Sex och romanser i rollspel

Conan

Conan

انتفاضة
Joined
15 Aug 2000
Messages
2,221
Bra eller dåligt?

Själv slipper jag gärna att rollspela eller fokusera på sexakter men kan tycka att romanser är nåt att ha. Typ få en rollperson kär i en slp som sen sviker denne eller hugger hen i ryggen
 
Bra om det görs bra.
Dåligt om det görs dåligt.

Jag har absolut inget emot ifall det görs smaklöst eller äckligt, eller ifall det görs snuskigt och erotiskt, och det måste verkligen inte vara romantiskt och fint. Jag har inga större problem med ingående beskrivningar heller.

Så länge det inte blir grabbigt, liksom.
 
Bra om det är okej med alla.
Dåligt om det gör någon vid bordet illa till mods.
 
Bra under de flesta omständigheter och i de flesta spel jag kan tänka mig. Jag ser personligen inget tabu med sex/kärlek i rollspel då inga andra känslor tycks vara det. De flesta rollspelare skulle inte bli det minsta överraskad över att spelgruppen agerar som ”murderhobos” så varför skulle sex eller kärlek vara konstigt?

Jag håller med Krank här, det får gärna vara både romantiskt och/eller snuskigt och dirty, bara det inte blir ”grabbigt” eller fnissigt av det hela. Jag är SL för en grupp som är vuxen nog att hantera de allra flesta delar av de mänskliga känslospektrat, så varken sex eller kärlek är något ovanligt eller konstigt i de flesta rollspel som vi spelar.
 
Vissa personer jag spelat med har inte haft några som helst problem med att gestalta kärleksrelationer till slp's eller övriga spelares karaktärer och inte heller haft problem med sex och erotik i spelet medans andra blir fruktansvärt obekväma av det .

Personligen så har jag inget större problem med det , kan jag se incest och övergrepp mm mm i game of thrones så klarar jag av lite kärlek och romantik i rollspel .

Jag brukar som sl spela ut allt som leder fram till själva akten och sen är det fade to black som gäller och det funkar bra med mina spelare .

Dock brukar jag alltid innan jag startar en ny kampanj eller one-shot i nått spel köra en session zero där jag går igenom med spelarna vad dom är bekväma samt obekväma med när det kommer till ämnen som sex och våld och rasism och patriarkala strukturer och liknande
 
För mig personligen så är jag helst utan det, på samma sätt som jag inte vill ha så mkt relationsspel överlag. Får tillräckligt av det i verkliga livet. När jag spelar rollspel vill jag utforska miljöer och teamworka för att lösa problem :)
 
Romantik och kärlek, relationer helt enkelt - ofta ett naturligt inslag, aldrig varit något problem.

Sex - nja, det blir lätt obekvämt så jag ser inte värdet i att ta med det. Det räcker att konstatera om relationen är sexuell eller ej och sedan gå vidare. Men det är så klart en personlig preferens - jag är sällan intresserad av att höra om någon bekants sexliv i verkliga livet heller.
 
Det är positivt att skapa olika typer av relationer mellan rollpersonerna, även romantiska. Men jag känner inget behov att spela ut dem.
 
Tycker det kan vara klart intressant med relationer i spel. Sex, beror på.

Har exempelvis i Dresden Files haft att min karaktär blev ihop med den NPC som var planerad som var planerad som kampanjens Big Bad. NPCn var en 800 år gammal häxa som bytte kropp. Min karaktär hjälpte henne att få en ny kropp när saker höll på att gå riktigt illa. Skulle White Council få reda på det skulle hon själva bli av med huvudet...

Och i Scion har min karaktär en sorts hat-kärlek med Loke. (Han älskar henne och hon hatar honom, men kommer naturligtvis att slutligen acceptera och falla för honom.) Loke är far till hennes barn, vilket inte är helt bra. Och ja, hon är gift med en mortal....
 
Bra. Fast egentligen tycker jag nog den mer intressanta diskussionen är vad som gör det bra, vilka spel som stödjer det på ett bra sätt och vad en ska tänka på, men det blir nog lite off-topic i den här tråden.
 
Jag väldigt sällan fått chansen, så jag kan inte säga att jag är bra på det. Men jag vill ha med det.

Jag vet inte om det fortfarande är så, men i alla fall förr brukade de flesta verkar dock vilja spela rollpersoner utan familj, vänner, eller kärleksintressen. Detta på grund av antalet spelledare som antingen skall "motivera" dem genom att kidnappa eller mörda de som rollpersonen tycker är viktiga; eller att de skall hugga rollpersonen i ryggen.

Min nuvarande rollperson i D&D5 är skapad just för att ha ett romantiskt intresse, men han har inte hunnit träffa henne i själva rollspelandet (en barndomskamrat som han inte sett på tio år och försöker hitta).
 
Lupus Maximus;n345297 said:
Jag väldigt sällan fått chansen, så jag kan inte säga att jag är bra på det. Men jag vill ha med det.

Jag vet inte om det fortfarande är så, men i alla fall förr brukade de flesta verkar dock vilja spela rollpersoner utan familj, vänner, eller kärleksintressen. Detta på grund av antalet spelledare som antingen skall "motivera" dem genom att kidnappa eller mörda de som rollpersonen tycker är viktiga; eller att de skall hugga rollpersonen i ryggen.

Min nuvarande rollperson i D&D5 är skapad just för att ha ett romantiskt intresse, men han har inte hunnit träffa henne i själva rollspelandet (en barndomskamrat som han inte sett på tio år och försöker hitta).
Click to expand...

Låter intressant! Tolka mig inte fel nu då jag inte är mer pervers än gemene person(skulle jag tro). Men kärlek och även sex utan kärlek är ofta minst lika naturliga inslag i de kampanjer jag spelleder som gritty våld och annat som är mer accepterat i de vad jag upplever som flesta rollspelssammanhang. Nu är jag SL i en Star Wars-kampanj som utspelar sig 138 ABY och med en hel del inspiration från “extended universe” eller “legends”, som jag sen gjort något eget av. Mina spelare har alla rp som precis blivit Jedi-riddare och är nu alltså inte padawans längre. Vi är nog uppe i en tio-tolv, tolvtimmars-omgångar och storyn har verkligen tagit sig bra. En av karaktärerna är en riktigt ”manwhore” på det sättet att han egentligen inte vill bli känslomässigt knuten till någon utöver sina vänner men är fortfarande bokstavligt talat en kåt tonåring. En annan karaktär råkade se flera möjliga framtider där han blev förälskad i en npc som han inte vet namnet på men som han nu letar efter och det tycks som om just begäret och letandet efter hen kan komma att driva rp mot den mörka sidan då han mer och mer ger eftergifter till sina tidigare principer just för att hitta den person han såg i sin vision.

Så jag gillar både sex och kärlek i mina kampanjer då de är så mänskliga och utan dem så är det många spel som förlorar så många möjligheter och intressanta nyanser. Jag säger inte att alla skall spela så som jag och min grupp gör, men det fungerar utmärkt för oss :-) Sen har jag inga problem att vara SL i spel där sex och romantisk kärlek inte förekommer heller, men det skall då vara spel som ”Tails of Equstria”.
 
Björn den gode;n345293 said:
Bra. Fast egentligen tycker jag nog den mer intressanta diskussionen är vad som gör det bra, vilka spel som stödjer det på ett bra sätt och vad en ska tänka på, men det blir nog lite off-topic i den här tråden.
Click to expand...

Det blir bra då det öppnar upp mer verktyg och möjligheter för både rp och npc att agera för och mot. Det passar som sagt inte i alla spel men det fungerar och bidrar positivt till väldigt många spel. Sex och kärlek är mänskliga drivkrafter, ja de starkaste drivkrafterna vi som biologiska konstruktioner har. Just därför upplever jag det som extremt konstigt om jag upplever att ett rollspel/rollspelsvärld helt saknar detta(med en del undantag). Sen så vet mina spelare att även om vi kör en mer ”vuxen” Star Wars när det gäller tematik än vad tex filmerna gör, så blir sexet ändock bra mycket mer grafiskt och även tidvis osmakligt när vi spelar A Song Of Ice And Fire just på grund av att det speglar de böcker ur vilket rollspelet vuxit fram ur.

Som sagt, en hel del Off Topic men hoppas att det inte stör för mycket.
 
VIKTIGAST: att man lägger sig på en nivå som alla vid bordet är bekväma med.

En grov liknelse:
Romans = kärleksfilm
Sex = porrfilm
Jag kan se en kärleksfilm tillsammans med mina vänner, men jag tittar definitivt inte på porrfilm med dem.

Samtidigt måste man ha klart för sig, trots alla incels, att sex är en naturlig del i de flesta människors liv.
Spelarna skulle inte sitta vid spelbordet om inte deras föräldrar har haft sex. Rollpersonerna skulle inte existera om inte deras föräldrar har haft sex (OK, finns vissa undantag här).

Jag tycker att det är bra att rollpersoner uttrycker känslor. Det är t.o.m. ofta dåligt om spelarna inte spelar ut rollpersonernas känslor. Kärlek är en känsla. T.o.m. kåthet är en känsla.
Jag tycker att det är OK att rollpersonerna vill ha sex med någon, om det var bra/dåligt/snabbt/långsamt sex, och om rollpersonerna vill ha sex igen - men mer detaljer än så undanber jag mig och överlåter till spelarnas fantasi.
 
anth;n345302 said:
VIKTIGAST: att man lägger sig på en nivå som alla vid bordet är bekväma med.

En grov liknelse:
Romans = kärleksfilm
Sex = porrfilm
Click to expand...
Nja, jag tycker det går att ha med en hel del sex utan att det blir "porrfilm". Ungefär som att jag inte skulle ha problem med att se en HBO eller Showtime serie med polare, även om jag inte skulle se porrfilm med dem.

Men förståss... Vi har ju reklamfilmen från HBO i Bulgarien "It's not Porn. It's HBO." (den har ålderskrav på grund av anspelningar till sex).
https://www.youtube.com/watch?v=Xw3ORTzer68
 
I min spelgrupp har inte romans skildrats så mycket, men när det väl skett så har det gått oväntat bra.

De få gånger som sex har förekommit har det mest varit som ett humoristiskt inslag för att skapa dråpliga situationer. Detta hände oftare för tusen år sedan när vi i spelgruppen var tonåringar och sex var sådär fnissigt roligt och spännande.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top