Nekromanti Schysst poesi?

[solvebring]

Ja, jag är en riktig gröngöling på det här med poesi. Jag har bara läst skolexempel förut; brottsstycken av klassikerna mellan antiken och idag, så att säga. Det har jag helt enkelt gjort iom litteraturvetenskapliga kurser.

... Men sen då? Jag har nyligen läst Bruno K. Öijers Svart som silver, i och med en skrivarkurs jag läser nu, och den uppskattade jag väldigt mycket. Därav skulle jag vilja läsa lite mer poesi. Nå, jag har som vanligt dåligt med tid, men jag skulle i alla fall vilja börja med att stapla ett förråd av rekommendationer, så att man liksom har ett skafferi av schyssta poeter, att kika in i sen när tid och anda väl klaffar.

Vad jag tror att jag främst söker är livsfilosofiska prosadikter. Skitnödiga klassiker, som gammal antik hexameter och sådana saker går bort. Jag vill ha det lite mer rakt och skitigt än så. Fast tja, bunden form får väl ändå förekomma – Poe tycker jag ju om, så ...

Har du några rekommendationer?

 

[haltageten]

Alltså, jag tänker inte rekommendera livsfilosofiska klassiker, vilka dessa nu är. Men däremot kan jag rekommendera lite sköna nutida poeter. Typ Bob Hansson Daniel Boyacioglu, Oskar Hanska, Henry Bowers (aka Kung Henry), Taylor Mali, Buddy Wakefield. Alla dessa har på ett eller annat sätt tävlat eller uppträtt inom poetry slam scenen och är i mina öron väldigt bra. Anledningen till att jag säger öron är för att det finns massor med bra upplästa dikter på youtube.

 

[Per Folmer]

Dan Andersson gjorde rätt goa texter.
Allt är ju inte rakt av poesi dock.

 

[Tell]

Robert Frost är passionerad, om än misantropisk.

Samma sak kan sägas om Thomas Wyatt , diplomat, renässansp

 

[Vimes]

Du ska läsa Sonja Åkesson och Wislawa Symborska Solve! Apeciellt Åkesson borde vara din grej.

Edit: för att sälja in dig på Åkesson hittade jag en beskrivning. Kolla här solve, det här måste väl vara din grej:
"Poesins stora teman och gester lyser med sin frånvaro i hennes dikter. Hon gestaltar den utsatta människan som i sin förtvivlan bankar mot den grå vardagens vägg och möter förnedring och kommersiell tröst."

 

[Arfert]

Tomas Tranströmer. Såklart.

 

[Botulf]

Verner von Heidenstams diktsamlingar. Balsam för själen.

 

[Ymir]

Inget är så livsfilosofiskt som Hávamál. Den innehåller fantastiska klassiker som:

På ord av en mö
må ingen man lita,
eller tro på gift kvinnas tal;
ty på rullande hjul
deras hjärta är skapat,
föränderlighet i bröstet inlagd.

Andra livsfilosofiska klassiker torde vara Ovidius Kärlekskonsten samt Klagosånger. (Länkade till originalspråk, svenska tolkningar är inte svåra att hitta men verkar inte finnas online).

Min personliga favorit är Walter von der Vogelweide, men jag läser ju nästan uteslutande antik och medeltida diktning, och du kanske hade avfärdat hela den höviska traditionen som skitnödig, vad vet jag. Jag älskar också trobairitzerna, på nivån att jag skrev C-uppsats om dem (tyvärr är det krångel med publiceringen av den så jag kan inte länka just nu). Den mest berömda av dem är Grevinnan av Dia.

Jag uppskattar vidare Den sjätte Dalai Lamas lyrik, och antik/medeltida kinesisk poesi i allmänhet, här är en favorit, av Lǐ Yánnián:

北方有佳人, 絕世而獨立 一顧傾人城, 再顧傾人国 寧不知倾城与倾国 佳人難再得 Bĕifāng yǒu jiārén, Juéshì ér dúlì, Yī gù qīng rén chéng. Zài gù qīng rén guó. Níng bù zhī. Qīng chéng yŭ qīng guó. Jiā rén nán zài de. (There’s a beauty in the northern lands, unequalled, high above the world she stands, at her first glance, soldiers would lose their town, at her second, a monarch would his crown. How could the soldiers and the monarch neglect their duty? For town and crown are overshadowed by her beauty).

Slutligen, Tolkiens mest underskattade verk: The Lay of Leithian.

Jag är väl medveten om att mycket av det här inte var vad du efterfrågade, men om det var din avsikt att definiera all äldre eller traditionell poesi som skitnödig så ville jag erbjuda en motbild, och dela med mig av saker jag älskar. Och Hávamál, den bad du om

 

[Man Mountainman]

I ordning från mer till mindre internationella, gamla och kända:

T S Eliot
Paul Celan
Edith Södergran
Gunnar Ekelöf
Ann Jäderlund
Göran Sonnevi
Johan Jönsson

 

[solvebring]

Grymt! Ni är suveräna! Fortstätt gärna! =)

 

[Laowai]

Imo, Bill Watterson. Eller ja alltså, de är inte så grå och kärva hans texter. Men allt han har gjort är väldigt fint =)

 

[GnomviD]

Vad jag tror att jag främst söker är livsfilosofiska prosadikter. [...] Jag vill ha det lite mer rakt och skitigt än så.

Jag tror att du skulle kunna uppskatta Mattias Alkberg.

 

[tull]

Ola Hansson.

Orkar inte leta upp ett av de bättre exemplen så jag tar en rakt av från wikipedia.

Notturno
Ur dikten Notturno 9

De öde skogarne
stå så stumma.
De vida markerna
ligga skumma.
Som luften molngrått
är insjöns vatten.
Nu lutar jorden
sin kind till natten.

 

[kalcidis]

Jag älskar Jalal Al-Din Rumi. En afghansk sufisk poet från 1200-talet. Ihop med Farid ad-din Attar är han antagligen den mest framstående sufiske poeten. På svenska har det relativt nyligen (2009) släppts en samling av Rumi vid namn Vassflöjtens sång som är mer eller mindre fantastisk. Några av mina favoriter saknas i den men det är likväl väldigt värd att kolla in. Ibland är det så vackert att jag vill gråta.

Minuten jag hörde min första kärlekshistoria
började jag leta efter dig, ovetandes om
hur blint det var.

Älskande finner inte till slut varandra någonstans
De är inom varandra hela tiden.

Det första diktverket jag läste självmant (poesi var tvång i grekiska skolan ... något jag är nöjd över idag men hatade när det begav sig) var Martinsons Aniara som fortfarande är en av mina absoluta favoriter. Stycket nedan får mig alltid i stämning att spela post-apoc-rollspel.

Sen finns det en ganska häftig diktsamling som heter Fem Unga som jag verkligen kan rekommendera. Den kom att definiera en ny era inom svensk poesi och samlar fem unga och hungriga poeter. Erik Asklund, Josef Kjellgren, Artur Lundkvist, Harry Martinson och Gustav Sandgren.

Poesi kan vara fantastiskt och det kan vara totalt intetsägande.

 

[kalcidis]

Men däremot kan jag rekommendera lite sköna nutida poeter. Typ /.../ Henry Bowers (aka Kung Henry).

En gång i tiden när jag ansåg mig själv vara en rappare så uppträdde jag ihop med Kung Henry ett par gånger. Det var allt oftast helt improviserade shower där han och jag höll micken och droppade fristilsrim över livespelad musik som också jammades fram i stundens hetta. Det lät nog sådär tänker jag mig idag. Men ibland fanns det nog korn av spänning i det också.

 

[solvebring]

Oj oj! Här har det kommit fler fin tips. Tackar ödmjukast! =)

 

[kalcidis]

Tänkte även att jag kunde slänga upp en ångestfylld dikt av Martinson. I hans diktsamling Dikter om ljus och mörker (den jag läst senast av honom) finns det ett par dikter jag känner att jag kommer bära med mig resten av mitt liv.