Nekromanti Schweitsisk armekniv? 1700 kallt...

[Eva Florén]

Ur Svensk uppslagsbok 1949:
"Hir'schfängare (ty. Hirschfänger, eg. hjortfångare) ett huvudsakl. på 1700-talet mycket använt, kort jaktsvärd, till utseendet ett mellanting mellan värja och jaktkniv. H. var ofta elegant utstyrd och upptill i blajan försedd med ett bestick, innehållande kniv, gaffel, pryl etc."

Har ni någonsin hört talas om detta tidigare och har mer information så vill jag gärna höra mer. Jag som alltid trott att det inte fanns liknande kombinationer så tidigt. Finns det andra exempel? Jag trodde den däringa lilla fällkniven kom i bruk i hög grad runt något av världskrigen...

Varför jag undrar? Ja det dyker ju upp de mest underliga saker genom rollspel, ibland vet man inte vad som är sant och vad som är rena påhitt.

 

[Troberg]

Finns det andra exempel?

Tja, jag har sett en sköld med en pistol monterad i mitten. Kommer inte ihåg exakt från vilken period, men det känns väl som en rimlig gissning att den kommer från den tid då pistoler var relativt nya, enskottsvapen och i huvudsak användes som en förstärkning av den övriga beväpningen. Storma in i närstid och tryck av pistolen när du har fienden ungefär framför dig.

 

[Ulfgeir]

Har sett bilder på enskottspistoler inbyggda i kniv och gaffel...

Sedan vill jag minnas jag sett tecknad bild på en sköld som hade på framsidan en tagg, en svärdsklinga som stack ut på sidan som en förlängning av armen och på baksidan hade en lanterna... Huruvida den verkligen fanns eller ej låter jag vara osagt. Jag skulle dock inte bli det minsta förvånad.

/Ulfgeir

 

[Organ]

>Tja, jag har sett en sköld med en pistol monterad i mitten....

Det har även funnits både armbost och pilbågar som varit sköldförsedda. Fast sådana kontraptioner har nog förekommit i verkligheten i samma utsträckning som de varit praktiska, med andra ord; nästan inte alls. Man får snarare se dem som militärkuriosa. Ungefär som de plåtrustningar modell alá järnkamin som togs fram för första världskrigets skyttegravar.

/Anders

 

[Troberg]

Fast sådana kontraptioner har nog förekommit i verkligheten i samma utsträckning som de varit praktiska, med andra ord; nästan inte alls.

Fast pistolskölden kan nog vara rätt så praktisk. Antingen är motståndaren inte beredd och då är han ett lätt mål, eller så är han beredd och måste helt plötsligt begränsa sina rörelser väldigt mycket för att inte komma i skottfältet. Är det strid mellan formationer så är det nästan omöjligt att missa, och då borde en armé med sådana orsaka en hel del extra skada på motståndarna.

 

[Quan'talis]

Tja, en Hirschfänger ser ut så här, ungefär:

Jag antar att det är de små knivarna och pinnen som i en del fall var hopfällbara eller ihopmonterade på något sätt.

Dessutom verkar det finnas senare hirschfängare som faktiskt har grejerna infällda i skaftet, men jag vet inte om det är en vidareutveckling eller ett annat redskap med samma namn (jag har för mig att du använder modem, så jag lägger den bilden som en länk i stället. Inte för att jag vet om det hjälper; du måste ju ändå ladda den om du vill se den, men i alla fall...)

 

[Quadrante]

den gamla fina laternaskölden är ett faktum !

 

[Organ]

Pistolsköldar o.dyl.

>Fast pistolskölden kan nog vara rätt så praktisk. Antingen är motståndaren inte beredd och då är han ett lätt mål, eller så är han beredd och måste helt plötsligt begränsa sina rörelser väldigt mycket för att inte komma i skottfältet. Är det strid mellan formationer så är det nästan omöjligt att missa, och då borde en armé med sådana orsaka en hel del extra skada på motståndarna.

Förvisso. Fast jag är lite skeptisk. De flesta sådana här grejor är i mina ögon resultatet av att någon som haft för mycket fritid satt sig ner och funderat ut nånting "rejält klyft-finurligt", men istället bara lyckats göra nånting mer komplicerat än nödvändigt. Jag menar; om killen med skölden känner att han vill ha lite eldkraft, ge honom då för all del en pistol. Men jag ser ingen anledning att sätta ihop den med skölden. Tänk bara om killen vill skjuta åt ett annat håll än det han vill hålla skölden åt.

Fast cool idé är det....

/Anders

 

[Organ]

>Sedan vill jag minnas jag sett tecknad bild på en sköld som hade på framsidan en tagg, en svärdsklinga som stack ut på sidan som en förlängning av armen och på baksidan hade en lanterna... Huruvida den verkligen fanns eller ej låter jag vara osagt. Jag skulle dock inte bli det minsta förvånad.

Det tycker jag mest påminner om något en påtänd dungeon crawl-entusiast av värsta sort skulle kunna hitta på som något som "skulle vara så coolt om min level 90 slayer hade, speciellt om man satte fast några potion- och scroll-hållare på insidan", mer än något som faktiskt funnits. Fast man vet ju aldrig, det vi kallar verkligheten har en lömsk förmåga att överraska oss med sin dumhet

/Anders

 

[Cohen]

Re: Pistolsköldar o.dyl.

Tänk bara om killen vill skjuta åt ett annat håll än det han vill hålla skölden åt.

Jo, men pistolen kan man inte skydda sig med.

Ska man skjuta åt flera håll har man en extra pistol.

 

[Troberg]

Problemet är att skölden i detta fall tillsammans med en mynningsladdad bössa blir tung, det blir knepigt att sikta om man har för mycket vikt. Sen blir omladdnings proceduren mer komplex i och med att skölden blir ivägen, så tyvärr så är det nog inte en så lämplig lösning vilket våra förfäder också verkar ha tyckt.

Jag tror inte att den var tänkt för långa avstånd eller för att skjuta flera skott, den var antagligen ett rent supplement till den vanliga beväpningen. Man gick nära, drog av ett skott i fiendernas huvudsakliga riktning, skadade förhoppningsvis någon och gick sedan in i närstrid. Man sköt alltså när man hade motståndarnas formation några meter framför sig, lika mycket för att störa dem som att skada dem. När man har en hel formation fiender framför sig är det bättre att kunna dra av ett skott mot dem i förbifarten än att inte kunna det. Det korta avstånde tar bort både en del av behovet att sikta och behovet av ett tungt vapen. Man avlossade den med sköldhanden, så man låste inte upp svärdshanden. Det kan däremot finnas andra anledningar till att den inte slog. Den var säkert dyr och komplicerad att tillverka, krutvapnen var kanske inte tillräckligt säkra för brukaren då och så vidare.

Allt det här är iofs mina gissningar. Låter bitvis rimligt i alla fall.

Därremot idag så skulle det kanske fungera för polisen att ha plexiglas sköld med ett hål för att sticka fram en pistol med gummikulor.

Finns gummikulor i pistolkaliber? Jag trodde de bara gjordes i läskburksstorlek?

 

[Troberg]

Så din trupp kommer alltså att beskjutas 2-3 gånger innan den når fram till ett lämpligt avstånd för att själv göra verkan av en trupp som har bara gevär vilket gör det mycket lättare att sikta. Det du beskriver är ett mycket litet specialfall som den andre befälhavaren med lätthet kan undvika. En bättre variant av de som du försöker få som en bra grej vore att låta första ledet bära ordentliga sköldar (tunga och plåt förklädda) och inget annat som skydd för resten som är beväpnade med gevär, på ett givet kommando vinklas sköldarna i skjut riktningen och skyttarna avfyrar sina vapen i en salva. Kompromisser som sköld-geväret leder oftast till det sämsta av två värdar, det skulle inte förvåna mig om en komité har konstruerat det

Jo, du har en poäng där. Min gissning är att det är ett experiment från krutvapnens tidag barndom, innan de var i allmänt bruk.

 

[Troberg]

Fast sköldar som skulle vara till något skydd, som jag beskrev skulle väga ca: 50kg och behöva bäras en bit från kroppen, så att benen kan röra sig fritt. Troligen skulle de sänka förbandets förflyttning till hälften eller mer, vilket INTE är bra. Det är hela tiden en fråga om att finna balans mellan verkan(eldkraft), skydd och rörlighet.

Och visst har människor experimenterat, de finns få saker som sätter fantasin i så mycket arbete som möjligheterna att ta varandra av daga.

Men om vi gör så här då:

Vi sätter kanoner på axelpaddarna, vi sätter en pistol i svärdet så att man kan skjuta av den när man har genomborrat motståndaren så att man gör mer skada, spikar på ryggen av rustningar för att klara anfall bakifrån, små riktade sprängladdningar på knäna för den rätta touchen vid skrevsparkar, yxeggar monterade på armskenorna, 20mm tjocka tvåhandssvärd för att knacka sig genom rustning, ett en kedja med en spikboll eller två hängande mellan benen så att man med ett överraskande juck kan mosa knäna på motståndaren och horn på hjälmen för att det ser ballt ut.

Det måste väl vara den ultimata krigaren?

 

[Ulfgeir]

Men om vi gör så här då:

Vi sätter kanoner på axelpaddarna, vi sätter en pistol i svärdet så att man kan skjuta av den när man har genomborrat motståndaren så att man gör mer skada, spikar på ryggen av rustningar för att klara anfall bakifrån, små riktade sprängladdningar på knäna för den rätta touchen vid skrevsparkar, yxeggar monterade på armskenorna, 20mm tjocka tvåhandssvärd för att knacka sig genom rustning, ett en kedja med en spikboll eller två hängande mellan benen så att man med ett överraskande juck kan mosa knäna på motståndaren och horn på hjälmen för att det ser ballt ut./citat]

Någon som tittat för mycket på figurerna för valfri Warhammer-expansion? Fast man får ju intrycket av att det är så som vissa företeelser i en del rollspel skapas. Bland annat olika monster i AD&D



/Ulfgeir