Nekromanti Scourge of the Howling Horde

[lasergreger]

Någon annan än jag som blir sugen? Goblin-horder och level ett gubbar! En liten by som blir antastad av sagda ondsinta goblinoider och ropar på hjälp från äventyrare!
Man bara myser sig ner i retrostämmningen på något sätt. Jag hoppas dock att de lägger in lite roliga twists och bra NPC's, för rollspelandet skull.
Jag kommer nog inhandla denna och bota gruppens stora D&D skakningar. Kanske blir årets Glöggäventyr rent av.

Länk dårå: Klickeliklick!

 

[Torbjörn]

Någon annan än jag som blir sugen?

Japp! Helt klart sugen!

Torbjörn - 4 1/2 timmar kvar till spelmöte...

 

[olaberg]

The keep on the borderlands...

 

[Torbjörn]

Que?? Känner inte till.

Torbjörn

 

[olaberg]

Oj....

The Keep är ett av världens första D&D-äventyr som gjordes av TSR själva, till originalreglerna (1974) / Holmes basic (1977).

Innan hade inte TSR varit så intresserade av att släppa moduler, ett annat företag som hette Judges Guild började med det.

The Keep on the Borderlands utkom 1979 och följde med Moldway-utgåvan av basreglerna (1981) under några år (bl a när jag köpte det)

Modulen innehåller bland annat en labyrint av naturliga grottor ("kaosgrottorna"), och många är de spelare som sett sitt livs första D&D-figur möta döden där nere.

Man kan köpa äventyret på paizo.com som PDF för $4. Lika mycket kostar en PDF med gamla regler (annars kan man ganska enkelt köra moderna d20-regler)

Wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/The_Keep_on_the_Borderlands

Knights n knaves:
http://www.knights-n-knaves.com/gaming.html

 

[olaberg]

Och jo... Runt detta Fäste i Gränsmarkerna finns ett band med vättar (eller om det var orker?) som är irriterande på ungefär samma sätt som the Howling Horde.

En liten minnessynaps som blixtrade till, alltså.

 

[Torbjörn]

The Keep on the Borderlands utkom 1979

Ok. Även om jag räknar mig själv som gammal rollspelare hade jag inte börjat med rollspel 1979 (blott 4 år då)!

Kan ju hoppas att Wizard uppdaterar det till D&D 3.5 kanske, och lägger ut på hemsidan, som de gjort med Tomb of Horrors och Whiteplume mountain, så man får se underverket!

Torbjörn

 

[lasergreger]

Japp! Det är ju denna myskänsla man får tycker jag. Jag ser framför mig glänset i ögat på spelarna när de öppnar en kista för att plocka upp et masterwork longsword, eller törs man hoppas?... Ett Longsword +1!?
Känner för att lägga ner massor med energi i NPCer och musik till detta och skapa en riktigt skön, nostalgisk rollspelskväll.

 

[Organ]

Kan ju hoppas att Wizard uppdaterar det till D&D 3.5 kanske, och lägger ut på hemsidan, som de gjort med Tomb of Horrors och Whiteplume mountain, så man får se underverket!

Om du inte har något förhållande till det sedan tidigare så är det är inget att sträva efter då det, om man ska vara helt ärlig, som äventyr räknat, är rejält risigt. Nostalgivärdet på den är dock jämförbar med hela Fort Knox.

/Anders

 

[Torbjörn]

Aha! Som det brukar vara med gamla nostalgiska äventyr då! Underbara för dem som spelat dom i sin barndom men rejält sunkiga för andra.

Torbjörn - tänker själv på Tvillingbergen! Det är nostalgi! Men är det bra???

 

[olaberg]

Jag menar att det är tudelat.

Å ena sidan är det hög nostalgifaktor, absolut, vilket är ett av skälen.

Men sedan är det något annat också med modulerna (och spelstilen) innan AD&D 2ed. Det finns ingen plot, inget uppdrag, inget skäl, annat än att grottorna ligger där med sina skatter bevakade av mysko styggingar.

I ett spel där själva syftet är att ta sig ner i underjorden, slå monster i huvudet samtidigt som man stjäl deras saker.

Det som ibland anses som risigt eller fattigt eller outvecklat i dåtidens D&D var många gånger ett medvetet designval från spelutvecklarnas sida.

Episka ambitioner kom senare, D&D är i grunden ett slåss-mot-monsterspel. Fight the dragon in that dungeon. Vilket syns i dåtidens moduler och regler.

Därför är OD&D / 1ed ett spel för sig självt, vid sidan av 2ed och d20.

 

[Organ]

Jag menar att det är tudelat.

Å ena sidan är det hög nostalgifaktor, absolut, vilket är ett av skälen.

Men sedan är det något annat också med modulerna (och spelstilen) innan AD&D 2ed. Det finns ingen plot, inget uppdrag, inget skäl, annat än att grottorna ligger där med sina skatter bevakade av mysko styggingar.

I ett spel där själva syftet är att ta sig ner i underjorden, slå monster i huvudet samtidigt som man stjäl deras saker.

Det som ibland anses som risigt eller fattigt eller outvecklat i dåtidens D&D var många gånger ett medvetet designval från spelutvecklarnas sida.

Episka ambitioner kom senare, D&D är i grunden ett slåss-mot-monsterspel. Fight the dragon in that dungeon. Vilket syns i dåtidens moduler och regler.

Därför är OD&D / 1ed ett spel för sig självt, vid sidan av 2ed och d20.

Jag håller med dig om allt ovan förutom:

"Det som ibland anses som risigt eller fattigt eller outvecklat i dåtidens D&D var många gånger ett medvetet designval från spelutvecklarnas sida."

Jag skulle vilja gå så långt som att påstå att det var det som var rollspelande i början. Det är lite som att säga: "Att filma i svartvitt var ett designval som filmarna gjorde innan färgfilmen uppfanns." När väl det som vi idag kallar rollspelande (dvs mer än att slå ihjäl draken och ta skatten) uppkom så var det även det som man ägnade sig åt i de flesta officiella äventyr till OD&D.

/Anders

 

[olaberg]

Samtidigt finns det mycket evidens att en mer "rollig" och mindre "(krigs)spelig" stil fanns med från början, men att Gygax m fl (med sin krigsspelsbakgrund) föredrog det sistnämnda samtidigt som de förlöjligade alla "rolliga" drama queens.

Det fanns en fantasy-scene i USA, med Tolkien-enactments, SCA osv, och D&D fick tidigt fäste där. Utvecklarna av Runequest (Steve Perrin, Steve Henderson och nån till) var SCA-folk med en kraftigt husreglad D&D-variant.

Det fanns alltså "färgfilm" med väldigt tidigt: en önskan att spela rollspel i hög episk stil. Vilket t ex Gary Gygax i gamla spalter kraftigt förlöjligar...

Själv var jag jätteintresserad av den rolliga sidan då, och ganska arg på både regler och herr Gygax för deras krigsspelsfasoner.

Nu har jag svängt över till den speliga sidan, och spelar OD&D på ungefär samma sätt som man spelar monopol. Fast i underjorden där man slår styggingarna i huvudet.

 

[lasergreger]

Nu har jag svängt över till den speliga sidan, och spelar OD&D på ungefär samma sätt som man spelar monopol. Fast i underjorden där man slår styggingarna i huvudet.

Man känner igen sig i detta. Det gäller liksom att inse att det är "monopol" som du säger, och då blir det skitkul! Man vet att det kommer inte vara nån story, man skall bara övervinna motståndet, nästan som att spela Hero Quest eller dyligt

Man skulle kunna säga att felet blir som när man går och ser nya Bond och förväntar sig att det är en vanlig bondrulle. Om amn är inställd på att det inte är det, blir den väldigt bra.