Semesterlagstiftningen för rollpersoner?

[lupmet]

Våra kampanjer har en tendens till att vara en enda lång historia, det blir långa arbetsdagar för rollpersonerna och de har knappt tid för några sjukdagar, även om dygnsvilan ofta uppfylls är det aldrig tal om att följa reglerna om veckovila. Rollpersonerna förväntas ständigt vara i tjänst och utbrändhet borde slå ut fler rollpersoner än svärd och laserpistoler.

Vår kampanjer har en tendens till att vara ett enda stort äventyr (med många små delar), vilket gör att det kan bli väldigt konstigt att ta ett par veckors semester mitt i allt. Jag menar, om du jagar en kult som förbereder att mana fram en ny gud som strävar efter att förgöra din väld, vart skickar du din semesteransökan? Vad svarar du när din arbetsgivare frågar om du har stämt av med kunden att du kommer vara borta den perioden? Hur skall du kunna svara på om det finns några viktiga deadlines den tiden när du inte vet när stjärnorna står rätt?

Min fråga är, hur motiverar ni i era kampanjer att rollpersonerna tar ledigt för att festa upp pengarna, träna upp nya färdigheter och göra den lokala motsvarigheten till att binga den senaste filmserien? Är det när projektet är slut och prinsessan återbördad till Svarte Baronen eller under resans gång? Det finns ofta någon form av tidspress i äventyr och kampanjer för att skapa spänning och motivera till handling, till exempel så ger sig Frodo iväg för att inte bli funnen av Nazgûlerna och förekomma kriget "som kommer", vilket kan göra det riktigt svårt att förklara varför rollpersonerna tar 2-3 månaders semester. Hur har ni gjort?

 

[God45]

Om jag kör ett spel som kräver downtime så har jag inte den sortens tidspress. Det är på riktigt lösningen som måste tillämpas. Om min karaktär behöver vila 4 veckor för att bli av med sin hjärnskakning tänker jag ta 4 veckor av även om princessan blir gift med Baronen Vi skickar en förgiftad bröllopspresent nu och om det inte funkar stormar vi väll hans slott om 4 veckor. Det är inte ett låtsas exempel, vi vägrade skynda oss för vi var så fucked upp att vi hade dött.

Jag tycker system som kräver 4 veckors vila generellt är lite dumma eftersom det just blir ”och sedan går det fyra veckor” eller så blir det ”Ni har minus resten av kampanjen”. Fuck båda de grejerna. Men det är resultatet av att äventyret inte passar för systemet egentligen. Är vi riddare och bara äventyrar varje sommar och sedan gör annat 9 månader är det fine att behöva vila länge.

 

[Cybot]

Jag tycker att om kampanjen kräver downtime så är det upp till spelledaren att skapa tillfällen för downtime.

• Vädret kan alltid ställa till det. Vinterstormar eller monsunen kan hindra skeppsfart. Passet kan vara ofarbart. Ödelandet kan inte korsas mitt i sommaren när oaserna är uttorkade. Belägringen kan inte påbörjas förrän nästa vår.
• Armén för att distrahera den mörke herrens horder måste samlas.
• Ritualen kan bara utföras vid fullmåne och det är 3 veckor bort.
• Ni vet bara en plats där den mystiske Herr Vingård dyker upp, och det gör han bara var tredje månad.
• Alvdrottningen kräver att ni spenderar ett par månader vid hennes hov.

 

[afUttermark]

Numer ser jag hellre att mina rollpersoner är hjältar och vilar bara då de har tagit en skäkta genom överarmen och ett svärdshugg över bålen. Om vi inte skulle snabbspola våra resor skulle jag bli galen. Kom ihåg en tid, typ i gymnasiet när någon SL(som jag sen aldrig ville spela med) fick för sig att realtid och speltid måste vara samma. Den kvällen var bra bortkastad då vi red ut från Kandra med riktning mot Entika, två dagsmarscher.

 

[erikt]

Det finns ofta någon form av tidspress i äventyr och kampanjer för att skapa spänning och motivera till handling, till exempel så ger sig Frodo iväg för att inte bli funnen av Nazgûlerna och förekomma kriget "som kommer", vilket kan göra det riktigt svårt att förklara varför rollpersonerna tar 2-3 månaders semester. Hur har ni gjort?

Notera att Frodo tog 2 månaders semester i Rivendell innan han fortsatte sin resa därifrån, och senare tog hela gruppen (minus Gandalf) knappt en månads semester i Lothlorien. Efter att Ringen var förstörd så stannade de ett par månader i Minas Tirith och vilade ut innan Frodo&Co gav sig av hemåt.

 

[lupmet]

Bakgrunden till min fundering är dels en avslutad Shadowrunkampanj där vi fick reda på att en drake (visade det sig) planerade att frammana en ärkeelddemon men även min nuvarande EDD-kampanj där rollpersonerna vet att det finns en profetia som sägs förutsäga att åtminstone något rike kommer att gå under. I båda fallen vet rollpersonerna att något dåligt kommer att ske vid en för dem okänd tidpunkt. Min tanke som SL var att inte schemalägga nästa äventyr direkt efter det nuvarande utan lämna en lucka på 3-5 månader så att de kan spendera lite guld på träning eller låta dem jobba på lite mål och ambitioner som kan ske i bakgrunden (jmfr Fellowship Phase i The One Ring, Player's Turn i Mouse Guard, vinterfasen i Pendragon osv.).

Det jag funderade över att varför de skall ta semester? Det går självklart att förklara vad som helst med allt ifrån "vi vet inte hur vi går vidare så vi hänger på värdshuset i väntan på att SL ger en vink" till "vi måste lära oss hur man virkar en krusidull för den onde guden är allergisk emot lila ullgarn". Om en vill förklara semestern så går det, det var inte det jag egentligen var ute efter, jag undrar hur ni har gjort när ni har spelat? Varför inte ligga steget före de onda och streta på? Ungefär som @Cybot gjorde med andra ord.

Notera att Frodo tog 2 månaders semester i Rivendell innan han fortsatte sin resa därifrån, och senare tog hela gruppen (minus Gandalf) knappt en månads semester i Lothlorien.

Jag är medveten om detta men just Frodos resa var det enklaste exemplet jag för stunden komma på, jag ville inte skriva ett långt stycke om hur mycket tid de lägger på att vila upp sig (planerar, undersöker den information de har, sörjer Gandalf osv), men om jag inte missminner mig var de ännu osäkra på hur bråttom de hade när de var i Vattnadal. De behövde samla information och konsultera bland annat Elrond. Vistelsen i Vattnadal kan jämföras med det andra spelmötet i många kampanjer där spelarna sitter och spekulerar över hur de skall lösa uppgiften de just har fått. Tiden i Lothlorien är mer i linje med vad jag söker.

(Jag kan nästan se diskussionen framför mig:
Anna (spelar Sam): Jag har 30 bonuserfarenhetspoäng och jag kommer aldrig kunna motivera att lägga dem på Kulturkännedom: Skogsninjor om jag inte får tillbringa ett par veckor med dem. Alver är ju Sams stora dröm, han kan bara inte gå vidare bara sådär!
Gustav (Gimli): Jag tycker antagonismen mellan dvärgar och alver är lite unken och stereotyp, det skulle vara en rätt cool utveckling för min rollperson att bli exponerad för alvisk kultur och tvingas ifrågasätta det kulturella bagage han bär med sig.
Cecilia (Boromir): Men kom igen! Alvtöntar finns det hur många som helst av, vi måste hem och rädda Minas Tirith! Jag sätter svärdet i dem om de tjatar mer om att sitta under någon guldek och plocka blommor!
SL: Ni tillbringar lite tid i Lothlorien, tillräckligt för att Sam skall kunna köpa FV och Gimli få upp sina ögon, men magin i skogen gör att ni har ingen känsla för hur länge nu stannar där så det är först när ni lämnar skogen som Boromir inser att ni varit där i tre veckor, så det blir inga hob- och dvärggrillspett.)

 

[Bolongo]

• Vädret kan alltid ställa till det. .

För att utveckla detta så kan man bygga in det i världen. I Glorantha är det livsfarligt att resa under Storm Season (och rätt jobbigt under Dark Season), och under Sacred Time skall du bannemej göra dina ritualer, så man har drygt en femtedel av varje år som påtvingad downtime.