Simon
Swashbuckler
Grejen är, för dem som inte vet det, att metamänniskorna dök upp jämt utspridda bland mänskligheten. Efter ett par vågor av konstiga bebisar och metamorfoser så har ungefär 20% av befolkningen i nordamerika blivit orcher, drygt tio procent är alver och lite mindre andelar är dvärgar och troll. Bara 60-65% nånting är människor nuförtiden. Och dessa förändringar slog jämt över alla samhällsskikt och utan att ta hänsyn till familjeförhållanden eller bildning eller livstilspreferenser. Så det har liksom aldrig funnit några "orchstammar" eller "alvnationer" eller "dvärgfästen" att luta sig tillbaka på för de nyblivna metamänniskorna för att skapa identitet. Stereotyperna har sina förklaringar i spelvärlden, som att många metamänniskor slöt sig samman i grupper som försvar mot den övriga mänsklighetens rädsla och hat och att det i sådana grupper utvecklades en viss subkultur, som det alltid gör när människor alienerar sig från övriga samhället, eller att (meta-)människor i sin desparata kamp för att begripa vad som hände med deras värld sökte svar där man kunde hitta dem: i sagor, myter och fantasymytologier. Men det här var mest en issue under de första decennierna efter förändringarna (vilket låg mycket närmare de tidigare utgåvornas spel-nu). Nu när det har gått sextio år så har flera generationer hunnit växa upp i en värld där metamänniskor är en självklarhet, och självklart så är nu de gamla dammiga stereotyperna mindre aktuella än nånsin.
Sen finns det ju undantag, såklart. Som de två stater som styrs med extremt alvelitistiska ideal, till exempel, eller all vardagsrasism som ändå finns bland både individer, grupper och institutioner. Men alverna som styr Tìr Tairngire eller Tìr N'a n'Og knappast utgöra en miljondel av världens alver, lika lite som den människoelitistiska rasistorganisationen Humanis kan sägas vara representativ för alla människor.
