Ett huvudskäl till att Vampire - Kindred of the East är det bästa rollspelet någonsin var just hur det framgångsrikt mixade ihop vampyrångestintrigbös med ultrahigh anime/asienmytologifantasy
och gritty yakuzaaction. Resultatet är en setting så komplex, stämningsfull och awesome att man bara storknar.
om nu bara regelsystemet inte hade sugit...
Jag är öht överförtjust i gammalt-möter-nytt, som Vampire-spelen är så bra på tack vare vampyrernas odödlighet (och det faktum att settingens förflutna finns extremt detaljerat beskrivet i Dark Ages). Andra 'modern fantasy'-settingar brukar också vara tacksamma för sånt, med arkaiska ande/trollkarlsvärldar, mytologiska varelser uppkrälade från tidernas gryning, etc...Hellboy och Harry Potter är väl bra exempel, och alla övriga WoD-spel samt Witchcraft as rollspel goes.
Jag är historiker liksom. Jag älskar när historien är närvarande, på alla upptänkliga sätt.
en skjutvapenfight i en uråldrig kyrka i Pyrenéerna vore tex awesome. eller två akademiker som rotar i ett bortglömt bibliotek i Marrakesh och finner gamla medeltida referenser till demonen de just nu jagas av. En vampyr som vaknar upp efter tusenårig dvala och stirrar chockat på bilarna som susar förbi när hon krälar upp ur kloakerna. Qinkejsarens lergodsarmé som vaknar upp för att erövra Folkrepubliken. Eller typ en Mayagud som battlar Megatron över ruinerna av Chichen Itza.
Sånt är min passion, utöver rent historiska settingar. Korvtårtan får inte gå för långt bara; inget jävla Rifts...
Götterdämmerungs själva grundkoncept är egentligen supersexigt, sett till sin specifika kombo av setting och tema, det faller bara på att det är skrivet av folk som inte har en blekaste jävla aning om hur det ska göras.
och Coriolis verkar inte hälften så sexigt som det där 'Den yttersta domen'som nån forumit filar på...just för att det senare liksom är mer...historiskt, and yet rymdopera.
En jävligt ball kampanjidé jag hade ett tag, men som jag somehow inte är så taggad på längre, var en ohelig och obehaglig kombo av Lost och Oz kryddat med soft science fiction. Rollisarna var del i en stor grupp långtidsdömda fängelsekunder från världens alla hörn som skickades genom rymden för att kolonisera en ny värld som led i en excentrisk japansk biljardärs socialdarwinistiska naziexperiment. De dumpades på, jag tror det var Gliese 581 d, med lite supplies och lämnades sedan åt sitt öde. Planeten i sig hade en massa bisarra (och hyfsat väl researchade) egenskaper, men den beboddes såklart dessutom av ett blodtörstigt men mycket primitivt alien-folk med nån slags hivemind. Därtill fanns gamla ruiner från sumeriska kolonisatörer, long ago, men allt det där var liksom bara sidofluff till det egentliga temat: okej, det är Lost, men
samtliga karaktärer är åtminstone lite trasiga, många är direkta psykopater, och samtliga är vana vid ett brutalt, pennalistiskt fängelseliv. Vad för slags samhälle kommer de här människorna bygga? Kan de fungera tillsammans överhuvudtaget, eller kommer somliga bli mördade, förslavade eller våldtagna typ direkt? Självklart var att nån form av gängbildning skulle ske typ omgående. Det fanns ett visst överskott av unga kvinnor, för att göra fortplantningen mer effektiv, så genusrelationerna hade också kunnat bli intressanta.
Det där yttre hotet/mysteriet i form av aliensen och sumerernas ruiner var menat att tjäna som en funktion för att se om det faktiskt -gick- att svetsa ihop fängelsekunderna när de möttes av det. Ja, när de väl var klara med att döda varandra då.
det var lite koolt, anyhow. Fast jag tror aldrig jag kommer klara av att spelleda det, det är så pretto, och vore liksom för...deprimerande, sumeriska ancient astronauts till trots.
- Ymir, får kanske mer idéer senare