det återkommer ju i näst intill allt och är vad jag kan se inte strikt nödvändigt, bara extremt stark konvention.
Det finns väl någon sån forgeig tanke även om fria berättelser att det ska komma "slut" för att vi ska kunna reflektera tillbaka på vad som hänt. Ofta gillar jag det men det återkommer ju i näst intill allt och är vad jag kan se inte strikt nödvändigt, bara extremt stark konvention.
Just i Kadettspelet finns det ju ett naturligt slut i när rollpersonerna är klara med utbildningen, men ja, att ha ett slut som knyter ihop säcken är kanske något som läggs in för att det ska vara så. Men har du något konkret exempel på ett spel där man har med något slut, men där spelet antagligen hade mått bra av att bara klippa bort det?
Oscar Silferstjerna
Doktor Snuggles urmakare
Jo, det är ju en av mina käpphästar. Det är också det första jag tänker på när jag läser ett nytt rollspel. Ju mer utförlig och skönlitterär bakgrunden är, desto mer fundersam blir jag. Särskilt när jag inser att de spelbara delarna hade gått att sammanfatta i ett par enkla punkter. Då vill jag ha dem istället.
Men om man vänder på det: hur ser en relevant och användbar bakgrund ut? Vad behöver (måste) finnas med för att den ska fungera? Det är dock möjligt att det här är ett (intressant!) ämne för en annan tråd.
Last edited:
Oldtimer
Slava Ukraini!
Dvärgar är ju bara bäst. Vi hade en hel kampanj där alla spelare var tvungna att spela dvärgar. Jag minns inte vad min dvärgdruid hette längre, men ingen i spelgruppen kommer någonsin att glömma bröderna Buffkäges insatser. Eller deras familjeföretag Urgroshtel Mining Coorporation.
Jag läste delar av Trudvang´s Den Svarta Solen nyligen vilken såklart har några år på nacken, men jag vill främst peka på förekomsten, inte nödvändigtvis att det skett i en ny produkt. Det äventyret hade lätt kunnat sammanfattas spelbart på några A4 utifrån hur lite av informationen som egentligen kommer fram i spel.
Jag ska samtidigt inte säga att det här bara är dåligt. Materialet är förvisso inte anpassad direkt till att framkomma i spel, men det kan ge SL en djupare förståelse som ändå skapar en stämning i spelvärlden och runt bordet som kanske inte funnits annars. Sen handlar det såklart också om scenarioförfattare som helst hade velat skriva en bok istället.
Theo
Hero
- Joined
- 20 Nov 2017
- Messages
- 1,098
Jag misstänker att en del av problemet är att det mig veterligt inte finns något vettigt svenskt ord för "arming sword", mer än bara "svärd".
Ja, dels finns det ju en massa indielir som a taste for murder, mlwl (länge sedan jag läste nu dock), polaris, montsegur och hack, mm men även tycker jag att det är en återkommande grej i tradspel, typ dnd med äventyr som spelas tills de är slut, sen spelas ett annat men det första görs som regel "klart" innan nästa. Bbe dödas, det sätts punkt, mysteriet löses, etc.
Vete tusan om jag tycker att Montsegur, A Taste of Murder eller Polaris hade blivit bättre av att man tar bort slutmekaniken, dock. Jag gillar ju öppna slut, så jag kan absolut tänka mig ett spel med en slutspelsmekanism som hade varit bättre utan, men kan inte riktigt komma på något.
terje
xenomorf mystiker
De Tolkien-inspirerade
Oscar Silferstjerna
Doktor Snuggles urmakare
Ytterligare saker som är med "för att det ska vara så"? Självklart yrken som inte har med spelets grundpremiss att göra. I exempelvis den senaste amerikanska utgåvan av Call of Cthulhu finns mängder av yrken. Man kan exempelvis spela butiksinnehavare, brandman, sjöman, prostituerad och missionär. Varför inte bara börja som utredare direkt? Det heter ju Investigator Handbook och de flesta scenarion är någon typ av utredningar. Räcker det då inte med utredande yrken? Visst, jag fattar att någon KAN ha varit rörmokare tidigare, men vad tillför det spelet? Dessutom upptar yrkena rätt många sidor. Jag hade hellre velat ha mer stöd för utredningar eftersom det är (?) spelets huvudfokus - inte mellankrigstiden i största allmänhet.
Liknande problem finns i rätt många andra trad-spel. För mig är det uppenbart att yrken har med scenariobyggande att göra, men det är uppenbarligen inte alla som ser det så… Mouseguard, ett av mina favoritspel, har löst detta dilemma på ett i mina ögon elegant vis: spelet heter det man är. Och så är spelet byggt kring det. Klockrent.
Liknande problem finns i rätt många andra trad-spel. För mig är det uppenbart att yrken har med scenariobyggande att göra, men det är uppenbarligen inte alla som ser det så… Mouseguard, ett av mina favoritspel, har löst detta dilemma på ett i mina ögon elegant vis: spelet heter det man är. Och så är spelet byggt kring det. Klockrent.
Last edited:
