Re: Serenity & Firefly - Sjömannastyle (Bad Guy sö
Jag började skriva det här svaret för länge sedan, men blev distraherad och kom av mig helt...så hav överseende om det hela är lite förvirrat.
Ondingen bör ju naturligt nog ha skäl att jaga kamorfen somehow.
Så låt oss börja med kamorfen. Denna är faktiskt inte så osannolik som det kan verka. Tänk på: kamorfernas absolut största begränsning är deras ringa antal. Lägg därtill att de inte överhuvudtaget anser någon medlem av deras släkte vara expendable på något sätt. Deras egna liv är ooooerhört värdefulla för kamorferna.
Därför makear det sense för kamorfer av alla fraktioner att skaffa sig hjälp från yngre släkten. Detta kan ta sig många olika former, givetvis, men en generell tendens i mina kampanjer har varit att Xiannu ofta är ärliga med sina avsikter och försöker alliera sig med människor och annat som delar deras mål i en specifik situation. Till exempel allierade sig några kamorfer av Xiannu med rollpersonerna när dessa skulle dräpa demonen Ishmet, som hotade att förhärja hela Västlanden med Andens sten. Kamorferna drog sig emellertid ur leken innan det blev för riskabelt för deras egna skinn; de nöjde sig med att hjälpa rollisarna på vägen mot Ishmets håla.
Dakhû'r-nu brukar inte skylta lika öppet med sina mål, eftersom dessa mer direkt är till yngre släktens nackdel. Det har likfullt hänt mer än en gång att Dakhû'r-nu-kamorfer slagit följe med dödliga som kunnat gynnas deras mål på något sätt - ofta som del av något avtal till kamorfens fördel. Nu senast, till exempel, har kamorfen Shemshu slagit följe med ett gäng aunuriska soldater och annat löst folk som tvingades fly Dhurkoor i all hast på grund av kapten Rödskäggs vrede. Shemshu erbjöd sig att visa de desperata människorna glömda vägar genom de väldiga Södra djunglerna, i utbyte mot att människorna hjälpte Shemshu att leta upp lite artefakter från Dabus ruiner, som kamorferna fått lämna kvar när Dabu föll i forntiden. (Umaerna i Dabu var självfallet kamorfer av Dakhû'r-nu). Det är , som
alltid med Dakhû'r-nu en sämre deal än vad det verkar för människornas del - Dabus ruiner är fulla med lindormar, demoner och annat kusligt som kamorfen tänker använda människorna som kanonmat mot.
...det slår mig nu att det finns en fundamental designflaw hos kamorferna - det är alldeles för självklart att Dakhû'r-nu får rollen som ondingar och Xiannu rollen som godingar. Jag missade somehow att tänka på det när jag skapade dem. Man får se till att tänka på att även Xiannu bör låta ändamålen helga medlen av och till, och att det ändå finns stor - och konstruktiv - visdom bland Dakhû'r-nus led. De behöver ju inte vara onyanserat ärkeonda bara för att de...öh...vill förslava hela världen och upphöja sig själva till gudar bland likbeströdda ziggurater under en förmörkad himmel, i pittoreska floder av blod från lägre stående släkten...
...
Anyhow, en särdeles intressant kamorf jag hade med i en kampanj var Atargatis, av Dakhû'r-nu. Denne skickades med rollpersonerna för att infiltrera och spionera på dem, men kom med tiden att utveckla sympatier för dessa lågt stående varelser, och i någon mån tillochmed att se saker ur deras perspektiv. Det hela slutade med att Atargatis gick i öppen revolt mot Dakhû'r-nu och gång på gång hjälpte rollpersonerna och deras kamrater; till stor nackdel för Atargatis forna fränder i Dakhû'r-nu. Atargatis hade visionen att se att hans släkte hade förlorat något i sin upphöjelse, och att de nya folken hade lika stor äganderätt till världen. Det hela kulminerade i att han gav rollpersonerna fundamental vägledning i kampen mot Mörkret och avslöjade några av världens största hemligheter, för att sedan offra sitt liv i kampen mot demonen Ishmet på Cai.
Den första kampanj Atargatis figurerade i kretsade runt div. rivaliserande fraktioner i Västlanden som alla åtrådde Andens sten, som nyss kommit i dagen. Det fanns flera olika antagonister till rollpersonerna - dels en mûhadinsk fraktion under Salodan den Store som gick helt bakom Mhîms rygg, men i själva verket var marionetter åt Dakhû'r-nu via Salodans kamorfvisir Thantetmes. Atargatis förräderi mot Thantetmes neutraliserade i hög grad denna fraktion som direkt hot mot rollpersonerna, en roll som mer och mer istället fylldes av
De Trettons Råd. Dessa är en härligt missförstådd fraktion i mina kampanjer; de är egentligen motståndare till Mörkret och drömmer om att ena alla zhaner under ett banér för att stärka dem inför peripetin, men det hemska rykte deras ledare Gebashan Häxkonungen och Kraden Nanórgona har i mûhadinska legender får alltid folk i Västlanden att tro det värsta om dem, och ta för givet att de är pur ondska. Deras gamla fejd med drakarna gör också sitt till för att komplicera saker...ja, och det hjälper ju inte Gebashans och Nanórgonas PR-avdelning att de båda två är vandrande lik...
Anyhow, i den här kampanjen utsåg de Tretton en av de sina, skuggmagikern Chegaran ir'Arona Anrayem, att säkra Andens sten åt dem. Eftersom rollpersonerna hade pusselbitarna till var stenen fanns (det skulle senare visa sig att pusselbitarna -var- själva stenen) inledde Chegaran genast en hänsynslös jakt på dem, och för detta syfte allierade han sig raskt med det tirakiska piratbandet Ulvarna. Allt hopp om nån slags fredlig överenskommelse var uteslutet redan från början - Chegaran brydde sig inte om att kommunicera, och rollpersonerna hängde med en drakväkterska vars herre
absolut inte ansåg De Tretton värdiga att förvalta Andens sten - betänk att de ville återuppliva drakarnas ärkefiende Nanórgona med den.
Således utvecklade sig kampanjen till en spännande resa genom Västlanden, där rollpersonerna följde upp olika ledtrådar om var stenen kunde finnas samtidigt som de försökte dribbla bort den svekfulle kefal Salodan, som i praktiken sponsrade det hela i tron att rollpersonerna var dumma nog att ge stenen till honom - hans egen syster förrådde honom snart och gick över på rollpersonernas sida, precis som Atargatis gjort mot Thantetmes. I bakgrunden fanns hela tiden Chegaran och ulvarna jagande efter rollpersonerna, tills det hela kulminerade i en ödesmättad klimax.
Det intressanta här för din kampanj är om man skärskådar det hela, och ser vilken funktion Atargatis, Thantetmes och Chegaran fyllde. Vi har tre fraktioner - rollpersonerna och deras vänner, Salodans posse/Dakhû'r-nu, samt Ulvarna/De Tretton; och samtliga dessa hade då varsin 'övernaturlig' figur som mer eller mindre uttalad drivande kraft - rollisarna hade Atargatis, Ulvarna hade Chegaran, och Salodans fraktion hade Thantetmes. Förhållandet till dessa figurer var dock radikalt olika - Atargatis vann rollpersonernas tillit och respekt, Chegaran ledde Ulvarna genom fruktan och löften, även om han aldrig lyckades dominera deras ledare, och Thantetmes agerade via manipulation och intriger. Förvisso fanns drakarna också på ett hörn, via Drakväkterskan Eithene, men de spelade ingen direkt roll i skeendena förrän i kampanjens absoluta slutscen.
Så...din kamorf behöver en motståndare av motsvarande kaliber, en resursfull, kunnig och mäktig individ. Låt sedan kamorfen vara ute på nån slags quest, sitta på ledtrådar till något dunkelt mysterium eller en uråldrig artefakt - kanske en av kristallskallarna från den sjunkna kontinenten, som viskar till kamorfen på glömda språk, om var de andra nycklarna finns till den sjunkna kontinentens hemligheter.
Kamorfen ger sig då ut på denna quest, antingen i ärligt samarbete med rollisarna eller helt sonika utnyttjande dem - helst lite av båda, och någon mäktig rival får nys om saken, men saknar själv medel att finna det kamorfen söker. Så rivalens primära alternativ är att jaga själva kamorfen, eller något föremål denna besitter, och skaffar sig givetvis lämplig hjäl för detta ändamål. Och därmed är scenen upplagd för en spännande konflikt med rollpersonerna mitt i smeten.
Och eftersom du frågar efter specifika ondingar, några korta förslag:
Thantetmes? (Se ovan)
Lutharion? (Se V&N)
Gebashan eller Nanórgona? (Se
här samt länk till min nekromastodont ovan)
Dimmornas Herre?
Sällskapet i Gordrion? (Se Cirefalier, L&H)
Kapten Rödskägg och dennes skumme taupiske rådgivare? (S&P)
Xinu-avataren i Övärlden? (V&N)
Vezikoz? (V&N, den här snubben hade nog kunnat passa särdeles bra...dödsgast som plöjer runt på haven med en posse vandöda och letar glömd kunskap...)
Nekkma Andeblidare? (De Fördömdas Sista Hopp)
Amir Ezra och 'abir Izhum Khemet?
Umbtholonir?
Faen...Eon har ju massor av sköna ondingar. Jag känner en närmast religiös plikt att bidra med några till i 'Västlanden'.
- Ymir, hoppas han hjälpte
