Nekromanti Senaste numret

[Nässe]

vad tycktes och tänktes?

Själv kändes det som om det fanns en massa spännande och bra att läsa! Grymt bra nummer. jag är dock jättenyfiken på i hur stor utsträckning äventyren används- hur mycket spelas det som publiceras i Fenix? Spelar du äventyren i Fenix?

(Själv blir jag sugen på att återigen köpa Coriolis, som jag sålde för några månader sedan...)

Sen blev jag intresserad av spelet Victorian som recenserades men fick inte riktigt klart för mig exakt vad det handlar om... Steam-punk- victorian-style- med magi? Är det typ Oktoberlandet utan älvor, fast i england? Någon som läst, spelat?

/ Nils

 

[Christoffer]

Coriolis gick jag igång på också, men har inte ens läst artikeln mer än en hastig genombläddring. Men det är något över det visuella som sparkar igång mig till den grad att jag började skissa på lifepathsettings för att använda Burning Wheel för att spela i Tredje horisonten.

 

[CapnZapp]

Coriolis-stuff är anledningen jag köper tidningen.

Ja, det och Birger förstås.

 

[Storuggla]

"Sen blev jag intresserad av spelet Victorian som recenserades men fick inte riktigt klart för mig exakt vad det handlar om... Steam-punk- victorian-style- med magi? Är det typ Oktoberlandet utan älvor, fast i england? Någon som läst, spelat?"

Jag har inte tittat i Fenix, men menar du Victoriana? Jag vet inte vad man kan säga om det egentligen, det är en smaksak. Previewen minns jag var helt okej. Reglerna ser omständiga ut men om man tål att slå fler tärningar än en åt gången är det ett rätt okej system, det fungerar men utan några speciella finesser tycker jag. Settingmässigt är det ett hopkok av 1800talet destillerat till 1867 (där fortfarande amerikanska inbördeskriget inte hänt än, krimkriget håller fortfarande på osv). Gillar man inte fantasyraserna kan man strunta i dem faktiskt, utan problem. Annars spelar man problemlösande typer i England som, öh, äventyrar. Det finns ingen direkt "Det här gör ni"-hook som drar in spelarna, Victorianas fördel är att man kan spela över-, medel- och underklassgubbar och de får lika mycket bakgrundsinfo och äventyrsuppslag, till skillnad från många steampunk/victorianska spel som fokuserar stenhårt på överklassen (med enstaka medelklassare som alibin). Det gör att du kan spela East End-rännstensungar, konsulterande detektiver eller Sir Rupert Courtney-Smythe-Wessex OBE i samma spel, ett plus för mig.
Jag har inte läst Oktoberlandet, men jag kan säga som så - Victoriana är ungefär Dickens möter Shadowrun.


Storuggla, och alla har hatt

 

[Arfert]

Jag spelleder otroligt sällan svenska spel överhuvudtaget, så därför blir det inte så mycket spelande av scenarion från Fenix...

 

[Nässe]

ja, låter ju inte sådär jättelockande, förutom att alla har hatt...

 

[KostaFriaLigan]

Jag brukar mest kolla efter M:UA och Coriolsigrejer, men jag tror inte jag spelat något. Vi skulle spela i Arams Ravin/Coriolis men sen spelade vi arams Hemlighet på SSK och då va den settingen/äv-landskapet färdigt för oss.

M:UA grejerna har jag använt till inspiration vid våra sporadiska speltillfällen.

Vi tänkte, el några i vår spelgrupp ville, spela det persisk inspirerade indiespelet i förra/förförra numret men någon hade läst det redan så det var kört.

Sen har jag iofs inte prenumererat på Fenix så länge.

 

[Vicotnik]

Jag spelar inte äventyren, mycket beror på att jag har för lite tid och förmånga spel jag vill spela. Där emot anser jag att de är väldigt bra insperationskälla.

 

[Nässe]

läste precis Saga-mysteriet, I like! Både dispositionen med personöversikten och själva mysteriet. Gillar haggan, eller vad hon är, som både är sympatisk och som kan sluka rollpersoner! Gött, gött också med lite drag- en fet drake som kan vakna!

 

[Arfert]

åh tackar!

 

[Simon]

Vi tänkte, el några i vår spelgrupp ville, spela det persisk inspirerade indiespelet i förra/förförra numret men någon hade läst det redan så det var kört.

Va?! Menar du det som hette Himlastorm? I så fall så är det ju gjort för att helst alla ska läsa det - om jag nu minns rätt?

 

[KostaFriaLigan]

Men, det fanns en SL-del som var hemlig - om jag minns rätt

 

[Nässe]

Det finns en del 2 på Himlastorm som ännu inte är publicerad i Fenix (ej heller klart att den kommer publiceras), den är typ klar, men jag utsätter den gärna för mer testspelande... hör av dig om du är intresserad av att läsa dokumentet och se om ni är sugna... Det är dock ännu mer "indie-flum" än Himlastorm och helt spelledarlöst...

Annars säger jag kör med Himlastorm, tror faktiskt inte det spelar någon som helst roll att en av spelarna läst spelledardelen- man kan ju ändå inte veta vart berättelsen kommer att ta vägen, finns ju ingen "plot" eller mysterium att lösa...

 

[KostaFriaLigan]

Aha - trodde det fanns hemligheter, då så.

Ang del två så får du se till att få ut den på annat sätt då

Det va ett himla bra initiativ, jag är en fan av den idén korta snabba rollspel (som Lady Blackbird). Vi hade planer på att göra något liknande, dvs kortrollspel som bilaga i Fenix (men bilagorna är fullbokade året ut så det blir på annat sätt).

 

[Nässe]

Aha - trodde det fanns hemligheter, då så.

Visst finns det hemligheter och bakgrundsstory och så, men själva spelet bygger inte på att avslöja dessa, eller knappt ens förhålla sig till dessa, spelet bygger på rollpersonernas agerande till viktiga slp- och det kan ju ingen riktigt förutse eller förstöra med bakgrundsinfo....

 

[solvebring]

Spelar du äventyren i Fenix

Sällan. Jag spelar inte så många av de spelen, om ens något, som är med bland Fenix scenarion. Det är ibland när det dyker upp material som är systemlöst eller för friform som jag använder det, eller när det är något material som no matter what är så bra att man bara måste modifiera det till något annat rollspel man spelar.

Däremot sparar man ju såklart alla tidningar så man kan alltid göra bruk av materialet senare i framtiden. Jag har ju några spel som ligger på listan "att spela" men som jag inte hunnit med och säkert inte hinner med på länge än. Fast en dag så blir det alltid dags.

 

[Leon]

Lovecraft - Rasisten

Ett utmärkt nummer med mycket bra och tankeväckande material om den gamle hedersknyfflen Lovecraft. Dock tycker jag att det är lite farligt att som Joakim Andersson gör försöka bortförklara HP:s ganska tydliga rasism. Då känns det sundare att acceptera att den typen av åsikter inte var ovanliga (särskilt inte böland intellektuella) under en period - och läsa texterna med kontexten i bakhuvudet.

Joakims argument att de rasistiska stereotyperna och avsmaken inför "rasblandning" används för dramatisk effekt: ja så är givetvis fallet. HP driver givetvis ingen rasistisk agenda eller politiska kampanj. Däremot är hans historieberättande och hans världssyn informerad av och uppbygd av rasbiologi, ethnoessentialism och rasistiska fördommar. Många författare från förra århundradets första hälft lider av samma idétradition - och det finns inte så mycket att göra annat än att vara medveten om att så är fallet och inte dömma böckerna efter vår egen tids paradigm.

 

[solvebring]

Re: Lovecraft - Rasisten

Däremot är hans historieberättande och hans världssyn informerad av och uppbygd av rasbiologi, ethnoessentialism och rasistiska fördommar. Många författare från förra århundradets första hälft lider av samma idétradition - och det finns inte så mycket att göra annat än att vara medveten om att så är fallet och inte dömma böckerna efter vår egen tids paradigm.

Som jag ser det är det just därför man väljer att ta så lätt på det, just för att den var en del av den tiden och därför ingenting som är mödan värt att hänga upp sig på när man läser Lovecraft, utan snarare något man får lov att acceptera som en del av vår svunna historia. Jag menar alltså inte att man ska ta lätt på sådana fördomar i sig, historiska eller ej, utan alltså att vi är så medvetna om det att det inte behövs läggas någon vikt där för artikelns räkning. Vi känner till den tidens rasism och därav behöver Joakim inte gå djupare i den eller hänga upp sig på den. Lovecraft var rasist och så var många i hans samtid och därav är det inte något som står ut och behöver skrivas extra om i artikeln. ... Ja, ville bara uttrycka det för att visa en annan vinkel.

 

[solvebring]

Re: Lovecraft - Rasisten

Däremot är hans historieberättande och hans världssyn informerad av och uppbygd av rasbiologi, ethnoessentialism och rasistiska fördommar. Många författare från förra århundradets första hälft lider av samma idétradition - och det finns inte så mycket att göra annat än att vara medveten om att så är fallet och inte dömma böckerna efter vår egen tids paradigm.

Som jag ser det är det just därför man väljer att ta så lätt på det, just för att den var en del av den tiden och därför ingenting som är mödan värt att hänga upp sig på när man läser Lovecraft, utan snarare något man får lov att acceptera som en del av vår svunna historia. Jag menar alltså inte att man ska ta lätt på sådana fördomar i sig, historiska eller ej, utan alltså att vi är så medvetna om det att det inte behövs läggas någon vikt där för artikelns räkning. Vi känner till den tidens rasism och därav behöver Joakim inte gå djupare i den eller hänga upp sig på den. Lovecraft var rasist och så var många i hans samtid och därav är det inte något som står ut och behöver skrivas extra om i artikeln. ... Ja, ville bara uttrycka det för att visa en annan vinkel.

Lite fel av mig där. Lovecraft var inte uttryckligen rasist. Vad jag menar är det att han, just som du säger, var smittad av sådana åsikter.

 

[Svarte Faraonen]

Re: Lovecraft - Rasisten

Lite fel av mig där. Lovecraft var inte uttryckligen rasist. Vad jag menar är det att han, just som du säger, var smittad av sådana åsikter.

Au contraire. Han var uttryckligen rasist, antagligen mer rasistisk än genomsnittet för sin tid. Han var också i minst lika hög grad klassist, med ett djupt rotat förakt för det mesta som signalerade något annat än hans aristokratiska, anglosaxiska ideal. Det bästa man kan säga om hans åsikter är att de förändrades över tiden: under trettiotalet svängde han från sina tidigare aristokratiska åsikter till en närmast socialdemokratisk hållning, antagligen påverkad av depressionen. Det är också under denna tid som många mer nyanserade porträtt av främmande civilisationer, typ The Shadow out of Time, skrivs. Dessvärre levde ju inte Lovecraft så länge, annars hade han säkert kunnat fortsätta på den banan och lagt sina ungdomsförsyndelser bakom sig.