Nekromanti SF som inte är SF

[Gurgeh]

För länge sedan skrev jag en tråd med titeln Fantasy som inte är fantasy. Det här är uppföljaren.

Den gamla tråden handlade om "vanliga" författare, eller i alla fall författare som inte är kända som fantasyförfattare men som ändå skrivit böcker som skulle kunna klassas som fantasy. Uppenbarligen ska den här tråden handla om samma typ av författare, men med skillnaden att de nu ska ha skrivit science fiction. En sådan fick ju till och med Nobelpriset förra året.

Frågan är alltså: Har ni några tips på intressanta science fiction-böcker som gömmer sig bland den genrelösa skönlitteraturen ute på landets bibliotek?

/tobias

 

[Dimfrost]

Du måste definiera SF först. Och det är inte lätt, det kan jag garantera. Jag skippar alltså helst. (Jag skrev säkert vansinnigheter i den gamla tråden också.) Om några dagar ska jag skriva om sådana genredefinitioner i min uppsats, jag återkommer kanske då:

 

[krank]

En sådan fick ju till och med Nobelpriset förra året.

Lustigt nog visste jag inte ens om att hon skrivit sånt som _inte_ var SF - men nu kan jag iaf stoltsera med att jag läst böcker av åtminstone en nobellpristagare...

Frågan är alltså: Har ni några tips på intressanta science fiction-böcker som gömmer sig bland den genrelösa skönlitteraturen ute på landets bibliotek?

Det är alldeles för jobbigt att definiera SF, så jag skipper nog, tyvärr, den frågan. Jag brukar alltid få enormt med pisk i såna här diskussioner bara för att jag håller mig med en ganska halvsmal SF-definition (som t.ex exkluderar rymdopera såsom varandes western eller möjligen fantasy, fast i rymden)...


Men ett försök: SÅ jädra många är det inte som tänker på Stephen King som SF-författare, väl? Folk har ju fattat att han skrivit fantasy nu (gammal hatt för oss Kingdiggare), men annars är det väl mest skräck? Och ändå är The Running Man kanske hans bästa bok, endast rivaliserad av Different Seasons...

 

[Gurgeh]

Vådan av genredefinitioner

Du måste definiera SF först.

Det kan jag väl försöka med, men precis som i den förra tråden kommer det säkert leda till att alla snackar om definitioner och ingen ger några boktips.

"Science fiction är en genre som behandlar spekulativa världar vars utgångspunkt är existerande teknologi och kultur, eller potentiell framtida teknologi och kultur."

Precis som genredefinitioner brukar bli är den flummig och omfattar antagligen inte allt jag skulle vilja räkna som science fiction.

För att visa lite tydligare vad jag söker för typ av svar föreslår jag istället tre böcker som passar mina kriterier:

"Frankenstein" av Mary Shelley
"1984" av George Orwell
"Efter floden" av P C Jersild

/tobias

 

[Nightowl]

"Svålhålet" av Mikael "Vittula" Niemi. En sorts nordskandinavisk Liftarens guide till galaxen av en herre som blivit mest känd för en pseudo-självbiografisk berättelse om Tornedalen. Smutsig och hisnande på samma gång.

Erik

 

[terje]

Margaret Atwood har ju skrivit grejjer som lungt kan kallas sf (även om hon kallar det "speculative fiction"). Oryx och Crake är en post-apokalyptisk historia om genteknik och ekologi. Tjänarinnans berättelse är feministisk sf i en inte så avlägsen dystopi där usa styrs av reaktionära kristna fundamentalister som förpassat kvinnan till slavstatus.

Lars Gustafsson har skrivit en hel del som har sf-anstrykning. Den bok av honom som är tydligast sf är förmodligen novellsamlingen Det sällsamma djuret från norr (rekommenderas!).

Annars finns ju klassiker som Boyes Kalokain och Martinssons Aniara.

 

[Nightowl]

Den bok av honom som är tydligast sf är förmodligen novellsamlingen Det sällsamma djuret från norr (rekommenderas!).

Det är i princip Lars Gustafsson som försöker vara Stanislaw Lem och öppet erkänner det!

Jo, den är bra.

Erik

 

[Arfert]

Slakthus Fem, kanske?

 

[Olle Linge]

Ett slag för Margaret Atwood

Jag vill passa på att slå ett slag för Oryx and Crake, som jag tyckte var svinbra. Inte nog med att hon skriver bra i allmänhet, utan hon skriver också bra science fiction (i det här fallet tycker jag inte ens att det är någon tvekan, eftersom bokens innehåll bygger på vetenskapliga framsteg inom framförallt bioteknik). Margaret Atwood skriver bra science fiction som inte är speciellt nördig och därför passar rätt bra att sätta i händerna på folk som i vanliga fall inte är så insatta. Jag har inte hunnit testa det ännu, men nästa gång jag får chansen är det Oryx and Crake som gäller.

 

[Organ]

Re: Vådan av genredefinitioner

"Efter floden" av P C Jersild

PC Jersild har även skrivit annat som kan klassas som SF, som t.ex. En levande själ och Geniernas återkomst.

/Anders

 

[Organ]

En lite svårdefinierad bok som nog kan intressera är Vägen till vattnet av Eric Leijonhufvud. Den är en fristående uppföljare till fantasyboken Vattenfolkets land, vilken utspelas i en fiktiv världs forntid. Uppföljaren utspelas i samma värld men många hundra år senare, i en tid som är jämförbar med vårt sena 1900-tal. Man behöver inte ha läst den första för att läsa uppföljaren men det ger en extra krydda tycker jag, då man får se hur de "medeltida" platser man stiftat bekantskap med ter sig i modern tappning.

/Anders

 

[Ackerfors]

Sådant du förmodligen redan läst

Jag tänker bara dra upp några självklara som du förmodligen redan läst, så på det sättet är mina tips nog oanvändbara.

* Harry Martinsons Aniara (rymdepos) borde kvala in i kategorin.
* Jules Verne har ju skrivit ett gäng SF-böcker: En världsomsegling under havet, Till jordens medelpunkt och Från jorden till månen borde kvala in där.
* E.T.A. Hoffmans Sandmannen har SF-element.
* Karin Boye gjorde sig väl inte mest känd som SF-författare, men Kallocain bör nog ses som SF-litteratur ändå.
* Haruki Murakamis Kafka på stranden är bara vagt SF-lik.
* Audrey Niffeneggers Tidsresenärens hustru handlar om en man som spontanreser i tiden. Det låter SFigt.
* Robert Louis Stephensons klassiker Dr Jekyll och Mr Hyde kanske passar?

 

[Arfert]

Kul att du tog upp Eric Leijonhufvud.. Läste de där böckerna för länge sen och gillade det.. kanske ska läsa om dem...

 

[magoo]

Klart King ska räknas! Tommyknockers är väl helt klart SF, dessutom har han skrivit flera SF-noveller i sina novellsamlingar.

King är kung, även om jag tycker att han var som allra bäst när han själv mådde som sämst.

 

[Poseur]

-A long time ago in a galaxy far far away.

Star wars i mina ögon är grymmt SF men kan bero på att jag är så stort fan.
Men en mängd personer hävdar ju att det är fantasy av många anledningar.

 

[Gurgeh]

War Står Star Wars?

Star wars i mina ögon är grymmt SF men kan bero på att jag är så stort fan.
Men en mängd personer hävdar ju att det är fantasy av många anledningar.

Däremot är det ganska få som hävdar att det är litteratur.*

/tobias

*Brasklapp 1: Jo, jag vet att det finns romaner baserade på filmerna och romaner som följer huvudpersonernas liv efter filmerna. Mängder av dem faktiskt. Men jag misstänker att Poseur avser filmerna.
Brasklapp 2: och jag bli förvånad om jag hittade Star wars-böckerna någon annanstans än i just SF-hyllan på bokhandeln eller biblioteket.

 

[Saxifrage]

Björn Holm och en finne

Eftersom det var länge sedan jag sa det: De blå regnens tid. Det är en efter katastrofen-historia maskerad till fantasy, av en författare som eljest mest är känd för realistiska historiska ungdomsromaner. Borde passa.

Arto Paasilina (stavning?) har gett ut Världens bästa by, som är near-future-SF i smyg. Den börjar i nutid och slutar 2030, tror jag, via ett världskrig och annat udda. Mycket läsvärd, och som allt han skriver med hög trivselfaktor.

/Sax, som inte ger upp förrän alla har läst DBRT

 

[terje]

En till

Guy de Maupassant har skrivit en novell som heter la Horla som helt klart kan sägas vara sf. Och den är ganska bra också.

 

[terje]

En till

Guy de Maupassant har skrivit en novell som heter la Horla som helt klart kan sägas vara sf. Och den är ganska bra också.

 

[Gurgeh]

The Road av Cormac McCarthy

Orsaken till att jag startade den här tråden var att jag just hade börjat läsa boken "The Road" av Cormac McCarthy. Den är just det jag efterfrågade: en science fiction-bok maskerad som en vanlig bok, och handlar om en man och hans son som vandrar genom ett USA ödelagt av en aldrig närmare definierad katastrof. Allting är dött och solen gömmer sig bakom ett permanent molntäcke. Det regnar aska. De få människor som fortfarande lever är opålitliga och desperata efter mat.

Nu har jag läst klart boken och kan konstatera att den var riktigt bra. Den är skriven på ett drömlikt sätt i korta paragrafer. Allting är precis så hopplöst som man i sina värsta fantasier antar att det skulle vara om civilisationen föll samman fullständigt.

För de som inte gillar att läsa på engelska kom den nyss i en svensk översättning med den föga överraskande titeln Vägen.

/tobias