Nekromanti Settings?
- Thread starter olaberg
- Start date
När jag spelleder D&D så blir det uteslutande köpta eller nerladdade gratisäventyr, och alltid i någon av de färdiga världarna som finns (vanligen Grayhawk). Det beroende på att den begränsade tid jag har för rollspel vill jag ägna åt själva spelandet och inte bagrundsknåpande och äventyrsskrivande.
/Anders
/Anders
Duddmannen
Hero
Duddmannen och Settings
Jag spelleder gärna i färdiga settings om de är coola, men jag har aldrig använt färdiga äventyr.
Helst kör jag egen setting.
Jag spelleder gärna i färdiga settings om de är coola, men jag har aldrig använt färdiga äventyr.
Helst kör jag egen setting.
Senaste jag körde D&D (vilket faktiskt var ADD) så körde jag Dark Sun. Dvs. en publicerad setting.
Känns som att det skulle bli extremt mycket jobb för att få till en bra egenproducerad setting faktiskt.
Men vad det gäller äventyr så skriver jag hellre egna då färdigproducerade oftast kräver så stora ingrepp för att funka i gruppen att de ändå blir som egna äventyr när man är klar med dem ändå. Kör man dem rakt av så brister de oftast på alltför många ställen då de är så generellt skrivna för att vilken grupp som helst skall passa in i mallen och kunna köra det.
C.
Känns som att det skulle bli extremt mycket jobb för att få till en bra egenproducerad setting faktiskt.
Men vad det gäller äventyr så skriver jag hellre egna då färdigproducerade oftast kräver så stora ingrepp för att funka i gruppen att de ändå blir som egna äventyr när man är klar med dem ändå. Kör man dem rakt av så brister de oftast på alltför många ställen då de är så generellt skrivna för att vilken grupp som helst skall passa in i mallen och kunna köra det.
C.
Morgath
Warrior
Jag kör, och motiverar mitt svar, på exakt samma sätt som Organ.
Publicerad setting, närmare bestämt Eberron, närmare specifikt Sharn. Tuff setting, hade inte kunnat kläcka den själv, och hade inte gjort det bättre. Den står väldigt bra för sig självt.
Jag spelleder gärna publicerade äventyr, med en massa modifikationer i storyn. Däremot använder jag stats, kartor och sånt från de publicerade äventyren, för det tycker jag är lite segt att hålla på för mycket med.
Jag spelleder gärna publicerade äventyr, med en massa modifikationer i storyn. Däremot använder jag stats, kartor och sånt från de publicerade äventyren, för det tycker jag är lite segt att hålla på för mycket med.
Dimfrost
Special Circumstances
Nu är väl det här endast delvis relevant, men vi spelar för tillfället Planescape fast med Fates regler i stället för D&D eller AD&D. Jag har haft planer på att göra detsamma med Eberron, och Dark Sun är ju också coolt...
Vi använder oss inte alls av färdiga äventyr, utom möjligtvis som inspiration.
/Dimfrost
Vi använder oss inte alls av färdiga äventyr, utom möjligtvis som inspiration.
/Dimfrost
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Kör i ett modifierat Faerûn, egenhändigt skrivna äventyr och mestadels historiebaserat med den spelgrupp jag för tillfället spelar D&D med.
Publicerad setting (Wilderlands of High Fantasy - den som väl du som oldschoolare måste föredra...)
I 95% av fallen kör jag publicerade äventyr, oftast från Goodman Games eller Necromancer Games. Har också använt mig av modifierade äventyr från Dungeon samt konverterade äventyr från äldre editioner.
Jag försöker köra mer utforskning/spelarna går vad de vill än historiebaserade äventyr, men det brukar ändå oftast börja med en äldre man på ett världshus som har en karta och/eller ett uppdrag.
I 95% av fallen kör jag publicerade äventyr, oftast från Goodman Games eller Necromancer Games. Har också använt mig av modifierade äventyr från Dungeon samt konverterade äventyr från äldre editioner.
Jag försöker köra mer utforskning/spelarna går vad de vill än historiebaserade äventyr, men det brukar ändå oftast börja med en äldre man på ett världshus som har en karta och/eller ett uppdrag.
Pom
Swashbuckler
För många år sedan körde jag mycket i modifierade Greyhawk, en del i klassiska Dragonlance, nosade på Dark Sun, Forgotten Realms, Nehwon, Planescape och Ravenloft, lite Known World (som sedan blev Mystara), en del Spelljammer (i den mån man kan kalla det en setting).
Nuförtiden är det alltid egen setting. Jag älskar att göra världar och kosmologier.
Jag brukar inleda med hyggligt styrt äventyr, men sedan blir det mer och mer upp till spelarna vad som skall äventyras. Har dock alltid igång pågående metaplottar i världen runtomkring så det blir lite liv och förändring i kampanjen som spelarna kan relatera till.
Nuförtiden är det alltid egen setting. Jag älskar att göra världar och kosmologier.
Jag brukar inleda med hyggligt styrt äventyr, men sedan blir det mer och mer upp till spelarna vad som skall äventyras. Har dock alltid igång pågående metaplottar i världen runtomkring så det blir lite liv och förändring i kampanjen som spelarna kan relatera till.
G
Guest
Guest
Beror på spel och hur mycket jag känner för just specifika kampanjer.
För tillfälle spelleder jag Conan, en kampanj vi förövrigt spelat i 1,5 år. För att hålla mig så trogen Howards skapelse så har jag faktiskt köpt SAMTLIGA moduler till Conan rollspelet, och det är jag glad över att jag gjort, dom har verkligen hjälpt mig med "känslan" jag bör förmedla till spelarna.
Är det mer klasisk fantasy så är det ALLTID egenproducerat. Jag tycker inte att mycket av den vanliga fantasyn som tas fram av dom olika speltillverkara är min kopp av te...
För tillfälle spelleder jag Conan, en kampanj vi förövrigt spelat i 1,5 år. För att hålla mig så trogen Howards skapelse så har jag faktiskt köpt SAMTLIGA moduler till Conan rollspelet, och det är jag glad över att jag gjort, dom har verkligen hjälpt mig med "känslan" jag bör förmedla till spelarna.
Är det mer klasisk fantasy så är det ALLTID egenproducerat. Jag tycker inte att mycket av den vanliga fantasyn som tas fram av dom olika speltillverkara är min kopp av te...
lasergreger
Hero
Jag spelleder ju faktiskt inte D&D, så ursäkta om jag armbågar mig in. Min DM kan c.a HELA Forgotten Realms utantill och uppochner så vi lirar den settingen. Personligen tycker jag den är underbar. Sköna vibbar från dataspelen man spelat och en bra blandning av vad man än vill ha i form av miljöer och karaktärer.
Conan är fett som fan. Bästa fantasyspelvärlden jag spelat i.
För att hålla oss trogna Howards skapelse så fokuserar vi mycket på riktigt äckliga våldsskildringar, och förstås mycket undersköna damstrels in distress. Jag har dock valt att skippa rasbiologin, åtminstone efter karaktärsskapandet, som stör såväl min läsning av Conan som det skulle göra att ha med det i rollspelandet.
För att hålla oss trogna Howards skapelse så fokuserar vi mycket på riktigt äckliga våldsskildringar, och förstås mycket undersköna damstrels in distress. Jag har dock valt att skippa rasbiologin, åtminstone efter karaktärsskapandet, som stör såväl min läsning av Conan som det skulle göra att ha med det i rollspelandet.
lasergreger
Hero
Dessvärre något offtopic kanske, men jag har aldrig fastnat för Conan och då har jag endå läst en godtycklig mängd. Tänk om det kom en Fantomen-setting till D&D! 
Men jag har heller inte kikat i settingen, om jag går efter serierna så tycker jag inte att Conan bjuder på något extra som skulle få mig att titta närmare på det. Vad vet jag, kanske förutfattat.
(Mummlat vid sidan om tycker jag WFRP har den -absolut- bästa fantasy settingen någonsin.)
Men jag har heller inte kikat i settingen, om jag går efter serierna så tycker jag inte att Conan bjuder på något extra som skulle få mig att titta närmare på det. Vad vet jag, kanske förutfattat.
(Mummlat vid sidan om tycker jag WFRP har den -absolut- bästa fantasy settingen någonsin.)
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Har du bara läst serierna, eller har du läst böckerna också?
"om jag går efter serierna så tycker jag inte att Conan bjuder på något extra "
Jag tror nog att poängen med Conan för mig är just det, det är inget "extra". Det är back to basics. Inte D&D-basics (som ju inte är särskilt basic alls), utan något verkligt avskalat. Det finns något väldigt tilltalande i den rena intensiteten, där man slåss mot man med kallt stål; där trollkarlar är förvridna mörkermagiker som ägnar sig åt att förbanna folk med ritualer och nedkalla onda demoner snarare än att kasta eldbollar.
Det är helt enkelt inte någon nyskapande twist på den gemensamma fantasymyten ("det här är fräsch fantasy, för alverna är onda"), det är en av grundstenarna till den gemensamma fantasymyten.
Jag gillar inte helt otippat även Call of Cthulhu och Stormbringer/ELRIC! också
---
Men för att Conan-settingen ska komma till sin rätt handlar det egentligen mycket mer om att lägga upp äventyr, beskrivningar och persongalleri på Conan-vis snarare än själva spelvärlden.
Jag tror nog att poängen med Conan för mig är just det, det är inget "extra". Det är back to basics. Inte D&D-basics (som ju inte är särskilt basic alls), utan något verkligt avskalat. Det finns något väldigt tilltalande i den rena intensiteten, där man slåss mot man med kallt stål; där trollkarlar är förvridna mörkermagiker som ägnar sig åt att förbanna folk med ritualer och nedkalla onda demoner snarare än att kasta eldbollar.
Det är helt enkelt inte någon nyskapande twist på den gemensamma fantasymyten ("det här är fräsch fantasy, för alverna är onda"), det är en av grundstenarna till den gemensamma fantasymyten.
Jag gillar inte helt otippat även Call of Cthulhu och Stormbringer/ELRIC! också
---
Men för att Conan-settingen ska komma till sin rätt handlar det egentligen mycket mer om att lägga upp äventyr, beskrivningar och persongalleri på Conan-vis snarare än själva spelvärlden.