Det finns ett scenario till Millennium som jag skissat på under en tid. Scenariot utspelar sig i en större europeisk stad där två olika fraktioner av odödliga länge legat i konflikt med varandra. Under den senaste tiden har konflikten eskalerat och riskerar att övergå till okontrollerbara våldsamheter om ingen sätter stopp för det. Någon är, föga överraskande, spelarnas roller. I egenskap av neutrala och pålitliga personer är de inkallade som fredsmäklare. Uppdraget är att tala med det ledande skiktet i de båda fraktionerna och försöka få dem till förhandlingsbordet så att någon form av fredsavtal kan komma till stånd. Rollerna kommer alltså att få mer och mer inblick i konflikten varefter de förhör de inblandade, och lyckas förhoppningsvis hitta någon angreppsvinkel som kan få dem att inleda förhandlingar.
Något som naturligtvis är oerhört viktigt är den historiska bakgrunden till konflikten. En stor del av denna kommer att förklaras av de spelledarpersoner som rollerna talar med, men här hade jag tänkt testa något annorlunda för att göra historien mer levande. Man kan låta spelledarpersoner berätta saker, men det blir lätt långtråkigt. Om spelet varit en film så hade man kunnat visa historien i bilder. Nu är inte rollspel ett visuellt medium utan ett upplevelsemedium. Idén var därför att låta spelarna uppleva tre viktiga scener som spelledarpersonerna berättar om genom att själva spela upp dem.
Hur skulle då detta gå till? Jag har tidigare varit med om att spela upp en återblicksscen (då som spelare) i ett helt annat spel. Vi tilldelades helt enkelt varsin ny roll med en väldigt kort beskrivning av vilka vi var och vad vi ville. Sedan spelade vi med de nya rollerna tills alla var nöjda. Det är så jag skulle vilja att de här återblicksscenerna skulle fungera, men för att få lite struktur på det hela ska även spelledaren spela en roll i scenen och därmed ha möjlighet att styra den lite. Alla scenerna skulle vara av ganska begränsad natur, röra en diskussion om något där de inblandade har olika åsikter och på något sätt leda fram till ett naturligt slut, till exempel att spelledarpersonen avbryter förhandlingen, säger att det är dags att rösta om hur de ska förhålla sig till det som diskuterats, och sedan klipper man tillbaka till nutid.
Det är alltså teorin. Nu över till praktiken:
* Tillför det något till spelet att göra på det här sättet, eller är det bara ett klumpigt och distraherande specialtrick som bryter upp spelflödet?
* Gör de begränsningar som måste sättas på rollerna som spelarna får spela i återblicken att det blir tråkigt. Tanken är att det inte ska kännas så styrt, eftersom spelarna ändå får spela som de själva vill under de givna förutsättningarna.
* Skulle det vara kul att testa?
Det finns naturligtvis även andra frågor man kan ställa sig om sådana scener. Om du har några diskuterar jag dem gärna.
/tobias
Något som naturligtvis är oerhört viktigt är den historiska bakgrunden till konflikten. En stor del av denna kommer att förklaras av de spelledarpersoner som rollerna talar med, men här hade jag tänkt testa något annorlunda för att göra historien mer levande. Man kan låta spelledarpersoner berätta saker, men det blir lätt långtråkigt. Om spelet varit en film så hade man kunnat visa historien i bilder. Nu är inte rollspel ett visuellt medium utan ett upplevelsemedium. Idén var därför att låta spelarna uppleva tre viktiga scener som spelledarpersonerna berättar om genom att själva spela upp dem.
Hur skulle då detta gå till? Jag har tidigare varit med om att spela upp en återblicksscen (då som spelare) i ett helt annat spel. Vi tilldelades helt enkelt varsin ny roll med en väldigt kort beskrivning av vilka vi var och vad vi ville. Sedan spelade vi med de nya rollerna tills alla var nöjda. Det är så jag skulle vilja att de här återblicksscenerna skulle fungera, men för att få lite struktur på det hela ska även spelledaren spela en roll i scenen och därmed ha möjlighet att styra den lite. Alla scenerna skulle vara av ganska begränsad natur, röra en diskussion om något där de inblandade har olika åsikter och på något sätt leda fram till ett naturligt slut, till exempel att spelledarpersonen avbryter förhandlingen, säger att det är dags att rösta om hur de ska förhålla sig till det som diskuterats, och sedan klipper man tillbaka till nutid.
Det är alltså teorin. Nu över till praktiken:
* Tillför det något till spelet att göra på det här sättet, eller är det bara ett klumpigt och distraherande specialtrick som bryter upp spelflödet?
* Gör de begränsningar som måste sättas på rollerna som spelarna får spela i återblicken att det blir tråkigt. Tanken är att det inte ska kännas så styrt, eftersom spelarna ändå får spela som de själva vill under de givna förutsättningarna.
* Skulle det vara kul att testa?
Det finns naturligtvis även andra frågor man kan ställa sig om sådana scener. Om du har några diskuterar jag dem gärna.
/tobias