Nekromanti Same time, same channel

[Gurgeh]

Slit och släng

Det du föreslår är alltså slit-och-släng-rollspel.. Är jag helt ute och cyklar?

Nja, det jag vill se är rollspel som är mer fokuserade på att lösa en uppgift bra, och fokuserade på någon annan berättarstruktur än den evigt pågående kampanjen. Det behöver inte innebära att man bara spelar dem en gång - det är bara vad jag tror kommer hända då jag misstänker att de flesta faktiskt vill spela evighetskampanjer och återvänder till dem efter att ha testat något annat. Bara för att spelet har ett tydligt fokus behöver det inte vara någon slit-och-släng-vara. Det är ju inte så att folk inte vill se Terror på Elm Street bara för att de sett Halloween, trots att berättelsernas struktur är densamma. Skillnaden skulle bli att man antagligen spelade det med nya rollpersoner nästa gång, eftersom de första rollpersonernas historia är färdigberättad.

Baron Münchausen är ett utmärkt exempel på ett spel som uppfyller mina kriterier. Där gör man något helt annat än evighetsäventyrar.

/tobias

 

[thark]

Tja, Münchhausen spelar man en gång nån gång ibland. Evighetskampanjen spelar man en gång i veckan (eller två gånger i månaden eller hur ofta man nu spelar)...

...precis som man ser den nya tuffa filmen när den kommer upp på bio, och sen får man vänta ett år på uppföljaren, medan man troget följer sin tv-favorit plankad i soffan varje torsdagkväll.

(Eller så väntar man tills dvd-boxen finns ute och sträckglor, men det blir jobbigt att sträckspela en rollspelskampanj - förstör nu inte min fina liknelse.)

Det ligger liksom i sakernas natur att spelet som är upplagt för att spelas ofta ... är upplagt för att spelas ofta.

 

[Erik_N]

Primetime Adventures är ett spel som (ironiskt nog) handlar om att göra tv-serier. De begränsar sig dock till mini-serier, så en kampanj är mellan 5 och 9 avsnitt. Det verkar (jag har inte haft tillfälle att spela det själv) leda till mer fokuserade berättelser, när man vet precis vilket utrymme man har för sin historia.

 

[MrG]

Har jag någon poäng i de här (erkänt vaga) tankarna? Skulle det vara intressant med rollspel som är mer specialiserade och tydligt är avsedda för något annat än klassiskt kampanjspel? (Jo, jag vet att det finns en del sådana spel, men de hör inte till vanligheterna.)

För mig är lösningen att forma system efter vad vi ska spela för något. Nu är jag sällan ute efter stora system utan oftast blir det enklare skellett-system för att passa kampanjen. Men det ger mig också en stor frihet att lägga upp kampanjer efter valfri struktur. Så visst är jag för specialskrivna smala system, men tror inte det finns så mycket kommersiell marknad för det.

För övrigt kan jag rekomendera att pröva olika dramaturgiska strukturer på kampanjer, väldigt kul som variation. Själv körde jag för nått år sedan en rock n' roll kampanj upplagd som en episk film (dvs samma struktur som t ex Pulp Fiction), speltillfällena handlade om en gittar och den popgrupp som gör succé med den, men hoppade i tiden, så från att handlat om gruppen på topp, så fanns episoder om dem som skolgrupp i talangjakt, gittarens "liv" under förbudstiden, ett gäng hippies på väg till Woodstock. Varje speltillfälle inleddes med karaktärsmakande (även om det ibland bara vara att skriva samma personer som äldre eller yngre), vilket gjorde att systemets främsta krav var att det skulle gå snabbt att göra karaktärer och att det skulle synas klara skillnader på karaktärernas nivåer beroende på när i karriären de var. Väldigt skön kampanj och skönt med variation

Och som en sidonot på ett sidospår som dykt upp, det skulle vara kul att pröva en kort sammanhängande Baron Münchhaussenkampanj (samma karaktärer, fler historier), har blivit lite den känslan nån gång på konvnet och den har varit störtskön. Så om nån i sthlmsområdet (eller götet senare i höst) tycker det skulle vara kul, sänd mig en rad!

 

[Jonas Ferry]

Vad jag alltså är ute efter är rollspel som har ett tydligt uttalat mål och inte är sådär allmänt uppbyggda runt att man äventyrar lite, hittar lite skatter och blir bättre - i all evighet. Jag skulle vilja se ett rollspel som tydligt begränsar vem man kan spela hur man kan spela denne.

Nu vet jag att du känner till de här spelen, men jag börjar med att räkna upp dem:

My Life with Master: spelarna styr varsin underhuggare till en ond tyrann i något östeuropeiskt land runt 1805. Spelet slutar när de lyckas sätta sig upp mot honom och döda honom.

Primetime Adventures: spelarna styr karaktärer i en fiktiv tv-serie. Varje karaktär har ett grundläggande som serien, för den personen, kretsar kring. Man bestämmer i förbäg om serien ska vara 5 eller 9 avsnitt (spelmöten) lång, och hur mycket "scen-tid" varje karaktär ska ha i de olika avsnitten.

Paranoia XP: spelarna styr Problemlösare av den näst lägsta säkerhetsklassen i ett framtida underjordiskt komplex styrt av en paranoid huvuddator.

Ska jag fortsätta? Alltså, du säger att spelen finns, men att de inte hör till vanligheterna. Det har du kanske rätt i, de flesta exemplen (här mina två första), jag kan komma på är indie-spel byggda efter 2001. Paranoia är äldre. Det går säkert att komma på en massa fler äldre spel. Vill man hitta fokuserade spel idag går det tretton på ett dussin, eftersom det blivit modernt att skriva sådana, speciellt om man läser the Forge. Alla spel ska ha ett end game (och jag råkar hålla med, men det är en annan sak och är en högst personlig åsikt).

Men jag ska inte tråka ut dig med det, utan snarare göra en icke-kontroversiell iakttagelse. Generella spel där man göra ungefär vad som helst, och som bara är tillräckligt fokuserade för att ge folk en massa idéer, har mycket större chans att locka till sig folk. Generella fantasyspel kan locka folk som vill spela riddare, magiker, intrigerande ädlingar, stråtrövare, osv. Ett spel där du styr en riddare som ska träna upp sig och sedan åka på tornerspel, kanske bara tilltalar en bråkdel av de där spelarna och kommer därför att sälja sämre.

Personligen tycker jag verkligen om fokuserade spel, och även om jag ska spela ett generellt spel vill jag gärna att man väljer en viss del av det och koncentrerar sig på det. Hellre ett spel om riddare som bara har en massa bra riddarregler, om jag nu vill spela riddare, än att jag får en massa skräp om magiker och tjuvar också. Fokuserade spel brukar dessutom kräva mindre förberedelser av spelare och SL, och fungerar därför bättre för folk med mindre tid.