Vår stad har två ansikten, natt och dag. Precis som vi har två ansikten, på dagen av kött och blod, om natten av läder, papper, metall, trä och horn.
Vi lever två liv, ett om dagen och ett om natten.
På dagen arbetar vi, men på natten lever och älskar vi.
Ändå vill jag säga att det är på dagen som jag bär min mask, endast på natten kan jag vara mitt riktiga och fulla jag.
Min daghustru är mig lika likgiltig som jag är henne. Vår lilla butik försörjer oss båda och våra barn, men livet är förutsägbart och grått.
Min natthustru är som eld och kvicksilver. Hon har burit mig en son, och jag är säker på att han är min och inte hennes dagmakes. En gång kände jag hennes doft på torget mitt på dagen, men det var för många där för att jag skulle kunna finna vem hon var.