"Jag vet att sauropoderna inte var flodlevande, men vilken folksägen med självaktning skulle bry sig om sådana trivialiteter?"
Finns inga folksägner om sauropoder någonstans i världen, så det är irrelevant. Däremot finns det folksägner som de mindre insatta (inte du, alltså) försöker förklara med överlevande sauropoder - men det kan det alltså inte vara när det gäller mokolos. Det måste vara något annat. Detsamma gäller Gondicas eventuella motsvarigheter. Lyckligtvis finns i Gondica intressanta alternativ.
"Vad är gryphii och arimasper? Av faktan om sälfångare kan man kanske sluta sig till att det rör sig om valrossliknande varelser."
Nä, av fakta om sälfångare kan man dra slutsatsen att det handlar om varelser som lever i de kalla vatten i söder där sälfångare beger sig i allt större skaror för att exploatera de orörda sälbestånden.
Ur Gondica Bestiarium (preliminärt):
"Gamla daladhiska legender talar om gryfii, som skall leva i bergen ”i Hyperaustralea, den fjärran södern, bortom de kalla sydvindarna, australos”. Gryfii (singularis gryfus) är till hälften örnar, till hälften lejon, med päls och fjädrar av guld och brons och klor av järn. De vaktar dalar fyllda med guldådror, som de dras till som skator till blänkande ting, från arimasperna, enögda vildar som också lever i dessa berg. Gryfii fanns länge med i ekomantiska bestiarier, böcker fyllda med berättelser om djur och växter, vars främsta syfte inte är att undervisa i biologi, utan att vara sedelärande. Enligt bestiarierna är gryfii "såsom de hedniska präster, som av själviskhet undanhöllo sina hemligheter för menigheten, som därför voro såsom enögda”. Nuförtiden fnyser termaliska lärde åt bestiariernas ”sanningar”, även om de är populära folkböcker som trycks av ekomantiska tempel och läses av vetgiriga lekmän.
Det är kanske därför säl- och valfångare som färdats till öar långt ned i den isiga södern gett namnet ”gryfus” till en best som lever där, och som liknar legendens väsenden. Gryfii ser ut som stora örnar, men med längre bakben - lite grann som en sekreterarfågel - och med tre klor på vardera vingen. Vingklorna har en rudimentär gripförmåga, och de använder dem för att putsa sig med. Gryfii är stora nog att flyga iväg med en ren i klorna. Deras fjäderdräkt varierar från svart glänsande i grönt till brunt glänsande i guld, men har alltid just en 'glans'. På huvudet har de en 'man' av tjocka fjädrar som de spärrar upp till en krage när de blir skrämda eller irriterade. Hanarnas färger är klarare och deras manar är större.
Gryfii lever på renar, sälar och andra landdjur som finns på öarna. Fåglarna är klumpiga och måste springa igång när de skall flyga, ungefär som gäss. De är territoriella, och försöker köra bort de som slår sig ned på deras hemöar. Man stöter sällan på mer än ett par per ö. Hittills har ingen levande förts till Vidonia, men en del vingar och andra bevarade kroppsdelar har kommit i händerna på termaliska naturvetare. Dessa ställer sig tvivlande till att daladherna kunde veta något om söderns isöar, och säger att likheten med mytens gryfus bara är en tillfällighet. De har föreslagit andra mer vetenskapliga namn på djuren, såsom ”isörn” eller ”klotrapp” (efter trappen, en stor rallfågel som lite grann liknar en gryfus.)
Vidare forskning försvåras av att de fångstmän som nått gryfii öar är ovilliga att avslöja dess läge – över huvud taget ogillar de att avslöja sina upptäckter eftersom konkurrenter kan finna deras bästa fångstplatser. (Not: Liksom verklighetens sälfångare i Antarktis.) Hur mycket annat är sant? Finns det ett folk som liknar arimasperna? Framförallt, finns det dalar fyllda med guld och silver…?"
"Hur långt sträcker sig Chu egentligen? Är det så att i stort sett allt i södra Pangaia som inte är kentaurstäpp, Vidonia eller Digerved är Chu, eller finns det ödemarker som inte hålls av något av de olika områdena?"
Det senare. Kartan är grovt förenklad, förstås. Fast från termalisk synpunkt är den OK, för där betecknar alla utom ett fåtal insatta (de flesta av dem inte heller akademiker, utan köpmän) allting nordväst om Digerveden som "Chu". Det egentliga Chu kontrollerar ett flertal folkslag i sina utkanter och de exakta gränserna varierar hit och dit med tiden, beroende på härskarnas krigiskhet och dugllighet. Dessutom, i teorin är Stjärnans Son hela världens rättmätige härskare. De primitiva, dumma, obildade och fullständigt underlägsna barbarerna på fjärran ointressanta platser som Vidonia och Dodjab har bara inte fattat det än. Lyckligtvis komtrollerar Stjärnans Son de mest rika, hälsosamma, sköna och fruktbara trakterna i världen, så Han behöver inte spilla tid och härar på att erövra fåniga barbarriken... ;-)
(Om du vill ha de exakta gränserna lär du få vänta - jag har fortfarande inte fått veta av Anders vad det där innanhavet som Chu har i sitt centrum heter, och det måste in i Fasterboken... ;-)
"Har civilisationen i Vastus Magnus lämnat efter några synliga landmärken som pyramiderna eller sfinxen?"
Jo, de flesta större städer (nåja, "stad" kan vara lite att ta i, "befäst by") inne i VM är byggda på ruiner. Några monumentala byggnadsverk av Keops' kaliber finns inte i helt skick, men en mängd intressanta gångar utgrävda ur klippor och berg - en del var boningar, andra tempel eller gravplatser. De av dessa som inte är igenrasade, hemsökta eller där inte längre några lämpliga källor finns i närheten används av Vastus Magnus' nomader som övernattningsplatser, och på en del finns mer permanenta byar.
"I så fall borde den gryende (tror jag) arkeologins utövare flockas runt dem, förutsatt att de kan komma dit."
Arkeologi värd namnet finns egentligen inte i Vidonia än (tänk Athanasius Kircher, eller så), men de fåtaliga fornminnen som finns ådrar sig visst intresse från termalier. Imperium Azul är dock det mest intressanta forskningsobjektet, eftersom Vastus Magnus' rike förlorar sigt i historiens mörker. Jämför renässansens forskares inställning till Rom respektive Egypten.
Nightowl
We're damned if we do.
We're damned if we don't.
So let's DO it, dammit!
