Nekromanti Senaste Spelmötet

Hjalle

Swashbuckler
Joined
29 May 2004
Messages
1,867
Location
Stockholm
Tänkte höra lite, om Senaste Spelmötet. Alltså, senaste gången ni spelade Eon (just Eon). För min del var det i lördags, och vi träffades vid halv tolv...

Det började med att rollpersonerna vaknade på ett värdshus i Victaron. (Nu bör man ha läst den [Spåjjler för Tokons Tokar] här tråden för att förstå till fullo). Efter lite frukost och bekantande med den dvärg som kommer ersätta en av spelarnas forne rollperson Jhim Bremziir, så träffade de på lite raunlänningar... De frågade om stallplats, stallet var fullt av RP-hästar, men den raunfientlige snobbcirefalien nobbade dem innan de ens han fråga färdigt. De vände sig om, och gick flinande ut ur härbärget. Elasaid, léaramalven, anade ont och kollade stallet, och hästarna var borta. De hade inte gått långt dock, och Elasaid samlade in dem alla. Han fick en ganska rejäl bakåtspark måttad mot sig när han försökte mota ut den biffigaste hästen, men annrs gick det bra. (hoppas ni hänger med. :gremwink:). Raunlänningarna satt kvar när Elasaid kom in, men de gick ut sedan. Rollpersonerna följde efter, och såg att de var påväg till stallet. Kraggbarbaren Rese plockade upp en snöboll, och ett perfekt Kasta-slag senare så var raunerna redigt förbannade, men åtminstone distraherade. Rese lyckades dock krångla sig ur situationen, med ett perfekt Övertala-slag...!
Emellertid; det var inte lugnt för det. Snart hördes tumult därute, och rollpersonerna kom lagom ut för att se raunlänningarna, i ett hetsigt kackel, och en kurir med några pilar i sig. De blev informerade av dels än permanent bosatt (bestört som attan) att kuriren sagt sig ha sett en smärre här med rauner komma ditåt, dels av lugn handelsman som hävdade att det inte kunde vara sant. Rollpersonerna beslöt iallafall att packa ihop sitt, för att sticka snabbt som attan efter att ha lämnat svärdet Shagaril (återigen, du bör ha läst min tråd) till Mr Raun-med-svart-ring-på-Lillfingret. De red bort med sin packning, in i ruinstaden, till stora torget. Emellertid, dök ingen raun upp. Rollpersonerna blev alltmer rastlösa och oroliga, när så marken började skaka... Beridna raunlänningar dundrade fram över ruinstadens stora gata, och rollpersonerna flydde hals över huvud. Men,,, Dvärgar är inga ryttare direkt, och Drekh klan Ghor trillade av hästen med ett brak. Har ni sett Lejonkungen? Ni vet, gnuerna, Simba ensam i centrum... Ungefär så beskrev jag. Baron Beran vände om och red till hans undsättning, och släpade med sig honom in på en sidogata, just som raunerna började strömma förbi. De andra tog i sin tur in på varsin sidogata, men raunerna upptäckte dem. Sedan började en riktigt actionyeah strid... Elasaid utförde en heö drös coola manöver (Hoppteknik äger), pluspoäng till Jocke för hans kreativitet, och de andra skötte sig också hyfsat. Rese däckade efter ett perfekt svärdshugg i bröstet, och blev begrav under häst- och raunlik. Drekh och Beran stred sida vid sida, och skötte sig bra, medan Jhim snart fick annat att tänka på. från andra hållet högg sig Jahir fram, lärjungen som sårat honom med sitt spjut natten då baronens borg brann ner (återigen...). Efter en kort och intensiv strid ´köttades han medvetslös av den snabbe lärlingen, som stötte spjutet i honom som en nådastöt. Vil i frid bland hästkadaver och raunländska lik, Jhim Bremziir...
Elasaid var den som skötte sig bäst, men pilar kan fälla även den skickligaste alviske svärdssvingaren, och han föll tillslut.

Därefter tog vi en paus för att äta... Och sedan...

Rollpersonerna vaknade upp i en skitig träsal, kedjade i fötterna, i smutsig halm. De möttes av en flinande raunländsk fångvaktare (slemmig typ), som glatt informerade att de var trälar. medan han var borta tittade Elasaid ut genom fönstret, och skådade ut över ett Edoras-likt Harandran. Fångvaktaren kom tillbaka med en skål med torkat kött och en med blaskigt vatten, och rollpersonerna åt och drack under tystnad. Därefter informerade Mr Slemmig dem om att de skulle visas upp för khagan, tillsammans med deras ägodelar. De fick sina skitiga kläder igen, som stank av häst (de mindes vagt en lång färd till häst över vindpinade stäpper...), och efter att ha tagit på sig dessa fördes de ned av raunländska vakter, genom höga salar och nedför trappor, tills de steg in i hövdingasalen, där Lors av Anas klan mötte dem med hånfull blick på sin utsmyckade tron (salen: tänk Gyllene hallen i Edoras). Han var riktigt sliskig faktiskt, och verkade ganska ointresserad av sina nya trälar (deras ägodelar var så mycket intressantare....) - tilläggas bör också att han åt vindruvor ur en skål som hölls upp av en tjänare. :gremsmirk:
Sedan fördes rollpersonerna tillbaka, och fångvaktaren kom sedan in med en lergryta med inälvsknyten (raunkäk, you know) och en flaska getmjölk. Detta gick snabbt ner...
Nu var det så, att Rese Tveskägg fick för sig att nästa gång fångvaktaren kom så skulle han överraskas. Efter ett tag hörde de någon som kom, och en regel drogs bort. Fångvaktaren möttes av en lergryta, mitt i skallen. Han stöp, och efter ytterligare sparkar och slag (och Elasaid, som lovat att han skulle snitta fångvaktarns hals till honom själv, tog raunens kniv också och... snittade honom) var han tämligen ute för räkning. Sedan utbröt ett gräl om huruvida det var ärtt eller inte det de gjorde, om det var särskilt klok, och Rese satte sig på tvären. Snart anlände två vakten, intet ont anandes, men de möttes av en fet smocka a'la Jättepang från Elasaid eller Rese, kommer inte ihåg vem... Rese fängslades emellertid, men när de släpade bort honom fick de andra rejält damp. Tumult utbröt, fler vakter kom, och efter en hel del köttande så lyckades dessa fly och dra igen regeln till rollpersonerna, som var redigt förbannade. Efter lite överläggande så bestämde de sig dock för att skita i allt ihop och ljuga ihop något om cellskräck. Inga rauner verkade komma, och de gick och lade sig...
Rollpersonerna vaknade av att en hel mängd beväpnade rauner fängslat dem med kedjor i hals, händer och fötter. De gjorde inte särskilt mycket motstånd, men fick utstå rejält med spottningar av raunerna. Dessa förde rollpersonerna (ihopskockade som en bunt getter) ut ur hövdingafortet, ned längs Harandrans sluttande kulle, till en burvagn som väntade där nere. Rollpersonerna kastades in, och vagnen körde iväg. Efter en stunds färd kom de till ett stort tältläger som de sett från fönstret, och en mängd raunländska ungar sprang skrattandes och pekandes längs vagnen, allt emedan rollpersonerna uppgivet såg var vagnen var påväg - en primitiv arena, med träpålar som yttre staket. De fördes in i ett mörkt och skitigt rum, och blev meddelade att de skulle välja ut en av dem som skulle kämpa i arenan. Efter en dold omröstning så visade det sig att Elasaid fick 'äran'. Efter några timmar kom en raun och överlämnade hans två carwelansvärd ur en lucka i rummet. Så plötsligt slogs en port i väggen in mot arenan upp, och ett dånande av röster mötte Elasaid, som klev ut i arenans mitt, rysandes från de dussintals blickar som var riktade mot honom. Så slogs en väldig port upp i andra änden av arenan, och ut kom vad rollpersonerna fruktat - en jättelik horndrake. Striden blev lång och blodig, och horndraken var seg. Elasaid fick erfara både svans, tänder och klor, medan horndraken höggs gång på gång av Elasaids klingor. Till slut gav den upp andan, och publiken vrålade i bifall. Elasaid högg loss den döda bestens huvud, och höjde det mot skyn, och vrålade stridsrusigt, allt emedan raunernas dånande hurrarop växte i styrka. Blodet pumpade ut ur drakens hals, och Elasaid hade segrat. Och där slutade vi...

.
.
.

Så såg Senaste Spelmötet ut! Hur såg erat ut? Var någonstans? Vilka moduler användes? Och vad hände!

Ni behöver ingalunda ge en lika lång beskrivning, räcker med en kort sammanfattning! :gremsmile:

-Hjalle, spelledare.
 

haltageten

Dum inuti huvudet
Joined
11 Apr 2004
Messages
578
Location
Stockholm
Snart anlände två vakten, intet ont anandes, men de möttes av en fet smocka a'la Jättepang från Elasaid eller Rese, kommer inte ihåg vem...
Det var Rese som pangade in näven i raunlänningens ansikte. Elasaid hade insett vad hans raseriutbrott just hade försatt dem i för knipa så han hade lugnat ned sig och försökte komma på en lösning till det problem som just skapats.

- Jocke, tillägger.
 

silversurfaren

Veteran
Joined
7 Jun 2003
Messages
12
Location
Alingsås
Jag är glad att jag slapp vara med på det spelmötet. Låter som om ni hade kul dock.

bara strider till EON också.

Det är nog riktig kul....
 

Hjalle

Swashbuckler
Joined
29 May 2004
Messages
1,867
Location
Stockholm
Klart vi hade kul. Och jag friformade rejält, köttandet av raunländska vakterna lät jag helt bli att använda tärningar och regler... Och vi brukar inte köra så mycket strider. Detta var ett undantag... Det hanns med rollspel också. Men men, du slipper. :gremsmirk:

-Hjalle, fläsk med bruna bönor.
 

FarbrorFett

Veteran
Joined
25 Mar 2005
Messages
2
Location
Skövde
Misslor :)

Senaste rollspelsmötet så började vi skapa våra karaktärer cirka 02:00. Det blev misslor och efter attributslagen märkte vi att de blev väldigt bra. För att göra en lång historia kort så blev slutresultatet väldigt väldigt bra då vi valde att göra dem till vapenmästare med stridskonst. Jag är misslan Is och den andre spelaren är Misslan Sol.

Jag reserverar mig för eventuella stavfel och byten av tempus. Jag ursäktar mig även för bristfällig uppdelning i paragrafer.

Vårt uppdrag, som vi får av vår lärare som tränat oss i 20 år, blir att åka ut i världen och rädda misslor från slavhandlare, samt att bli vän med människor. Mestadels för att vi skulle få världsvana då vi mest varit isolerade i Källan. Så vi sadlar upp på våra vildsvin (som jag, Is, för övrigt varit med om att föda upp) och rider iväg. Sol har hand om kartläsandet då jag blev både dyslektiskt och lider av otroligt dåligt lokalsinne, men vi hade nån stad i åtanke. Båda använder spjut och hornbåge, samt har i stort sett en fullrustning på sig (vilket är mycket möjligt för misslor då deras rustningar väger lite pga vikt och längd).

Först möter vi en karavan och vi ser på avstånd att det ligger döda män på vägen bredvid (båda har 16 i syn samt att Is är utrustad med kikare och Sol är extremt observant (eller nåt sånt, -1t6 på speja, söka, etc)) och att det är små varelser fastbunda i mitten av lägret. I hopp om att kunna rädda misslor rider vi fram och möts snabbt av 3 tiraker samt en människa, som först misstar oss för dvärgar. Efter vi påpekat att vi inte är dvärgar och efter att vi frågat om de är slavhandlare och om det är misslor i lägret, så råder de oss att rida därifrån. Det är runt då en av dom gör misstaget att kalla Sol för liten. Nu råkar han vara extra kort samt att han lider av mindervärdskomplex, och blir väldigt arg när folk kallar honom liten. Så efter att ha kastat sitt spjut och bommat, så griper han snabbt efter ett nytt och rusar mot dom. Själv så kastar jag mitt och sätter det rakt i pannan på en av tirakerna, varvid jag kutar mot dom efter att ha dragit ett nytt spjut. Striden är över snabbt då vi bokstavligen talat blir dränkta i blod av artärblödningar (målpunkter + precisionsanfall = ajajaj). Strax därefter kommer det ytterligare 3 (tror jag) tiraker och proceduren upprepas. Jag springer in i lägret och medan Sol hämtar sitt vildsvin så möts jag av en trukh. Denna striden varar några rundor då han verkar tåla en del samt att han är delvis täckt av rustning. De 2 första rundorna sticker jag mot han samtidigt som Sol skjuter mot honom ridandes på sitt vildsvin. Det blir diverse mindre skador men inget allvarligt. Sedan i tredje rundan så är Sol framme och trycker in den i ryggen och lyckas träffa i hjärtat, samtidigt som jag sticker han en gång i ansiktet, en gång i skallen och två gånger i halsen. Efter väldigt mycket blod, smärta och trauma faller även denna best ihop.

Sedan befriar vi barnen, som jag snällt frågar om de vill spela kort med mig. De verkar inte vara så pigga på det så jag drar fram min panflöjt och spelar lite för dom. Under tiden så går Sol runt och friar deras föräldrar och frågar om han får bli deras vän. Aningen chockade av att en missla i numera rödfärgad rustning har nerkämpat de som tillfångatog dom så uttrycker han bara några få ord. När vi sedan märker att de inte har så mycket mer att säga så bestämmer vi oss för att leta efter misslor i nöd. Efter att försiktigt sköljt av oss vid någon flod på vägen (då båda lider av vattuskräck) så kommer vi fram till Jarla. Efter att ha samtalat med stadsvakten och påpekat att vi är krigare så rider vi in genom stadens portar och hittar snabbt till ett av stadens värdshus. Vi knyter fast våra vildsvin, tar av oss hjälmarna och lämnar all annan utrustning vid dom (godtrogna som vi är). Vi får många blickar på oss då vi stiger in, men vi går med raska steg fram till bardisken och klättrar upp på var sin stol. Bartendern påpekar att det är stora rustningar för små misslor, och än en gång insisterar vi på att vi är krigare. När en liten missla dyker upp bakom oss och frågar om vi är krigare svarar vi honom stolt. Då säger bartendern att killen där borta (pekar) brukar döda misslor.
- VA?! utbrister vi.
- Och tortera dom, tillägger bartendern.
- Är han slavhandlare? frågar jag.
- Ja, det också! svarar bartendern.
Vid det här laget har både jag och Sol fått nog, så Sol går ut och hämtar sin hjälm och ett spjut samtidigt som jag, modig som jag är, går med bestämda steg fram till mannen i fråga. Han sitter och spelar lite tärning med två andra. Jag smäller till han på käften, han får ganska ont (har ju trots allt 13 STY, väldigt mycket för en missla) och han böjer sig förvånad åt sidan. Direkt han böjer sig tillbaka så klipper jag till han igen, än en gång känns det. De adnra två vid bordet sitter och gapskrattar då en liten pyttemissla tydligen är förbannad på deras polare. Jag får då in en riktigt skön magsugare (x10) och han får en inre blödningstakt på 56. Han börjar spy blod och hans vänner reser sig och drar vapen. Beslutsam som jag är ignorerar jag dom och sätter in nådastöten då jag smäller till den blodspyende mannen över käften än en gång, så han däckar. Precis då ska hans kompisar hugga ner mig, men då dyker Sol upp bakom dom och levererar en artärblödning till dem var. En fjärde man rusar då emot oss med något vapen, men han blir snabbt nerstucken av Sol. Ytterligare 3 sympatisörer rusar emot oss och vi möter dom head-on. Sol möter 2 och det tar hela 3 rundor innan de är nerkämpade. Själv så klipper jag till mannen jag slåss mot på pungen, och ganska hårt också. Han står framåtlutad samtidigt som jag måttar mot ansiktet, missar första gången men andra gången nitar jag han. Sen tar en man den andra misslan i ett grepp och håller en kniv mot halsen. Sol slungar iväg spjutet som sätter sig i skallen på mannen. Sol bändar loss spjutet och vi är väg mot våra stolar för att äta vår mat som vi beställt så kommer det in några andra dumma män i rustningar som kallar sig för stadsvakten. De ville att vi skulle följa med till fängelset. Men vi insisterade att det är bara dumma människor som hamnar i fängelset, men vi var minsann inte dumma. Däremot så var han som spydde så mycket blod dum, han dödade misslor, och han var en slavhandlare. Men de ville fortfarande att vi skulle följa med. Sergeanten greppade Sols spjut och bad honom lägga ifrån sig det, men han vägrade och höll ett bestämt grepp. Då kommer misslan sen tidigare fram och frågar mig varför inte jag har något vapen. JAg berättar att det är kvar på mitt vildsvin där ute för jag trodde inte man fick ha med sig vapen in. Men då påpekar han att man får ha det, det har ju alla andra. Efter att ha tänkt efter och tittat mig omkring kan jag konstatera att så är fallet. Han lämnar puben och kommer strax in med ett av mina spjut. Precis innan jag får det i handen så har Sol ryckt till sig sitt spjut från stadsvaktsergeanten och stuckit ner honom då han klankade ner på hans längd. Då anfaller 3 män bakifrån samtidigt som två av de resterande stadsvakter anfaller framifrån. Sol sticker ner de 3 männen bakom samtidigt som jag sticker ner de 2 framför. 5 stycken ute ur leken i en runda. Det sprutar massa blod. Den sista stadsvakten flyr. Medvetna om faran bestämmer vi oss för att lämna staden. Så vi går ut, hoppar upp på våra grisar och rider mot andra utgången av staden. När vi börjar närma oss ser portvakterna att vi närmar oss, det droppar blod från oss båda. De ropar "Halt!" och ställer sig för att blockera vägen. Vi drar upp våra bågar och avlossar varsin pil, jag träffar min kille i ögat och Sol får också in en okej träff. Efter en liten pilduell med en tredje vakt på muren hade vi lämnat staden bakom oss. Vi fick syn på en flock rådjur och bestämde oss för att skjuta ner ett, vi var trots allt väldigt tomma i magen. Vi avlossade varsin pil mot ett av rådjuren, men det tog sig inte så bra, alla flydde ut i skogen. När vi ska sätta efter dom på våra vildsvin lyckas jag med konststycket att falla av, medan Sol rycker iväg. Sol når fram och fäller djuret och har precis sprättat upp det när jag kommer fram. Vi gör upp en eld och äter maten och tycker att det här är ett utmärkt ställe att slå upp tältet på. Såhär i efterhand fick vi (som spelare) reda på att bartendern hade nånting otalt med killen som jag slog ner, och hade väl hoppats på att spela honom ett spratt eller skämma ut honom lite. Men ack så fel det blev.

När vi vaknat och packat ihop igen så gav vi oss iväg. Ganska snart ser vi, med vår eminenta syn, ett rep uppspänt ganska lågt över vägen, och inser att det måste ligga stråtrövare i lur där framme. Vär mästare Kugge brukade ta med oss ut och leta stråtrövare så vi kunde träna mot dom, då han var en mycket duktig spårare. Vi närmar oss väldigt försiktigt och mycket riktigt rusar det fram 2 stråtrövare. Efter ännu en kort strid så har vi blivit nerblodade ännu mer. Jag skär av repet och påpekar för Sol att någon kan ju faktiskt snubbla över det. Efter detta tvättar vi av oss vid en närliggande flod. Efter halva dagen har gått ser vi 8 män till häst som verkar förbereda sig för strid där framme. Vi konstaterar snabbt att det inte finns någon annan i närheten, och de står och kollar mot oss, så de är antagligen fientligt inriktade mot oss. Vi sätter på oss hjälmarna och tar varsitt spjut i hand samtidigt som vi chargar mot dom. Pilbågsskyttarna avfyrar några pilar och jag tar en i rustningen, får ett litet skrapsår på huden. Väl framme kastar vi iväg spjuten mot varsin person och båda fäller en gubbe. Denna strid visar sig bli den längsta hittills och bara närstriden varar säkert i sex rundor. Men efter lite artärblödningar samt invigning av Stormsteg (mitt vildsvin) i strid så är även denna strid över, dock inte utan förluster. Spelmötets första skada på rollperson kom in och jag fick 1-1-1. De hade tydligen ridit efter oss från Jarla, men inte hittat oss och vänt vid landsgränsen.

Detta var nog bara halva spelmötet och det hände mycket mer (vi besegrade t.ex. 7 cirefaliska vapenmästare med 18+ i FV, Sol fick en hjärnskada av ett tvåhandssvärd och jag nedkämpade 5 tiraker ensam eftersom de ville ha mina pengar). Hela spelmötet var väldigt köttigt och straight-forward. Misslor som dundrade på i hiskeligt tempo. Misslor blir väldigt bra främst på grund av underskattning. Men nu börjar jag få skrivkramp så jag tror jag avrundar det här.

På det stora hela var det ett helt sjukt spelmöte med mycket röj :)
 

Craygh

Swordsman
Joined
13 Oct 2004
Messages
771
Location
Umeå
Re: Misslor :)

......misslor är små pacifistiska fredsälskande gulliga hobliknande barnaktivt naiva varelser och jag kan för mitt liv inte förstå vilken spelledare som skulle tillåta eller ens motivera varför ni skulle få spela två vapenmästarmisslor....
 

FarbrorFett

Veteran
Joined
25 Mar 2005
Messages
2
Location
Skövde
Re: Misslor :)

Som jag skrev började vi skapa karaktärerna kl 02:00. Vi var färdiga framåt sjusnåret. Så att det blev lite oseriöst bör du ha förståelse för. Det med att misslor är pacifistiska och fredsälskande blev väl lite överskridet, men alla individer är ju olika, brukar vara svårt att dela in raser i grupper. Vissa misslor kan väl vara mer våldsamma än andra, beror ju väldigt mycket på uppfostran.

Men små gulliga hobliknande barnaktivt (?) naiva varelser var vi allt. Bara att Sol blev väldigt lättretlig då någon klankade ner på hans längd. Efter att vi slagit fram våra riktigt bra attribut (båda hade STY som sämsta attribut, 13 efter rasmodifikation) så kändes grisodlare ganska avlägset. Sen att det fanns en vapenmästare i vår by får man väl skylla på tiden för skapandet :)
 

Hjalle

Swashbuckler
Joined
29 May 2004
Messages
1,867
Location
Stockholm
Re: Misslor :)

Bara att Sol blev väldigt lättretlig då någon klankade ner på hans längd.
Väldigt lättretlig ja. Även om jag var en meter lång och hade mindervärdeskomplex för det, skulle jag dra mig för att kötta ner varenda person som gjorde sig lustig över det. Men men.

-Hjalle, nyss hemkommen från påskfirning hos mormor.
 
Top