En regel som jag införde sent 80 tal var att vissa vapen gav att man fick stå över x antal stridsronder. Efter skadan så slog man 1T6-1 för eldvapen, 1T4 för närstridsvapen/kastvapen, 1T3-2 för slagsmål. Du slog fram så många ronder du fick stå över. Det var värre än själva skadan visade det sig. Det var DET slaget som var det ödesmättade och som verkligen kunde ställa till det. Man kunde bli träffad igen under den fasen. Det symboliserade "stunning" av smärta.
Då man ser regeln på papper så ringer 100 varningsklockar: Stå över, inte agera, trååååk. Och det är det ju. Men slaget var faktiskt en av höjdarna då vi spelade. idag kanske det inte känns så fräscht men jag ville ändå ta upp det som något nydanande och som jag minns med nöje och tror jag skulle tycka vara spännande i BRP än idag men med lite lägre skalor kanske.
Vad är era bidrag från förr som ni makade ihop och kändes riktigt spännande?
/Niklas som kört en speltest för SC idag och återkommer om det i morgon.
Då man ser regeln på papper så ringer 100 varningsklockar: Stå över, inte agera, trååååk. Och det är det ju. Men slaget var faktiskt en av höjdarna då vi spelade. idag kanske det inte känns så fräscht men jag ville ändå ta upp det som något nydanande och som jag minns med nöje och tror jag skulle tycka vara spännande i BRP än idag men med lite lägre skalor kanske.
Vad är era bidrag från förr som ni makade ihop och kändes riktigt spännande?
/Niklas som kört en speltest för SC idag och återkommer om det i morgon.